Regn, inte regn, sol, regn, eller mitt emellan?

Det är som det brukar o ska. Idag fyller kungen år. Grattis, vackre pojke.


Gourmetisk splatterstycke

Nu har jag kommit till vägs ände. Lilla sonen har nyligen lärt sig att äta själv. Jag har inget mer att lära honom.

Han använder hela kroppen om han kommer åt - om jag glömt spänna fast honom med ett sånt där säkerhetsbälte som Dean Martin hade på stolen eller om jag inte blixtsnabbt kopplar polisgrepp på honom när tillfälle ges.

Idag efter maten tittade jag uppgivet men ändå oidipalt nöjd på honom. "You look like shit."

Ungen ylar "No no no!"

Först tänkte jag att han är dum i huvudet. Han såg ut som man tänker sig Bert Karlsson efter en semla, Petra Mede efter en misslyckad kväll som slutat med en kebab eller som Fadde efter en återförening med Linda Rosing. På ett ungefär alltså.

Sen insåg jag att min son inte kan engelska o att han bara skojat.

Nu är jag lite lugnare när det bara är uråldriga bakterier o virus från den isländska jordens innandöme som faller ner över oss alla i takt med snön, eller att asktäcket kyler ner sommaren så hela Europa drabbas av missväxt o kommande skörbjugg, eller att Madeleines förhållande inte överlever sommaren som jag behöver oroa mig för.


Om ett hål i himlen

Våren är här. Det är då du blir kär. Då spelar lite aska över himlen föga roll.

Släpp loss gubben i dig o bli besatt i nån stackars flicka o följ henne var hon än går. Det kan bli så här vackert.




Det kan vara det vackraste i bild o ljud på den här sidan om Wicked Game.

Marley o du

Mörkret skrämmer dig. I mörkret kan vem som helst vänta. Vad som helst.

Du ville stanna inne i din trygga vrå.

Men det hände att du glömde mjölk eller Ballerina med smak av kladdkaka. Du fick till butiken traska.

Du tyckte att det rörde sig i skuggorna. Du tyckte att du hörde märkliga ljud just bakom dig.

En gång steg en kille fram från skuggorna o bad dig om en cigg. Du rökte inte men killen såg ut som att han kom från Landskrona så du räckte över honom en hundring. Han bara tittade på dig utan att ta emot sedeln. Du hastade närapå baklänges tillbaka till ditt hem. Du ville berätta för någon, få sympati. Bara förklara eller få en kram.

Du skaffade hund för att stå ut. Blandras. 

...

Nu är mjölken lite lättare att bära. Folk går i halvcirkel när de möter dig.

Du ler mot dem. De ser tillbaka på dig, sedan din hund o sedan på dig.

Du får en känsla av att de missuppfattar ditt leende.

Men du får aldrig en chans att förklara.

Du ville bara stanna inne i din trygga vrå.

Men din blandras måste kissa. Varje morgon o varje kväll. Du hinner ofta se början av Numbers, men sedan bara slutet.

...

Du har blivit en del av det mörker du fruktar.

Du skakar fortfarande vid minsta ljud. Du räds fortfarande mörkret kring tunneln.

Men din hund drar dig framåt. Just vid mörkret vill den kissa.

...

Du läser i tidningen om morgonen att någon önskar just dig till pepparns land då din hund lagt en klutt vid en stolpe där ingen ändå går.

Du hade gärna plockat upp klutten om du bara vågat dig ända fram.

Men just den stolpen var trasig förra veckan.

Den är trasig än.

Kanske någon från Landskrona ligger bakom. Men varför då?

Runa över Malcolm

Mannen bakom Sex Pistols o en mängd annat vackert har lämnat vår värld. God save him.


Den enda balladen

Den senaste tiden har jag haft en ny godnattvisa för mina barn. De har somnat in till underbara men barska förmaningar om att njuta av livet som de fått till sitt förfogande. Vem har sagt att just du ska vara lycklig, ha hörsel o syn, den bästa menyn o ljus på din färd? Men de har fått höra att ödmjukheten inför detta mirakel ändå inte är något som får hindra dem att sjunga högt i glädje o knycka till sig en kyss eller två i en virvlande dans. 
 
Livet är nu nämligen. Det är det enda man kan vara säker på.

Du fick veta några dagar innan påsk. Du fick veta vad du egentligen redan visste, men förskjutit o inte velat tro på. Inte för din egen skull i första hand. Men för dina barn, som är äldre nu, men fortfarande barn. En kort tid närde du falska förhoppningar om att din rädsla var överdriven. Men domen kom o den var kolsvart.



När jag var ett barn, kanske fem sex år, så berättade du en makalös historia om att göra sig fri. Det rörde om totalt inom mig, för det är en av de stunder jag minns tydligt från min barndom o något jag alltid tagit med mig. Än idag dyrkar jag rymlingarna, frihetslängtan o kampen. Än idag o förhoppningsvis även imorgon.

Jag fick veta för någon dag sedan att just denna historia levt kvar även inom dig. Trettio år o massvis av berättelser senare är det fortfarande just denna du håller av varmast. Denna berättelse om kamp mot omöjliga odds. Detta bevis på att ingenting är omöjligt o att de som förtjänar det när den dagen kommer får vingar att veckla ut.

Jag gråter nu. Tyst o stilla. Du vill vara ensam just nu med dina tankar o din rädsla o har bett om vår tystnad. Men mina tankar finns hos dig, flera gånger om dagen.
 
Jag räknar med att se en fjäril inom kort.




Lycka till.

Skaka fram friden

När de ringer från skattemyndigheten o säger att de har tittat på din deklaration o sedan skriker att du är så dum att om det vore en tävling i världens dummaste så skulle du komma sist, då är det bara att:


hits