Evil Twins vs Good Twins
Jag såg en bild på Rongedahl i tidningen idag.
Ni vet de viga tvillingarna som sjunger falsettare än Jocke Berg o Meatloaf tillsammans.
De får mig att rysa. De kan hoppa, dansa, snurra, sjunga o le stort hur mycket de vill. Jag ryser i alla fall.
Det är lustigt hur små små nyanser gör sådan skillnad. Två andra fula tvillingar har gjort en cover på en av mina absoluta favoritlåtar:
Tänk att ond o god kan vara av en sådan avgörande skillnad. Det kan vara värt att tänka på o att ta med sig!
Apropå att åka till andra delar av världen. Rongedahl får gärna flytta till Polen o bli hovnarrar. Där har man ju en faiblesse för onda tvillingar. Där kanske deras baklängesvolter skulle uppskattas som de säkert förtjänar!
Ni vet de viga tvillingarna som sjunger falsettare än Jocke Berg o Meatloaf tillsammans.
De får mig att rysa. De kan hoppa, dansa, snurra, sjunga o le stort hur mycket de vill. Jag ryser i alla fall.
Det är lustigt hur små små nyanser gör sådan skillnad. Två andra fula tvillingar har gjort en cover på en av mina absoluta favoritlåtar:
Tänk att ond o god kan vara av en sådan avgörande skillnad. Det kan vara värt att tänka på o att ta med sig!
Apropå att åka till andra delar av världen. Rongedahl får gärna flytta till Polen o bli hovnarrar. Där har man ju en faiblesse för onda tvillingar. Där kanske deras baklängesvolter skulle uppskattas som de säkert förtjänar!
Vad säger, del 1
Älgen lever i verkligheten. Precis som Carola o du.
Vad säger älgen?
Nöff?
Nej. Älgen på bilden är en paradisälg, men den säger samma som vanliga älgar.
Bröööl!
Vad säger älgen?
Nöff?
Nej. Älgen på bilden är en paradisälg, men den säger samma som vanliga älgar.
Bröööl!
Höger höger höger
Den svenska alvstammens ständige sekreterare, Tony Richardsson, visade häromdagen prov på sin omtalade företagsamhet. I all enkelhet satte han ett djupt spår i mänsklighetens historia genom att plötsligt svänga höger med ropet "nu har jag fan fått nog, jag vill ha ut mer av livet". O detta med bara några få dagar kvar av det som snart är känt som det gamla året. Det är alltså annat än det vanliga tjatet om förbättring.
Konsekvenserna har inte uteblivit - vi glömmer Lars Ohly eftersom det är en mänsklig rättighet att göra det emellanåt - främst genom att partiet KD´s ungdomsavdelning genom pressmedelande förklarat att de varit ett skämt utfört av helt vanliga ungdomar inspirerade av Killinggängets bitska ironi, genom att Ulf Lundell förlovat sig med en kvinna som är gammal nog att vara mor åt hans barn, genom att Fredrik Virtanen och Alex Schulman sugits in i ett svart hål och svartklädda regeringsmän för bort de som vågar antyda att dessa två män någonsin funnits och verkat. Däremot lär såväl Elin Kling, Alexandra Pascalidou samt Evin Rubar vara helt opåverkade av det inträffade. Det förvånar mig inte. Vissa ärenden kan bara avslutas genom ett kreativt samarbete mellan Mat-Tina och Fredrik Paulin.
Ute i världen har Tony Richardsson dock inte uträttat mycket. En lokalförening i Storbrittanien för män som gillar man i manchester har tydligen erkänt att de i och för sig aldrig knäpper på TV:n i syfte att titta på Dr Phil´s pratshow, men att de ofta blir sittandes framför programmet om de råkar titta på det. Dr Phil -densamme - har utvidgat sitt barnboksalter egos, Paolo Coelho, repetoar att innefatta även matlagning. Denna matlagning går i samma stil som författandet och handlar om exempelvis korv med bröd, köttbullar och makaroner samt kroppkakor med lingonsylt. Det är allt. Inget mer har tony Richardsson uträttat för världen. Företagsamheten förblir lika osedd som omtalad.
Senare samma dag skickade Anitra Steen ett SMS till mig och bad mig att dementera att Tony Richardssons högersväng resulterade i en krasch och ett antal brutna ben. Det vore bäst för det allmännas framtid och säkerhet. Måste sanningen fram till varje pris så lär det faktiskt inte bero på av alkohol framkallat delirium, skrev hon bland annat. Men det vet jag ingenting om. Vare sig det förra eller det senare.
Konsekvenserna har inte uteblivit - vi glömmer Lars Ohly eftersom det är en mänsklig rättighet att göra det emellanåt - främst genom att partiet KD´s ungdomsavdelning genom pressmedelande förklarat att de varit ett skämt utfört av helt vanliga ungdomar inspirerade av Killinggängets bitska ironi, genom att Ulf Lundell förlovat sig med en kvinna som är gammal nog att vara mor åt hans barn, genom att Fredrik Virtanen och Alex Schulman sugits in i ett svart hål och svartklädda regeringsmän för bort de som vågar antyda att dessa två män någonsin funnits och verkat. Däremot lär såväl Elin Kling, Alexandra Pascalidou samt Evin Rubar vara helt opåverkade av det inträffade. Det förvånar mig inte. Vissa ärenden kan bara avslutas genom ett kreativt samarbete mellan Mat-Tina och Fredrik Paulin.
Ute i världen har Tony Richardsson dock inte uträttat mycket. En lokalförening i Storbrittanien för män som gillar man i manchester har tydligen erkänt att de i och för sig aldrig knäpper på TV:n i syfte att titta på Dr Phil´s pratshow, men att de ofta blir sittandes framför programmet om de råkar titta på det. Dr Phil -densamme - har utvidgat sitt barnboksalter egos, Paolo Coelho, repetoar att innefatta även matlagning. Denna matlagning går i samma stil som författandet och handlar om exempelvis korv med bröd, köttbullar och makaroner samt kroppkakor med lingonsylt. Det är allt. Inget mer har tony Richardsson uträttat för världen. Företagsamheten förblir lika osedd som omtalad.
Senare samma dag skickade Anitra Steen ett SMS till mig och bad mig att dementera att Tony Richardssons högersväng resulterade i en krasch och ett antal brutna ben. Det vore bäst för det allmännas framtid och säkerhet. Måste sanningen fram till varje pris så lär det faktiskt inte bero på av alkohol framkallat delirium, skrev hon bland annat. Men det vet jag ingenting om. Vare sig det förra eller det senare.
Änglarna har hämtat hem ännu en av de sina
Vic Chesnutt dog igår.
En av de få fantastiska o sista vackra människorna.
Vad underbart i alla fall att han har funnits ibland oss o lämnat avtryck som vi får behålla för alltid.
En av de få fantastiska o sista vackra människorna.
Vad underbart i alla fall att han har funnits ibland oss o lämnat avtryck som vi får behålla för alltid.
Svensson, Svensson + Lille trummaren + Vem skrattar så här: Hohoho?
Idag diskuterade jag efternamn med mina barn. Varför de tvingas bära mitt namn osv.
Vi kom in på förr i tiden. Det var de som började. Jag kunde bara fortsätta.
"Om vi hade levt i förr i tiden, då hade ni alla hetat Andreasson i efternamn. Hade ni en syster skulle hon ha hetat Andreasdotter. Det beror på hur det var ännu mer förr i tiden. Då skulle du Viktor till o med hetat Viktor (tadaah!) Andreas Son. Men sen blev människorna för många eller började prata för slarvigt. Då drog man ihop det till Viktor Andreasson i stället. Fast idag har vi blivit så många människor att vi inte känner varandra, så ingen skulle förstå vem du är son till. Därför har vi bestämt att det är coolare att få kalla oss vad vi vill, så länge det stannar inom familjen. Om man är grovt kriminell eller hiphoppare kan man till o med byta namn. Enkelt, eller hur? O de gamla hederliga namnen lever ju vidare. På grund av någon gammal Erik som fanns för länge sen."
Min näst yngsta son funderar ett tag.
"Fanns det alltså några killar som hette Johan o Erik som knullade runt som fan för länge sen? Ulv o Ulrik kan inte ha haft stor framgång hos kvinnorna."
"Ja. O nej. Min son, så måste det vara."
Sen ringde det på dörren. Det var mitt andra jag som stod utanför o log stort åt barnen samtidigt som han slog ut med armarna o skanderade att han inte hade några julgåvor med sig Barampapapam Barampapabam.
Jaja. I valet mellan hungerstrejk o tjohoo, så väljer vi det senare:
Vi kom in på förr i tiden. Det var de som började. Jag kunde bara fortsätta.
"Om vi hade levt i förr i tiden, då hade ni alla hetat Andreasson i efternamn. Hade ni en syster skulle hon ha hetat Andreasdotter. Det beror på hur det var ännu mer förr i tiden. Då skulle du Viktor till o med hetat Viktor (tadaah!) Andreas Son. Men sen blev människorna för många eller började prata för slarvigt. Då drog man ihop det till Viktor Andreasson i stället. Fast idag har vi blivit så många människor att vi inte känner varandra, så ingen skulle förstå vem du är son till. Därför har vi bestämt att det är coolare att få kalla oss vad vi vill, så länge det stannar inom familjen. Om man är grovt kriminell eller hiphoppare kan man till o med byta namn. Enkelt, eller hur? O de gamla hederliga namnen lever ju vidare. På grund av någon gammal Erik som fanns för länge sen."
Min näst yngsta son funderar ett tag.
"Fanns det alltså några killar som hette Johan o Erik som knullade runt som fan för länge sen? Ulv o Ulrik kan inte ha haft stor framgång hos kvinnorna."
"Ja. O nej. Min son, så måste det vara."
Sen ringde det på dörren. Det var mitt andra jag som stod utanför o log stort åt barnen samtidigt som han slog ut med armarna o skanderade att han inte hade några julgåvor med sig Barampapapam Barampapabam.
Jaja. I valet mellan hungerstrejk o tjohoo, så väljer vi det senare:
Imorgon är vi gemensamma, det är värdefullt
Ikväll känns han som en businessman.
Imorgon? Kommer han med ett rock'n roll-band?
Vi får se.
Jag sitter uppe med Anna Anka o undrar vad jag håller på med. Men det är fler än jag som gått på det, så vi är fler i samma sits. Det är en underbar tanke, eller hur! Trots allt är det en tid när vi kommer samman som aldrig annars. Det värmer i kylan o mörkret. Så kosta vad det kosta vill!
God jul, alla ni som tittar förbi här dessa dagar.
Extra stor kram till dig Chiman, du hjälper till att hålla mina ord vid liv!
Imorgon? Kommer han med ett rock'n roll-band?
Vi får se.
Jag sitter uppe med Anna Anka o undrar vad jag håller på med. Men det är fler än jag som gått på det, så vi är fler i samma sits. Det är en underbar tanke, eller hur! Trots allt är det en tid när vi kommer samman som aldrig annars. Det värmer i kylan o mörkret. Så kosta vad det kosta vill!
God jul, alla ni som tittar förbi här dessa dagar.
Extra stor kram till dig Chiman, du hjälper till att hålla mina ord vid liv!
Jag delar ett tomtebloss med dig
Jag är lite trött på julsånger. Du får följa med till Jamaica.
Dopp i andra grytor
Min förra fru o jag, dagen innan julafton förra året. Tända ljus, nejlika o het glögg. Vi satt uppe o lackade paket o gjorde årets ligglista.
Jag kom på hur man slår in en hockeyklubba utan att det syns vad det är. Hon kontrade med att skruva ner en cykel i småbitar o pressa in den i en kartong för stövlar. Briljant. Men så jobbade hon med att reglera invandringen, så vad annat kan man tänka sig.
Hon sa: Johnny Depp, Brad Pitt, George Clooney.
Det var ju ändå jul, o jag är inte högavlönad, så jag viftade med händerna o sa generöst att hon kunde få ännu fler.
Morgan Alling, Matt Damon, Puyol.
Hon sa även hela Flamingokvartetten. Jag gick faktiskt inte med på det. Fast det har med mig o min förra tjej att göra. Utan att avslöja alltför mycket så kan jag ju ändå säga att det finns en anledning till att det tog slut mellan mig o henne. Hela Flamingokvartetten. Fast jag är inte bitter, vidare nu.
Hon slog in något som jag inte fick se vad det var. Sedan var det min tur.
Winona Ryder o tjejen i kassan i Hemköp.
Hon blev jättesur. Det är klart att det inte är en lek för vem som helst att tänka sig sin partner i säng med någon annan, men i alla fall. Det var ju så roligt först. Hmmm. Kvinnor.
Vi var tydligen osams o hon skulle tydligen ut med sin mor på den där restaurangbokningen för två som jag ordnat tidigare i veckan. Jag kunde tydligen gå o köpa mig en billig jävla färdigrätt på Hemköp.
Någon timme senare ville jag visa mig vara vuxen. Tydligen är det något som blir fett knas där ibland.
SMS:t "Jag hoppas ni får kuk ikväll" får jag skicka en gång till, göra om - göra rätt - eftersom jag hatar stavfel. Jag är pedant när det kommer till sånt. Men jag hinner inte ens komma till "kul" innan det piper till i inboxen.
Efter bodelningen var kronofogden hemma hos mig. De hittade inget att ta med sig. De hävdade att jag lurade dem på något sätt, bara att de inte kunde komma på hur.
Sedan dess har jag kronofogdens specialenhet inneboende hos mig. Dag som natt finns det en kvinna här som vakar över allt jag gör o ser efter var alla mina pengar tar vägen. En sorts inspektör. Det är en rätt trist syssla för henne så vi har passat på att skaffa några barn på hennes fikaraster.
Den ena ligger i trappan o sover.
En annan prasslar bakom mig. Han har nog hittat pengagömman som hans mor är ute efter. Den kommer hon aldrig hitta för hon verkar inte riktigt färdigutbildad.
Dagens outfit
Idag struntar jag i luvtröjan. Det är laxgravardags.
Det betyder väst. Välknäppt.
Jag drar in magen o mal vitpeppar. Den blandar jag med salt o råsocker.
O för att utmana årets trend så tänker jag fortsätta smaksätta med dill.
O ännu mera dill.
Idag är en magisk dag. Jag kunde lika gärna vara Patrik Ekwall.
Det betyder väst. Välknäppt.
Jag drar in magen o mal vitpeppar. Den blandar jag med salt o råsocker.
O för att utmana årets trend så tänker jag fortsätta smaksätta med dill.
O ännu mera dill.
Idag är en magisk dag. Jag kunde lika gärna vara Patrik Ekwall.
Trollhättan, möjligheternas stad
Det var en gång en italienska, en finne, en kurdiska, en svenska o jag.
Så här säger en italienska jag känner: I Trollhättan finns det mer älgar än på andra ställen.
Det duger inte åt en finne jag känner. Som en rumpnisse som vill starta världskrig bryter o ryter han fram: Varför skulle det vara på detta viset?
Italienskan börjar gråta o förklarar förtvivlat att hon inte har någon aning. Men hennes kompis mamma har minsann blivit uppäten av en älg, så det är i alla fall ingenting att skratta åt.
När finnens ögonbryn reser sig högt blir pannan rätt kort.
Italienskan säger att det kanske beror på att det traditionellt finns enormt mycket äpplen i Trollhättan. Sånt drar till sig älgar.
Finnen frågar om det står i Expressens älgbilaga att det finns massor av äpplen i Trollhättan o att älgarna sätter sig på bussen o åker dit när de läser det.
Nej, ylar italienskan så att hon kokar som en gammal Volvo med brusten kylarvattenslang, men äpplena luktar o därför har älgarna kommit. De har kommit under en lång period o de har kommit för att stanna. I år fanns inga äpplen över huvud taget. Det kanske inte var så att älgen var arg, den kanske var hungrig. Men det fanns jordgubbar, säger hon med en trotsig min, som hon hittat det slutgiltiga argumentet. Sen har jättemånga blivit nedslagna av älgar, som har hoppat på dem med sina framben. Det har bara varit tur att ingen har dött.
En gång när jag sprang i skogen i somras, börjar italienskan. Då...
@-->--
En gång i somras, säger älgmamman, hade jag vägarna förbi Trollhättan. Ja, jag vet att vi älgar inte brukar vara där, men det var lite just därför. Jag ville bara se nåt nytt. Jag kliver ut på en liten upplyst väg för o kissa. Just som jag står där hör jag hur något närmar sig. Jag ställer mig så stilla jag kan i fall det är en människa. Ja, ni vet att de inte fattar att man är en älg om man inte rör sig. De tror att man är en sten eller att de är hemma hos Jan Guillou. I alla fall...en människa dök upp. När vi mötte varandras blickar så stannade hon. Plötsligt tog hon ett steg bakåt. Sen tog hon ett steg framåt. Då såg jag att det var en italienska. Jag tvivlade förstås, men jag tog ett stort steg närmare henne för att försäkra mig om saken. Jo då. Sen ställde jag mig stilla igen. Då tog italienskan ännu ett steg närmare. Kanske har hon hört något om att Guillou har stor snopp. Men så hände något med hennes ögon, de liksom vände sig inåt fast uppåt. Hon såg ut att fundera över något, kanske om det var värt det, för trots allt handlar det ju om Guillou. Sen gick hon mycket sakt o ställde sig mot ett träd. Hon stod kvar vid trädet o jag fick gott om tid att kolla in henne. Hon var sjukt vältränad, ett riktigt praktexemplar. Hon verkade inte alls aggressiv o jag tänkte ett tag att jag skulle pröva att mata henne. Men det fick vara för hon såg egentligen rätt mätt ut, så jag ropade till mig ungarna så att de fick ta sig en titt. Den ena ville äta upp henne o den andra ville ställa sig med frambenen på henne så att hon skadades. Det kunde jag inte låta dem göra, vilka fasoner. Så jag sa nej, bara titta. De tyckte att det var rätt trist så då gick vi därifrån.
Vi hann med en titt i stadshuset också, innan vi lämnade Trollhättan. Det var helt av glas, lite som ett sagoslott, fast det var rätt stökigt, folk gapade o skjöt med gevär. Kanske hamnade vi i en filminspelning. Men i alla fall...
Den finska älgen fnyser o frustar av skratt. En italienska i trollhättan! Hur troligt låter det på en skala?
Älgmamman surnar till. Fan, det finns jättemånga italienskor i Trollhättan. Det står till o med om det i Aftonbladets älgbilaga.
Vart då? undrar den finska älgen med ett brett flin.
Jaaaa. Det kommer väl inte jag ihåg, såklart.
Vad ska man tro, egentligen. Igår sa italienskan att hon var trött o vill att jag ska göra henne med barn. Så även om hon verkar lite osvensk, så är hon ju uppenbart rätt vettig.
Så här säger en italienska jag känner: I Trollhättan finns det mer älgar än på andra ställen.
Det duger inte åt en finne jag känner. Som en rumpnisse som vill starta världskrig bryter o ryter han fram: Varför skulle det vara på detta viset?
Italienskan börjar gråta o förklarar förtvivlat att hon inte har någon aning. Men hennes kompis mamma har minsann blivit uppäten av en älg, så det är i alla fall ingenting att skratta åt.
När finnens ögonbryn reser sig högt blir pannan rätt kort.
Italienskan säger att det kanske beror på att det traditionellt finns enormt mycket äpplen i Trollhättan. Sånt drar till sig älgar.
Finnen frågar om det står i Expressens älgbilaga att det finns massor av äpplen i Trollhättan o att älgarna sätter sig på bussen o åker dit när de läser det.
Nej, ylar italienskan så att hon kokar som en gammal Volvo med brusten kylarvattenslang, men äpplena luktar o därför har älgarna kommit. De har kommit under en lång period o de har kommit för att stanna. I år fanns inga äpplen över huvud taget. Det kanske inte var så att älgen var arg, den kanske var hungrig. Men det fanns jordgubbar, säger hon med en trotsig min, som hon hittat det slutgiltiga argumentet. Sen har jättemånga blivit nedslagna av älgar, som har hoppat på dem med sina framben. Det har bara varit tur att ingen har dött.
En gång när jag sprang i skogen i somras, börjar italienskan. Då...
@-->--
En gång i somras, säger älgmamman, hade jag vägarna förbi Trollhättan. Ja, jag vet att vi älgar inte brukar vara där, men det var lite just därför. Jag ville bara se nåt nytt. Jag kliver ut på en liten upplyst väg för o kissa. Just som jag står där hör jag hur något närmar sig. Jag ställer mig så stilla jag kan i fall det är en människa. Ja, ni vet att de inte fattar att man är en älg om man inte rör sig. De tror att man är en sten eller att de är hemma hos Jan Guillou. I alla fall...en människa dök upp. När vi mötte varandras blickar så stannade hon. Plötsligt tog hon ett steg bakåt. Sen tog hon ett steg framåt. Då såg jag att det var en italienska. Jag tvivlade förstås, men jag tog ett stort steg närmare henne för att försäkra mig om saken. Jo då. Sen ställde jag mig stilla igen. Då tog italienskan ännu ett steg närmare. Kanske har hon hört något om att Guillou har stor snopp. Men så hände något med hennes ögon, de liksom vände sig inåt fast uppåt. Hon såg ut att fundera över något, kanske om det var värt det, för trots allt handlar det ju om Guillou. Sen gick hon mycket sakt o ställde sig mot ett träd. Hon stod kvar vid trädet o jag fick gott om tid att kolla in henne. Hon var sjukt vältränad, ett riktigt praktexemplar. Hon verkade inte alls aggressiv o jag tänkte ett tag att jag skulle pröva att mata henne. Men det fick vara för hon såg egentligen rätt mätt ut, så jag ropade till mig ungarna så att de fick ta sig en titt. Den ena ville äta upp henne o den andra ville ställa sig med frambenen på henne så att hon skadades. Det kunde jag inte låta dem göra, vilka fasoner. Så jag sa nej, bara titta. De tyckte att det var rätt trist så då gick vi därifrån.
Vi hann med en titt i stadshuset också, innan vi lämnade Trollhättan. Det var helt av glas, lite som ett sagoslott, fast det var rätt stökigt, folk gapade o skjöt med gevär. Kanske hamnade vi i en filminspelning. Men i alla fall...
Den finska älgen fnyser o frustar av skratt. En italienska i trollhättan! Hur troligt låter det på en skala?
Älgmamman surnar till. Fan, det finns jättemånga italienskor i Trollhättan. Det står till o med om det i Aftonbladets älgbilaga.
Vart då? undrar den finska älgen med ett brett flin.
Jaaaa. Det kommer väl inte jag ihåg, såklart.
Vad ska man tro, egentligen. Igår sa italienskan att hon var trött o vill att jag ska göra henne med barn. Så även om hon verkar lite osvensk, så är hon ju uppenbart rätt vettig.
O inte en jävel följde efter...
Hiphopen blev aldrig bättre än den var på 80-talet.
En dåres anteckningar
Den som aldrig lever nu, lever aldrig. Lever du?
Jag är proppmätt som en muslim under tidig shawwal. Knut Hamsun menade att det var sämsta tiden att skriva. Kanske hade han rätt. Han visste ju onekligen en del om sånt där. För mig är sämsta tiden strax innan jag borde gå upp för att gå till jobbet. Fast jag onekligen är ganska hungrig då.
Katrin Z menar tvärtom. Trots att hon är smal så uppträder hon som hon vore riktigt fet. Eller var det tvärtom nu för tiden? Det kan man ta reda på idag eftersom hon finns på löpet nu för tiden. Inte ens genom att undvika att gå in på hennes sida slipper du henne. Det är medias julklapp till alla oss. Jag tänker spara pappret till nästa år. Det tror jag att jag kommer kunna täcka över en del saker med. Det är min grej, för att gå vidare. Vad är din?
Enligt en vän till mig kommer Katrin Z snart att skriva om det hemliga förhållande hon haft med Dörr-Fadde under flera år. Sju år. Kanske är det så eller är det inte så. Det får Kleerup sätta trummor till. Om han o Linda vill. Men det ger rubriker, så they will.
Fast ärligt talat. Någon som skulle kunna krypa upp i knät på, o mata Katrin Z, så skulle allt bli lite fridsammare här på denna jord, som borde vara stor nog åt oss alla. Det skulle leda till brist på elände. O det vill vi inte vara utan. Men skäm bort flickstackarn, hon ser törstig ut.
Hamsun skrev också Markens gröda: Människa, ta ditt ansvar, bygg själv. Någon annanstans. Där o då kan du bli fri.
Jag lämnar detta för tillfället, för att ta mitt ansvar o drömmer om en stor tallrik kall soppa.
Jag är proppmätt som en muslim under tidig shawwal. Knut Hamsun menade att det var sämsta tiden att skriva. Kanske hade han rätt. Han visste ju onekligen en del om sånt där. För mig är sämsta tiden strax innan jag borde gå upp för att gå till jobbet. Fast jag onekligen är ganska hungrig då.
Katrin Z menar tvärtom. Trots att hon är smal så uppträder hon som hon vore riktigt fet. Eller var det tvärtom nu för tiden? Det kan man ta reda på idag eftersom hon finns på löpet nu för tiden. Inte ens genom att undvika att gå in på hennes sida slipper du henne. Det är medias julklapp till alla oss. Jag tänker spara pappret till nästa år. Det tror jag att jag kommer kunna täcka över en del saker med. Det är min grej, för att gå vidare. Vad är din?
Enligt en vän till mig kommer Katrin Z snart att skriva om det hemliga förhållande hon haft med Dörr-Fadde under flera år. Sju år. Kanske är det så eller är det inte så. Det får Kleerup sätta trummor till. Om han o Linda vill. Men det ger rubriker, så they will.
Fast ärligt talat. Någon som skulle kunna krypa upp i knät på, o mata Katrin Z, så skulle allt bli lite fridsammare här på denna jord, som borde vara stor nog åt oss alla. Det skulle leda till brist på elände. O det vill vi inte vara utan. Men skäm bort flickstackarn, hon ser törstig ut.
Hamsun skrev också Markens gröda: Människa, ta ditt ansvar, bygg själv. Någon annanstans. Där o då kan du bli fri.
Jag lämnar detta för tillfället, för att ta mitt ansvar o drömmer om en stor tallrik kall soppa.
Ulven kommer - skjut den! skjut den! skjut den!!!
En gång när jag tillfälligtvis bodde i en stuga djupt inne i de sörmländska skogarna gick jag ut för att kissa. Det var en vinternatt, snön gnistrade som kristall i månens sken. Jag stod vänd mot en liten gräsplätt framför skogsbrynet. Jag satte handen på gylfen och skulle just till att dra ner den när jag tittade uppåt o framåt. Där stod en varg o tittade på mig. Troligtvis hade den stått där ett tag, frusen fast av rädsla eller förundran över mitt plötsliga uppdykande. Den hade väl snokat runt huset efter något smaskigt eller för lite ljus o värme. Kanske var den bara nyfiken eller råkade ha vägarna förbi.
När min blick mötte vargens så fräste vargen till. Den morrade inte. Den ylade inte. Den fräste som en liten kattunge.
Sedan dödade jag den allt vad jag orkade. På ett sätt som gjorde coolt jätteont för vargen.
Eller.
Sedan tog vargen några snabba steg över snötäcket innan den försvann upp över en kulle o rusade vidare i livet. Kvar stod jag o undrade vad fan som hänt.
För innan vargen tog sina snabba steg hade den hoppat på mig o slitit av min strupe med sina vassa tänder. Snötäcket hade blivit som en tavla av Pollock med enbart röd färg. Sedan hade den tagit alla mina barn o hänsynslöst pressat ner dem i en konsumkasse som den hängde över ryggen. Matsäck.
Några vargar måste skjutas för fridens skull. Det handlar om ett fyrtiotal.
Ett antal personer är beredda att ta sitt samhällsansvar. Igår räknade naturvårdsverket till 10 600 jägare som anmält sitt intresse att skjuta vargarna.
Jag är sörlänning o är ju egentligen inte berättigad till en åsikt om vargarna. Vi har ju bara ett fåtal vargar som springer i skogarna häromkring. De stör inte oss mer än vi stör dem. Oftast märker vi inte ens av dem mer än som någon vag förtätning av stämningen omkring oss. Något lockande o pockande som talar till oss utan att vi förstår vad som sägs.
Det är säkert en sanning att vargstammen vuxit sig för stor. Att boskap i vissa delar av landet ligger pyrt till på grund av att naturen en gång för alla bestämt att vissa djur ska livnära sig på andra djur.
Jägare brukar ju hävda att jakten står för en närhet till naturen. Jag har sett många jägare tala varmt om den stundande älgjakten, nästan som att höra trettonåriga flickor prata om vilka killar som ska gå på kvällens disco.
Jag kan inte tycka att jakt är macho. Det spelar ingen roll om det är med gevär eller med pil o båge. En man som dräper en annan varelse med ett skjutvapen kan göra sitt jobb, skaffa föda o till o med anse sig få en härlig naturupplevelse. Men det är inte macho.
Varg. Vad är det frågan om? Vad är det som får mer än tiotusen jägare att räcka upp handen när det kommer till att få skjuta just vargen? Något inom mig säger att, nej, hade det handlat om att skjuta av illerbeståndet så hade inte mer än tiotusen jägare handlat med detta sanna sociala patos.
När jag läste om dessa mer än tiotusen jägare i dag så fick jag en unken smak i min mun som vägrar släppa. Jag tänker dräggel, stress, stön o stånk. Jag tänker skam.
Jaja.
Hur det gick med mina barn?
Nja. Jag hade inga barn på den tiden. Dessutom sitter jag ju här o skriver. Så det sista måste vara ett utspel av min fantasi o min skräck.
Sedan den gången har jag aldrig sett en fri varg i skogen igen. Men jag har sett spåren, sett min hund oroa sig längtansfullt över doften av det vilda i spåren. Sett min hund uppföra sig ungefär som jag skulle uppföra mig om Singoalla plötsligt uppenbarade sig vid en liten skogssjö framför mig.
När min blick mötte vargens så fräste vargen till. Den morrade inte. Den ylade inte. Den fräste som en liten kattunge.
Sedan dödade jag den allt vad jag orkade. På ett sätt som gjorde coolt jätteont för vargen.
Eller.
Sedan tog vargen några snabba steg över snötäcket innan den försvann upp över en kulle o rusade vidare i livet. Kvar stod jag o undrade vad fan som hänt.
För innan vargen tog sina snabba steg hade den hoppat på mig o slitit av min strupe med sina vassa tänder. Snötäcket hade blivit som en tavla av Pollock med enbart röd färg. Sedan hade den tagit alla mina barn o hänsynslöst pressat ner dem i en konsumkasse som den hängde över ryggen. Matsäck.
Några vargar måste skjutas för fridens skull. Det handlar om ett fyrtiotal.
Ett antal personer är beredda att ta sitt samhällsansvar. Igår räknade naturvårdsverket till 10 600 jägare som anmält sitt intresse att skjuta vargarna.
Jag är sörlänning o är ju egentligen inte berättigad till en åsikt om vargarna. Vi har ju bara ett fåtal vargar som springer i skogarna häromkring. De stör inte oss mer än vi stör dem. Oftast märker vi inte ens av dem mer än som någon vag förtätning av stämningen omkring oss. Något lockande o pockande som talar till oss utan att vi förstår vad som sägs.
Det är säkert en sanning att vargstammen vuxit sig för stor. Att boskap i vissa delar av landet ligger pyrt till på grund av att naturen en gång för alla bestämt att vissa djur ska livnära sig på andra djur.
Jägare brukar ju hävda att jakten står för en närhet till naturen. Jag har sett många jägare tala varmt om den stundande älgjakten, nästan som att höra trettonåriga flickor prata om vilka killar som ska gå på kvällens disco.
Jag kan inte tycka att jakt är macho. Det spelar ingen roll om det är med gevär eller med pil o båge. En man som dräper en annan varelse med ett skjutvapen kan göra sitt jobb, skaffa föda o till o med anse sig få en härlig naturupplevelse. Men det är inte macho.
Varg. Vad är det frågan om? Vad är det som får mer än tiotusen jägare att räcka upp handen när det kommer till att få skjuta just vargen? Något inom mig säger att, nej, hade det handlat om att skjuta av illerbeståndet så hade inte mer än tiotusen jägare handlat med detta sanna sociala patos.
När jag läste om dessa mer än tiotusen jägare i dag så fick jag en unken smak i min mun som vägrar släppa. Jag tänker dräggel, stress, stön o stånk. Jag tänker skam.
Jaja.
Hur det gick med mina barn?
Nja. Jag hade inga barn på den tiden. Dessutom sitter jag ju här o skriver. Så det sista måste vara ett utspel av min fantasi o min skräck.
Sedan den gången har jag aldrig sett en fri varg i skogen igen. Men jag har sett spåren, sett min hund oroa sig längtansfullt över doften av det vilda i spåren. Sett min hund uppföra sig ungefär som jag skulle uppföra mig om Singoalla plötsligt uppenbarade sig vid en liten skogssjö framför mig.
Mind your own business
I Schweiz förbjuder man minareter efter omröstning.
I Sverige gör man ett enormt problem av diverse slöjor i så många sammanhang man kan.
I Frankrike anser politiker i integrationsdebatten att folk som bor i landet ska älska landet, sluta tala slang o inte bära kepsen bak o fram.
När jag tittar i spegeln: Jag känner till mer om Magdalena Graafs familjeproblem, Jennifer Anistons kärlekspartners o hur olika bönder uppfört sig i sökandet efter en fru än vad jag gör om mina närmaste grannar.
Det sista säger kanske något om mig o är kanske mitt problem. Fast det är ärligt talat mina grannars problem för de är bara så avståndstagande o konstiga. Men i deras blogg skriver de samma sak om mig, så jag vet egentligen vare sig ut eller in.
Det är i alla fall mycket tydligt att vi människor bryr oss makalöst mycket över vad andra pysslar med. Åtminstone när det handlar om saker som vi inte förstår eller känner till så mycket om. Eller om de är snygga, tjänar mycket pengar eller i alla fall syns lite grand på TV under sjysst sändingstid.
Är det inte dags att mänskligheten går någon sorts kurs väldigt väldigt snart? Det har gått rätt bra att samla alla människor kring en vaccinationscentral, det borde gå lika enkelt att få oss att samlas för en kurs.
Vi skulle väl behöva lära oss att bry oss om oss själva i första hand? Om vi vågar ta ett sådant ansvar?
I Sverige gör man ett enormt problem av diverse slöjor i så många sammanhang man kan.
I Frankrike anser politiker i integrationsdebatten att folk som bor i landet ska älska landet, sluta tala slang o inte bära kepsen bak o fram.
När jag tittar i spegeln: Jag känner till mer om Magdalena Graafs familjeproblem, Jennifer Anistons kärlekspartners o hur olika bönder uppfört sig i sökandet efter en fru än vad jag gör om mina närmaste grannar.
Det sista säger kanske något om mig o är kanske mitt problem. Fast det är ärligt talat mina grannars problem för de är bara så avståndstagande o konstiga. Men i deras blogg skriver de samma sak om mig, så jag vet egentligen vare sig ut eller in.
Det är i alla fall mycket tydligt att vi människor bryr oss makalöst mycket över vad andra pysslar med. Åtminstone när det handlar om saker som vi inte förstår eller känner till så mycket om. Eller om de är snygga, tjänar mycket pengar eller i alla fall syns lite grand på TV under sjysst sändingstid.
Är det inte dags att mänskligheten går någon sorts kurs väldigt väldigt snart? Det har gått rätt bra att samla alla människor kring en vaccinationscentral, det borde gå lika enkelt att få oss att samlas för en kurs.
Vi skulle väl behöva lära oss att bry oss om oss själva i första hand? Om vi vågar ta ett sådant ansvar?
Mamma Scan lackar till jul
Mamma Scan har efter åratal av forskning äntligen lyckas klona favoritjulskinkan från din barndom.
"Grisen smakar bäst välvaggad"
Receptet är lika enkelt som vanligt. En inte alltför varm ugn under hela natten till julafton. Bred på mängder av senap som du blandat ut med ägg. Särdeles lyckat för tomtebolyckan.
Var inte blyg när du skär upp skivorna. De ska vara tjocka. Självfallet avnjutes skinkan på vörtbröd för bästa upplevelse. Senap efter behag. Mamma Scans eller dina egna spelar mindre roll.
Själv väljer jag mina egna, andra njuter Mamma Scans behag. Smaken är olika.
Men säkert är att Mamma Scan inte lackar om du avnjuter vad hon har att erbjuda!
Lars vill komma undan politiken, Tiger gläds åt ideologier
Det är välkänt att kommunister har mycket mera sex än vanliga människor. Det ingår i ideologin att inte behöva vara trogen. Man ska dela med sig. Eftersom kommunister dessutom har lite större rödvinsglas än vanliga människor är de lite fullare lite oftare. De är hängivna partyt. Det är inte konstigt att Lars Ohly flaggar rött och abdikerar. Han är inte ung längre. Sex och sprit lockar inte längre som det gjorde förr. Det händer samma vecka som Tiger Woods flaggar för sin avgång. Till skillnad mot Lars så ska Tiger ägna all sin tid åt vin och sex från och med nu. Det är ju faktiskt två helt olika typer av män det handlar om.
Kommunismen har av tradition en stark koppling till rödvin. Många av de stora drinkarna har varit kommunister. Det har skrivits teorier om detta, även om ingen känns fulländad. Lars Ohly säger att han var mer intresserad av att dela med sig av vad han hade när han drack. När han spolade kröken kändes det inte lika viktigt längre. Då kunde han lika gärna sluta vara kommunist. Det var ungefär likadant för Gudrun Schyman. När hon blev portad från systembolag och krogar blev hon feminist. Det var smart. Få är de utskänkningsställen som vågar neka en feminist vad denne påstår sig ha har rätt till. Det är inte rätt epok i världshistorien att bli stämd för att ha nekat någon på grund av dennes feministiska läggning. Jag tror att hon skåpsuper hela tiden. I alla fall påstår hon sig vara älskarinna. (Tiger Woods bara ler generat när han hör detta, men säger ingenting som tyder på ett samband eller ännu en pärla i hans radband.) Nåväl, sprit o sex... En gång kommunist...(Lars håller inte med om detta, för nästa år, månaden innan valet, tänker han säga att han aldrig har varit kommunist)
Lars Werner hackar och skär inte längre drinktilltugg. Istället arbetar han hårt för att få den stora massan att glömma allt de någonsin hört om tobin-skatten. Huvudsakligen genom att vara idéspruta hos TV-produktionsbolaget Dabrowski. Det är en bit ifrån tiden då han låg med Gudrun medan Lars väntade på sin tur. Men så har den mannen ju alltid känts äkta i det han gör, så han kommer undan med det. Själv påstår han att det är hans gigantiska snopp som alltid fått folk att lyssna på honom. Även om många andra menar att det är just sånt som kan få folk att tappa fokus från annat. Men det som är viktigt är ju det som är viktigt, man har bara ett liv, som Tiger tatuerat in strax under naveln.
Efter Lars Ohlys avhopp till det amerikaniserade samhället är Kicki Danielsson kommunismens sista utpost i Sverige. Längst fram i ledet, stolt bärandes flaggan, ragglar hon nyknullad fram. Det är tur att hon finns. Åtminstone för mångfalden i politiken. Lars Ohly, däremot, kan köpa sig den där fåtöljen han ögonshoppat sedan så länge på Mio Möbler. Han lär ha gott om tid att sitta där framöver. Det är Kickis tid vi har framför oss. Fullspäckad som en falukorv av intressanta upptåg och petitioner.
Tiger slår ett slag o låter hälsa att han skiter i politiken men uppskattar på sitt sätt att det finns kommunister i världen.
Kommunismen har av tradition en stark koppling till rödvin. Många av de stora drinkarna har varit kommunister. Det har skrivits teorier om detta, även om ingen känns fulländad. Lars Ohly säger att han var mer intresserad av att dela med sig av vad han hade när han drack. När han spolade kröken kändes det inte lika viktigt längre. Då kunde han lika gärna sluta vara kommunist. Det var ungefär likadant för Gudrun Schyman. När hon blev portad från systembolag och krogar blev hon feminist. Det var smart. Få är de utskänkningsställen som vågar neka en feminist vad denne påstår sig ha har rätt till. Det är inte rätt epok i världshistorien att bli stämd för att ha nekat någon på grund av dennes feministiska läggning. Jag tror att hon skåpsuper hela tiden. I alla fall påstår hon sig vara älskarinna. (Tiger Woods bara ler generat när han hör detta, men säger ingenting som tyder på ett samband eller ännu en pärla i hans radband.) Nåväl, sprit o sex... En gång kommunist...(Lars håller inte med om detta, för nästa år, månaden innan valet, tänker han säga att han aldrig har varit kommunist)
Lars Werner hackar och skär inte längre drinktilltugg. Istället arbetar han hårt för att få den stora massan att glömma allt de någonsin hört om tobin-skatten. Huvudsakligen genom att vara idéspruta hos TV-produktionsbolaget Dabrowski. Det är en bit ifrån tiden då han låg med Gudrun medan Lars väntade på sin tur. Men så har den mannen ju alltid känts äkta i det han gör, så han kommer undan med det. Själv påstår han att det är hans gigantiska snopp som alltid fått folk att lyssna på honom. Även om många andra menar att det är just sånt som kan få folk att tappa fokus från annat. Men det som är viktigt är ju det som är viktigt, man har bara ett liv, som Tiger tatuerat in strax under naveln.
Efter Lars Ohlys avhopp till det amerikaniserade samhället är Kicki Danielsson kommunismens sista utpost i Sverige. Längst fram i ledet, stolt bärandes flaggan, ragglar hon nyknullad fram. Det är tur att hon finns. Åtminstone för mångfalden i politiken. Lars Ohly, däremot, kan köpa sig den där fåtöljen han ögonshoppat sedan så länge på Mio Möbler. Han lär ha gott om tid att sitta där framöver. Det är Kickis tid vi har framför oss. Fullspäckad som en falukorv av intressanta upptåg och petitioner.
Tiger slår ett slag o låter hälsa att han skiter i politiken men uppskattar på sitt sätt att det finns kommunister i världen.
Allo' Allo'! Calling Morgan!
- Är det inte dags att gå in o laga majssoppan nu?
- Vadå, är den trasig?
Morgan Alling? Du o jag?
- Vi vill rita, var är våra papper?
- Ni har bara en pappa, jag sitter här. Ni får rita själva!
Vad tror du, ska vi slå oss ihop?
Du, Morgan - nya Banarne, o jag, Kommerotardig - nya Trazan?
Det vore ju som att halka på ett bananskal!
Eftertankar om förmiddagen
Jag skäms för mitt förra inlägg. Det var inte bara löjligt o barnsligt. Det var elakt också. Nu önskar jag att jag inte hade skrivit det. Men jag har en fix idé om att om jag raderar något jag skrivit så dör en katteunge. I onödan alltså, inte att förväxlas med det där andra, ni vet... Det jag skrivit måste alltså stå kvar för alltid. Men i alla fall. Förlåt om någon tagit anstöt. Förlåt även om någon gör på sig imorgon på grund av det jag gjort. Jag är ju som jag skrev den 12:e december mycket osäker på min eventuella förmåga, men...eh, förlåt.
Head news today
På min sons lågstadietoalett läste jag lite klotter angående ditt o datt. Det mesta var ritat med en lila krita. Förutom en snopp o namnet på några kärlekspar o frökens sidoyrke/intresse samt mobilnummer fördes en ideologisk debatt under handfatet. Så lågt man kan komma.
Där hade någon skrivit att det finns olika sätt att hantera kontraktsbrott. Om en Anka glömmer sitt åtagande för en endaste morgon, så får Ankan leva med att förneka sin ångest i pressen under några dagar innan Ankan förlåts. Vi var många som log snett när Anna berättade att Paul skulle lämna henne om hon inte gav honom en avsugning varje morgon. Men så fort hon reste till Sverige utan honom i två dagar så begärde han skilsmässa. Kvar stod Anna med ingenting förutom några tjugoåriga fotografier av sitt forna jag i en dossier. Det imponerar föga på varje arbetsförmedlare med självrespekt.
Längst ned vid listen hade någon lyckats klämma dit att detta är lika dumt som någon som heter Viktor. Det hade ingen svarat på eller kluddrat över.
Busungar.
Men nåväl, man kan ju börja läsa ikapp på Komvux när man är trettioåtta.
Fast något inom Paul ångrade sig tack o lov bara någon dag senare. Om det finns någon större tanke eller något som dök upp i huvudet en morgon? Det är något som varje arbetsförmedlare med självrespekt kan fundera på!
Där hade någon skrivit att det finns olika sätt att hantera kontraktsbrott. Om en Anka glömmer sitt åtagande för en endaste morgon, så får Ankan leva med att förneka sin ångest i pressen under några dagar innan Ankan förlåts. Vi var många som log snett när Anna berättade att Paul skulle lämna henne om hon inte gav honom en avsugning varje morgon. Men så fort hon reste till Sverige utan honom i två dagar så begärde han skilsmässa. Kvar stod Anna med ingenting förutom några tjugoåriga fotografier av sitt forna jag i en dossier. Det imponerar föga på varje arbetsförmedlare med självrespekt.
Längst ned vid listen hade någon lyckats klämma dit att detta är lika dumt som någon som heter Viktor. Det hade ingen svarat på eller kluddrat över.
Busungar.
Men nåväl, man kan ju börja läsa ikapp på Komvux när man är trettioåtta.
Fast något inom Paul ångrade sig tack o lov bara någon dag senare. Om det finns någon större tanke eller något som dök upp i huvudet en morgon? Det är något som varje arbetsförmedlare med självrespekt kan fundera på!
Bakifrån
En förfärad mor i - det kan ha varit - USA, har funnit ett meddelande i sitt barns nintendospel. Att hennes barn var åt skogen för ungt för att sättas framför TV-spelet framgår inte av sagan. I alla fall upptäckte barnet - o sedan modern - att en liten badande bebis i spelet hade ljud för sig. Dockan säger typ "I-la-la-la". För oss som inte kan amerikansk engelska så betyder det "Islam is the light!" Det ville inte modern att hennes barn skulle lära sig. Därför gick hon först till media o därefter med media till Nintendo o (an)klagade.
Jag ryckte först på axlarna o ansåg kvinnan vara dum i huvudet. Men sen insåg jag att saker ibland är vad de verkar vara. Så som en följd av detta så tog jag den berömda "malmöpolis"-filmen o spelade upp filmens ljudspår baklänges.
Det blev så här:
(Jag har fyllt i bokstaven R för de som är ovana med språket)
"apa"
(nej, förlåt, det var ett dåligt skämt: så här lät det:)
"Vilka fina barn, men jag blir kissnödig av att de leker med elden."
"Det är lugnt att kissa på busken, jag kan hålla utkik."
"Killen i randigt, var tror du han köpt sin tröja?"
"De är jättevanliga, kanske beställer man på nätet? Fråga honom."
"Nej, han försvann i mängden."
"Jaja, ut o pissa, jag går o bondar med kidsen."
"Männen! Har ni sett siren förut? Också poliser är hiphop!"
"Grab the mic and step back, cuz i'm tha fuz in tha hood, brothahood."
"UNDAH-STOOD!"
Vare sig kul eller tråkigt, bara lite vanligt. Absolut inget att hänga läpp eller reagera hårt över. Kontenta: En polis bakifrån är en ganska bra polis!
Snö
Snön har fallit friskt över vår gata inatt. Till vår glädje o stora förtjusning.
Det tog min granne mitt emot, kattkvinnan, tjugofem minuter att skotta vägen utanför hennes hus.
Det tog mig fem minuter att göra en jättefin "gående hänvisas till andra sidan"-skylt.
Efter att jag ställt ut skylten var jag kall. Jag blev varm igen efter två muggar glögg.
Det tog min granne mitt emot, kattkvinnan, tjugofem minuter att skotta vägen utanför hennes hus.
Det tog mig fem minuter att göra en jättefin "gående hänvisas till andra sidan"-skylt.
Efter att jag ställt ut skylten var jag kall. Jag blev varm igen efter två muggar glögg.
Demokrati, Respekt, Frihet o Rättvisa åt alla!
Det finns många märkliga låtsasord; t.ex ordet Demokrati, som det coolt används i afrikanska länder, typ Demokratiska Republiken av Kongo. Eller i Sverigedemokrati, ni vet, som i partiet som anser att många av oss är fördomsfulla angående dem. Brukandet av ordet hamnar ju i samma lista som "fett", "jesus" o "fientlig stridande". En hink med ruttna äpplen där ryktet säger att det finns ett eller två äpplen som ännu är fräscha o kanske inte maskätna.
Ett annat ord som är coolt att svänga sig med är Respekt. Hur många gånger har man inte blivit rånad o misshandlad av förortsungen eller bratset som ylar att man borde visa dem respekt, eller annars råka jävligt illa ut. Eller hiphopparen som kräver respekt i sin sång, men som vägrar uppge en sund anledning till varför jag ska visa honom eller henne respekt. Tja, alla människor förtjänar respekt, så är det ju. Men det borde inte, primärt, få innebära detsamma som att man ska gå omkring o känna sig hotad av någon eller vara rädd för någon. Respekt är något man får - för att man förtjänar det, inte något man kan kräva. Även om jag har en stor respekt för Natalie Portman. För det måste man ju ha.
Frihet o Rättvisa! De kan ju utesluta varandra, för trots allt har man ju bestämt att vi lever i en värld där vissa saker straffas med fängelse. Det är ju rimligt, faktiskt, även om vi hamnat i detta system från födseln o inte haft möjlighet att själva fundera ut något bättre. Men låt gå. Vissa gränser för vår frihet måste vi ju ha för att inte göra illa varandra för hårt o ofta. Förutom när det handlar om bolagschefer o kommunordföranden o liknande så är ju systemet även ganska rättvist.
För mig är frihet att gå längs en öppen väg en solig förmiddag om senvåren, med böljande sädesfält på var sida om mig. I handen vill jag ha en flaska Tokaijer som jag sakta tömmer längs vägen. Inga måsten, inga plikter o inga stenar i skon. Jag tycker inte att det är höga krav jag har på frihet, men jag inser att det relativt sett är riktigt höga krav. Jag ska tänka på det när jag går min vårpromenad om några månader!
Blir jag rånad på vägen så stämmer jag SEB! Peace!
Ett annat ord som är coolt att svänga sig med är Respekt. Hur många gånger har man inte blivit rånad o misshandlad av förortsungen eller bratset som ylar att man borde visa dem respekt, eller annars råka jävligt illa ut. Eller hiphopparen som kräver respekt i sin sång, men som vägrar uppge en sund anledning till varför jag ska visa honom eller henne respekt. Tja, alla människor förtjänar respekt, så är det ju. Men det borde inte, primärt, få innebära detsamma som att man ska gå omkring o känna sig hotad av någon eller vara rädd för någon. Respekt är något man får - för att man förtjänar det, inte något man kan kräva. Även om jag har en stor respekt för Natalie Portman. För det måste man ju ha.
Frihet o Rättvisa! De kan ju utesluta varandra, för trots allt har man ju bestämt att vi lever i en värld där vissa saker straffas med fängelse. Det är ju rimligt, faktiskt, även om vi hamnat i detta system från födseln o inte haft möjlighet att själva fundera ut något bättre. Men låt gå. Vissa gränser för vår frihet måste vi ju ha för att inte göra illa varandra för hårt o ofta. Förutom när det handlar om bolagschefer o kommunordföranden o liknande så är ju systemet även ganska rättvist.
För mig är frihet att gå längs en öppen väg en solig förmiddag om senvåren, med böljande sädesfält på var sida om mig. I handen vill jag ha en flaska Tokaijer som jag sakta tömmer längs vägen. Inga måsten, inga plikter o inga stenar i skon. Jag tycker inte att det är höga krav jag har på frihet, men jag inser att det relativt sett är riktigt höga krav. Jag ska tänka på det när jag går min vårpromenad om några månader!
Blir jag rånad på vägen så stämmer jag SEB! Peace!
Dansa en vinter
Bennys balettskola
Tolv tillfällen fram till våren, med start torsdagen den 11 februari 2010.
Tillfälle 1- Vi lär oss de fem elementära stegen som balett bygger på.
Tillfälle 2 - Vi lär oss göra bakåtvolt efter publik nedräkning från tre.
Tillfälle 3 - Inte bara skorna är viktiga. Även resten av kläderna. Vi lär oss hur man klär sig rätt.
Tillfälle 4 - Vi ser filmen om Nijinski tillsammans. Efteråt fika o diskussion.
Tillfälle 5 - Vi lär oss våndan av att inte dansa balett nykter. Efteråt ABC-kurs.
Tillfälle 6 - Grupparbete. Valfri plats. Alkoholförtäring tillåten i mån av tillåtelse på vald plats.
Tillfälle 7 - Redovisning av grupparbete. Därefter fika o diskussion i storgrupp.
Tillfälle 8 - Dekormålning. Valfritt motiv ur känd balett. Penslar finns. Medtag färg av mer ovanlig kulör om du är osäker på hur man blandar själv.
Tillfälle 9 - Takt o ton. Musikens inverkan på dansen.
Tillfälle 10 - Vi ser på föreställning av blinda barn utan armar o som normalt målar med munnen men som nu dansar balett. Vi lär oss att inte ta något för givet här i livet. Dessutom lär vi oss att det finns hopp (så länge det finns ben).
Tillfälle 11 - Vi sammanfattar kursens innehåll o betygsätter de olika delmomenten. Skriftligt. Anonymt.
Tillfälle 12 - Uppvärmning via frivillig kursdeltagare. Uppträdande på riktig scen för släkt o vänner mot billig penning. Familje- o mängdrabatt medges.
Plats: Vi ses på Gallerian, centrala Eskilstuna, samt även Strömsholmen, centrala Eskilstuna. Samt på lokal.
Pris: 1200 SEK.
Välkommen!
Tolv tillfällen fram till våren, med start torsdagen den 11 februari 2010.
Tillfälle 1- Vi lär oss de fem elementära stegen som balett bygger på.
Tillfälle 2 - Vi lär oss göra bakåtvolt efter publik nedräkning från tre.
Tillfälle 3 - Inte bara skorna är viktiga. Även resten av kläderna. Vi lär oss hur man klär sig rätt.
Tillfälle 4 - Vi ser filmen om Nijinski tillsammans. Efteråt fika o diskussion.
Tillfälle 5 - Vi lär oss våndan av att inte dansa balett nykter. Efteråt ABC-kurs.
Tillfälle 6 - Grupparbete. Valfri plats. Alkoholförtäring tillåten i mån av tillåtelse på vald plats.
Tillfälle 7 - Redovisning av grupparbete. Därefter fika o diskussion i storgrupp.
Tillfälle 8 - Dekormålning. Valfritt motiv ur känd balett. Penslar finns. Medtag färg av mer ovanlig kulör om du är osäker på hur man blandar själv.
Tillfälle 9 - Takt o ton. Musikens inverkan på dansen.
Tillfälle 10 - Vi ser på föreställning av blinda barn utan armar o som normalt målar med munnen men som nu dansar balett. Vi lär oss att inte ta något för givet här i livet. Dessutom lär vi oss att det finns hopp (så länge det finns ben).
Tillfälle 11 - Vi sammanfattar kursens innehåll o betygsätter de olika delmomenten. Skriftligt. Anonymt.
Tillfälle 12 - Uppvärmning via frivillig kursdeltagare. Uppträdande på riktig scen för släkt o vänner mot billig penning. Familje- o mängdrabatt medges.
Plats: Vi ses på Gallerian, centrala Eskilstuna, samt även Strömsholmen, centrala Eskilstuna. Samt på lokal.
Pris: 1200 SEK.
Välkommen!
Nice beaver, miss
Jag umgicks med mina barn igår kväll. På Bolibompa visade man en intressant film om bävrar.
Vi fick veta att bävrar är mycket flitiga djur. De bygger oavbrutet kanaler o dammar. En bäver fäller runt 200 träd under en livstid. 200 träd! Jag blir inte klar över om det är en brudmagnet eller om det är typ Tomas Wassberg.
Som att vara kvinna på jakt o råka ut för Rolf Lassgård fast man menat att spåra upp Persbrandt. Man vet inte riktigt när man vaknat upp om man ska ringa väninnan o berätta eller om man ska hålla tyst för alltid o försöka glömma. Jag skulle ljuga, men det kan man ju inte kräva av vem som helst.
Nåväl, dessa små djur gnager ner varje träd med blott sina tänder. De äter sig in till mitten av trädet. Det går hur fort som helst. På bara någon dag fäller de ett femtiotal träd. När de hör ett speciellt knak vet de att trädet kommer att falla o de backar från trädet. O där uppstår min förundran. Hur lyckas de undvika att få trädet på sig?
Jag kommer på att svaret är att det är ganska lätt att undvika ett nedfallande träd. Dessutom är dessa bävrar vana, de fäller träd hela tiden. Uppemot ett femtiotal om dagen. Det gör ju dem till experter på att undvika nedfallande träd. Men det slår mig att något är snett i att de kan fälla så många träd under en dag. O ändå bara runt tvåhundra under en livstid.
Jaja, antagligen är det ganska lätt att undvika träd som faller. Risken att träffas är nog bara runt 0,5 procent.
TIMBER, barn!!! Gå lägg er o snarka, bolibompa är slut!
Jag tänker voodootankar så hårt jag kan
Det har trillat in ett anonymt brev skrivet på brevpapper med Kristdemokraternas logo:
"På senaste tiden har jag fått en fix idé som dyker upp när jag går ensamma promenader. Det börjar med att jag råkar få syn på en öl/drickaburk. Sedan glömmer jag bort den o tänker på Åsa Waldau. Åsa Namnam som jag brukar viska för mig själv när ingen är i närheten. Ganska snart brukar jag få syn på ännu en burk. Då är det kört. En krona, tänker jag då. Det är inte så att jag sedan glömmer bort Åsa, men jag skjuter henne åt sidan för tillfället. För att kika på marken, in bland buskar, i sopkorgar, i diken o där jag kommer åt. En och femti, brukar min nästa tanke bli. Pedagogiskt skulle jag kunna fortsätta, men jag tror att du har fattat.
Det går inte åt ett tiopack näsdukar under en sån promenad inte.
På min arbetsplats, välsignad vare den, finner jag ibland mig själv sittandes stirrande ut genom fönstret. Det är säkert ett tecken på att någonting inom mig fortfarande är vid liv. Nog talat, även där. I alla fall löper en vägg längs min vy, där jag kan se in till en del kollegor. Min favorit, i detta teoretiska sammanhang, vänder med ryggen mot mig när han arbetar vid sin dator. När jag för en sekund halvt ignorerar Åsas existens inser jag gång på gång att jag stirrar på hans begynnande flint. Den klär honom även om han är i yngsta laget för att den borde blomma ut. Så egentligen är det inte bristen på hår, eller allt det blanka som fascinerar. Det glänsande utgör blott ett lysande fokus. Mina tankar börjar som så många andras på vår arbetsplats, "stäng ner porrsidan". Strax gör han det. Berodde det på mig, eller fick han oväntat besök? Jag får inte veta. Men ändå, jag är på väg. Senare på dagen sitter jag o strötittar på hans flint. Jag tänker ingenting. Inte en tanke. Då reser sig min kollega upp o går.
På måndag ska jag tänka allt jag orkar att han ska få ett blombud av en chippendalare.
Ikväll sitter jag o tänder tändstickor. När en sticka har brunnit ut blundar jag o önskar att toaletterna på TV 4 o Aftonbladet ska vara upptagna hela imorgon. I alla fall när Jihde behöver gå. O när nöjesredaktionen på bladet precis har druckit eftermiddagskaffe.
Jahve Jahve Jahve Jahve Jahve"
Som i kaffereklamen på en bio nära dig! Tack för brevet o happy hunting på ditt lilla vis! Dagens ordspråk, således - En ogjord sats för Kristi Brud är en insats för miljön!
Alexandra talar ut (fniss)
Alexandra Pascalidous spökskrivare har som en följd av hennes totala förnekande av dennes existens vänt sig emot henne. Detta skedde, troligtvis utan Alexandras vetskap, i senaste numret av Din Bostad. Han har ju som bekant fria händer att avslöja detaljer kring Alexandras liv och tankar och har således en stor makt över henne. Det skulle hon ha tänkt på tidigare. Fast det vore ju inte likt henne.
Alexandra utmålas av sig själv, fast via sin spökskrivare, som en elak, trist och fåfäng kvinna som på olika sätt gör bort sig inför sin systers barn. Spökskrivaren beskriver hur barnet talar i telefon med sitt syskon och uttalar en önskan om att få åka hem. "Hon är galen. Hon gör konstiga saker och tittar på internetporr hela tiden. Jag är rädd att hon kommer att förgifta min mat eller något!" Hötorgskonst på högsta nivå. Inte ett öga är torrt!
Spökskrivaren låter Alexandra påstå att hon hör hemma i The Muppet Show. Han låter henne förvrida ansiktet i hemska grimascher och tala i tungor. För en sekund ger han läsaren bilden av Carola, bara för att lägga allt på rätt köl igen genom att påminna om att allt sker i Grekland. Slutligen kommer dödsstöten, då spökskrivaren låter Alexandra berätta att hon inte tycker om barn! Hon kallar dem för monster, småglin och ungdjävlar. Allt på ett mycket realistiskt och obehagligt sätt.
När jag först läste krönikan blev jag ledsen. Sedan blev jag lite arg och rev tidningen i jättesmå bitar som jag spolade ner i toaletten. Men senare förstod jag att spökskrivaren äntligen vunnit över Alexandra. En vinst signerad av Alexandra själv. Det går som det går när man behandlar andra människor illa. Det är lite som på TV.
Det är i dagens läge oklart om Alexandras grekiska advokater kommer kunna tvinga Din Bostad att skriva små brev till Sveriges hyresgäster och be att få tillbaka det aktuella numret av tidningen. Rent distributionstekniskt är det även möjligt att somliga av oss redan lagt tidningen i återvinningscontainern.
Alexandra utmålas av sig själv, fast via sin spökskrivare, som en elak, trist och fåfäng kvinna som på olika sätt gör bort sig inför sin systers barn. Spökskrivaren beskriver hur barnet talar i telefon med sitt syskon och uttalar en önskan om att få åka hem. "Hon är galen. Hon gör konstiga saker och tittar på internetporr hela tiden. Jag är rädd att hon kommer att förgifta min mat eller något!" Hötorgskonst på högsta nivå. Inte ett öga är torrt!
Spökskrivaren låter Alexandra påstå att hon hör hemma i The Muppet Show. Han låter henne förvrida ansiktet i hemska grimascher och tala i tungor. För en sekund ger han läsaren bilden av Carola, bara för att lägga allt på rätt köl igen genom att påminna om att allt sker i Grekland. Slutligen kommer dödsstöten, då spökskrivaren låter Alexandra berätta att hon inte tycker om barn! Hon kallar dem för monster, småglin och ungdjävlar. Allt på ett mycket realistiskt och obehagligt sätt.
När jag först läste krönikan blev jag ledsen. Sedan blev jag lite arg och rev tidningen i jättesmå bitar som jag spolade ner i toaletten. Men senare förstod jag att spökskrivaren äntligen vunnit över Alexandra. En vinst signerad av Alexandra själv. Det går som det går när man behandlar andra människor illa. Det är lite som på TV.
Det är i dagens läge oklart om Alexandras grekiska advokater kommer kunna tvinga Din Bostad att skriva små brev till Sveriges hyresgäster och be att få tillbaka det aktuella numret av tidningen. Rent distributionstekniskt är det även möjligt att somliga av oss redan lagt tidningen i återvinningscontainern.
Något att göra för den som har svårt att sova
Jag har kommit över en fascinerande bok. I den berättar anonyma människor om sina hemligheter. Det är det enda boken handlar om. En verklighetens Spoon River, fast om Sverige idag.
Jag slog upp boken på måfå. Tre meningar, inget mer, står på sidan jag läste:
"På mitt arbete händer hemska hemligheter. Men min chef säger att laborationerna vi gör är för landets bästa. Vi har valt att lita på honom."
Det är något att fundera över när du ligger inatt o har svårt att sova.
Jag slog upp boken på måfå. Tre meningar, inget mer, står på sidan jag läste:
"På mitt arbete händer hemska hemligheter. Men min chef säger att laborationerna vi gör är för landets bästa. Vi har valt att lita på honom."
Det är något att fundera över när du ligger inatt o har svårt att sova.
Lite chair i dig, Vic!
Mannen som gett Rock n Roll en helt ny innebörd, på flera sätt:
Ärligt talat - om världen är lyhörd o rättvis, så är Vic Chesnutt det närmaste våra barn i framtiden har som sin egna Bob Dylan.
Ärligt talat - om världen är lyhörd o rättvis, så är Vic Chesnutt det närmaste våra barn i framtiden har som sin egna Bob Dylan.
Pizza till lunch
På gatan gick en man med den största pizzakartong jag sett i hela mitt liv.
"Stanna för fan!", skrek jag till min chaufför, "Hela gräsmattan är full av Stolta Fjällskivlingar!" (I december! Ha du oduglige!)
Jag var ur bilen innan ljudet av tvärniten lagt sig. Mannen med pizzakartongen såg rätt skraj ut när jag tvingade honom att stanna med det magiska o internationella kodordet "stop!"
Men jag hade redan insett att det var en mycket liten man, till höjd o bredd, o dessutom till personlighet. Pizzakartongen var högst ordinär i sin storlek. Men jag hade ju gett mig in i leken o ställde den lilla lilla mannen till svars, "Vart har du fått pizzan ifrån?"
"Den är min. Jag har köpt den!", försökte minimannen ryta, men pep fram istället.
"Med falska sedlar?", ylade jag. "Eller med stulna? Eller tveksamt förvärvade?"
"Nej. Vanliga.", påstod den pyttefjantiga mannen.
"Tror jag inte det minsta på. Varifrån?", kontrade jag med en iskall blick på pizzakartongen. Lilleputt såg ut att vara sorten som beställde en barncapriccosa. Annars hade jag fan ryckt kartongen o stuckit.
"Mitt arbete, va fan tror du?" Nu såg mannen som klätt ut sig till ett flickebarn rätt sur ut. Gud vilken stämning vi har ordnat för oss i dagens svenska samhälle. Tacka vet jag förr i tiden. Eller förresten, tacka vet jag förr i tiden i Italien. Då gick folk o log mot varandra hela dagarna. Iförda lagerblad runt huvudet o helt nakna under läckra togas.
"Jobbar du på en pizzeria?" Jag tyckte det kunde vara socialt intelligent att fråga.
"Nej. Jag trodde du menar vart jag fått pengarna ifrån. Fast du inte har med det att göra." Återigen gjorde han klart att han inte var från Italien o förr i tiden.
"Fast jag inte har med det att göra...", härmade jag hans klämda råtta till röst. "Jag menar pizzan."
Han sträckte fram sin lilla lilla hand. Jag gapade stort o slukade handen blixtsnabbt. De små små ögonen blev nästan normalt stora när jag låtsades göra ansträngningar för att svälja handen. Sedan slet han ut sin lilla klibbiga hand o kastade ett litet papper på mig.
Det var en pizzameny där även pizzerians adress framgick. Hade halvmänniskan varit trevligare hade jag sagt tack. Nu återvände jag istället till bilen som stod o väntade på mig.
Min privatchaufför satt o sov över ratten. Han hävdar att han lever ett jobbigt liv. Ja, vem fan gör inte det.
"Här!", väckte jag honom. "Där har de världens största pizzor. Äkta italienska på det sätt som de gjorde förr i tiden! Kör kör kör!"
Min chaufför tryckte gasen i botten med nån kommentar om att pizzan som vi känner den knappast har italienskt ursprung.
"Du låter som Anna Anka eller han med skägget i På Spåret. ("Är det bra eller dåligt", hörde jag honom mumla. Värt att svara på? Skulle inte tro det.) Ta en pizza du med o låt maten tysta munnen."
"Privatchaufför, förresten. Den enda snygga tjejen i årets Robinson säger att hon jobbar som privatchaufför. Alltså, vad innebär det? Vad är det egentligen hon jobbar med. Egentligen?..."
"Stanna för fan!", skrek jag till min chaufför, "Hela gräsmattan är full av Stolta Fjällskivlingar!" (I december! Ha du oduglige!)
Jag var ur bilen innan ljudet av tvärniten lagt sig. Mannen med pizzakartongen såg rätt skraj ut när jag tvingade honom att stanna med det magiska o internationella kodordet "stop!"
Men jag hade redan insett att det var en mycket liten man, till höjd o bredd, o dessutom till personlighet. Pizzakartongen var högst ordinär i sin storlek. Men jag hade ju gett mig in i leken o ställde den lilla lilla mannen till svars, "Vart har du fått pizzan ifrån?"
"Den är min. Jag har köpt den!", försökte minimannen ryta, men pep fram istället.
"Med falska sedlar?", ylade jag. "Eller med stulna? Eller tveksamt förvärvade?"
"Nej. Vanliga.", påstod den pyttefjantiga mannen.
"Tror jag inte det minsta på. Varifrån?", kontrade jag med en iskall blick på pizzakartongen. Lilleputt såg ut att vara sorten som beställde en barncapriccosa. Annars hade jag fan ryckt kartongen o stuckit.
"Mitt arbete, va fan tror du?" Nu såg mannen som klätt ut sig till ett flickebarn rätt sur ut. Gud vilken stämning vi har ordnat för oss i dagens svenska samhälle. Tacka vet jag förr i tiden. Eller förresten, tacka vet jag förr i tiden i Italien. Då gick folk o log mot varandra hela dagarna. Iförda lagerblad runt huvudet o helt nakna under läckra togas.
"Jobbar du på en pizzeria?" Jag tyckte det kunde vara socialt intelligent att fråga.
"Nej. Jag trodde du menar vart jag fått pengarna ifrån. Fast du inte har med det att göra." Återigen gjorde han klart att han inte var från Italien o förr i tiden.
"Fast jag inte har med det att göra...", härmade jag hans klämda råtta till röst. "Jag menar pizzan."
Han sträckte fram sin lilla lilla hand. Jag gapade stort o slukade handen blixtsnabbt. De små små ögonen blev nästan normalt stora när jag låtsades göra ansträngningar för att svälja handen. Sedan slet han ut sin lilla klibbiga hand o kastade ett litet papper på mig.
Det var en pizzameny där även pizzerians adress framgick. Hade halvmänniskan varit trevligare hade jag sagt tack. Nu återvände jag istället till bilen som stod o väntade på mig.
Min privatchaufför satt o sov över ratten. Han hävdar att han lever ett jobbigt liv. Ja, vem fan gör inte det.
"Här!", väckte jag honom. "Där har de världens största pizzor. Äkta italienska på det sätt som de gjorde förr i tiden! Kör kör kör!"
Min chaufför tryckte gasen i botten med nån kommentar om att pizzan som vi känner den knappast har italienskt ursprung.
"Du låter som Anna Anka eller han med skägget i På Spåret. ("Är det bra eller dåligt", hörde jag honom mumla. Värt att svara på? Skulle inte tro det.) Ta en pizza du med o låt maten tysta munnen."
"Privatchaufför, förresten. Den enda snygga tjejen i årets Robinson säger att hon jobbar som privatchaufför. Alltså, vad innebär det? Vad är det egentligen hon jobbar med. Egentligen?..."
Ey, is that not a pole that you are swingin' there?
Jag läser att VM i poledancing för kvinnor o män avgjordes i Japan igår.
Jag läser en gång till o stannar till vid ordet "män". Jag önskar verkligen att jag var mer frisinnad än vad jag tydligen är. Men jag tycker att det låter rätt... speciellt. Poledancing är ju speciellt. Det är curling med, oavsett om man stöter eller sopar. Men ändå. Jag kan tänka mig att inte gå in på youtube o titta på män som poledansar.
Hoppas jag kommer ihåg det.
Anledningen till att jag är rädd för hästar är att jag hört en gång att de sparkar lika hårt som Mike Tyson slår. Det är lite mer påtagligt, även om det också är lite fjantigt av mig.
Neeee. Ärligt talat är jag bara grinig över att jag inte kom ihåg att anmäla mig, trots att jag köpt nya läckra kläder att uppträda i. Men var lugn, alla mina fans, jag ska lägga upp mina träningssejourer på youtube. Trots att jag vet att jag inte tillåts vinna eller ens komma sist retroaktivt!
Man kan i alla fall vara friiii som en fågel.
Youtube är bra på det sättet. Om inte mina nya byxor går som porr förstås.
Mmm. En del är lätta att få bort men andra fastnar för alltid. Det gäller både granatsplitter o drömmar.
Blåvin i glas av kristall
Jag var på vinprovning med Per Bull i förmiddags.
Per hällde själv upp i våra glas med eleganta och vana gester. Vi fick fulla glas eftersom vin smakar bäst så, enligt Per. Han var mycket noga med att poängtera att inget av vinerna vi skulle prova kostade över sextio kronor. Det är procenten och inte priset som utgör det väsentliga i ett vins karaktär, lät han oss veta.
Till vinet åt vi druvor och kex, samt ett flertal ädla ostar. Vissa ostar hade Per ystat själv. De smakade så där, tyckte någon. Denne någon fick gå hem för att han saknade utbildning.
När jag dristade mig till att påstå att ett av vinerna inte var utmärkt var Per snabbt framme och visade upp flaskan. Med ett överlägset leende som fick mig att känna mig som ett barn pekade han på flaskans etikett. 14,5 %. Per förklarade för mig att jag inte var tillräckligt utbildad för att vara med. Men eftersom jag hittills hällt i mig två hela flaskor så var han villig att ge mig en andra chans. Han poängterade dock att mer tjafs från min sida skulle leda till polisanmälan. Som jag drack och höll min käft.
Per berättade att det godaste vin han druckit heter strohrom. Det drack han en gång när han var utomlands. Tyvärr distribueras inte detta märke av systembolaget. Per skakade på huvudet åt detta faktum och suckade att det blir ändring på detta efter nästa val. Socialdemokraterna är ett outbildat pack och det är tragiskt att de lyckats vinna folkets fulla förtroende. Men det har med landets generellt låga utbildningsnivå att göra. Astrid Lindgren, fnissade Per, är dörrvaktssamhällets opium. Nobelpris åt tanten. Någon sade att Astrid är död. Det var dumt sagt tyckte Per och stal människans vin. "Det här vinet smakar fitta!", utbrast han och skådade ut genom fönstret, "fy fan vad gott."
När osten tagit slut frågade Per om någon ville tävla i barnvagn. Men vi var trötta efter all njutning och ville bara ta det lugnt. Det retade Per lite grand och han krävde oss på omedelbar betalning. Dessutom vägrade han växla stora pengar utan sade att vi fick skylla oss själva som inte hade jämna slantar. Som i förbigående frågade han om det var någon som ville knulla, men han hade redan glömt oss när han vände sig mot samtliga dörrar och valde mellan dem ett tag. Därefter slet han tag i sitt barn som lekt med lego i hallen och pulade ner det i barnvagnen och ringlade iväg mot lunch.
Pers nycklar låg kvar på bordet, så vi som var kvar tror jag såg till att det blev ordentligt låst. Nycklarna lämnade vi in till krogen Patricia. Sedan tog åtminstone jag en taxi till mitt jobb. Någon gång måste ju en människa få sova.
Per hällde själv upp i våra glas med eleganta och vana gester. Vi fick fulla glas eftersom vin smakar bäst så, enligt Per. Han var mycket noga med att poängtera att inget av vinerna vi skulle prova kostade över sextio kronor. Det är procenten och inte priset som utgör det väsentliga i ett vins karaktär, lät han oss veta.
Till vinet åt vi druvor och kex, samt ett flertal ädla ostar. Vissa ostar hade Per ystat själv. De smakade så där, tyckte någon. Denne någon fick gå hem för att han saknade utbildning.
När jag dristade mig till att påstå att ett av vinerna inte var utmärkt var Per snabbt framme och visade upp flaskan. Med ett överlägset leende som fick mig att känna mig som ett barn pekade han på flaskans etikett. 14,5 %. Per förklarade för mig att jag inte var tillräckligt utbildad för att vara med. Men eftersom jag hittills hällt i mig två hela flaskor så var han villig att ge mig en andra chans. Han poängterade dock att mer tjafs från min sida skulle leda till polisanmälan. Som jag drack och höll min käft.
Per berättade att det godaste vin han druckit heter strohrom. Det drack han en gång när han var utomlands. Tyvärr distribueras inte detta märke av systembolaget. Per skakade på huvudet åt detta faktum och suckade att det blir ändring på detta efter nästa val. Socialdemokraterna är ett outbildat pack och det är tragiskt att de lyckats vinna folkets fulla förtroende. Men det har med landets generellt låga utbildningsnivå att göra. Astrid Lindgren, fnissade Per, är dörrvaktssamhällets opium. Nobelpris åt tanten. Någon sade att Astrid är död. Det var dumt sagt tyckte Per och stal människans vin. "Det här vinet smakar fitta!", utbrast han och skådade ut genom fönstret, "fy fan vad gott."
När osten tagit slut frågade Per om någon ville tävla i barnvagn. Men vi var trötta efter all njutning och ville bara ta det lugnt. Det retade Per lite grand och han krävde oss på omedelbar betalning. Dessutom vägrade han växla stora pengar utan sade att vi fick skylla oss själva som inte hade jämna slantar. Som i förbigående frågade han om det var någon som ville knulla, men han hade redan glömt oss när han vände sig mot samtliga dörrar och valde mellan dem ett tag. Därefter slet han tag i sitt barn som lekt med lego i hallen och pulade ner det i barnvagnen och ringlade iväg mot lunch.
Pers nycklar låg kvar på bordet, så vi som var kvar tror jag såg till att det blev ordentligt låst. Nycklarna lämnade vi in till krogen Patricia. Sedan tog åtminstone jag en taxi till mitt jobb. Någon gång måste ju en människa få sova.
En historia om hur en författare skamlöst söker nya läsarkategorier
Jakten på Lars Kepler har hypnotiserat mig. Jag minns en kväll från förr i tiden. Tidigare var den balsamerad i stark sprit o helt blockerad för mig. Men två ben i en låda har promotat fram den. Det är fantastiskt vad två ben kan göra med en man med ett svagt sinne.
Heter det kebab eller Al Shebaab?
Det undrade min kompis Usama. Förresten nämnde han att Muhammad börjar bli ett så vanligt namn i Sverige att det borde få en egen namnsdag. Sedan dansade vi loss lite till Bomb the Bass, innan vi satte oss ned o drack våra shots.
Han påstod sedan att det är så lustigt att Nordkorea ligger söder om Sydkorea. Det är kul att han har fel så in i helvete. Inte så att han förtjänar ett straff, eller så. Men inte är han en profet, det vill jag lova.
Sedan gav han mig en demonstration hur man inte ska bete sig. Han utropade sig själv till vår store ledare. Det var en attack som heter duga. För att se något liknande får man kolla mot Afghanistan. Men det kan man väl inte göra om man inte har Al Jazeera på digitalboxen? Fast han somnade rätt snart därefter som ett offerlamm efter själva offrandet.
Bruden som suttit bredvid lämnade till slut sitt telefonnummer till mig. Det var en heligt. När hon lämnat stället knycklade jag fram lappen o läste: 07 033 9 44 700 07 330 44 44 55 700 033 9 6 44 700 033. Då var jag i paradiset för en stund.
Dagen efter ringde jag i guds namn upp henne. Men hon svarade inte, kanske var hon på någon flygplats o hade dålig mottagning. Eller blev hon aktivt hindrad av Nordic battle group? Eller ska jag tro på min mors ord o inte lita på kvinnor som kallar sig Reinfeldt?
Nåväl, den dagen var den sorgen. Idag gläds jag åt några nya läsare från försvarets signalspaningsgrupp. Varmt välkomna o tack för ett gott arbete i nationens tjänst.
Bra
Fan vad bra Bic Runga är.
Tum efter tum
SSU-ordförande Kicki D har anklagat mig (Det framgick inte för vad då orden flöt samman till ett enda som jag inte kunde uppfatta eftersom jag torkade små vassa spott ur mitt ansikte). Detta är mitt försvarstal:
Visst, jag är fyllerist, lögnare och dansman. Näääh. Egentligen är jag bara fyllerist. Och lite glömsk, eftersom jag också är en dansman. Om jag ska tala sanning.
Mycket händer som leder till annat. Sedan den dag jag upptäckte att jag kan andas under vatten har jag blivit högfärdig. Än värre blev det sedan jag är Ulrika Jonsson. Nu vill jag ligga med massor av män. Räkna kärlek i avverkade centimetrar. Eller i framtida schlagerfestivalsegrar. Om jag bara kunde minnas vem David Irving är. Troligtvis bara något gammalt sjukdomsalstrande ragg. Åtminstone någon slags dålig smak längst ut på tungan. Jajaja, det är en blandning av lätt och svårt att vara Ulrika. Sött och salt.
Sant är ändock som de i Dansbandskampen sjöng så vackert i lördags att det är först när vi ser hur de har det i Nordkorea som vi kan säga om de har det bra eller dåligt eller mitt emellan. Lite som med barnen som missar Bolibompa dag ut och dag in nu för tiden. Men det gör en stark som en pepparsås i Borås.
Med andra ord har jag inget att säga till mitt försvar, mer än att jag inte bryr mig så mycket om saker och ting. Det är också en pinsamhet som kommer med åldern, gissar jag. Där ingår pubbesök och schlagernoja, det säger i alla fall min före detta mentor, Alexander (mer hailande om honom imorgon). Därför, Kicki, är saker som de är. Så enkelt som att brottas ner av några vakter. Livet borde inte vara svårare. Då skulle man ju behöva vara doktor för att förstå det. Det gallrar ju faktiskt bort många av oss. Till och med sådana som inte gallrar bort sig själva.
Att juletider kom så lägligt kan vi väl ta en runda på? Du bjuder...? Visst är det vackert att se hur bartenderns mätglas fylls tum för tum och att veta att det bara handlar om sekunder tills drickat hamnar i egen strupe. Det är så att man vill gråta som en bruten svensk konsonant.
Detta borde ha slutat med ett bananskal, men även jag har ett hjärta. Är det pinsamt dessa dagar?
Visst, jag är fyllerist, lögnare och dansman. Näääh. Egentligen är jag bara fyllerist. Och lite glömsk, eftersom jag också är en dansman. Om jag ska tala sanning.
Mycket händer som leder till annat. Sedan den dag jag upptäckte att jag kan andas under vatten har jag blivit högfärdig. Än värre blev det sedan jag är Ulrika Jonsson. Nu vill jag ligga med massor av män. Räkna kärlek i avverkade centimetrar. Eller i framtida schlagerfestivalsegrar. Om jag bara kunde minnas vem David Irving är. Troligtvis bara något gammalt sjukdomsalstrande ragg. Åtminstone någon slags dålig smak längst ut på tungan. Jajaja, det är en blandning av lätt och svårt att vara Ulrika. Sött och salt.
Sant är ändock som de i Dansbandskampen sjöng så vackert i lördags att det är först när vi ser hur de har det i Nordkorea som vi kan säga om de har det bra eller dåligt eller mitt emellan. Lite som med barnen som missar Bolibompa dag ut och dag in nu för tiden. Men det gör en stark som en pepparsås i Borås.
Med andra ord har jag inget att säga till mitt försvar, mer än att jag inte bryr mig så mycket om saker och ting. Det är också en pinsamhet som kommer med åldern, gissar jag. Där ingår pubbesök och schlagernoja, det säger i alla fall min före detta mentor, Alexander (mer hailande om honom imorgon). Därför, Kicki, är saker som de är. Så enkelt som att brottas ner av några vakter. Livet borde inte vara svårare. Då skulle man ju behöva vara doktor för att förstå det. Det gallrar ju faktiskt bort många av oss. Till och med sådana som inte gallrar bort sig själva.
Att juletider kom så lägligt kan vi väl ta en runda på? Du bjuder...? Visst är det vackert att se hur bartenderns mätglas fylls tum för tum och att veta att det bara handlar om sekunder tills drickat hamnar i egen strupe. Det är så att man vill gråta som en bruten svensk konsonant.
Detta borde ha slutat med ett bananskal, men även jag har ett hjärta. Är det pinsamt dessa dagar?
R we soulboys or R we poppets?
"Jag lyssnar o lyssnar. Anstränger mig verkligen för att bilda mig en annan uppfattning.
Men jag kan verkligen inte höra något som skiljer en normal R Kelly-låt från en normal Westlife-ballad.
Kan det verkligen vara så att man kallar R Kellys musik för soul bara för att mannen är svart?
Eller att Westlife får heta pojkbandspop bara för att de är ett gäng vita killar från Europa?
Nåväl o jaja. Smetigt blev det i alla fall att lyssna sig fram till en åsikt o analys.
mvh
Alla från Sven-Ingvars"
Men jag kan verkligen inte höra något som skiljer en normal R Kelly-låt från en normal Westlife-ballad.
Kan det verkligen vara så att man kallar R Kellys musik för soul bara för att mannen är svart?
Eller att Westlife får heta pojkbandspop bara för att de är ett gäng vita killar från Europa?
Nåväl o jaja. Smetigt blev det i alla fall att lyssna sig fram till en åsikt o analys.
mvh
Alla från Sven-Ingvars"
Me and Bobby McWells
Huvudvärkstabletter eftersom de tagit slut. Vaselin eftersom barnet går på stolpiller. Tanten i kassan - märkligt lik min gamla mattant - skakar på huvudet. "Nån gång måste du förstå att hon inte vill."
Migrationsverket överväger att sätta hårt mot hårt i kampen mot apatiska flyktingbarn och deras läkare. Man vill införa så kallade "Placebo-tillstånd" för att komma till insikt i ärendena. Detta innebär precis vad det låter som; en handläggare från migrationsverket berättar för familjen att de fått tillstånd att stanna i Sverige. Tillståndet finns givetvis inte, det gör däremot polisen som väntar utanför dörren på att gripa familjen; 1) för spelad uppgivenhet i det fall barnet börjar jubla, 2) för att ha misshandlat sitt barn till uppgivenhet i det fall barnet inte reagerar på det positiva beslutet. För första gången applåderar mediabevakningen migrationsverkets handlingar och på redaktioner landet över dricker journalisterna själva champagne och firar sig själva med tårta. Migrationsverket uppges vara upprymt av detta och fler kreativa lösningar på utlänningsfrågan lär komma inom kort. Eventuellt en utvisning av Lennart "Fjorne" Swahn och bluessångaren Sleepy Kristian Luuk. Tack migrationsverket!
Min mor sade vid min födsel att jag hade underbart vackra höftben. Min far fräste till svar att det hade jag visst. Deras kommunikationssvårigheter ledde så småningom fram till att de skiljde sig från varandra.
Migrationsverket har dessutom i dagarna anlitat Robert Wells och delar av Black Army, som för tillfället och efter klubbens färgbyte från svart och gult till brunt går under namnet "Brown Bunnies", för att spela in en coverversion av Thåströms "Släpp aldrig in dem". Det handlar om rockiga pianoklink och om falsettkörer med en del inlagda svordomar som inte finns med i Thåströms originaltext. Låten är tänkt att finnas tillgänglig för nedladdning på migrationsverkets hemsida till en början. Tyvärr inte helt gratis - eftersom Robert Wells inte är det, men det lär inte handla om många kronor. Detta är en av de saker som är frihet för det svenska folket.
Migrationsverket överväger att sätta hårt mot hårt i kampen mot apatiska flyktingbarn och deras läkare. Man vill införa så kallade "Placebo-tillstånd" för att komma till insikt i ärendena. Detta innebär precis vad det låter som; en handläggare från migrationsverket berättar för familjen att de fått tillstånd att stanna i Sverige. Tillståndet finns givetvis inte, det gör däremot polisen som väntar utanför dörren på att gripa familjen; 1) för spelad uppgivenhet i det fall barnet börjar jubla, 2) för att ha misshandlat sitt barn till uppgivenhet i det fall barnet inte reagerar på det positiva beslutet. För första gången applåderar mediabevakningen migrationsverkets handlingar och på redaktioner landet över dricker journalisterna själva champagne och firar sig själva med tårta. Migrationsverket uppges vara upprymt av detta och fler kreativa lösningar på utlänningsfrågan lär komma inom kort. Eventuellt en utvisning av Lennart "Fjorne" Swahn och bluessångaren Sleepy Kristian Luuk. Tack migrationsverket!
Min mor sade vid min födsel att jag hade underbart vackra höftben. Min far fräste till svar att det hade jag visst. Deras kommunikationssvårigheter ledde så småningom fram till att de skiljde sig från varandra.
Migrationsverket har dessutom i dagarna anlitat Robert Wells och delar av Black Army, som för tillfället och efter klubbens färgbyte från svart och gult till brunt går under namnet "Brown Bunnies", för att spela in en coverversion av Thåströms "Släpp aldrig in dem". Det handlar om rockiga pianoklink och om falsettkörer med en del inlagda svordomar som inte finns med i Thåströms originaltext. Låten är tänkt att finnas tillgänglig för nedladdning på migrationsverkets hemsida till en början. Tyvärr inte helt gratis - eftersom Robert Wells inte är det, men det lär inte handla om många kronor. Detta är en av de saker som är frihet för det svenska folket.
Helge tittar på TV
Helge Forsmo är ledsen dessa dagar. På den lilla TV:n i hörnet ser han hur en arg man hissar en schweizisk flagga. Det kan väl inte vara meningen, ändå? Ibland känns det som om saker blir större än de borde vara. Än de förtjänar.
Utanför gallrena kastar glada barn snöboll. En liten boll hamnar på ett tak och rullar nedför takpannorna. Den är jättestor när den faller mot motorcykelgänget som väntar att det röda ska bli grönt. Hade gubben haft hjälm hade han troligtvis klarat sig. Det gäller sedermera även barnen.
Man är uppenbart inte färgblind om man ser rött och vitt. Ändå känns det som blint seende. På något sätt. Det finns säkert en psykolog eller en profet som kan förklara det där. Belinda Olsson, troligtvis.
Helge funderar mycket över omskärelse. Tankarna bara kommer, trots att han inte ber om det. Han tror att han inte tycker om det. För första gången vet han inte vad han ska tro. Han förstår religion. Han förstår kultur. Men vem uppfann omskärelse och varför? Någon måste ju ha varit först. Vad var det för pucko? Om han bara hade en mobil och ett giltigt abonemang kunde han ringa och fråga någon. Helge minns att Åke Green sagt något om det. Han tyckte visst att det var bögigt. Men inte hade han väl något mer att säga? Det vore inte likt honom. Den enda som troligtvis vet sanningen är väl Dede och henne vågar man ju inte ringa dessa dagar. Inte förrän hon uttalat sig om vilken sida som är dum och vilken som är snäll.
Livet är ett luftslott, anser Helge. Det är förresten hans mest framgångsrika raggningsreplik hittills. Man lever sitt liv, det går bra, hand i hand och i säng med varandra och andras fruar. Sedan en dag bara faller det ihop. Kvar blir bara aska. Det är precis som ett sexlivs uppgång och fall. Fast plocka tvål är inte så hemskt det heller. Den dag det behövs räcker det ju för övrigt att bara förneka allt. Eller skylla på någon annan. Luftslott.
Till och Christopher Granberg drar på läpparna. Sedan rycker han på axlarna.
Ge McGywer ett suddigummi och lite tipex, någon, så löser han situationen, suckar Helge och gör det magiska tecknet med fingrarna och hans TV stängs av. Trots allt är det ju inte som om Britney kör bil med babyn i knät. Vi summerar världsläget med ett Anja-citat.
"Det är en hård nöt att knäcka!"
Utanför gallrena kastar glada barn snöboll. En liten boll hamnar på ett tak och rullar nedför takpannorna. Den är jättestor när den faller mot motorcykelgänget som väntar att det röda ska bli grönt. Hade gubben haft hjälm hade han troligtvis klarat sig. Det gäller sedermera även barnen.
Man är uppenbart inte färgblind om man ser rött och vitt. Ändå känns det som blint seende. På något sätt. Det finns säkert en psykolog eller en profet som kan förklara det där. Belinda Olsson, troligtvis.
Helge funderar mycket över omskärelse. Tankarna bara kommer, trots att han inte ber om det. Han tror att han inte tycker om det. För första gången vet han inte vad han ska tro. Han förstår religion. Han förstår kultur. Men vem uppfann omskärelse och varför? Någon måste ju ha varit först. Vad var det för pucko? Om han bara hade en mobil och ett giltigt abonemang kunde han ringa och fråga någon. Helge minns att Åke Green sagt något om det. Han tyckte visst att det var bögigt. Men inte hade han väl något mer att säga? Det vore inte likt honom. Den enda som troligtvis vet sanningen är väl Dede och henne vågar man ju inte ringa dessa dagar. Inte förrän hon uttalat sig om vilken sida som är dum och vilken som är snäll.
Livet är ett luftslott, anser Helge. Det är förresten hans mest framgångsrika raggningsreplik hittills. Man lever sitt liv, det går bra, hand i hand och i säng med varandra och andras fruar. Sedan en dag bara faller det ihop. Kvar blir bara aska. Det är precis som ett sexlivs uppgång och fall. Fast plocka tvål är inte så hemskt det heller. Den dag det behövs räcker det ju för övrigt att bara förneka allt. Eller skylla på någon annan. Luftslott.
Till och Christopher Granberg drar på läpparna. Sedan rycker han på axlarna.
Ge McGywer ett suddigummi och lite tipex, någon, så löser han situationen, suckar Helge och gör det magiska tecknet med fingrarna och hans TV stängs av. Trots allt är det ju inte som om Britney kör bil med babyn i knät. Vi summerar världsläget med ett Anja-citat.
"Det är en hård nöt att knäcka!"
Natti natti
Jag önskar dig en god natt. Du får det vackraste jag vet:
Julstämning
Frosten ligger vit o kristallklar i naturen utanför. Bilarna ser rätt segstartade ut o vindrutorna lär ta en kvart att skrapa. Vinterchock!
Men andra saker värmer. Det råder äntligen julstämning på min arbetsplats.
Min kurdiska kollega funderar över hur man klär en julgran. Hon har tagit med sig hela sitt smyckeskrin o säger att hon ska klä granen i äkta guld. Det blir finare så. De röda kulorna tänker hon stjäla o ge bort i julklapp till sin syster o säga att det är megatrendiga örhängen som alla svenskar har. De i silver tänker hon behålla själv eftersom hon också vill vara trendig, men inte lika uppseendeväckande: 
Bakifrån kan man tro att hon är ful framifrån.
Jürrs, vad heter det nu igen?
Jag klarade fråga 1-8, sedan var jag tvungen att ringa en vän.
Först ringde jag min son, men alla barnen i förskolan satt o ritade frukt som började på B, så han fick inte komma ifrån.
Nej, han ritade inte bapelsin. Han ritade den homosexuelle darthen Benedictus den 16:s bil.
Nej, han ritade ett äpple. Tyvärr.
Andrahandsvalet, mormor, låtsades vara Ylva G Johansson o gick inte att nå. Kanske tog hon ett bad?
Slutligen fick jag kontakt med en granne till mig som har rest runt lite i världen.
Han hade tyvärr, men givetvis, ingen aning.
Nästa fråga var jättelätt. 9 av 10 är väl inte dåligt, ens på ett webtest o med bara en livlina?
Först ringde jag min son, men alla barnen i förskolan satt o ritade frukt som började på B, så han fick inte komma ifrån.
Nej, han ritade inte bapelsin. Han ritade den homosexuelle darthen Benedictus den 16:s bil.
Nej, han ritade ett äpple. Tyvärr.
Andrahandsvalet, mormor, låtsades vara Ylva G Johansson o gick inte att nå. Kanske tog hon ett bad?
Slutligen fick jag kontakt med en granne till mig som har rest runt lite i världen.
Han hade tyvärr, men givetvis, ingen aning.
Nästa fråga var jättelätt. 9 av 10 är väl inte dåligt, ens på ett webtest o med bara en livlina?
Trailer: Samlingsnamn
Ylva G Johansson.
Känner du igen namnet? Det gör du nog. Har du fått nog?
Ja, du har rätt. Det är den där politikern som ständigt råkar göra misstag som slås upp stort i media. När pressen sedan i folkets namn vill ha en förklaring så är hon oanträffbar. Har inte gått att nås för en kommentar.
Telefonluren avlagd o under kudden har du en kniv? Det framgår inte. Det har inte varit upptaget heller.
Att Ylva tydligen kan ställa till med saker fast hon är onåbar har bekymrat många. Hon som är folkvald att utföra uppdrag ärligt o på bästa sätt borde väl ständigt gå att nås? Om inte annat så för att förklara anledningen till att hon begått sina misstag. Eller för att lyssna på det folk hon representerar när vi kommer med bra idéer om samhällsförändringar.
Det luktar begraven hund o troligtvis är det inte bara ett fel som blivit trasigt.
Går det att få fram någon sorts sanning?
Frågan måste givetvis ställas om Ylva finns på riktigt?
Arbetshypotesen är att Ylva är en påhittad figur som kommunpolitikerna samlar sina misstag under. Smart.
Men lite taskigt mot Miljöpartiet, som man hittat på att hon ska vara med i. Fast det är ju i o f s normalt o stöder hypotesen rätt bra.
De har till o med gett henne ett eget personnummer. Det är en enkel sak om man jobbar med större datasystem. Fotot på Ylva som brukar vara i tidningarna när fel har begåtts kan faktiskt vara saxat ur Elloskatalogen från din barndom. Minns du modellen för den gröna BH-n, sidan 29, vinterupplagan 87? Om du tittar riktigt noga på fotot av Ylva nästa gång ett fel har begåtts, kan du se något som kan vara ett genom photoshopping bortaget "Vinterkampanj!" strax över henner vänstra öra.
Är det skillnad på att köpa sex o att hyra en prostituerad? I laglig mening? Skattetekniskt? För den egna njutningens skull? För egen del anser jag att ägande korrumperar o förstör.
Ylva är ett ekonomiskt begrepp som för enkelhets skull kan liknas vid utbetalningar. Hon betalar gärna. Sin man. Sin sekreterare. Rätt normalt vid en första blick. Men Ylva betalar i hemlighet eller i allra allra första hand. Grejen är att det ofta inte varit menat att betala. Det är därför problemen gått sönder o knasigheten blivit konstig i dessa fall. Så många fall att slumpen fått ta jobb på Migrationsverket istället.
Men det låter å andra sidan rätt mänskligt på det där klumpiga sättet. Så vi får avvakta o se vad filmen avslöjar framöver.
Om Ylva trots allt finns, så kanske hon ligger i badet?
Konspiratoriskt tänker jag ta en dusch!
Känner du igen namnet? Det gör du nog. Har du fått nog?
Ja, du har rätt. Det är den där politikern som ständigt råkar göra misstag som slås upp stort i media. När pressen sedan i folkets namn vill ha en förklaring så är hon oanträffbar. Har inte gått att nås för en kommentar.
Telefonluren avlagd o under kudden har du en kniv? Det framgår inte. Det har inte varit upptaget heller.
Att Ylva tydligen kan ställa till med saker fast hon är onåbar har bekymrat många. Hon som är folkvald att utföra uppdrag ärligt o på bästa sätt borde väl ständigt gå att nås? Om inte annat så för att förklara anledningen till att hon begått sina misstag. Eller för att lyssna på det folk hon representerar när vi kommer med bra idéer om samhällsförändringar.
Det luktar begraven hund o troligtvis är det inte bara ett fel som blivit trasigt.
Går det att få fram någon sorts sanning?
Frågan måste givetvis ställas om Ylva finns på riktigt?
Arbetshypotesen är att Ylva är en påhittad figur som kommunpolitikerna samlar sina misstag under. Smart.
Men lite taskigt mot Miljöpartiet, som man hittat på att hon ska vara med i. Fast det är ju i o f s normalt o stöder hypotesen rätt bra.
De har till o med gett henne ett eget personnummer. Det är en enkel sak om man jobbar med större datasystem. Fotot på Ylva som brukar vara i tidningarna när fel har begåtts kan faktiskt vara saxat ur Elloskatalogen från din barndom. Minns du modellen för den gröna BH-n, sidan 29, vinterupplagan 87? Om du tittar riktigt noga på fotot av Ylva nästa gång ett fel har begåtts, kan du se något som kan vara ett genom photoshopping bortaget "Vinterkampanj!" strax över henner vänstra öra.
Är det skillnad på att köpa sex o att hyra en prostituerad? I laglig mening? Skattetekniskt? För den egna njutningens skull? För egen del anser jag att ägande korrumperar o förstör.
Ylva är ett ekonomiskt begrepp som för enkelhets skull kan liknas vid utbetalningar. Hon betalar gärna. Sin man. Sin sekreterare. Rätt normalt vid en första blick. Men Ylva betalar i hemlighet eller i allra allra första hand. Grejen är att det ofta inte varit menat att betala. Det är därför problemen gått sönder o knasigheten blivit konstig i dessa fall. Så många fall att slumpen fått ta jobb på Migrationsverket istället.
Men det låter å andra sidan rätt mänskligt på det där klumpiga sättet. Så vi får avvakta o se vad filmen avslöjar framöver.
Om Ylva trots allt finns, så kanske hon ligger i badet?
Konspiratoriskt tänker jag ta en dusch!
Sexlivschock eller jag bryr mig föga om Lars Bethke
I kvällstidningen idag frågar en läsare en liten farbror varför tidningen bara skriver om kvinnors sexliv (ett sexliv) och aldrig om mäns dito (2 ? sexliv). Han svarar att det inte är för att det är mera porrigt eller upphetsande. Det framgår inte vilket kön han föredrar. Det är bra eftersom det är oväsentligt.
Jag föredrar mitt eget kön och bryr mig föga om exempelvis Lars Betkhes. Då och då intresserar jag mig för min frus kön. Tidningarna försöker få mig intresserad av Viktoria Silvstedts kön, men jag har lärt mig att titta bort i tid och bläddra medan jag blundar.
Den lilla farbrorn svarar att kvinnors sexliv (3 ? sexliv...2 ?)har förändrats mer än männens under de senare åren. Därför är det mer relevant att skriva om kvinnornas sexliv (4 ? sexliv...3 ?). Och visa bilder på kvinnor som har sex.
Det säger han för att han är en ful farbror.
Hade jag varit din mamma hade jag varnat dig för honom. Om det inte hade varit för att en total främling hade knutit munkavel på mig eftersom det vankas analsex nu. Men annars hade jag varnat dig. Jag kanske skickar pappa att göra det om han har fångat allt det viktiga på film än.
Där bryter Leif Silbersky - känd från den erotiska filmens moder Kärlekens språk - in och vrålar att farbrorn är dum. Kanske tycker Lars Betkhe också att farbrorn är dum - det bryr jag mig föga om. Silbersky vill se erektioner i tidningen. Inte bara erektioner och inte varje dag. Men också och ibland.
Även om Katarina Janusch säger att kvinnor onanerar, menar Silbersky att det sex som tidningarna skriver om är sådant som begås av två eller fler. Vanligaste kombinationen, enligt honom, är kvinna och man. Han vet så mycket denne man. Det är så wow wow. Dessutom vet han det så bergsäkert. Trots att han inte har möjlighet att vara med överallt och hela tiden. Lars Betkhe säger - nehä, vi bryr oss föga om honom, Silbersky säger nämligen att han är trovärdig som en gammal dörrvakt. Nej, säger Silbersky, tacka vet jag drängfulla tjejer och deras drängfulla sällskap. Där någonstans ligger sanningen och klarögdheten som Bertrand Russel slösade bort ett helt liv på att finna.
Katarina mumlar hela tiden att kvinnor onanerar. Fast hon har betalt för att säga så. Glöm inte det. I alla fall inte när du tänker på din mamma.
Den fulla kvinnan minns tydligt hur snäll hon var senast. Sedan kräks hon och påpekar genast att det gjorde hon senast också. Det smakar konstigt i munnen då, låter hon oss veta, så hon vill äta mint eller dricka sån där grekisk anissprit som är såååå svår att komma ihåg namnet på.
Tillbaka till erektioner istället. Innan vi glömmer bort dem helt.
Silbersky tjuter hysteriskt att om dagens kvinnor har analsex, gruppsex, bondage, kiss- och bajssex, sadistisk sex eller jättemycket tillfällig sex så måste väl männen också ha det. Även om han naturligtvis bara håller på med missionären, tillägger han och stirrar stadigt i en infokuserande kamera utan att väja med blicken en sekund. Eller var det så, tänker han högt och verkar överväga för sig själv - kanske för att minnas tillbaka - att alla män gjorde sånt förut, men att det bara var med typ Ulrika Johnsson eller någon liknande. Men han skakar på huvudet, det gör tack och lov kameramannen också. Kvällstidningsfarbrorn är märkligt (otäckt?) lik Svennis appropå inget annat än att han blir knallröd i sitt ansikte och inte går att nå på telefon för vidare kommentarer under resten av veckan. Silbersky menar i alla fall att farbrorn svarade jättedumt och att det var en urschäkt värdig en dörrvakt. Det finns inga ursäkter att inte visa erektioner. Inte ett hållbart argument. Lars Betkhe hinner flika in att för hans del...innan han är reducerad till ett frågetecken och eventuellt sex träffar vid en googling. Sju med den här texten.
Lilla Anna och hennes kompis långa farbrorn ger sig ut i storstadens nattetrafik, kanske i jakt på Lars Betkhe, han ska enligt rykten befinna sig på någon krog ikväll. När de får tag på honom ska de ta med honom hem och göra sådant som kvinnor gör idag. Först gäller det bara att finna och komma in på rätt krog...det finns väl inget som kan hindra?
Jag föredrar mitt eget kön och bryr mig föga om exempelvis Lars Betkhes. Då och då intresserar jag mig för min frus kön. Tidningarna försöker få mig intresserad av Viktoria Silvstedts kön, men jag har lärt mig att titta bort i tid och bläddra medan jag blundar.
Den lilla farbrorn svarar att kvinnors sexliv (3 ? sexliv...2 ?)har förändrats mer än männens under de senare åren. Därför är det mer relevant att skriva om kvinnornas sexliv (4 ? sexliv...3 ?). Och visa bilder på kvinnor som har sex.
Det säger han för att han är en ful farbror.
Hade jag varit din mamma hade jag varnat dig för honom. Om det inte hade varit för att en total främling hade knutit munkavel på mig eftersom det vankas analsex nu. Men annars hade jag varnat dig. Jag kanske skickar pappa att göra det om han har fångat allt det viktiga på film än.
Där bryter Leif Silbersky - känd från den erotiska filmens moder Kärlekens språk - in och vrålar att farbrorn är dum. Kanske tycker Lars Betkhe också att farbrorn är dum - det bryr jag mig föga om. Silbersky vill se erektioner i tidningen. Inte bara erektioner och inte varje dag. Men också och ibland.
Även om Katarina Janusch säger att kvinnor onanerar, menar Silbersky att det sex som tidningarna skriver om är sådant som begås av två eller fler. Vanligaste kombinationen, enligt honom, är kvinna och man. Han vet så mycket denne man. Det är så wow wow. Dessutom vet han det så bergsäkert. Trots att han inte har möjlighet att vara med överallt och hela tiden. Lars Betkhe säger - nehä, vi bryr oss föga om honom, Silbersky säger nämligen att han är trovärdig som en gammal dörrvakt. Nej, säger Silbersky, tacka vet jag drängfulla tjejer och deras drängfulla sällskap. Där någonstans ligger sanningen och klarögdheten som Bertrand Russel slösade bort ett helt liv på att finna.
Katarina mumlar hela tiden att kvinnor onanerar. Fast hon har betalt för att säga så. Glöm inte det. I alla fall inte när du tänker på din mamma.
Den fulla kvinnan minns tydligt hur snäll hon var senast. Sedan kräks hon och påpekar genast att det gjorde hon senast också. Det smakar konstigt i munnen då, låter hon oss veta, så hon vill äta mint eller dricka sån där grekisk anissprit som är såååå svår att komma ihåg namnet på.
Tillbaka till erektioner istället. Innan vi glömmer bort dem helt.
Silbersky tjuter hysteriskt att om dagens kvinnor har analsex, gruppsex, bondage, kiss- och bajssex, sadistisk sex eller jättemycket tillfällig sex så måste väl männen också ha det. Även om han naturligtvis bara håller på med missionären, tillägger han och stirrar stadigt i en infokuserande kamera utan att väja med blicken en sekund. Eller var det så, tänker han högt och verkar överväga för sig själv - kanske för att minnas tillbaka - att alla män gjorde sånt förut, men att det bara var med typ Ulrika Johnsson eller någon liknande. Men han skakar på huvudet, det gör tack och lov kameramannen också. Kvällstidningsfarbrorn är märkligt (otäckt?) lik Svennis appropå inget annat än att han blir knallröd i sitt ansikte och inte går att nå på telefon för vidare kommentarer under resten av veckan. Silbersky menar i alla fall att farbrorn svarade jättedumt och att det var en urschäkt värdig en dörrvakt. Det finns inga ursäkter att inte visa erektioner. Inte ett hållbart argument. Lars Betkhe hinner flika in att för hans del...innan han är reducerad till ett frågetecken och eventuellt sex träffar vid en googling. Sju med den här texten.
Lilla Anna och hennes kompis långa farbrorn ger sig ut i storstadens nattetrafik, kanske i jakt på Lars Betkhe, han ska enligt rykten befinna sig på någon krog ikväll. När de får tag på honom ska de ta med honom hem och göra sådant som kvinnor gör idag. Först gäller det bara att finna och komma in på rätt krog...det finns väl inget som kan hindra?