Trist historia från en högerhänt man i rost
Under de tidiga tonåren hade jag liksom de flesta andra pojkar mycket svåra Dr Strangelovebesvär. Jag har sedan dess trott att besvären gått över med tiden, åldern o orken. O sedan det blev allt mer tydligt att Winona aldrig skulle vika ut sig eller klä av sig naken på film. Men idag, när resten av jag gjorde något annat, så prövade högerhanden att ändra färg på Johnny Cash:
Well, you wonder why I always dress in brown,
Why you never see bright colors on my back,
And why does my appearance seem to have a somber tone.
Well, there's a reason for the things that I have on.
I wear the brown for the poor and the beaten down,
Livin' in the hopeless, hungry side of town,
I wear the brown for those who never read,
Or listened to the words that Jesus said,
About the road to happiness through love and charity,
Why, you'd think He's talking straight to you and me.
Well, we're doin' mighty fine, I do suppose,
In our streak of lightnin' cars and fancy clothes,
But just so we're reminded of the ones who are held back,
Up front there ought 'a be a Man In Brown.
I wear it for the sick and lonely old,
For the reckless ones whose bad trip left them cold,
I wear the brown in mournin' for the lives that could have been,
Each week we lose a hundred fine young men.
You'll never see me wear a suit of white.
Ah, I'd love to wear a rainbow every day,
And tell the world that everything's OK,
But I'll try to carry off a little darkness on my back,
'Till things are brighter, I'm the Man In Brown.
Min högerhand har alltså inte gjort någon större skillnad idag.
Min egen tröja är någon sorts rostigt rött. If you wonder why så har det inte med sossarnas partiledarkampanj att göra utan är mer en slump.
Well, you wonder why I always dress in brown,
Why you never see bright colors on my back,
And why does my appearance seem to have a somber tone.
Well, there's a reason for the things that I have on.
I wear the brown for the poor and the beaten down,
Livin' in the hopeless, hungry side of town,
I wear the brown for those who never read,
Or listened to the words that Jesus said,
About the road to happiness through love and charity,
Why, you'd think He's talking straight to you and me.
Well, we're doin' mighty fine, I do suppose,
In our streak of lightnin' cars and fancy clothes,
But just so we're reminded of the ones who are held back,
Up front there ought 'a be a Man In Brown.
I wear it for the sick and lonely old,
For the reckless ones whose bad trip left them cold,
I wear the brown in mournin' for the lives that could have been,
Each week we lose a hundred fine young men.
You'll never see me wear a suit of white.
Ah, I'd love to wear a rainbow every day,
And tell the world that everything's OK,
But I'll try to carry off a little darkness on my back,
'Till things are brighter, I'm the Man In Brown.
Min högerhand har alltså inte gjort någon större skillnad idag.
Min egen tröja är någon sorts rostigt rött. If you wonder why så har det inte med sossarnas partiledarkampanj att göra utan är mer en slump.
Kurs 33312
Jag gör en Pascalidou idag o låter andra skriva för mig. Idag är det Medborgarskolans tur.
Kursledare Olle Dufva"
Om någon sate i denna ljuva värld fortfarande misstror mig efter alla dessa år så kan ni ju titta själva.
Väl mött i parken, medborgare!
"Duvmatning
Vi lär oss bryta bröd i lämplig storlek och kasta utan att träffa duvorna i huvudet. Vi tränar in duvornas läten, huvudrörelser och stirrande blick för att smälta in och våga oss gå närmare. Öva gärna hemma framför spegeln. Du lär dig locka duvan att äta direkt ur handen. Eget bröd medtages.Kursledare Olle Dufva"
Om någon sate i denna ljuva värld fortfarande misstror mig efter alla dessa år så kan ni ju titta själva.
Väl mött i parken, medborgare!
Vad Per Nuder Vill
Det är svårt för kvällspressen att förstå att Per Nuder inte vill.
Journalister har svårt att ta ett nej för ett nej. Om de inte levde i en mycket sluten värld skulle de troligtvis vara den samhällsgrupp som oftast hamnade i klammeri med olika sextrakasserilagar. Vi vanliga skulle ständigt behöva försvara oss mot dem. "Nej Alexandra P! Nej!" (Dask i ansiktet med öppna handen o slappa fingrar) Jag säger Nej! (Knuff med båda händerna i bröstet så att hon faller baklänges o ramlar på rumpan).
Det finns faktiskt folk som inte vill. Utan som vill något annat.
Nuder vill inte bli partiledare eftersom han tänker bli actionhjälte. Det är rimligt o mänskligt eftersom bara det ena osar kravlöst sex.
(Doften är ärligt talat sådär, när man tar den ur sitt sammanhang - lördagsfyllan efter krogbesöket)
Om vi släpper tankarna på Mona Sahlin ett tag nu. Vi måste i alla fall försöka.
Om journalisterna bara beslöt sig för att lyssna på det som sägs i stället för på det som inte sägs skulle de ha hört detta:
"Se bara på Arnold. Han gick från det ena till det andra. Alltså från att vara actionhjälte till att vara politiker - inte partiledare, bara politiker. Jag tänker göra om hans resa, men åt andra hållet. Idag är jag stolt men inte nöjd. Men jag har redan innan jul köpt gymkort o prövat mig fram genom olika frisyrer i fotoshop. Allt från renrakat, via "helikopterplatta" till en utsläppt "Anders Borgare". Min stab håller i detta nu på att sy upp olika provexemplar av actiondräkter o hitta på ett coolt namn. Själv övar jag poser o på att landa snyggt. Det är allt jag kan göra nu eftersom det är allt jag vill göra nu."
Det kanske blir Per Nuder som slutgiltigt får journalisterna att inse att ett nej är ett nej. Kanske en vältränad man i väl vald frisyr o trikåer hoppar in mellan typ mig o typ Alexandra P o förklarar att Nej-mannen har kommit för att förklara att ett nej är ett nej o att Alexandra P får pröva lyckan någon annanstans?
Journalister har svårt att ta ett nej för ett nej. Om de inte levde i en mycket sluten värld skulle de troligtvis vara den samhällsgrupp som oftast hamnade i klammeri med olika sextrakasserilagar. Vi vanliga skulle ständigt behöva försvara oss mot dem. "Nej Alexandra P! Nej!" (Dask i ansiktet med öppna handen o slappa fingrar) Jag säger Nej! (Knuff med båda händerna i bröstet så att hon faller baklänges o ramlar på rumpan).
Det finns faktiskt folk som inte vill. Utan som vill något annat.
Nuder vill inte bli partiledare eftersom han tänker bli actionhjälte. Det är rimligt o mänskligt eftersom bara det ena osar kravlöst sex.
(Doften är ärligt talat sådär, när man tar den ur sitt sammanhang - lördagsfyllan efter krogbesöket)
Om vi släpper tankarna på Mona Sahlin ett tag nu. Vi måste i alla fall försöka.
Om journalisterna bara beslöt sig för att lyssna på det som sägs i stället för på det som inte sägs skulle de ha hört detta:
"Se bara på Arnold. Han gick från det ena till det andra. Alltså från att vara actionhjälte till att vara politiker - inte partiledare, bara politiker. Jag tänker göra om hans resa, men åt andra hållet. Idag är jag stolt men inte nöjd. Men jag har redan innan jul köpt gymkort o prövat mig fram genom olika frisyrer i fotoshop. Allt från renrakat, via "helikopterplatta" till en utsläppt "Anders Borgare". Min stab håller i detta nu på att sy upp olika provexemplar av actiondräkter o hitta på ett coolt namn. Själv övar jag poser o på att landa snyggt. Det är allt jag kan göra nu eftersom det är allt jag vill göra nu."
Det kanske blir Per Nuder som slutgiltigt får journalisterna att inse att ett nej är ett nej. Kanske en vältränad man i väl vald frisyr o trikåer hoppar in mellan typ mig o typ Alexandra P o förklarar att Nej-mannen har kommit för att förklara att ett nej är ett nej o att Alexandra P får pröva lyckan någon annanstans?