.

Jakten på Lars Kepler har hypnotiserat mig. Jag minns en kväll från förr i tiden. Tidigare var den balsamerad i stark sprit o helt blockerad för mig. Men två ben i en låda har promotat fram den. Det är fantastiskt vad två ben kan göra med en man med ett svagt sinne.

Heter det kebab eller Al Shebaab?

Det undrade min kompis Usama. Förresten nämnde han att Muhammad börjar bli ett så vanligt namn i Sverige att det borde få en egen namnsdag. Sedan dansade vi loss lite till Bomb the Bass, innan vi satte oss ned o drack våra shots.

Han påstod sedan att det är så lustigt att Nordkorea ligger söder om Sydkorea. Det är kul att han har fel så in i helvete. Inte så att han förtjänar ett straff, eller så. Men inte är han en profet, det vill jag lova.

Sedan gav han mig en demonstration hur man inte ska bete sig. Han utropade sig själv till vår store ledare. Det var en attack som heter duga. För att se något liknande får man kolla mot Afghanistan. Men det kan man väl inte göra om man inte har Al Jazeera på digitalboxen? Fast han somnade rätt snart därefter som ett offerlamm efter själva offrandet.

Bruden som suttit bredvid lämnade till slut sitt telefonnummer till mig. Det var en heligt. När hon lämnat stället knycklade jag fram lappen o läste: 07 033 9 44 700 07 330 44 44 55 700 033 9 6 44 700 033. Då var jag i paradiset för en stund.

Dagen efter ringde jag i guds namn upp henne. Men hon svarade inte, kanske var hon på någon flygplats o hade dålig mottagning. Eller blev hon aktivt hindrad av Nordic battle group? Eller ska jag tro på min mors ord o inte lita på kvinnor som kallar sig Reinfeldt?

Nåväl, den dagen var den sorgen. Idag gläds jag åt några nya läsare från försvarets signalspaningsgrupp. Varmt välkomna o tack för ett gott arbete i nationens tjänst.