.

Jag umgicks med mina barn igår kväll. På Bolibompa visade man en intressant film om bävrar.

Vi fick veta att bävrar är mycket flitiga djur. De bygger oavbrutet kanaler o dammar. En bäver fäller runt 200 träd under en livstid. 200 träd! Jag blir inte klar över om det är en brudmagnet eller om det är typ Tomas Wassberg. 

Som att vara kvinna på jakt o råka ut för Rolf Lassgård fast man menat att spåra upp Persbrandt. Man vet inte riktigt när man vaknat upp om man ska ringa väninnan o berätta eller om man ska hålla tyst för alltid o försöka glömma. Jag skulle ljuga, men det kan man ju inte kräva av vem som helst. 

Nåväl, dessa små djur gnager ner varje träd med blott sina tänder. De äter sig in till mitten av trädet. Det går hur fort som helst. På bara någon dag fäller de ett femtiotal träd. När de hör ett speciellt knak vet de att trädet kommer att falla o de backar från trädet. O där uppstår min förundran. Hur lyckas de undvika att få trädet på sig?

Jag kommer på att svaret är att det är ganska lätt att undvika ett nedfallande träd. Dessutom är dessa bävrar vana, de fäller träd hela tiden. Uppemot ett femtiotal om dagen. Det gör ju dem till experter på att undvika nedfallande träd. Men det slår mig att något är snett i att de kan fälla så många träd under en dag. O ändå bara runt tvåhundra under en livstid.

Jaja, antagligen är det ganska lätt att undvika träd som faller. Risken att träffas är nog bara runt 0,5 procent.

TIMBER, barn!!! Gå lägg er o snarka, bolibompa är slut!