.

Till alla äkta skallar därute!

Jag tänker inte förklara närmare, eftersom jag vet att du själv har ett huvud o gjort ungefär samma resa i livet som alla andra:

Vilken tur att det finns gympalärare, så att världen fortfarande snurrar åt rätt håll!

Nu har jag varit sjuk, legat skakande, snorig o febersjuk o bara väntat. På att nåt skulle hända eller sluta att hända. För att förströ mig tittade jag på film. O snöt mig. Jag har sparat alla snytpapper i en låda. Det har blivit till en stor vit pappersklump med lite mörkare fläckar i lådan. När man tar tag i pappersklumpen så rör den sig glättigt av allt klet som finns inuti. Det påminner om något man kan hitta under en högstadiekilles säng. Om man har otur o sätter handen på fel ställe så fastnar klumpen på handen o är jättesvår att få bort. Den lär ju lätt fastna på väggen eller i taket om jag skulle kasta den dit.

Undrar vad som händer om man struntar i att snyta sig under en hel influensa. Vart tar allt snor vägen i så fall? Hur mycket snor är det som tar vägen någonstans? Pappersklumpen jag sparat i lådan kostade över sjuttio spänn att skicka till Kerstin Westholm.

I alla fall så såg jag på film. 

I tur o ordning, en om dagen, såg jag:

Antichrist. Drag me to hell. Det sjunde inseglet.

O däremellan Moonwalker ett antal gånger. Ett stort antal gånger. Jag kan alla stegen i Bad nu. Som en dans. Det blir en barnlek med tiden. Än så länge sitter stegen bara i mitt huvud eftersom jag varit för trött för att gå upp o göra dem på golvet. Men nästa gång jag är o dansar, då jävlar kommer jag vara retro.

Den här jädra influensan berörde mig knappt. Säkert för att jag sett så mycket död o elände dessa dagar att det vore lönlöst o löjligt att låta mig bli ännu ett offer i raden. En liten dos död om dagen o några danssteg är bättre än vilket vaccin som helst. Förrutom att Beatleshysterin kring vaccinet får mig att tro på det största sedan det visade sig vara sant att Anna Book skulle medverka i Let´s dance! Så om några dagar lär jag stå där i kön bland alla andra. Lite stöddigare, typ jag har redan sett Anna Book, men lika ivrig.

Jag ser mig själv i spegeln o funderar över vem jag är. Sedan tänker jag på Katrin Z o inser att man egentligen aldrig kan veta. Katrin Z är en typisk katt-människa, medan jag tror mig vara mer inne på hundar.

Katrin Z gillar säkert Unni Drougge o  Andreas Carlsson. Läser dem med nästan samma välbehag som hon läser sina egna texter. Samtidigt som jag duschar tror jag att hon ligger i badet, fyllt till bredden med skum. Katrin Z har nog aldrig fel. Jag tror hon vill vara Lisbeth Salander.

Jag drar en hand genom mitt hår och gnuggar sedan mina tänder med ett pekfinger. När jag ler känns jag lite falsk. När Katrin Z ler är det nog för att hon menar det. För att hon är glad för någons skull. Eller för att någon har gjort sig illa på ett roligt sätt. Jag har aldrig förstått vad det innebär att leva punk, jag bara lyssnar o skakar jättefort på hela kroppen.

Jag kan inte få på mig sådana trånga byxor som Katrin Z brukar ha. Även om jag skulle lyckas med det så tror jag att det skulle börja klia så mycket att jag skulle ångra mig att jag valt dessa byxor. Kan Katrin Z ha någonting i bakfickan?

Har Katrin Z någonsin varit barn? Det är min chef som undrar. Jag säger att jag inte kan svara på det. Har min chef äntligen den där vita veckan som vi bett honom om? Eller försöker han bara vara social eller visa att han bryr sig om mig?

Jag tycker att det är dags för en tyst vecka för Katrin Z! Den börjar...Nu!

"Insider är en del av den verklighet programmet säger sig spegla", sjunger barnen i Gnesta till de som fortfarande orkar bry sig om dem. Insändare i KP tyder på att Belinda Olsson och Katrin Z intresserar sig för kvasifrågor a´la Europeiska Unionen dessa dagar och har lämnat de jordnära och verkliga frågorna till who ever cares. KP-insändarna vet inte om det handlar om ekonomi eller karriär. Kvar står barnen i Gnesta och låter Solax-Stridh få dem att glömma allt som har med att skilja på blått och rosa att göra. Trots att hon inte har basröst lyder de. Ack trohet; Katrin lär.

Inte ens om han skulle vilja skulle Andreas Carlgren kunna rangordna Eu, Bolbompa-Kitty, Vinter-OS och valperidods-KU-förhör. En insändare i KP tror att det beror på att Carlgren aldrig har en kreativ lösning på ett problem. Tydligen handlar allt Carlgren säger om vad andra gjort för fel. Ingenting han säger handlar om hur saker och ting skulle kunna bli bättre eller rätt. Det är synd, men skam. En enda egen åsikt som inte handlar om missnöje över andra skulle kunna...fjärilseffekt...leda till någon form av revolution. Men men men, Ulf Lundell och medelålders kvinnor - vi har redan varit där. Det får inte bli någon slags folkpartiblogg av det här, trots att den hängt med ett tag.

Vi måste återgå till fjärilseffekten. Allt borde handla om nakenbilder på Carola. Enligt säkra källor är hon lika desperat som ensam dessa dagar. Den som kommer över sex-tapen eller bilderna kan väl skicka dem med vanlig post? Det krävs väl ingen Joe Labero för något sånt?

Min första pinsamhet är tafatthet, den andra är gnällighet, den tredje lär vara någon form av mytomani...det återstår att se...en av fem lumparkillar känner någon som tänker långsamt, tjugo procent av lumparna tror att det finns människor ibland oss som sprider sjukdomar över åldersgränserna. Vad har det med Joe Labero att göra? Det kommer Andreas Carlgren att förklara så snart Belinda Olsson lämnar över den gyllene pennan och Katrin Z bjussar ur kunskapens graal (jajaja - enligt Helge F ÄR det en bägare, enligt Helge F ÄR Da Vinci-koden skriven av nån jävla mohammedan som vill sprida osämja...tro honom inte, snälla.)

Än en gång, käre moderator!

Först blev jag jätteglad. Och lite generad eftersom jag ju bara är ett barn. Jättemånga kända porrstjärnor har varit inne på min sida och läst.

"Hi! Good stuff!", har de skrivit allihop. Sedan har de i god ton länkat till sina egna bloggar.

Döm om min förvåning när jag klickar mig fram för att läsa deras tankar och funderingar. Det kommer upp allehanda små rutor med ditt och datt. "Move till America med this Gröna cort!", "A million in priser - Just you just nu!", "Have your own Filippa - almost gratis; very real!" och "Ny bok av Bionda Reinfeld: Art of slicka rätt stjärt (is the only competence you need)". 

Först tänker jag att Jenna Jameson har stavat sin bloggadress fel. Men det är konstigt att även Alice Bah har gjort det, inser jag. Jag kommer på det när "fru-statsministerbloggen" har gjort det uppenbara lurasfelet och inte heter "fröken- statsministerbloggen". Puuuh.

Än en gång, käre moderator!

Jag älskar ju spam och virus eftersom det nästan alltid fyller min dator till bredden med porr. Gladast blir jag över den sorts porr som jag inte ens vet vad den heter och aldrig kan hitta själv. Hur som helst, det är just det:

Spam, går under samma netikett som virus; den är bara tillåtet så länge det är porr.

Jag skäms lite efter mitt näst senaste inlägg. Med risk för att gå från att vara en vardaglig barnblogg till att bli en musikblogg, dessutom a´la Rix FM - självklart är Marianne Faithfull en enormt vacker kvinna! Sing along boys and girls:

En tonsättning av en text som Katrin Z har skrivit:


Jag är inte tjock, jag är gravid 

Em
Det går inte att vara snygg längre!
          F#m   
Det är omöjligt.
Em
Jag ser ut som en tunna i allt.
                                       F#m
Andreas Carlssons releasefest på kvällen
Bm
Folk tittar konstigt på mig
A
Jag ser det
A
Skiter i det
A
Gör jag inte alls
A
Det är asjobbigt
Bm                  Cm D     Em
Jag vill skrika "jag är gravid!"
Em
Snart snart snart
              F#m          
En vecka måste jag klara
Em
Fan, jag har så ont under bröstet
Em
Vad är det för skit?
                                             F#m
Det brinner i min kropp o jag pruttar hela tiden
Bm
Fan va jobbigt det är
A
Skit!
A
Piss
A
o avfall
A
Natt:
Bm                               Cm D  Em 
Vaknade bara en gång för att kissa.


Titeln är inte Katrins. Den är min. I original hette texten "Detta skrev jag". Jag har lagt till lite piss o avfall för taktens skull, men det är hon som pruttar.

Jag har varit hemma några dagar o börjar bli uttråkad. För att roa mig själv har jag börjat med enkla ordlekar. Säg det sex gånger i följd fort: Brecht next:




Egentligen är låten ultimat med Marianne Faithful, men PJ är snyggare att titta på. I alla fall idag. O det är ju idag du tittar!

Sedan en tid har jag fastnat i denna loop:

"Här är polisen som mitt i gatan står.
Niger o säger att nu är det vår."

Raderna hör inte ihop. Jag vet ju det. Ändå vägrar melodin i mitt huvud ge med sig.

Jag kan inte komma på den egentliga fortsättningen; vad polisen egentligen håller på med. Men jag tror att sången är lite bättre i min tappning än på riktigt. Dessutom skadar den inte polisens goodwill!

Ett av inläggen som inte blev av tack vare Joe Labero:




Det var en total uncut historia om ridning o ryktning. Om en skön o vild springare o hur man tyglar denna.

Sen hade det med saker som jag inte har att göra med. Vilket jag vet. Men att jag kan inte låta bli att undra hur många prinsessan Madeleine eller hennes bror har haft samlag med. Jag är inte intresserad av att bli en i raden, jag tycker de har för stora hakor, jag är bara rojalist och intresserad av kungahuset.

Hur deras one night stands går till rent säkerhetsmässigt är också något jag funderar över.

Fast inlägget blev inte av. Inte nu o inte någon annan gång.

Vet ni att Joe Labero är skyldig till att min sida uppdateras så sällan? Gång på gång trollar han bort mina inlägg. Jag börjar bli uppriktigt besvärad. Han är enerverande som herpes när han flaxar med sina fingrar framför mig och flinar. Dessutom luktar fingrarna som...ung fisk, eller kaviar, kanske. Jag finner detta vedervärdigt och det börjar dyka upp även i mina drömmar.

Vet hut! Bara för att man är världsartist ges man inte rätten att göra vad man vill!

Sofie Fahrmans nya bok, en cover på Bret Easton Ellis klassiker Glamorama, ligger nu uppe som nedladdningsbar ljudbok på Elin Klings Sydows hemsida. Det är Sofie själv som läser. Med sin pigga upplyftande röst tvingar hon lyssnaren till breda flin och höga skratt. Trots att både takt och ton saknas vill man vill dansa till orden. Poesi och musik ligger farligt nära varandra. I det vita gränslandet mot vidderna.

Eftersom boken handlar om Sofie själv var den både intressant och svår att skriva. Framförallt var det roligt. Det var också kul att sova tre dagar i sträck efter att boken var klar. I naturvita lakan av siden.

Det skönaste, nej, härligaste, med boken var att den hittade på så många nya sätt att beskriva det lilla i det stora livet. En stor klunk te i specialbeställda designkoppar tillsammans med Ebba är mums i munnen. Den tjockaste naturvita mattan under släta foten är naturligt. Då spelar det ingen roll om det är Grand i Stockholm eller Hilton i New York man befinner sig på. Faktiskt. Så enkelt kan det vara att leva.

Raka linjer. Inte ens stolfetischisten Robert Wilson slår detta. Även fast det är hans största och enda önskan i hela världen. Kommer han att kunna hålla sig lugn?

Smolk i dolce-bägaren:

Boken känns blek och falsk, påpekar kulturvetaren Katrin Zytomierska, men meddelar ändå att hon har för avsikt att plagiera boken i en mindre lokaltidning inom snar framtid. Hon påpekar att det finns så pass stora likheter mellan Sofies och hennes egen distans mellan människan och artisten att det följer sig naturligt. Katrin menar att både hon och Sofie är på låtsas, att de inte menar ett ord. Åtminstone om boken blir en storsäljare tänker hon utnyttja den på något sätt. Gårdagens Lars Winnerbäck, Peter Jidhe meddelar att han också utnyttjade Sofie tiden innan hon började ligga med kvinnor bara. Han har således inga anmärkningar på Katrins framtida eventualier. Precis som Katrin. Katrin och Peter är två små mörka moln som stinker av skit och avgas. De är mycket svåra att förstå sig på.

Sofie är apatisk inför kritik, men undanber sig polisanmälan kring detta, då detta är självvalt.

Med vänliga hälsningar

Sofie

För tillfället är jag toppriden. Jag får inte ens bestämma min egen takt. Det är mycket bekvämt. Men det påverkar mitt skrivande en aning. Tillfälligtvis. Snart är allt som vanligt igen.

Lillebror; skyll på stjärnorna.

Ni andra förstår att det är Sofie Fahrman som ligger bakom. Eller, tja, befinner sig över mig.