Mina källor
Det är en oskriven skribentheder att inte avslöja sina källor.
Utan källor skulle det vara omöjligt att ligga steget före media. Eller utgöra någon form av alternativ läsning.
Texter som:
Lars Ohly: "Jag är och kommer alltid vara/.../ kommunist! /.../Vifta med fanan!"
Josphine Craaford /.../ har analsex första kvällen i Paradise Hotel /.../ "för att hämnas på min pappa."
Ann-Christine Jernber utbrister "Medlemmarna i kungafamiljen är /.../ utvecklingsstörda."
Klasse Möllberg har /.../ använt kokain /.../ hela sitt vuxna liv /../och vägrar sluta.
Linda Skugge håller /.../ nobelklass och /.../borde /.../ få kulturstöd så hon blir ekonomiskt oberoende och kan pyssla med det hon gör i /.../ trehundra år till.
Alla män är djur.
skulle aldrig bli skrivna om inte någon grävde i samhällets djupaste och mörkaste hålor. Och lämnade det vidare till någon som vågar skriva som det verkligen är. Hur overkligt det än känns.
En av mina källor har bett mig att träda fram och avslöja henne. Det har någonting med att vinna ett stort pris att göra. Det skulle vara för det då. Men jag behöver tid att tänka. Det är inte alltid så enkelt.
Annars är det är skamligt att avslöja sina källor. Det vore som att outta en del av sig själv.
Utan källor skulle det vara omöjligt att ligga steget före media. Eller utgöra någon form av alternativ läsning.
Texter som:
Lars Ohly: "Jag är och kommer alltid vara/.../ kommunist! /.../Vifta med fanan!"
Josphine Craaford /.../ har analsex första kvällen i Paradise Hotel /.../ "för att hämnas på min pappa."
Ann-Christine Jernber utbrister "Medlemmarna i kungafamiljen är /.../ utvecklingsstörda."
Klasse Möllberg har /.../ använt kokain /.../ hela sitt vuxna liv /../och vägrar sluta.
Linda Skugge håller /.../ nobelklass och /.../borde /.../ få kulturstöd så hon blir ekonomiskt oberoende och kan pyssla med det hon gör i /.../ trehundra år till.
Alla män är djur.
skulle aldrig bli skrivna om inte någon grävde i samhällets djupaste och mörkaste hålor. Och lämnade det vidare till någon som vågar skriva som det verkligen är. Hur overkligt det än känns.
En av mina källor har bett mig att träda fram och avslöja henne. Det har någonting med att vinna ett stort pris att göra. Det skulle vara för det då. Men jag behöver tid att tänka. Det är inte alltid så enkelt.
Annars är det är skamligt att avslöja sina källor. Det vore som att outta en del av sig själv.
Tanken bakom som räknas?
Idag fyller David Batra år.
Det gör Tomas Brolin också.
Hoppas de har haft o kanske fortfarande har bra födelsedagar.
Min fru fyller också år idag. Det är lätt att glömma bort henne när man sitter o tänker på David Batra o Inga-Gill hela tiden. Men hennes föräldrar kom ihåg.
Min fru fick tre paket med anti-sagging-kräm av sin mor o far. Dolda bakom ett mycket respekterat varumärke.
Till mig köpte de en stor flaska whiskey. Single malt för syns skull.
Hmmm... om jag vore mer paranoid skulle jag misstänka att de planerade för ett barnbarn till.
Det gör Tomas Brolin också.
Hoppas de har haft o kanske fortfarande har bra födelsedagar.
Min fru fyller också år idag. Det är lätt att glömma bort henne när man sitter o tänker på David Batra o Inga-Gill hela tiden. Men hennes föräldrar kom ihåg.
Min fru fick tre paket med anti-sagging-kräm av sin mor o far. Dolda bakom ett mycket respekterat varumärke.
Till mig köpte de en stor flaska whiskey. Single malt för syns skull.
Hmmm... om jag vore mer paranoid skulle jag misstänka att de planerade för ett barnbarn till.
Idag sprängdes det moln
Idag 9.27 sprängde min vän sitt livs vackraste moln.
Mellanspel
Jag fick ett SMS där han berättade att han numera har en dotter som kommer krossa mina fyra pojkars hjärtan så småningom.
Det är inte rätt dag att påpeka att den dagen mina fyra söner kommer hem o berättar att hon har legat med dem allihopa, så lär det inte vara min vän som fnissar. Men det är en senare historia.
Så istället bad jag honom om en bild av hans lilla dotter.
Men han är slut i huvudet nu så i stället fick jag samma SMS igen.
Nåja, jag googlade på babe i stället. Efter att ha tagit bort en fejkad nakenbild på Bush, en samling asiatiska flickor som söker någon sorts partner o några tjejer som verkar jobba för någon bilmek eller Hells Angels, så var denna bild först i kö:
Hon är så sööööt. Om jag tittar riktigt noga när jag kisar så är hon faktiskt pappa upp i dagen.
Slut på mellanspel
Grattis vännen!
Mellanspel
Jag fick ett SMS där han berättade att han numera har en dotter som kommer krossa mina fyra pojkars hjärtan så småningom.
Det är inte rätt dag att påpeka att den dagen mina fyra söner kommer hem o berättar att hon har legat med dem allihopa, så lär det inte vara min vän som fnissar. Men det är en senare historia.
Så istället bad jag honom om en bild av hans lilla dotter.
Men han är slut i huvudet nu så i stället fick jag samma SMS igen.
Nåja, jag googlade på babe i stället. Efter att ha tagit bort en fejkad nakenbild på Bush, en samling asiatiska flickor som söker någon sorts partner o några tjejer som verkar jobba för någon bilmek eller Hells Angels, så var denna bild först i kö:
Hon är så sööööt. Om jag tittar riktigt noga när jag kisar så är hon faktiskt pappa upp i dagen.
Slut på mellanspel
Grattis vännen!
En liten liten skillnad.
Den översta är din Rakimskiva.
Den understa är min Rakimskiva.
Din o min skiva är rätt lika varandra. Det enda som skiljer dem åt är att min är signerad av Rakim.
Legendaren Rakim är det närmaste hiphopen har en Bob Dylan.
För övrigt önskar han mig Peace.
Dig däremot verkar han ha ignorerat.
Den understa är min Rakimskiva.
Din o min skiva är rätt lika varandra. Det enda som skiljer dem åt är att min är signerad av Rakim.
Legendaren Rakim är det närmaste hiphopen har en Bob Dylan.
För övrigt önskar han mig Peace.
Dig däremot verkar han ha ignorerat.
Författaren ifrågasatt
Det är så länge sedan Alexandra jag lät andra skriva Alexandras mina texter. Sluta hetsjaga Alexandra mig som ett djur för det för alltid. Här är några rader som Alexandra jag skrev i taxin på vägen hit (du får aldrig veta vart här är för du hör inte hemma här utan där där du är:
Alla är jättedumma som säger att Alexandra jag använder spökskrivare. Det gör Alexandra jag inte alls! Texterna är Alexandras mina egna och Alexandra jag har arbetat hårt med dem. Det känns overkligt att behöva bemöta påståenden som detta! Alexandra Jag trodde att svenska folket hade mer förstånd än att ta till sig av absurda påståenden om spökskribenter, men Alexandra jag har tydligen tagit fel. Men ok! Ni får som ni vill, Alexandra flyttar hem till Grekland igen! Eller så kommer Alexandra jag och kickboxar er på munnen allt vad Alexandra jag orkar! Så kan ni ju försöka äta era köttbullar och eran äckliga sill efter det! Gissa vem som skrattar då! Alexandra Jag!
Förresten är det Alexandra jag som gjort nakenscenerna i alla Angelina Jolies filmer, man har bara klippt in Alexandras mitt huvud på hennes kropp. Sen vill Alexandra jag säga som det är, att det är Alexandra jag som skrivit Harold Pinters alla böcker och pjäser även fast ni inte tror att Alexandra jag var född ibland när han skrev sina böcker. Nu kommer Alexandra och kickboxar er i ögat jättehårt! Ni får skylla er själva! Om Alexandra jag inte skrev själv, hur skulle den här texten kunna finnas då? Är det bevis nog åt er?
I ärlighetens namn är det rasism och feminism av er att säga att Alexandra jag inte skriver själv eftersom Alexandra jag gör det. Ingen hade sagt åt Alexander Schulman (han har säkert spökskrivare istället för Alexandra jag) att han inte skriver själv, fast han nästan inte kan. Inte Elin Kling (hon borde ha spökskrivare precis som Alexandra jag, fast Alexandra jag inte har det) heller fast hon heller inte kan utan är jättedålig. Ni vill bara att Alexandra jag ska ta vägen dit Refat el-Sayed tog vägen. Glöm en dröm eftersom Alexandra jag är här för att stanna! Om ni inte är snälla kanske Alexandra jag viker ut mig jättehårt i Slitz igen!
av Alexandra - Fan oxå - mig - fan igen Alexandra Pascalidou
Alla är jättedumma som säger att Alexandra jag använder spökskrivare. Det gör Alexandra jag inte alls! Texterna är Alexandras mina egna och Alexandra jag har arbetat hårt med dem. Det känns overkligt att behöva bemöta påståenden som detta! Alexandra Jag trodde att svenska folket hade mer förstånd än att ta till sig av absurda påståenden om spökskribenter, men Alexandra jag har tydligen tagit fel. Men ok! Ni får som ni vill, Alexandra flyttar hem till Grekland igen! Eller så kommer Alexandra jag och kickboxar er på munnen allt vad Alexandra jag orkar! Så kan ni ju försöka äta era köttbullar och eran äckliga sill efter det! Gissa vem som skrattar då! Alexandra Jag!
Förresten är det Alexandra jag som gjort nakenscenerna i alla Angelina Jolies filmer, man har bara klippt in Alexandras mitt huvud på hennes kropp. Sen vill Alexandra jag säga som det är, att det är Alexandra jag som skrivit Harold Pinters alla böcker och pjäser även fast ni inte tror att Alexandra jag var född ibland när han skrev sina böcker. Nu kommer Alexandra och kickboxar er i ögat jättehårt! Ni får skylla er själva! Om Alexandra jag inte skrev själv, hur skulle den här texten kunna finnas då? Är det bevis nog åt er?
I ärlighetens namn är det rasism och feminism av er att säga att Alexandra jag inte skriver själv eftersom Alexandra jag gör det. Ingen hade sagt åt Alexander Schulman (han har säkert spökskrivare istället för Alexandra jag) att han inte skriver själv, fast han nästan inte kan. Inte Elin Kling (hon borde ha spökskrivare precis som Alexandra jag, fast Alexandra jag inte har det) heller fast hon heller inte kan utan är jättedålig. Ni vill bara att Alexandra jag ska ta vägen dit Refat el-Sayed tog vägen. Glöm en dröm eftersom Alexandra jag är här för att stanna! Om ni inte är snälla kanske Alexandra jag viker ut mig jättehårt i Slitz igen!
av Alexandra - Fan oxå - mig - fan igen Alexandra Pascalidou
Avslöjandet av ett löfte jag brutit
Jag råkade ögna igenom ett gammalt inlägg jag skrev för länge länge sedan:
"Dede, invandrarbruden med hitsången "Det är mest synd om mig i hela världen" för arton år sedan, är en av de få människor jag redan idag kan säga att mina texter aldrig någonsin kommer att handla om. Hon är höjd över varje misstanke. Det finns inte fog för kritik. Basta.
Den andra stillastående punkten i universum är Foucaults pendel. Brasklapp: Det lär finnas ett antal sådana i världen. Den utgör ett slags orörligt centrum kring vilket precis allt rör sig.
Det är inte en lätt uppgift att vara universums center. Kostnaden för de timmar som Foucaults pendel lagt ned på terapi är oändliga. Dess kusin Göran Persson klarar sitt liv med hjälp av lugnande tabletter och en stilnoct på natten. Han har å andra sidan kraft som en häst. Foucaults pendel kan inte röra sig överhuvudtaget. Psykofarmaka har visat sig totalt verkningslöst.
Det är lätt gjort att man glömmer bort att man har ett förhållande med Foucaults pendel. Dessutom är pendeln inte alltför aktiv i sängen. Dessutom är pendelns normaltillstånd arg eller ledsen. Ibland vill den att folk ska dö! Då önskar man att man kunde säga till pendeln; stilla nu. Fast det vore ju konstigt. Lika konstigt som om pendeln skulle kasta en sten i mitt öga.
Att skriva om Dede vore inte bara onödigt. Det vore också dumt, både elakt och rasistiskt. Tycker hon och tycker jag och Alexandra Pascalidou. Dede flikar dock in att det vore ganska intressant. Vi är inte helt överens gällande detta. Det är Dede och jag sällan. Om sanningen ska fram.
Fast varför skulle den det? Det vore ju som att gå omkring med ett hål i huvudet. Tycker jag och tycker Dede."
Där ser man. Sen skäms man o inser att tiderna förändras. Vad händer imorgon? Ulf Lundell går ut i Expressen o avlöjar att han har en vuxen kvinna som flickvän? Kicki Danielsson blir vegetarian o äter morot på Aftonbladets löpsedel? Anna Book går ut med att hon är trött på att synas i media o tänker hålla sig borta tills hon verkligen verkligen har något att säga?
"Dede, invandrarbruden med hitsången "Det är mest synd om mig i hela världen" för arton år sedan, är en av de få människor jag redan idag kan säga att mina texter aldrig någonsin kommer att handla om. Hon är höjd över varje misstanke. Det finns inte fog för kritik. Basta.
Den andra stillastående punkten i universum är Foucaults pendel. Brasklapp: Det lär finnas ett antal sådana i världen. Den utgör ett slags orörligt centrum kring vilket precis allt rör sig.
Det är inte en lätt uppgift att vara universums center. Kostnaden för de timmar som Foucaults pendel lagt ned på terapi är oändliga. Dess kusin Göran Persson klarar sitt liv med hjälp av lugnande tabletter och en stilnoct på natten. Han har å andra sidan kraft som en häst. Foucaults pendel kan inte röra sig överhuvudtaget. Psykofarmaka har visat sig totalt verkningslöst.
Det är lätt gjort att man glömmer bort att man har ett förhållande med Foucaults pendel. Dessutom är pendeln inte alltför aktiv i sängen. Dessutom är pendelns normaltillstånd arg eller ledsen. Ibland vill den att folk ska dö! Då önskar man att man kunde säga till pendeln; stilla nu. Fast det vore ju konstigt. Lika konstigt som om pendeln skulle kasta en sten i mitt öga.
Att skriva om Dede vore inte bara onödigt. Det vore också dumt, både elakt och rasistiskt. Tycker hon och tycker jag och Alexandra Pascalidou. Dede flikar dock in att det vore ganska intressant. Vi är inte helt överens gällande detta. Det är Dede och jag sällan. Om sanningen ska fram.
Fast varför skulle den det? Det vore ju som att gå omkring med ett hål i huvudet. Tycker jag och tycker Dede."
Där ser man. Sen skäms man o inser att tiderna förändras. Vad händer imorgon? Ulf Lundell går ut i Expressen o avlöjar att han har en vuxen kvinna som flickvän? Kicki Danielsson blir vegetarian o äter morot på Aftonbladets löpsedel? Anna Book går ut med att hon är trött på att synas i media o tänker hålla sig borta tills hon verkligen verkligen har något att säga?
Nummer två av tre
Visst är det trist när man kommer in på en toalett och känner på lukten att någon som mått jättedåligt i magen just har varit där.
Men visst är det ännu värre när man nykissad går ut från samma toalett och möter nästa toalettbesökare i dörren?
Man känner att man liksom vill förklara sig! Fast man gör inte det.
Men visst är det ännu värre när man nykissad går ut från samma toalett och möter nästa toalettbesökare i dörren?
Man känner att man liksom vill förklara sig! Fast man gör inte det.
Abstinenscalypso
Jag har ju lovat att skriva om andra saker än sex eftersom det börjat gå för långt.
Istället skulle det handla om djur, har jag lovat.
Närmare bestämt om den orm jag haft som husdjur i hela mitt liv. En rätt normal sådan förutom att den är smått handikappad genom att bara ha ett öga. Låt mig berätta om ett äventyr...
Nu drog någon mig hårt i örat o jag får börja om.
Tydligen hade jag min vana trogen fel. Det skulle handla om det långtandade hundlika djur som simmat i mina systrars barndoms sjöar. Alla träd som det djuret fällt. Jag tänkte beskriva det näste som man finner längst inne i viken. Fast tydligen inte eftersom allt blev svart när någon slog mig hårt i bakhuvudet med någon slags mejsel.
Jag ligger på rygg o stirrar upp i taket. Vet inte om det är på riktigt eller om det beror på någon skallskada jag precis fått. Men det rör sig där uppe. Mitt tak är en himmel, åtminstone för mig. Däruppe häckar dina svalor som... som... Nu bajsade en av dem mig i ögat. Eller var det någon som kastade en hink vatten över mig?
Det skulle vara paddor i centrum. Den här gången. Så var det ju faktiskt. Sköldpaddorna jag hade som barn. De som levde i vatten o hade ett eget akvarium i vårt vardagsrum. Som högg agressivt mot mina fingrar när jag matade dem.
När jag matade dem med sjyssta lökar! Med snygga meloner! Med ryckande rykande baguetter! Med lenaste honung! Med bratwurst! Med möss! Levande mööööööööööössssssss...
F´låt. Så mycket. Men de åt nästan vad som helst. Men.
I alla fall så var det assvårt att göra sig av med paddorna när jag flyttat sa min pappa o det var därför han la dem i en kastrull med kokande vatten så att de dog o var jättelätta att spola ner i toaletten när man hade slitit av dem skalet o kastat det i soporna.
Istället skulle det handla om djur, har jag lovat.
Närmare bestämt om den orm jag haft som husdjur i hela mitt liv. En rätt normal sådan förutom att den är smått handikappad genom att bara ha ett öga. Låt mig berätta om ett äventyr...
Nu drog någon mig hårt i örat o jag får börja om.
Tydligen hade jag min vana trogen fel. Det skulle handla om det långtandade hundlika djur som simmat i mina systrars barndoms sjöar. Alla träd som det djuret fällt. Jag tänkte beskriva det näste som man finner längst inne i viken. Fast tydligen inte eftersom allt blev svart när någon slog mig hårt i bakhuvudet med någon slags mejsel.
Jag ligger på rygg o stirrar upp i taket. Vet inte om det är på riktigt eller om det beror på någon skallskada jag precis fått. Men det rör sig där uppe. Mitt tak är en himmel, åtminstone för mig. Däruppe häckar dina svalor som... som... Nu bajsade en av dem mig i ögat. Eller var det någon som kastade en hink vatten över mig?
Det skulle vara paddor i centrum. Den här gången. Så var det ju faktiskt. Sköldpaddorna jag hade som barn. De som levde i vatten o hade ett eget akvarium i vårt vardagsrum. Som högg agressivt mot mina fingrar när jag matade dem.
När jag matade dem med sjyssta lökar! Med snygga meloner! Med ryckande rykande baguetter! Med lenaste honung! Med bratwurst! Med möss! Levande mööööööööööössssssss...
F´låt. Så mycket. Men de åt nästan vad som helst. Men.
I alla fall så var det assvårt att göra sig av med paddorna när jag flyttat sa min pappa o det var därför han la dem i en kastrull med kokande vatten så att de dog o var jättelätta att spola ner i toaletten när man hade slitit av dem skalet o kastat det i soporna.
SEX- o PAUSCHOCK
Jag höll på att trilla dit. Hamna där mitt i ringen och inför främmande människor öppna sig: "Jag heter Andreas och är sexbloggare." "Hej, Andreas!"
Anledningen till att jag överhuvudtaget skriver är givetvis att få mängder av kravlöst sex. Men det får inte bli uppenbart. Sådant uppskattas inte. Då vill till slut bara Ulrika Jonsson ha mig. Jag inser det nu. Det var i sista stund. Eller Dede. Men i alla fall.
Det skulle givetvis vara enklelt att bara gå in o ändra kategori för bloggen, från "väsentlig samhällsinfo" till "sex". Men det känns inte rätt.
Jag vill inte vara en slampa. Jag tar en välbehövlig paus, åtminstone några dagar.
Nästa gång jag skriver kommer det att vara svartare. Det kommer handla om när min pappa kokade mina sköldpaddor o vart Nelly har tagit vägen.
Anledningen till att jag överhuvudtaget skriver är givetvis att få mängder av kravlöst sex. Men det får inte bli uppenbart. Sådant uppskattas inte. Då vill till slut bara Ulrika Jonsson ha mig. Jag inser det nu. Det var i sista stund. Eller Dede. Men i alla fall.
Det skulle givetvis vara enklelt att bara gå in o ändra kategori för bloggen, från "väsentlig samhällsinfo" till "sex". Men det känns inte rätt.
Jag vill inte vara en slampa. Jag tar en välbehövlig paus, åtminstone några dagar.
Nästa gång jag skriver kommer det att vara svartare. Det kommer handla om när min pappa kokade mina sköldpaddor o vart Nelly har tagit vägen.
Tänkar om länkar, tankar om lankar, tänk om en länk, eller kan burgaren bara vara en burgare?
Carola lär ha sagt att det inte spelar någon roll överhuvudtaget vad man tar sig till. Det finns alltid någon som är värre. Det är ofta Agneta Sjödin eller Dede eller Liza Marklund. Eller de som tränger sig före i kön med illa formulerade argument som bara döljer en stor panik o rädsla samt strålande narcisistisk egoism.
Tydligen har nu kvällstidningarna beslutat sig att inte lägga ner förrän det inte längre kan undvikas att landets populäraste krog inför McVaccinering & Co. Jag kan leva med det, förvisso, jag älskar burgare och de får heta vad de vill. Men om Anja Pärsson, Sofie Fahrman eller Carola är naken på det miljöuttänkta omslaget så är jag mätt, tack för mig och hej.
Mina barn är inte mätta, de vill ha mer och sedan bada bollhav. De får gott stå i kö, för burgarna räcker åt alla.
Det finns en lustig bok, som sedermera blev en ganska känd film; Clockwork Orange. Inget att orda om detta, förutom vitsen med att den skrevs. Det finns jättemånga journalister som känner till den anledningen efter ganska lång betänketid eller efter viss behjälplighet av internet. Liza Marklund kanske vet. Har vi tur berättar hon för typ Carola eller någon främling.
Tonerna av Burzum finns här alltjämt. Det är inte troligt att mannen med bandspelaren stänger av än på ett tag, men kan inte någon smyga upp bakom honom och skruva ner volymen?
Annars ringer vi på polis och ligger med konstapeln. Precis som Pippi och mamma. För ett o annat ligg smittar väl inte? Men vi håller oss överst i alla fall, tills de farligt rinnande näsornas tid är förbi, genom vaccinering eller ren tur.
Det enda vi behöver borde vi få
Vad gör vi med våren?
cras amet qui numquam amavit quique amavit cras amet
cras amet qui numquam amavit quique amavit cras amet
Mitt nya profil
Jag har ju lagt upp en fin avatar. En bild som ska säga något om mig. Det kanske den gör. När jag håller min lilla pil över bilden så dyker det upp en liten ruta med en förklaringstext:
"Mitt profilbilde"
Precis så pratar min albanske maffiakollega.
När min alban sjunger Shirley Clamps schlagerfavorit brister han ut för kung och fosterland: "Mitt kärlek!" En normal alban har ju svårt för att skilja mellan "mitt" och "ditt", men min kollega är så pass försvenskad att han nöjer sig med att fela mellan "min" och "mitt". Jag kan inte se någon ära i detta. Han påstår att alla barn i världen är honoms. Dessutom säger han att han har haft ett natt med Alexandra Pascalidou. Hon var tydligen ett jävel i sängen. Det kan jag tro. Enda smolket var att hon är lite horig på armarna. Det låter som något man kan stå ut med tycker jag.
På parkeringsplatsen vid mitt står ett bil av guld. Den är av okänt ursprung, jag har tidigare aldrig sett något liknande. Förutom i otäcka tjuvgömmor under marken. Eller i stånden på marknaden i Marrakech. Såna ställen man lämnar fort efter att ha tagit vad man behövt. Framtill har min albanske kollega klistrat fast ett Toyota-märke. Det blir bättre så säger han. Det kan jag också tro.
Det finaste min albanske kollega har gjort för mig är att han har lärt mig skillnaden mellan första, andra och tredje klassens invandrare. Även om mitt fru påstår att det heter "generation" och inte "klass". Min albanske kollega tycker att mitt fru låter högtravande och elitsvensk. Jag är benäxhen att hålla med när hon inte hör. Imorgon blir dagens integrationsord "petitess". Jag har ett till albansk kollega som jag skriver om då om jag törs. Han har precis smällt en kvinna på barnet, så lite rädd är jag för just honom.
"Mitt profilbilde"
Precis så pratar min albanske maffiakollega.
När min alban sjunger Shirley Clamps schlagerfavorit brister han ut för kung och fosterland: "Mitt kärlek!" En normal alban har ju svårt för att skilja mellan "mitt" och "ditt", men min kollega är så pass försvenskad att han nöjer sig med att fela mellan "min" och "mitt". Jag kan inte se någon ära i detta. Han påstår att alla barn i världen är honoms. Dessutom säger han att han har haft ett natt med Alexandra Pascalidou. Hon var tydligen ett jävel i sängen. Det kan jag tro. Enda smolket var att hon är lite horig på armarna. Det låter som något man kan stå ut med tycker jag.
På parkeringsplatsen vid mitt står ett bil av guld. Den är av okänt ursprung, jag har tidigare aldrig sett något liknande. Förutom i otäcka tjuvgömmor under marken. Eller i stånden på marknaden i Marrakech. Såna ställen man lämnar fort efter att ha tagit vad man behövt. Framtill har min albanske kollega klistrat fast ett Toyota-märke. Det blir bättre så säger han. Det kan jag också tro.
Det finaste min albanske kollega har gjort för mig är att han har lärt mig skillnaden mellan första, andra och tredje klassens invandrare. Även om mitt fru påstår att det heter "generation" och inte "klass". Min albanske kollega tycker att mitt fru låter högtravande och elitsvensk. Jag är benäxhen att hålla med när hon inte hör. Imorgon blir dagens integrationsord "petitess". Jag har ett till albansk kollega som jag skriver om då om jag törs. Han har precis smällt en kvinna på barnet, så lite rädd är jag för just honom.
Age ain´t nothing but a number
På radion denna morgon berättade de om en lärare från Skövde som har haft sexuellt umgänge med en trettonåring. Det är en åldersskillnad nästan i klass med den mellan Katarina Janusch och hennes pojkvän.
Min första kärlek vill jag minnas hette Jonna. Hon kan ha hetat något annat. Alltså inte Jonna, utan min första kärlek. Enligt mitt ständigt svikande minne finns det två första kärlekar att välja mellan. En var ljus och en var mörk. En madonna och en hora (Jonna, som hade chans på en annan kille samtidigt som mig). Det är för att jag var polygam även som barn. Min första kärlek, oavsett namn, var yngre än mig.
Hon var mycket omogen vill jag minnas. Jag tror att hon åt sand. Jag vill också minnas att vårat umgänge präglades av gummistövlar. Kanske bor hon ensam i en garderob idag.
Det tog slut mellan mig och Jonna när vi blev osams en gång. Vi satt bredvid varandra i en buss och pussade dräggel på varandras ansikten. Jag hade ätit vitlök och slickade allt vad jag orkade. Jonna bara fnittrade. Ibland ropade hon på fröken att hon inte fick vara ifred. Livet var underbart även om jag inte minns det som speciellt oskyldigt och vackert. Det var en mycket ful kärlek eftersom både hon och jag hade någon annan. Ändå satt vi helt öppet och hånglade inför alla vi kände i hela världen. Och jag satt och längtade efter att få lägga min hand på hennes gummistövlar.
Till slut så ropade en unge bakom oss att Jonna och jag var kära. Då blev jag arg och generad. Jag skrek att det var Jonna som börjat. Hon skrek att det var det visst inte. Jag röt ett "jo" som vore jag desperat EMU-anhängare under slutdebatten. Sedan slog jag henne på den nyss kyssta munnen. Den förr så smekande handen blev ett vapen i avskedets krig. Sedan dess var vi aldrig mera kompisar. Det var precis som att vara vuxen. Lite av min barndom gick förlorad där och då.
Kanske har jag mött Jonna på gatan någon gång utan att känna igen henne. Kanske inte. Någon gång kanske det händer. Det är en rädsla jag får leva med varje minut av resten av mitt liv. Jag menade inte ont, men jag gjorde ont. Troligtvis är Jonna något år yngre än jag ännu denna dag. Det spelar ingen roll i mitt fall, ålder är bara en siffra. Det som spelar roll är att Jonna tänker slå mig, det sade hon innan jag sprang till fröken. Den Jonna som kommer att slå mig är på sin höjd fyra eller fem år. I min vuxna bild av världen rör man inte den som är yngre. Jag kommer inte att slå tillbaka utan bara låta det hända. Ta mitt straff.
Ålder är bara en siffra, förvisso. Barn är barn. Ont är ont. Det finns vissa sjukdomar som kan få människor att göra ont mot sin vilja. Samma sjukdomar ger andra människor men för livet. Inom mig finns det en vilsenhet som inte riktigt vill finna sin väg till bättre vetande. Jag borde veta bättre, men jag ser rött. Sorg och ilska väger tungt. Ibland förvränger de min klarsyn. Då blir jag rädd för mig själv. Men det hjälper inte mig eller någon annan.
Förresten var det Jonna, den slampan, som började. Så det enda som grämer mig med det hela är att barndomsminnen ska vara vackra.
Surt sa räven, snart blir det kallt
Rönnbären hänger klarröda, feta o massvis. Det är en hård o kall vinter vi har framför oss. En stolt o bister Kung Bore med frost i mustaschen. Det lovar gott, för brask är bättre än slask. Åtminstone för oss som klär oss i overall, förklarar Paolo Roberto, mångsysslaren som numer även skriver vädersiare på kortet.
Slask blöter ner, smutsar ner o förstör jeansen baktill, precis över kängan. De töjs ut av vätan o slits sönder i fållen. Uppskattas lika lite som kräkningar i Robinson. Man kan hålla sig inomhus slaskiga dagar, korrekt. Men endast i någon mån, livets vagga befinner sig ju sällan i just din lägenhet. Det är därför det finns allvädersstövlar med höga skaft!
Vargavintern är att vänta, slån på käfta. Faster kan göra gelé av rönnbären, funkar lysande till diverse pippi, svin o lamm. Allt som går att krydda med timjan, med andra ord. Vafan colo! Paolo slår ett slag för att det inte finns dåliga väder, bara dåliga kläder. O för att utnyttja tiden man väntar med att äta varmt o gott, sött o välkryddat. Sommaren kommer bli solig, hälsar han. Då kommer skjortorna fram, siar han. O kjolarna. Det har han sett hos Elin Kling, modebloggarnas lilla sura rönnbär.
Våren? Tid för kärlek o för att tina upp. Skitsamma hur vädret är, bara bäckarna porlar o fåglarna kvittrar. Sant, Paolo. Det är en liten tid kvar, men det lär vara sant även då.
Tills dess lär vi alla fall inte få se Paolo i galonisar, köpandes hommus från Domus!
Slask blöter ner, smutsar ner o förstör jeansen baktill, precis över kängan. De töjs ut av vätan o slits sönder i fållen. Uppskattas lika lite som kräkningar i Robinson. Man kan hålla sig inomhus slaskiga dagar, korrekt. Men endast i någon mån, livets vagga befinner sig ju sällan i just din lägenhet. Det är därför det finns allvädersstövlar med höga skaft!
Vargavintern är att vänta, slån på käfta. Faster kan göra gelé av rönnbären, funkar lysande till diverse pippi, svin o lamm. Allt som går att krydda med timjan, med andra ord. Vafan colo! Paolo slår ett slag för att det inte finns dåliga väder, bara dåliga kläder. O för att utnyttja tiden man väntar med att äta varmt o gott, sött o välkryddat. Sommaren kommer bli solig, hälsar han. Då kommer skjortorna fram, siar han. O kjolarna. Det har han sett hos Elin Kling, modebloggarnas lilla sura rönnbär.
Våren? Tid för kärlek o för att tina upp. Skitsamma hur vädret är, bara bäckarna porlar o fåglarna kvittrar. Sant, Paolo. Det är en liten tid kvar, men det lär vara sant även då.
Tills dess lär vi alla fall inte få se Paolo i galonisar, köpandes hommus från Domus!
Lance vs Trazan
Cyklisten Lance Armstrong går upp i duell mot Electric Banana Band. De senare anser att de har en uppenbar copyright till "det gula bandet" och vill ha alla Lances pengar. "Frågan behövs inte ens diskuteras", säger bandets frontman Trazan Apansson och kliar på bananen han har i fickan.
Då säger vi väl så. Men inte utan att påpeka att det är bra fegt att utmana någon som inte kan skjuta skarpt på duell. Skäms, annars så härlige Trazan!
Då säger vi väl så. Men inte utan att påpeka att det är bra fegt att utmana någon som inte kan skjuta skarpt på duell. Skäms, annars så härlige Trazan!
Straight outta Nya Zeeland
Till alla äkta skallar därute!
Feberinlägg
Jag tänker inte förklara närmare, eftersom jag vet att du själv har ett huvud o gjort ungefär samma resa i livet som alla andra:
Vilken tur att det finns gympalärare, så att världen fortfarande snurrar åt rätt håll!
Vilken tur att det finns gympalärare, så att världen fortfarande snurrar åt rätt håll!
Dödens vaccin
Nu har jag varit sjuk, legat skakande, snorig o febersjuk o bara väntat. På att nåt skulle hända eller sluta att hända. För att förströ mig tittade jag på film. O snöt mig. Jag har sparat alla snytpapper i en låda. Det har blivit till en stor vit pappersklump med lite mörkare fläckar i lådan. När man tar tag i pappersklumpen så rör den sig glättigt av allt klet som finns inuti. Det påminner om något man kan hitta under en högstadiekilles säng. Om man har otur o sätter handen på fel ställe så fastnar klumpen på handen o är jättesvår att få bort. Den lär ju lätt fastna på väggen eller i taket om jag skulle kasta den dit.
Undrar vad som händer om man struntar i att snyta sig under en hel influensa. Vart tar allt snor vägen i så fall? Hur mycket snor är det som tar vägen någonstans? Pappersklumpen jag sparat i lådan kostade över sjuttio spänn att skicka till Kerstin Westholm.
I alla fall så såg jag på film.
I tur o ordning, en om dagen, såg jag:
Antichrist. Drag me to hell. Det sjunde inseglet.
O däremellan Moonwalker ett antal gånger. Ett stort antal gånger. Jag kan alla stegen i Bad nu. Som en dans. Det blir en barnlek med tiden. Än så länge sitter stegen bara i mitt huvud eftersom jag varit för trött för att gå upp o göra dem på golvet. Men nästa gång jag är o dansar, då jävlar kommer jag vara retro.
Den här jädra influensan berörde mig knappt. Säkert för att jag sett så mycket död o elände dessa dagar att det vore lönlöst o löjligt att låta mig bli ännu ett offer i raden. En liten dos död om dagen o några danssteg är bättre än vilket vaccin som helst. Förrutom att Beatleshysterin kring vaccinet får mig att tro på det största sedan det visade sig vara sant att Anna Book skulle medverka i Let´s dance! Så om några dagar lär jag stå där i kön bland alla andra. Lite stöddigare, typ jag har redan sett Anna Book, men lika ivrig.
Undrar vad som händer om man struntar i att snyta sig under en hel influensa. Vart tar allt snor vägen i så fall? Hur mycket snor är det som tar vägen någonstans? Pappersklumpen jag sparat i lådan kostade över sjuttio spänn att skicka till Kerstin Westholm.
I alla fall så såg jag på film.
I tur o ordning, en om dagen, såg jag:
Antichrist. Drag me to hell. Det sjunde inseglet.
O däremellan Moonwalker ett antal gånger. Ett stort antal gånger. Jag kan alla stegen i Bad nu. Som en dans. Det blir en barnlek med tiden. Än så länge sitter stegen bara i mitt huvud eftersom jag varit för trött för att gå upp o göra dem på golvet. Men nästa gång jag är o dansar, då jävlar kommer jag vara retro.
Den här jädra influensan berörde mig knappt. Säkert för att jag sett så mycket död o elände dessa dagar att det vore lönlöst o löjligt att låta mig bli ännu ett offer i raden. En liten dos död om dagen o några danssteg är bättre än vilket vaccin som helst. Förrutom att Beatleshysterin kring vaccinet får mig att tro på det största sedan det visade sig vara sant att Anna Book skulle medverka i Let´s dance! Så om några dagar lär jag stå där i kön bland alla andra. Lite stöddigare, typ jag har redan sett Anna Book, men lika ivrig.
Några ord om rätten att vara den man är, trots att man vill vara Lisbeth
Jag ser mig själv i spegeln o funderar över vem jag är. Sedan tänker jag på Katrin Z o inser att man egentligen aldrig kan veta. Katrin Z är en typisk katt-människa, medan jag tror mig vara mer inne på hundar.
Katrin Z gillar säkert Unni Drougge o Andreas Carlsson. Läser dem med nästan samma välbehag som hon läser sina egna texter. Samtidigt som jag duschar tror jag att hon ligger i badet, fyllt till bredden med skum. Katrin Z har nog aldrig fel. Jag tror hon vill vara Lisbeth Salander.
Jag drar en hand genom mitt hår och gnuggar sedan mina tänder med ett pekfinger. När jag ler känns jag lite falsk. När Katrin Z ler är det nog för att hon menar det. För att hon är glad för någons skull. Eller för att någon har gjort sig illa på ett roligt sätt. Jag har aldrig förstått vad det innebär att leva punk, jag bara lyssnar o skakar jättefort på hela kroppen.
Jag kan inte få på mig sådana trånga byxor som Katrin Z brukar ha. Även om jag skulle lyckas med det så tror jag att det skulle börja klia så mycket att jag skulle ångra mig att jag valt dessa byxor. Kan Katrin Z ha någonting i bakfickan?
Har Katrin Z någonsin varit barn? Det är min chef som undrar. Jag säger att jag inte kan svara på det. Har min chef äntligen den där vita veckan som vi bett honom om? Eller försöker han bara vara social eller visa att han bryr sig om mig?
Jag tycker att det är dags för en tyst vecka för Katrin Z! Den börjar...Nu!
Katrin Z gillar säkert Unni Drougge o Andreas Carlsson. Läser dem med nästan samma välbehag som hon läser sina egna texter. Samtidigt som jag duschar tror jag att hon ligger i badet, fyllt till bredden med skum. Katrin Z har nog aldrig fel. Jag tror hon vill vara Lisbeth Salander.
Jag drar en hand genom mitt hår och gnuggar sedan mina tänder med ett pekfinger. När jag ler känns jag lite falsk. När Katrin Z ler är det nog för att hon menar det. För att hon är glad för någons skull. Eller för att någon har gjort sig illa på ett roligt sätt. Jag har aldrig förstått vad det innebär att leva punk, jag bara lyssnar o skakar jättefort på hela kroppen.
Jag kan inte få på mig sådana trånga byxor som Katrin Z brukar ha. Även om jag skulle lyckas med det så tror jag att det skulle börja klia så mycket att jag skulle ångra mig att jag valt dessa byxor. Kan Katrin Z ha någonting i bakfickan?
Har Katrin Z någonsin varit barn? Det är min chef som undrar. Jag säger att jag inte kan svara på det. Har min chef äntligen den där vita veckan som vi bett honom om? Eller försöker han bara vara social eller visa att han bryr sig om mig?
Jag tycker att det är dags för en tyst vecka för Katrin Z! Den börjar...Nu!
En av fem plus en av fem
En ny dokumentärfilm av produktionsbolaget KU gör gällande att Göran Persson är skyldig till den tsunami som drabbade Thailand för något år sedan. Reportern visar en nakenbild på Carola. Det är för att få Andreas Carlgren intresserad av TV-skärmen. Jättesnabbt efteråt visar reportern med pekpinnar på ordet "fjärilseffekten", skrivet i somalisk sand. Det är för att få Andreas Carlgren att förstå. Ett dopp vid egen brygga, en svallvåg och en översköljd Laila. En annan reporter, till vardags i TV 3´s intressanta program Insider, berättar att en av fem lumparkillar misstänker att det kan ha gått till så. Hela tjugo procent av lumparkillarna gissar att Laila var full denna olycksaliga dag. Om Göran hade flytväst verkar ingen bry sig om. Trots att Andreas Carlgren borde påpeka att det vore politiskt korrekt om flytvästen varit på. Men kanske Carlgren är pömsig vid detta lag? Sex ynka grader varmare i rummet gör ju sånt med oss män.
"Insider är en del av den verklighet programmet säger sig spegla", sjunger barnen i Gnesta till de som fortfarande orkar bry sig om dem. Insändare i KP tyder på att Belinda Olsson och Katrin Z intresserar sig för kvasifrågor a´la Europeiska Unionen dessa dagar och har lämnat de jordnära och verkliga frågorna till who ever cares. KP-insändarna vet inte om det handlar om ekonomi eller karriär. Kvar står barnen i Gnesta och låter Solax-Stridh få dem att glömma allt som har med att skilja på blått och rosa att göra. Trots att hon inte har basröst lyder de. Ack trohet; Katrin lär.
Inte ens om han skulle vilja skulle Andreas Carlgren kunna rangordna Eu, Bolbompa-Kitty, Vinter-OS och valperidods-KU-förhör. En insändare i KP tror att det beror på att Carlgren aldrig har en kreativ lösning på ett problem. Tydligen handlar allt Carlgren säger om vad andra gjort för fel. Ingenting han säger handlar om hur saker och ting skulle kunna bli bättre eller rätt. Det är synd, men skam. En enda egen åsikt som inte handlar om missnöje över andra skulle kunna...fjärilseffekt...leda till någon form av revolution. Men men men, Ulf Lundell och medelålders kvinnor - vi har redan varit där. Det får inte bli någon slags folkpartiblogg av det här, trots att den hängt med ett tag.
Vi måste återgå till fjärilseffekten. Allt borde handla om nakenbilder på Carola. Enligt säkra källor är hon lika desperat som ensam dessa dagar. Den som kommer över sex-tapen eller bilderna kan väl skicka dem med vanlig post? Det krävs väl ingen Joe Labero för något sånt?
Min första pinsamhet är tafatthet, den andra är gnällighet, den tredje lär vara någon form av mytomani...det återstår att se...en av fem lumparkillar känner någon som tänker långsamt, tjugo procent av lumparna tror att det finns människor ibland oss som sprider sjukdomar över åldersgränserna. Vad har det med Joe Labero att göra? Det kommer Andreas Carlgren att förklara så snart Belinda Olsson lämnar över den gyllene pennan och Katrin Z bjussar ur kunskapens graal (jajaja - enligt Helge F ÄR det en bägare, enligt Helge F ÄR Da Vinci-koden skriven av nån jävla mohammedan som vill sprida osämja...tro honom inte, snälla.)
Moderator, please me, please me!
Än en gång, käre moderator!
Först blev jag jätteglad. Och lite generad eftersom jag ju bara är ett barn. Jättemånga kända porrstjärnor har varit inne på min sida och läst.
"Hi! Good stuff!", har de skrivit allihop. Sedan har de i god ton länkat till sina egna bloggar.
Döm om min förvåning när jag klickar mig fram för att läsa deras tankar och funderingar. Det kommer upp allehanda små rutor med ditt och datt. "Move till America med this Gröna cort!", "A million in priser - Just you just nu!", "Have your own Filippa - almost gratis; very real!" och "Ny bok av Bionda Reinfeld: Art of slicka rätt stjärt (is the only competence you need)".
Först tänker jag att Jenna Jameson har stavat sin bloggadress fel. Men det är konstigt att även Alice Bah har gjort det, inser jag. Jag kommer på det när "fru-statsministerbloggen" har gjort det uppenbara lurasfelet och inte heter "fröken- statsministerbloggen". Puuuh.
Än en gång, käre moderator!
Jag älskar ju spam och virus eftersom det nästan alltid fyller min dator till bredden med porr. Gladast blir jag över den sorts porr som jag inte ens vet vad den heter och aldrig kan hitta själv. Hur som helst, det är just det:
Spam, går under samma netikett som virus; den är bara tillåtet så länge det är porr.
Korrigerad syn på kvinnan
Jag skäms lite efter mitt näst senaste inlägg. Med risk för att gå från att vara en vardaglig barnblogg till att bli en musikblogg, dessutom a´la Rix FM - självklart är Marianne Faithfull en enormt vacker kvinna! Sing along boys and girls:
Katrin i toner
En tonsättning av en text som Katrin Z har skrivit:
Jag är inte tjock, jag är gravid
Em
Det går inte att vara snygg längre!
F#m
Det är omöjligt.
Em
Jag ser ut som en tunna i allt.
F#m
Andreas Carlssons releasefest på kvällen
Bm
Folk tittar konstigt på mig
A
Jag ser det
A
Skiter i det
A
Gör jag inte alls
A
Det är asjobbigt
Bm Cm D Em
Jag vill skrika "jag är gravid!"
Em
Snart snart snart
F#m
En vecka måste jag klara
Em
Fan, jag har så ont under bröstet
Em
Vad är det för skit?
F#m
Det brinner i min kropp o jag pruttar hela tiden
Bm
Fan va jobbigt det är
A
Skit!
A
Piss
A
o avfall
A
Natt:
Bm Cm D Em
Vaknade bara en gång för att kissa.
Titeln är inte Katrins. Den är min. I original hette texten "Detta skrev jag". Jag har lagt till lite piss o avfall för taktens skull, men det är hon som pruttar.
En gammal dänga om att vänta
Jag har varit hemma några dagar o börjar bli uttråkad. För att roa mig själv har jag börjat med enkla ordlekar. Säg det sex gånger i följd fort: Brecht next:
Egentligen är låten ultimat med Marianne Faithful, men PJ är snyggare att titta på. I alla fall idag. O det är ju idag du tittar!
Egentligen är låten ultimat med Marianne Faithful, men PJ är snyggare att titta på. I alla fall idag. O det är ju idag du tittar!
Vad gör du konstapeln?
Sedan en tid har jag fastnat i denna loop:
"Här är polisen som mitt i gatan står.
Niger o säger att nu är det vår."
Raderna hör inte ihop. Jag vet ju det. Ändå vägrar melodin i mitt huvud ge med sig.
Jag kan inte komma på den egentliga fortsättningen; vad polisen egentligen håller på med. Men jag tror att sången är lite bättre i min tappning än på riktigt. Dessutom skadar den inte polisens goodwill!
"Här är polisen som mitt i gatan står.
Niger o säger att nu är det vår."
Raderna hör inte ihop. Jag vet ju det. Ändå vägrar melodin i mitt huvud ge med sig.
Jag kan inte komma på den egentliga fortsättningen; vad polisen egentligen håller på med. Men jag tror att sången är lite bättre i min tappning än på riktigt. Dessutom skadar den inte polisens goodwill!
Prins- o prinsesskärlek
Ett av inläggen som inte blev av tack vare Joe Labero:
Det var en total uncut historia om ridning o ryktning. Om en skön o vild springare o hur man tyglar denna.
Sen hade det med saker som jag inte har att göra med. Vilket jag vet. Men att jag kan inte låta bli att undra hur många prinsessan Madeleine eller hennes bror har haft samlag med. Jag är inte intresserad av att bli en i raden, jag tycker de har för stora hakor, jag är bara rojalist och intresserad av kungahuset.
Hur deras one night stands går till rent säkerhetsmässigt är också något jag funderar över.
Fast inlägget blev inte av. Inte nu o inte någon annan gång.
Det var en total uncut historia om ridning o ryktning. Om en skön o vild springare o hur man tyglar denna.
Sen hade det med saker som jag inte har att göra med. Vilket jag vet. Men att jag kan inte låta bli att undra hur många prinsessan Madeleine eller hennes bror har haft samlag med. Jag är inte intresserad av att bli en i raden, jag tycker de har för stora hakor, jag är bara rojalist och intresserad av kungahuset.
Hur deras one night stands går till rent säkerhetsmässigt är också något jag funderar över.
Fast inlägget blev inte av. Inte nu o inte någon annan gång.
Labero trolalalalar lite smått
Vet ni att Joe Labero är skyldig till att min sida uppdateras så sällan? Gång på gång trollar han bort mina inlägg. Jag börjar bli uppriktigt besvärad. Han är enerverande som herpes när han flaxar med sina fingrar framför mig och flinar. Dessutom luktar fingrarna som...ung fisk, eller kaviar, kanske. Jag finner detta vedervärdigt och det börjar dyka upp även i mina drömmar.
Vet hut! Bara för att man är världsartist ges man inte rätten att göra vad man vill!
Vet hut! Bara för att man är världsartist ges man inte rätten att göra vad man vill!
Raka linjer o ett stort luddigt vitt
Sofie Fahrmans nya bok, en cover på Bret Easton Ellis klassiker Glamorama, ligger nu uppe som nedladdningsbar ljudbok på Elin Klings Sydows hemsida. Det är Sofie själv som läser. Med sin pigga upplyftande röst tvingar hon lyssnaren till breda flin och höga skratt. Trots att både takt och ton saknas vill man vill dansa till orden. Poesi och musik ligger farligt nära varandra. I det vita gränslandet mot vidderna.
Eftersom boken handlar om Sofie själv var den både intressant och svår att skriva. Framförallt var det roligt. Det var också kul att sova tre dagar i sträck efter att boken var klar. I naturvita lakan av siden.
Det skönaste, nej, härligaste, med boken var att den hittade på så många nya sätt att beskriva det lilla i det stora livet. En stor klunk te i specialbeställda designkoppar tillsammans med Ebba är mums i munnen. Den tjockaste naturvita mattan under släta foten är naturligt. Då spelar det ingen roll om det är Grand i Stockholm eller Hilton i New York man befinner sig på. Faktiskt. Så enkelt kan det vara att leva.
Raka linjer. Inte ens stolfetischisten Robert Wilson slår detta. Även fast det är hans största och enda önskan i hela världen. Kommer han att kunna hålla sig lugn?
Smolk i dolce-bägaren:
Boken känns blek och falsk, påpekar kulturvetaren Katrin Zytomierska, men meddelar ändå att hon har för avsikt att plagiera boken i en mindre lokaltidning inom snar framtid. Hon påpekar att det finns så pass stora likheter mellan Sofies och hennes egen distans mellan människan och artisten att det följer sig naturligt. Katrin menar att både hon och Sofie är på låtsas, att de inte menar ett ord. Åtminstone om boken blir en storsäljare tänker hon utnyttja den på något sätt. Gårdagens Lars Winnerbäck, Peter Jidhe meddelar att han också utnyttjade Sofie tiden innan hon började ligga med kvinnor bara. Han har således inga anmärkningar på Katrins framtida eventualier. Precis som Katrin. Katrin och Peter är två små mörka moln som stinker av skit och avgas. De är mycket svåra att förstå sig på.
Sofie är apatisk inför kritik, men undanber sig polisanmälan kring detta, då detta är självvalt.
Med vänliga hälsningar
Sofie
Eftersom boken handlar om Sofie själv var den både intressant och svår att skriva. Framförallt var det roligt. Det var också kul att sova tre dagar i sträck efter att boken var klar. I naturvita lakan av siden.
Det skönaste, nej, härligaste, med boken var att den hittade på så många nya sätt att beskriva det lilla i det stora livet. En stor klunk te i specialbeställda designkoppar tillsammans med Ebba är mums i munnen. Den tjockaste naturvita mattan under släta foten är naturligt. Då spelar det ingen roll om det är Grand i Stockholm eller Hilton i New York man befinner sig på. Faktiskt. Så enkelt kan det vara att leva.
Raka linjer. Inte ens stolfetischisten Robert Wilson slår detta. Även fast det är hans största och enda önskan i hela världen. Kommer han att kunna hålla sig lugn?
Smolk i dolce-bägaren:
Boken känns blek och falsk, påpekar kulturvetaren Katrin Zytomierska, men meddelar ändå att hon har för avsikt att plagiera boken i en mindre lokaltidning inom snar framtid. Hon påpekar att det finns så pass stora likheter mellan Sofies och hennes egen distans mellan människan och artisten att det följer sig naturligt. Katrin menar att både hon och Sofie är på låtsas, att de inte menar ett ord. Åtminstone om boken blir en storsäljare tänker hon utnyttja den på något sätt. Gårdagens Lars Winnerbäck, Peter Jidhe meddelar att han också utnyttjade Sofie tiden innan hon började ligga med kvinnor bara. Han har således inga anmärkningar på Katrins framtida eventualier. Precis som Katrin. Katrin och Peter är två små mörka moln som stinker av skit och avgas. De är mycket svåra att förstå sig på.
Sofie är apatisk inför kritik, men undanber sig polisanmälan kring detta, då detta är självvalt.
Med vänliga hälsningar
Sofie
Sanningen bakom min tystnad
För tillfället är jag toppriden. Jag får inte ens bestämma min egen takt. Det är mycket bekvämt. Men det påverkar mitt skrivande en aning. Tillfälligtvis. Snart är allt som vanligt igen.
Lillebror; skyll på stjärnorna.
Ni andra förstår att det är Sofie Fahrman som ligger bakom. Eller, tja, befinner sig över mig.
Lillebror; skyll på stjärnorna.
Ni andra förstår att det är Sofie Fahrman som ligger bakom. Eller, tja, befinner sig över mig.
Min snopp hade tre kanter
Min penis har ändrat utseende det senaste året. Den ser i erigerat tillstånd lite ut som Blondinbella. Det är inget som jag är stolt över. Snarare skrämmer det mig en hel del. Min fru är uppriktigt oroad och vill att jag ska uppsöka läkare. Då kan jag ju passa på och fråga något om min penis, säger hon.
Förut var min penis lite formad som en svamp. Alltså ollonet var betydligt större än själva roten. Men för en tid sedan noterade jag för första gången att jag inte längre hade en svamp mellan benen. Istället har jag en raket. Det vill säga ollonet är ungefär lika grovt som penisroten. Do we have a problem?
Förut var min penis lite formad som en svamp. Alltså ollonet var betydligt större än själva roten. Men för en tid sedan noterade jag för första gången att jag inte längre hade en svamp mellan benen. Istället har jag en raket. Det vill säga ollonet är ungefär lika grovt som penisroten. Do we have a problem?
Jag kan inte tycka att något alternativ är bättre än det andra, rent tekniskt. Jag kissar fortfarande lika bra och långt. Det gör inte speciellt ont heller.
Lite stolt är jag ändå över att kunna säga att min penis ser ut som en raket. Det känns lite tuffare än att ha en svamp mellan benen.
Lite stolt är jag ändå över att kunna säga att min penis ser ut som en raket. Det känns lite tuffare än att ha en svamp mellan benen.
"Fråga vad jag heter, Silvia!" "Do heter jo Carl Gostaf, kongen!" "Nej, jag heter Hans. Hans majestät!"
När jag såg på ett gammalt avsnitt av dokumentärserien Outsider visades en bild på kungen. Han såg lycklig ut. Fri och vild satt han på en lyxbåt med knäna uppdragna till hakan. Vinden friskade i hans hår och man skymtade det halvt urdruckna martiniglaset bredvid honom. Han bar sockiplast.
Kungen är en av många tusen vuxna människor som bär sockiplast, fick vi veta av en expert inom ämnet. Det är en fetisch han delar med nästan alla människor som tjänar mer pengar än genomsnittet. Alltså är det ingenting ovanligt och därför inget att skämmas för.
Personligen har jag svårt att förstå att man kan tända sexuellt på sockiplast. Men alla är olika. Det kanske är lika svårt för prins Carl Philip att förstå hur någon kan tända sexuellt på kvinnor? Eller för Victoria att hennes mamma skulle kunna masturbera till tanken eller till och med bilder på Daniel?
TV 4:s nyhetsankare Anna Lindmarker ska tydligen också tycka mycket om att ha sockiplast på sig. Tydligen finns det ännu ingen klubb (Sådant här är alltid osäkert. Vi har väl alla läst den fantastiska boken Da Vinci-koden...) där sockiplastfantaster kan mötas och dela med sig av sina upplevelser. Men enligt experten är det bara en tidsfråga. Med en sådan som kungen i ledet är det antagligen inte ens det.
Kungens och till exempel Anna Lindmarkers sexliv angår bara dem. Förresten kan det vara så att kungen använder sockiplast för att han ofta är full och därför är rädd för att halka. Anna Lindmarker lär ha det offentliga Sveriges fulaste fötter, så kanske sockiplast bara är ett sätt att skyla dessa. Man skall således inte kasta stenar innan man vet hela sanningen. Där har till exempel oppositionspartiet Folkpartiet något att lära. Jan Björklund förresten...kan det vara så att...hemska tanke...inte kan han väl? Sockiplast?
Kungen är en av många tusen vuxna människor som bär sockiplast, fick vi veta av en expert inom ämnet. Det är en fetisch han delar med nästan alla människor som tjänar mer pengar än genomsnittet. Alltså är det ingenting ovanligt och därför inget att skämmas för.
Personligen har jag svårt att förstå att man kan tända sexuellt på sockiplast. Men alla är olika. Det kanske är lika svårt för prins Carl Philip att förstå hur någon kan tända sexuellt på kvinnor? Eller för Victoria att hennes mamma skulle kunna masturbera till tanken eller till och med bilder på Daniel?
TV 4:s nyhetsankare Anna Lindmarker ska tydligen också tycka mycket om att ha sockiplast på sig. Tydligen finns det ännu ingen klubb (Sådant här är alltid osäkert. Vi har väl alla läst den fantastiska boken Da Vinci-koden...) där sockiplastfantaster kan mötas och dela med sig av sina upplevelser. Men enligt experten är det bara en tidsfråga. Med en sådan som kungen i ledet är det antagligen inte ens det.
Kungens och till exempel Anna Lindmarkers sexliv angår bara dem. Förresten kan det vara så att kungen använder sockiplast för att han ofta är full och därför är rädd för att halka. Anna Lindmarker lär ha det offentliga Sveriges fulaste fötter, så kanske sockiplast bara är ett sätt att skyla dessa. Man skall således inte kasta stenar innan man vet hela sanningen. Där har till exempel oppositionspartiet Folkpartiet något att lära. Jan Björklund förresten...kan det vara så att...hemska tanke...inte kan han väl? Sockiplast?
Var kommer bajs ifrån?
Så kom frågan till sist. Det var min son som ställde den. Jag blev egentligen inte förvånad, men jag kan inte påstå att jag var förberedd. Egentligen.
"Pappa, var kommer bajs ifrån?"
Jag har trott att min son varit för ung för att ha dessa tankar. Hade jag kunnat välja tillfälle hade jag skjutit upp samtalet ett år åtminstone. Men nu valde han åt mig. Kanske är det något hans äldre kompisar har diskuterat.
"Fråga mamma!", svarade jag. Nöjd med svaret tog jag en kvällstidning och gick på toaletten.
"Pappa, var kommer bajs ifrån?"
Jag har trott att min son varit för ung för att ha dessa tankar. Hade jag kunnat välja tillfälle hade jag skjutit upp samtalet ett år åtminstone. Men nu valde han åt mig. Kanske är det något hans äldre kompisar har diskuterat.
"Fråga mamma!", svarade jag. Nöjd med svaret tog jag en kvällstidning och gick på toaletten.
På kvällen, när min son gått och lagt sig, började jag fundera lite. Bajs kommer från sånt man äter. Mat och godis. Jag undrar om min son är gammal nog att förstå detta. Jag skulle gärna berätta, men tänk om det leder till att min son slutar äta. Han är så liten, jätteliten, och jag kan lura honom till mycket, men jag tror inte jag kan lura honom att äta bajs.
Jag ska försöka lura honom att jag lider av epilepsi och att det vore en vacker gest, som kan löna sig i framtiden, om pappa får ta ett glas vin och sedan sova lite.
Saker jag gjort medan du sov
Fyra olika sorters frisyrer:
Jag tror inte att det går att få fram fler frisyrer än så. Om man bortser från helikopterplatta eller hockey. Vilket man gör. Så nu får det vara bra med barn.
Den lilla i mitten, som ser ut som en liten fotboll eller Mini-me, är den som håller mig vaken om nätterna. Han har en banan på tröjan. Den blåa till vänster, som ser ut som Lasse Anrells o Fredrik Lindströms kärleksbarn, är den som väcker mig tidigt på morgnarna. Killen högst upp i mitten är den som håller koll på mig o sätter mig på plats. Det har gett honom rätt dålig syn eftersom jag rör mig hela tiden. Killen till höger skulle kunna vara jag, fast nu är han istället sig själv. Han är redan på väg någon annanstans i tanken.
Nåväl, barn. Jag har gjort vad jag har kunnat o mitt bästa. Resten är upp till er. Det är en kul värld även om den luktar konstigt. Gå ut i världen o ta den. Den är er att göra vad ni vill med.
Jag tror inte att det går att få fram fler frisyrer än så. Om man bortser från helikopterplatta eller hockey. Vilket man gör. Så nu får det vara bra med barn.
Den lilla i mitten, som ser ut som en liten fotboll eller Mini-me, är den som håller mig vaken om nätterna. Han har en banan på tröjan. Den blåa till vänster, som ser ut som Lasse Anrells o Fredrik Lindströms kärleksbarn, är den som väcker mig tidigt på morgnarna. Killen högst upp i mitten är den som håller koll på mig o sätter mig på plats. Det har gett honom rätt dålig syn eftersom jag rör mig hela tiden. Killen till höger skulle kunna vara jag, fast nu är han istället sig själv. Han är redan på väg någon annanstans i tanken.
Nåväl, barn. Jag har gjort vad jag har kunnat o mitt bästa. Resten är upp till er. Det är en kul värld även om den luktar konstigt. Gå ut i världen o ta den. Den är er att göra vad ni vill med.
Man in the mirror is loose on the streets
En japan har hittat sin dubbelgångare. Oh, fan! Det måste ha kommit som en chock för honom!
Efter att ha letat under så många år. Vart har han letat, förresten? Europa? Amerika?
Här är i alla fall de glada tu.
Det framgår inte vem som är dubbelgångaren o vem som är originalet. Om man nu kan säga så, förstås. Men ändå.
Efter att ha letat under så många år. Vart har han letat, förresten? Europa? Amerika?
Här är i alla fall de glada tu.
Det framgår inte vem som är dubbelgångaren o vem som är originalet. Om man nu kan säga så, förstås. Men ändå.
Waits for me
Första dagen som medelålders. Åh vad jag längtar tillbaka till förr i tiden!
Liksom en gammal Murakami blundar jag o minns:
Liksom en gammal Murakami blundar jag o minns:
Min första kväll i mitt nya liv
Tyvärr är jag ju medlem i en mailinglista som viktmobbar SSU-ordföranden Kicki Danielsson. I kväll ska vi träffas i verkligheten för att gå ut och äta falukorv tillsammans. Vår ombudsman, Alexander Bard, har, sin vana trogen, samlat på sig tidningsurklipp som handlar om Kicki och hennes viktproblem. Dessa har han samlat i en pärm som han kommer ta med ikväll så att vi kan hitta på saker att skriva över, under och runt bilderna. Om bilderna läcker ut till kvällstidningarna på söndag kan ni fatta att jag har en gul penna med mig. Allt gult är mitt. När ni läser nästa "Kicki-talar-ut-om..." kan ni komma ihåg det. Gult.
Allt felstavat är Kronprinsessans, även om det inte är helt officiellt. Kom ihåg det. Felstavat.
Det ska bli kul att träffa Alexander Bard i verkligheten. Det ska bli kul att se om han är så rultig i verkligheten som han verkar när man ser honom på TV. Om hans ben på riktigt är gjorda av falukorv kommer jag följa med honom hem och äta upp honom rå.
Det lär bli en sorts "olika-sorters-gin-drinkar-kväll" i regnbågens olika färger. Efter det tänker jag och några polare till den lilla prinsessan knarka och gå och lyssna på coverband. Ni vet de som är så där smala. Inte som Kicki Danielsson. Fast hon kan åtminstone supa och slåss på riktigt. Egentligen är hon mer rock´n roll än coverband.
Fan fan fan. När jag smaskar på Alexander ikväll...då Åke Green, kommer jag tänka, att det borde vara du.
Allt felstavat är Kronprinsessans, även om det inte är helt officiellt. Kom ihåg det. Felstavat.
Det ska bli kul att träffa Alexander Bard i verkligheten. Det ska bli kul att se om han är så rultig i verkligheten som han verkar när man ser honom på TV. Om hans ben på riktigt är gjorda av falukorv kommer jag följa med honom hem och äta upp honom rå.
Det lär bli en sorts "olika-sorters-gin-drinkar-kväll" i regnbågens olika färger. Efter det tänker jag och några polare till den lilla prinsessan knarka och gå och lyssna på coverband. Ni vet de som är så där smala. Inte som Kicki Danielsson. Fast hon kan åtminstone supa och slåss på riktigt. Egentligen är hon mer rock´n roll än coverband.
Fan fan fan. När jag smaskar på Alexander ikväll...då Åke Green, kommer jag tänka, att det borde vara du.
En brottning mot medelålderns demoner
Sista kvällen som trettiofyra.
Det är en brottning med demonerna som heter duga. Så här har jag sett ut idag:
Jag antar att jag har rätt ont imorgon. Men det ska man väl ha när man gör entré i kvällsbilagornas nästa läsarundersökningsruta; 35-50.
Men om jag kommer loss så kommer jag igen. O tar nya mer mogna tag.
Det är en brottning med demonerna som heter duga. Så här har jag sett ut idag:
Jag antar att jag har rätt ont imorgon. Men det ska man väl ha när man gör entré i kvällsbilagornas nästa läsarundersökningsruta; 35-50.
Men om jag kommer loss så kommer jag igen. O tar nya mer mogna tag.
Rorschachdrömmar i hög o låg sol
Jag sover på sängens högra sida o min fru på den vänstra.
Inatt drömde vi en gemensam dröm. Det händer ju inte ofta, så det var mycket trevligt. Vi drog omkring på gatorna i en stad i Irland. Till slut kom vi till en bro. Där skildes vår dröm åt. Jag sprang i förväg o drömde om treklöver. Solen stod fortfarande hög i min dröm. Min fru gjorde ingenting i sin dröm under några timmar. Stod liksom bara o flinade åt mig varje gång jag vände mig om. Viftade åt mig med handen att fortsätta framåt. Men när solen skunkit lägre tog hon sig an drömmen med öppen famn igen. Jag såg henne liksom vakna till liv, om än otydligt, från långt bort innan jag började flyga ut över kustens klippor o in över Brülle.
Brülle.
I morse när vi vaknade sa hon att hon var för trött för att berätta vad som hänt i hennes dröm sedan vi skilts åt. I stället vände hon sig om o somnade igen med en djup härlig suck.
Inatt drömde vi en gemensam dröm. Det händer ju inte ofta, så det var mycket trevligt. Vi drog omkring på gatorna i en stad i Irland. Till slut kom vi till en bro. Där skildes vår dröm åt. Jag sprang i förväg o drömde om treklöver. Solen stod fortfarande hög i min dröm. Min fru gjorde ingenting i sin dröm under några timmar. Stod liksom bara o flinade åt mig varje gång jag vände mig om. Viftade åt mig med handen att fortsätta framåt. Men när solen skunkit lägre tog hon sig an drömmen med öppen famn igen. Jag såg henne liksom vakna till liv, om än otydligt, från långt bort innan jag började flyga ut över kustens klippor o in över Brülle.
Brülle.
I morse när vi vaknade sa hon att hon var för trött för att berätta vad som hänt i hennes dröm sedan vi skilts åt. I stället vände hon sig om o somnade igen med en djup härlig suck.
En fot i det overkliga
En liten pojke, kanske tio år gammal, står mitt i den magiska sommarskogen. Han stirrar rakt in i kamerans lins o ler lyckligt. Pojken är lite för liten för sin ålder, ett huvud eller två. Därför har man klätt ut honom till en dvärgkrigare. Hans mamma tycker nog att han är fin, men jag tycker att hans huvud är för litet för att det ska vara trovärdigt.
Pojken pratar skånska. Det gör de alltid i Barda. Kanske för att det är det närmaste vi har isländska eller alvspråk.
"Det är så kul att vara här. Pappa var sjuk. När han kom in i rummet log han. Han sa att du ska till Barda."
Sen började pappa gråta. Han sa att han egentligen önskat att jag skulle till Nangijala. Men han kramade om mig hårt o länge eftersom det kanske var sista gången. Men nu är jag i Barda i alla fall, för att slåss mot ondskan. Jag tror att pappa fortfarande är hemma. Om han inte är på sjukhuset eller är död.
Sedan träffar pojken på en isprinsessa o får en magisk dryck som kan göra honom osynlig. Så att han kan föra den värdefulla runan till det godas konung. Fast drycken hjälper inte eftersom orcherna druckit en magisk dryck som gör att de kan se folk som är osynliga. Två orcher slaktar den lilla dvärgkrigaren med ett tjugotal yxhugg i huvudet, bålen o halsen. Sen stjäl de hans runa o skrockar lite. Sen tittar de på varandra o sedan på runan o sedan på varandra igen. De kastar runan över axeln o sätter sig vid åkanten o börjar smaska på varsitt äpple. Tydligen har den ena orchen blivit kär i ett får o behöver prata ut om hur fan han ska göra.
Det sista vi får höra är hur den andra orchen säger att åtminstone är det så att ett riktigt fint får faktiskt är snyggare än en del tjejer han vet. Fast å andra sidan betyder inte skönhet allt. De suckar djupt båda två.
Här är det slut. Men jag kan inte låta bli att fortsätta lite. Den gröna tjejen längst ner till vänster var under några år tillsammans med en av mina bästa vänner. Hon är mycket trevlig, fattas bara annat med den där frisyren o det gröna nyllet. Men i alla fall. Jag tittar o tittar på henne o försöker verkligen. Men jag kan inte förstå vad han såg hos henne. Jag skulle ha övervägt ett får.
Pojken pratar skånska. Det gör de alltid i Barda. Kanske för att det är det närmaste vi har isländska eller alvspråk.
"Det är så kul att vara här. Pappa var sjuk. När han kom in i rummet log han. Han sa att du ska till Barda."
Sen började pappa gråta. Han sa att han egentligen önskat att jag skulle till Nangijala. Men han kramade om mig hårt o länge eftersom det kanske var sista gången. Men nu är jag i Barda i alla fall, för att slåss mot ondskan. Jag tror att pappa fortfarande är hemma. Om han inte är på sjukhuset eller är död.
Sedan träffar pojken på en isprinsessa o får en magisk dryck som kan göra honom osynlig. Så att han kan föra den värdefulla runan till det godas konung. Fast drycken hjälper inte eftersom orcherna druckit en magisk dryck som gör att de kan se folk som är osynliga. Två orcher slaktar den lilla dvärgkrigaren med ett tjugotal yxhugg i huvudet, bålen o halsen. Sen stjäl de hans runa o skrockar lite. Sen tittar de på varandra o sedan på runan o sedan på varandra igen. De kastar runan över axeln o sätter sig vid åkanten o börjar smaska på varsitt äpple. Tydligen har den ena orchen blivit kär i ett får o behöver prata ut om hur fan han ska göra.
Det sista vi får höra är hur den andra orchen säger att åtminstone är det så att ett riktigt fint får faktiskt är snyggare än en del tjejer han vet. Fast å andra sidan betyder inte skönhet allt. De suckar djupt båda två.
Här är det slut. Men jag kan inte låta bli att fortsätta lite. Den gröna tjejen längst ner till vänster var under några år tillsammans med en av mina bästa vänner. Hon är mycket trevlig, fattas bara annat med den där frisyren o det gröna nyllet. Men i alla fall. Jag tittar o tittar på henne o försöker verkligen. Men jag kan inte förstå vad han såg hos henne. Jag skulle ha övervägt ett får.
Den är inte lång, men åtminstone smal
Vårt lands svar på Paris Hilton, Micke Persbrandt, är ånyå i arbete efter sju svåra år som jagad. Som stand in för Lennart Swahn springer han runt och äter upp de sista laxsnittarna, dricker ur de sista slattarna champagne på begravningar i detta avlånga land. Och i Paris ibland. Även jobbet som Lennart innebär en jakt, men den här gången är det Micke som jagar. Hela världens smörgåsbord är för tillfället ett enda högstadiedisco för Micke.
Den riktige Lennart är upptagen av sirenerna i huvudet som larmar likt den värsta operetten dag som natt. Det är ett straff för att han laddat hem Kristi Bruds nya skiva med bittorrent. Redan efter första lyssningen var han sängliggande och mottagandes en himlans massa SMS med underförstådda kärleksförklaringar. Det enda Lennart har förstått är att hans nya namn är Fjorne. Han känner sig obekväm med sitt nya namn och vrider sig av och an i sängen. Men man vänjer sig till slut. Det är inte en värre procedur än att bli förklarad väderpresentatör, sägs det.
"Tuut tuut - Tuut tuut!", ylar Fjorne och förklarar att han alltid velat vara brandman, men ännu inte orkat med hälso- och styrkeundersökningarna inför antagningen. Men det är aldrig för sent. "Tuut tuut". Och polis vore kul, det är ju så stiligt med uniform och egna handklovar. Dessutom kan jag inte välja mellan slang eller batong, det är inte humant att påtvinga mig ett sådant val.
Samtidigt dementerar Micke Persbrandt sin senast utläckta sextape och förklarar att mannen på filmen inte är han, utan en så kallad "look-a-like". Någon påpekar att det snarare är den andra mannen på filmen som verkar vara Persbrandt. På detta svarar Persbrandt genom att kasta sin sko i huvudet på nämnde någon och inser att det inte är det smartaste han gjort, men rosa champagne är ju bara sååå gott att
man förr eller senare tappar konceptet en gnutta. Det är bubblorna i näsan som gör det, när drycken porlar fram mellan frustandena. Journalisterna flyr med applåder.
Den riktige Fjorne har varit oanträffbar den senaste tiden, skygg som han är, den gamla filuren. Men han skickade en åsikt till kungliga Operan här om dagen. Tyvärr en mycket svårtolkad sådan:
Persbrandt har druckit sprit förut, men aldrig som Fjorne. Vad som helst kan hända. Fast, herregud, baletten är redan avklarad, den övre gränsen är satt sedan länge. Den rosa kavajen är Jocke Bergs gamla, men passar perfekt. Persbrandt sväljer ännu en laxtartar och plockar upp sin telefon med en suck. These days är han skyldig att ringa media, det är en fråga om respekt för liv och död. Han vill dementera å det grövsta, men det vore liksom inte Fjorne. Allt handlar som vanligt om pengar. Integriteten dog med den senaste artikeln.
Det lät som en ganska kul idé, men Persbrandt inser, enligt en nära vän, att livet som Fjorne alltför lätt blir till verklighet. Det börjar som en lek - betald, förvisso - men allvaret tränger sig på. En del personligheter kan man inte leva sig ut ur efter att ha levt sig in i. På Konsum i Gnesta ligger ett rosa svettband och väntar på att bli köpt och nyttjat.
Motiveringen löd: "Lennart var inte bjuden på begravningen eftersom han har svårt att knipa käft för media. Dagen efter dementerade Fjorne detta i media och lade även till att han var kränkt och jävligt förbannad. Men av tradition får vi anse att det senare vara ett infall av Dedes och Linda Skugges gemensamma spökskrivare och således inte lägga Fjorne till last.
(Bilden har Fjorne för sig att han funnit och köpt från Millans pysselsida. -www.millan.dk. - jag har inte haft möjlighet att kontrollera den uppgiften.)
Den riktige Lennart är upptagen av sirenerna i huvudet som larmar likt den värsta operetten dag som natt. Det är ett straff för att han laddat hem Kristi Bruds nya skiva med bittorrent. Redan efter första lyssningen var han sängliggande och mottagandes en himlans massa SMS med underförstådda kärleksförklaringar. Det enda Lennart har förstått är att hans nya namn är Fjorne. Han känner sig obekväm med sitt nya namn och vrider sig av och an i sängen. Men man vänjer sig till slut. Det är inte en värre procedur än att bli förklarad väderpresentatör, sägs det.
"Tuut tuut - Tuut tuut!", ylar Fjorne och förklarar att han alltid velat vara brandman, men ännu inte orkat med hälso- och styrkeundersökningarna inför antagningen. Men det är aldrig för sent. "Tuut tuut". Och polis vore kul, det är ju så stiligt med uniform och egna handklovar. Dessutom kan jag inte välja mellan slang eller batong, det är inte humant att påtvinga mig ett sådant val.
Samtidigt dementerar Micke Persbrandt sin senast utläckta sextape och förklarar att mannen på filmen inte är han, utan en så kallad "look-a-like". Någon påpekar att det snarare är den andra mannen på filmen som verkar vara Persbrandt. På detta svarar Persbrandt genom att kasta sin sko i huvudet på nämnde någon och inser att det inte är det smartaste han gjort, men rosa champagne är ju bara sååå gott att
man förr eller senare tappar konceptet en gnutta. Det är bubblorna i näsan som gör det, när drycken porlar fram mellan frustandena. Journalisterna flyr med applåder.
Den riktige Fjorne har varit oanträffbar den senaste tiden, skygg som han är, den gamla filuren. Men han skickade en åsikt till kungliga Operan här om dagen. Tyvärr en mycket svårtolkad sådan:
Persbrandt har druckit sprit förut, men aldrig som Fjorne. Vad som helst kan hända. Fast, herregud, baletten är redan avklarad, den övre gränsen är satt sedan länge. Den rosa kavajen är Jocke Bergs gamla, men passar perfekt. Persbrandt sväljer ännu en laxtartar och plockar upp sin telefon med en suck. These days är han skyldig att ringa media, det är en fråga om respekt för liv och död. Han vill dementera å det grövsta, men det vore liksom inte Fjorne. Allt handlar som vanligt om pengar. Integriteten dog med den senaste artikeln.
Det lät som en ganska kul idé, men Persbrandt inser, enligt en nära vän, att livet som Fjorne alltför lätt blir till verklighet. Det börjar som en lek - betald, förvisso - men allvaret tränger sig på. En del personligheter kan man inte leva sig ut ur efter att ha levt sig in i. På Konsum i Gnesta ligger ett rosa svettband och väntar på att bli köpt och nyttjat.
Motiveringen löd: "Lennart var inte bjuden på begravningen eftersom han har svårt att knipa käft för media. Dagen efter dementerade Fjorne detta i media och lade även till att han var kränkt och jävligt förbannad. Men av tradition får vi anse att det senare vara ett infall av Dedes och Linda Skugges gemensamma spökskrivare och således inte lägga Fjorne till last.
(Bilden har Fjorne för sig att han funnit och köpt från Millans pysselsida. -www.millan.dk. - jag har inte haft möjlighet att kontrollera den uppgiften.)
Hitta Nemo, bajskorv!
Mina barn bad mig att hitta Nemo.
En slagning på Eniro ger tjugo träffar. Mina favoriter är Nemo Svanh och Nemo Ivarsson.
Uppdraget utfört.
Mina barn ber mig att hitta Sanna Lundell.
En sökning på Sanna Lundell ger bara ett Enirosvar. 31700 på Google.
Uppdraget känns inte riktigt utfört, men varken jag eller Mikael Persbrandt har någon aning om hur vi går vidare nu. Det lutar åt spriten.
Mina barn säger för övrigt att allt jag läser nu för tiden verkar handla om präster. De har rätt. De säger också att jag är en bajskorv. Tja, de känner mig bättre än de flesta. De säger att jag skulle trivas med att vara präst. Det vore min grej att slå mina flickvänners äkta män eller missbruka min makt till att förvägra människor att gifta sig med varandra. Min fru säger att mina barn är för små för att kunna säga såna saker. Vilken verklighet lever hon i? Katerina Janouchs?
Jag hade en dröm härom natten. Den handlade om samlivsexperten Katerina Janouch. Vi diskuterade barnuppfostran. Hon vägrade tro på att jag visste hur man gör barn. Hon sade att hon kunde allt om detta och jag kunde inget.
Sedan rådde hon mig att ge mina barn sprit.
Katerina Janouchs standardlösning på konflikter är att skilja sig. Det är tur att hon har jobb på en stor kvällstidning, annars skulle skilsmässostatistiken lägga sig ned och självdö. Det vore inte humant.
Katerina finns inte ens med i Google.
En slagning på Eniro ger tjugo träffar. Mina favoriter är Nemo Svanh och Nemo Ivarsson.
Uppdraget utfört.
Mina barn ber mig att hitta Sanna Lundell.
En sökning på Sanna Lundell ger bara ett Enirosvar. 31700 på Google.
Uppdraget känns inte riktigt utfört, men varken jag eller Mikael Persbrandt har någon aning om hur vi går vidare nu. Det lutar åt spriten.
Mina barn säger för övrigt att allt jag läser nu för tiden verkar handla om präster. De har rätt. De säger också att jag är en bajskorv. Tja, de känner mig bättre än de flesta. De säger att jag skulle trivas med att vara präst. Det vore min grej att slå mina flickvänners äkta män eller missbruka min makt till att förvägra människor att gifta sig med varandra. Min fru säger att mina barn är för små för att kunna säga såna saker. Vilken verklighet lever hon i? Katerina Janouchs?
Jag hade en dröm härom natten. Den handlade om samlivsexperten Katerina Janouch. Vi diskuterade barnuppfostran. Hon vägrade tro på att jag visste hur man gör barn. Hon sade att hon kunde allt om detta och jag kunde inget.
Sedan rådde hon mig att ge mina barn sprit.
Katerina Janouchs standardlösning på konflikter är att skilja sig. Det är tur att hon har jobb på en stor kvällstidning, annars skulle skilsmässostatistiken lägga sig ned och självdö. Det vore inte humant.
Katerina finns inte ens med i Google.
Borgs hemliga passion
Somligt förvånar. I senaste numret av ICA-Kuriren läser jag att finansminister Anders Borgs hemliga passion är att sminka sig och gå på disco som en vanlig kvinna. Han avslöjar allt för ICA-Kurirens läsare, så passionen är egentligen inte hemlig längre. Nästan provocerande fräsh, som en nyopererad Silvia, ser han ut på tidningens omslag. Jag tycker inte om hans namn. Jag brukade tycka mycket om det, idag tycker jag inte alls om det.
"Politiken tar all min tid", flåsar Borg direkt från träningssalen, "Men småningom vill jag satsa på discolivet fullt ut."
Borg rör sig vant i högklackat. Tango eller vals skulle inte vara något problem. Men Borg vill dansa ensam under discokulors sken eller inte alls. Eller bara med sparringpartnern Per Nuder. Rimma på hans namn får vi göra en annan gång.
Kollegorna på regeringskansliet lyfter inte ens på ögonbryna när Norg, sminkad som en kvinna, visar några steg som tagna ur sjuttiotalsfilmen Pulp Fiction i riksdagens entré. Japanska turister låter däremot fotoblixtarna vina genom luften. "Haha", säger Borg, "Nästan som disco. Åh vad jag älskar det här." Det syns att han är en politiker som står för sitt ord.
"Politiken tar all min tid", flåsar Borg direkt från träningssalen, "Men småningom vill jag satsa på discolivet fullt ut."
Borg rör sig vant i högklackat. Tango eller vals skulle inte vara något problem. Men Borg vill dansa ensam under discokulors sken eller inte alls. Eller bara med sparringpartnern Per Nuder. Rimma på hans namn får vi göra en annan gång.
Kollegorna på regeringskansliet lyfter inte ens på ögonbryna när Norg, sminkad som en kvinna, visar några steg som tagna ur sjuttiotalsfilmen Pulp Fiction i riksdagens entré. Japanska turister låter däremot fotoblixtarna vina genom luften. "Haha", säger Borg, "Nästan som disco. Åh vad jag älskar det här." Det syns att han är en politiker som står för sitt ord.
"Tänk att få säga en dag", drömmer Borg, "att jag skulle vilja ägna tid åt politiken, men att discodansen tar all min tid." Han ler mot ICA-Kurirens reporter och rycker på axlarna, som för att visa att...tja, kanske....
Det körsbärsröda läppstiftet ser riktigt smaskigt ut och Borg blinkar flirtigt in i kameran en sekund. Sedan rusar han vidare mot nya politiska stordåd. Han har i första hand en ekonomi att sköta.
Kanske en dag.
Det körsbärsröda läppstiftet ser riktigt smaskigt ut och Borg blinkar flirtigt in i kameran en sekund. Sedan rusar han vidare mot nya politiska stordåd. Han har i första hand en ekonomi att sköta.
Kanske en dag.
Gissa vad jag gör ikväll!
För en tid sedan mailade jag Elin Kling och bad henne om en date. På riktigt. Det tog några veckor men idag fick jag svar. Elin vill möta mig vid NK:s D&G-avdelning imorgon kväll. Jag har redan köpt tågbiljett. I den mörka vrån ska vi hångla och jag ska eventuellt få en handtralla av Elin, beroende på om hon har skrivkramp eller ej. Annars kommer hon att köpa Expressens fredagsbilaga till mig så att jag kan ordna det på egen hand.
Efter en mysig middag för två kommer Elin att dumpa av mig på en fest hemma hos Dede. Sofie Fahrman o deltidsbrandmannen Tomas kommer att vara där. Fullast av alla lär Idol-Tove bli, skriver Elin, eftersom det är fri champagne under kvällen. Det är meningen att jag ska bli kvar och ha härligt menlös groverotik med Dede efter att de andra gästerna gått hem. Ni kommer att få läsa hur hemskt detta varit för Dede i torsdagens Aftonbladet. Filmen kommer ligga på Piratebay från och med onsdag om allt går som Elin planerat.
Söndagen kommer gå i ångerns tecken. Min fru o jag kommer att behöva prata. Ett samlag med Dede handlar inte bara om de inblandade. Sammantaget är det troligt att jag inte kommer vara människa igen förrän på måndag.
Efter en mysig middag för två kommer Elin att dumpa av mig på en fest hemma hos Dede. Sofie Fahrman o deltidsbrandmannen Tomas kommer att vara där. Fullast av alla lär Idol-Tove bli, skriver Elin, eftersom det är fri champagne under kvällen. Det är meningen att jag ska bli kvar och ha härligt menlös groverotik med Dede efter att de andra gästerna gått hem. Ni kommer att få läsa hur hemskt detta varit för Dede i torsdagens Aftonbladet. Filmen kommer ligga på Piratebay från och med onsdag om allt går som Elin planerat.
Söndagen kommer gå i ångerns tecken. Min fru o jag kommer att behöva prata. Ett samlag med Dede handlar inte bara om de inblandade. Sammantaget är det troligt att jag inte kommer vara människa igen förrän på måndag.
En klass för sig!
Jag spenderar ganska mycket tid i Flen. Flen är en pitoresk liten by mitt i Sverige och känd för sina violer och för att Jürs ost-mejeri finns där. O för alla som stått ut med Kent även sedan Berg fått barn o blivit elektronisk.
Idag var mitt liv ganska tomt på innehåll, en vanlig konsekvens av att vara i Flen.
Det var inte mycket folk på systemet, men en liten kö fram till kassan. Anitra Steen, som liksom jag är deltids-Flenare, stod i kö i samma ärende som jag. Anitra Steen äger Systembolaget i hela Sverige. Deltidsbrandmannen Tomas var också där.
När det var Anitras tur så log kassörskan pillimariskt åt henne och gav henne spriten för halva priset. Så bjöd hon Anitra på påsen. Anitras man, som stod och var rund och god bredvid henne, skrockade att sådant beteende kan löna sig. Kassörskan sträckte stolt på sig. Jag sade till Tomas att Anitra såg ut som syster till sin man. Tomas såg på mig som om jag var tråkig.
Jag fick betala fullpris för mina varor. Även för påsen. Det fick Tomas också göra, för det är skillnad på folk och folk. Fast å andra sidan så är det ju faktiskt Anitra som bestämmer.
Ute på parkeringen hörde jag hur det pep till från Tomas ficka. Då fick han så bråttom att han tappade en av sina påsar på marken så en massa flaskor gick sönder.
Idag var mitt liv ganska tomt på innehåll, en vanlig konsekvens av att vara i Flen.
Det var inte mycket folk på systemet, men en liten kö fram till kassan. Anitra Steen, som liksom jag är deltids-Flenare, stod i kö i samma ärende som jag. Anitra Steen äger Systembolaget i hela Sverige. Deltidsbrandmannen Tomas var också där.
När det var Anitras tur så log kassörskan pillimariskt åt henne och gav henne spriten för halva priset. Så bjöd hon Anitra på påsen. Anitras man, som stod och var rund och god bredvid henne, skrockade att sådant beteende kan löna sig. Kassörskan sträckte stolt på sig. Jag sade till Tomas att Anitra såg ut som syster till sin man. Tomas såg på mig som om jag var tråkig.
Jag fick betala fullpris för mina varor. Även för påsen. Det fick Tomas också göra, för det är skillnad på folk och folk. Fast å andra sidan så är det ju faktiskt Anitra som bestämmer.
Ute på parkeringen hörde jag hur det pep till från Tomas ficka. Då fick han så bråttom att han tappade en av sina påsar på marken så en massa flaskor gick sönder.
Bookstavligt talat, jag kissar på mig
Jag blir alldeles fnissig när Mariah gör sin Anna Book-imitation för mig. Jag ber henne att sluta, säger att jag kissar på mig o trillar av stolen. Men hon bara fortsätter o fortsätter.
Jag minns inte om hon var på väg upp eller ner när fotot togs.
Vi har bara varandra
Söta lilla blomma. Jag hoppas att ingen trampar dig ner.
Det skulle ställa världen på ända. Det skulle förändra det kosmos jag lever i.
De tårar du förhoppningsvis har borde falla av andra anledningar.
Hoppas det är så.
Mia Törnblom visar vägen
Hur många har inte som jag kliat mängder av mjäll på kragen litteraturklassikern Den Store Gatsby? Den unika boken ställer frågorna; Hur kommer det sig att människor som utåt sett har allt - skönhet, status, förmögenhet, talang, kunskap, framåtanda, självförtroende - ändå kan känna sig misslyckade och otillräckliga? Kulturjournalisten Mia Törnblom ger oss svaret; med största sannolikhet: låg självkänsla. Dr Phil hade inte kunnat lägga fram det på ett bättre sätt.
Mia Törnblom nöjer sig inte med svaret. Hon vill även ge oss en lösning. Lösningen heter Agneta Sjödin. Det är en något för genren så ovanligt som en steg för steg-lösning, vilket förvånar mig mycket. Kortfattat beskriver Mia Törnblom ett unikt tillvägagångssätt: Den mörka människan har rätt att vara lycklig. Det sker genom att hon förändrar sitt liv; en så kallad personlig utveckling. Till slut har den mörka människan fått en bättre självkänsla. En människa som är klar över sig själv. Och kan liksom se bortom vardagen. Hon är en Agneta Sjödin.
Följden blir att Sofie Fahrmanboken som medföljde som lockbete i en plastficka vid senaste Solo-köpet slängs oläst och ersätts med Paulo Coelho. Den som läser Paulo Coelho kan inte drunkna eftersom den som läser Paulo Coelho kan andas under vatten. Det är inget kusligt över det. Vi människor är så mycket större än vi förstår. När vi förstår det är vi så stora.
För den som inte vet är Paulo Coelho det namn som Dr Phil använder sig av när han skriver barnböcker utan illustrationer.
Mia Törnblom beskriver i sin recension av Den Store Gatsby en lyckad andlig utveckling. Den illustreras av kronologiska bilder på Runar Söörgard och hans olika flickvänner. Man kan tydligt se på sista bilden att flickvännen har tagit sig igenom steg för steg-programmet: Hon är en Agneta Sjödin. Man kan lika tydligt se på bilden innan att hon inte var klok eftersom hon har en uppsliten benjaminfikus i den späda näven.
Tack vare Mia Törnblom kan vi alla vara Agneta Sjödin. Äntligen ett sätt för den utbrända nutidsmänniskan att på ett sunt sätt se igenom Gatsbys till synes ogenomträngliga fasad. Paulo Coelho kommer att toppa försäljningslistorna och är jätteglad.
Mia Törnblom nöjer sig inte med svaret. Hon vill även ge oss en lösning. Lösningen heter Agneta Sjödin. Det är en något för genren så ovanligt som en steg för steg-lösning, vilket förvånar mig mycket. Kortfattat beskriver Mia Törnblom ett unikt tillvägagångssätt: Den mörka människan har rätt att vara lycklig. Det sker genom att hon förändrar sitt liv; en så kallad personlig utveckling. Till slut har den mörka människan fått en bättre självkänsla. En människa som är klar över sig själv. Och kan liksom se bortom vardagen. Hon är en Agneta Sjödin.
Följden blir att Sofie Fahrmanboken som medföljde som lockbete i en plastficka vid senaste Solo-köpet slängs oläst och ersätts med Paulo Coelho. Den som läser Paulo Coelho kan inte drunkna eftersom den som läser Paulo Coelho kan andas under vatten. Det är inget kusligt över det. Vi människor är så mycket större än vi förstår. När vi förstår det är vi så stora.
För den som inte vet är Paulo Coelho det namn som Dr Phil använder sig av när han skriver barnböcker utan illustrationer.
Mia Törnblom beskriver i sin recension av Den Store Gatsby en lyckad andlig utveckling. Den illustreras av kronologiska bilder på Runar Söörgard och hans olika flickvänner. Man kan tydligt se på sista bilden att flickvännen har tagit sig igenom steg för steg-programmet: Hon är en Agneta Sjödin. Man kan lika tydligt se på bilden innan att hon inte var klok eftersom hon har en uppsliten benjaminfikus i den späda näven.
Tack vare Mia Törnblom kan vi alla vara Agneta Sjödin. Äntligen ett sätt för den utbrända nutidsmänniskan att på ett sunt sätt se igenom Gatsbys till synes ogenomträngliga fasad. Paulo Coelho kommer att toppa försäljningslistorna och är jätteglad.
Bombningen av Strängnäs har gått i pension, vi behöver en ny bombning av Strängnäs
Jag surfade in på Strängnäs kommuns hemsida tidigare idag.
Under länken sevärdheter står det att Strängnäs är en charmig småstad med nära till vatten. Sedan nämndes ett antal utflyktsmål, bland annat Gripsholms slott i staden Mariefred. O att Strängnäs tågstation ligger bredvid ett sprängt berg. Danzbandzkampen.
Det har blivit fel i texten. Jag skulle vilja korrigera det lite grand. Strängnäs är inte en charmig småstad. Det är en jättestor stad.
Nej.
Det är en småstad. Men det är faktiskt en ful o oläcker stad. Titta:
Bläh!
När jag var ung hade jag en flickvän från Strängnäs. Hon var från Korea. Allt är märkligt med Strängnäs. Sovjet må förneka det o barnsligt blåmena att de faktiskt försökte bomba Finland den där februarinatten för sextiofem år sedan. Självklart kan man inte missta Strängnäs för Finland ens från luften. Sovjet hatar Strängnäs. Det kan bara bero på att Sovjet tycker att staden är liten o ful. Det finns faktiskt inget annat som förklarar varför Sovjet hellre bombade Strängnäs än hela Finland. Det är ju inte som att bomber är gratis.
I varje hus i Strängnäs finns det minst en toalett som inte är ordentligt rengjord. Var tionde Strängnäsbo har en annan pappa än vad denne tror. Min ovan nämnda flickvän, t.ex., presenterade mig för två personer som hon hävdade var hennes mamma o pappa. "Ja, eller hur" sade jag o hälsade på hennes mamma med en konspiratorisk blinkning. Min flickvän ropade ofta Hallelujah. Jag tror hon var med i Livets ord. Samma Livets ord som har grävt ett tunnelsystem under hela Strängnäs som de kan springa runt i hela nätterna om de vill. Förr i tiden ville de det, men till slut stod dem inte ut med Strängnäs ens underifrån. Idag är tunnlarna övergivna o ljusen utbrunna. Om man hoar i ena öppningen av tunneln så hörs det jättetydligt i tunnelns andra öppning. Om det kommer en kraftig vindpust när man hoar så kan man få gamla oblatsmulor i ögat. Det känns nästan inte alls. I tunnlarna frodas det bakterier som genom knappnålssmå hål i berggrunden kryper upp i de orengjorda toaletterna o gör att husen luktar skitilla. Strängnäsborna är resistenta mot dessa bakterier o känner nog inte heller så mycket av den vidriga lukten. Om de gör det så är det deras problem.
Eländet fortsätter. I kommunalhuset har de inte toalettpapper. Tydligen ska det vara en sevärdhet att torka sig själv i stjärten med sin tumme. Nåja. Väldigt många Strängnäsbor tycker dessutom illa om barn. Så här har jag själv hört när jag gått på gatorna i staden: "-Desto sötare de är o desto gulligare ögon de har, desto mer avskyr jag barnen. -Ja, jag med. -Ja, o jag med. -Mhm, instämmer. osv.". Då blev jag bestört o åkte fort från Strängnäs med tåget. Sedan dess återvänder jag aldrig till Strängnäs. Jag går in på kommunens hemsida någon gång då o då, men det är allt. O det gör jag bara i hopp om att mötas av ett meddelande om att Sovjet har bombat staden till grunden.
I stället visar de mest bara den där bilden på den där jädra sneögda ungen som söker en ny pappa sedan den förra dna-testat sig bort från allt ansvar.
Ett nej är alltid ett nej, Alexandra!
Klockan är mycket. Jag har varit ute och dansat och druckit alkohol. Då träffade jag Alexandra Pascalidou som var ute i samma ärende.
"Du är allt en läckerbit", sa Alexandra till mig. Jag vågade inte svara.
En kompis till mig har sagt att Alexandra har legat med alla män i hela världen. Åtminstone har alla han känner legat med Alexandra påstår han. Min kompis säger sig bestämt veta att hon åtminstone har haft samlag med han som spelar Bosse Bildoktorn. Det verkar lite konstigt. Jag kan säga att jag tycker att det är äckligt om hon har legat med honom.
Eftersom min kompis också säger att Alexandra aldrig använder kondom blev jag nästan chockad när hon frågade om jag ville dricka te hemma hos henne. "Vadå, imorgon bitti, eller?", var allt jag fick fram. Alexandra bara log och klappade mig på kinden.
"Du är allt en läckerbit", sa Alexandra till mig. Jag vågade inte svara.
En kompis till mig har sagt att Alexandra har legat med alla män i hela världen. Åtminstone har alla han känner legat med Alexandra påstår han. Min kompis säger sig bestämt veta att hon åtminstone har haft samlag med han som spelar Bosse Bildoktorn. Det verkar lite konstigt. Jag kan säga att jag tycker att det är äckligt om hon har legat med honom.
Eftersom min kompis också säger att Alexandra aldrig använder kondom blev jag nästan chockad när hon frågade om jag ville dricka te hemma hos henne. "Vadå, imorgon bitti, eller?", var allt jag fick fram. Alexandra bara log och klappade mig på kinden.
Jag var mycket orolig när jag gick hem. Helst hade jag velat ta en taxi, men det är ju så dyrt nu för tiden. Det tog lång tid att komma hem eftersom jag gick specialvägar för att villa bort eventuella förföljare. Till exempel Alexandra Pascalidou. Jag låtsades att jag var en vildsvinsgalt på äventyr, för att fördriva onda tankar; galopp galopp galopp! Så tror jag att jag också bajsade bakom en buske. Galopp igen, galopp, galopp. Men ni kan ju förstå hur skönt det var att äntligen få stänga dörren bakom sig och låsa.
Hem ljuva hem. Det är skönt att sova ensam, vad Alexandra Pascalidou än må påstå!
Min stora kärlek
Den vackraste kvinna jag vet är Elisabeth Tarras-Wahlberg.
Vore jag lite modigare skulle jag ringa henne och fråga om hon skulle våga.
Skulle vi inleda ett förhållande skulle det sluta bra.
Inte som för Pernilla Wahlgren och Emilio Ingrosso.
Inte som Charlotte.
Vi skulle alltid vara sams och skratta.
Tänk Luuk o Berg.
Över vår gemensamma säng en spegel. Som visar allt.
Jag tror att jag skulle gå med på att prova allt hon begär sexuellt. Trots att jag är ung och oskuldsfull.
Sånt som verkar konstigt först blir normalt till slut.
Vissa tycker att smärta är så skönt att det får dem att njuta.
Vi skulle gå långa promenader och diskutera de stora frågorna.
Jag skulle lyssna när hon talade. O lyssna mer ändå.
Förlåt skulle vara ett fint ord. Ett ord som betydde nåt. Fast det aldrig skulle behöva sägas.
Hon skulle få dricka hur mycket sprit hon vill för mig.
För jag tycker att hon är så vacker.
Vore jag lite modigare skulle jag ringa henne och fråga om hon skulle våga.
Skulle vi inleda ett förhållande skulle det sluta bra.
Inte som för Pernilla Wahlgren och Emilio Ingrosso.
Inte som Charlotte.
Vi skulle alltid vara sams och skratta.
Tänk Luuk o Berg.
Över vår gemensamma säng en spegel. Som visar allt.
Jag tror att jag skulle gå med på att prova allt hon begär sexuellt. Trots att jag är ung och oskuldsfull.
Sånt som verkar konstigt först blir normalt till slut.
Vissa tycker att smärta är så skönt att det får dem att njuta.
Vi skulle gå långa promenader och diskutera de stora frågorna.
Jag skulle lyssna när hon talade. O lyssna mer ändå.
Förlåt skulle vara ett fint ord. Ett ord som betydde nåt. Fast det aldrig skulle behöva sägas.
Hon skulle få dricka hur mycket sprit hon vill för mig.
För jag tycker att hon är så vacker.
Min röda skinnsoffa
Egentligen har jag en blå tygsoffa. Men i mina drömmar har jag en röd skinnsoffa.
Jag tycker om att krypa upp i hörnet på min röda skinnsoffa. Ibland drar jag en pläd över mig. Då myser jag verkligen. Jag kan vara mig själv. Speciellt om jag är ensam. Det är inte ens svårt att vara naken då.
Min fru får också plats bredvid mig i skinnsoffan. När hon klär sig i rätt nyans av rött har jag svårt att se henne - åtminstone när hon sitter helt stilla. Eller...då ser hon ut som min frus svävande huvud. Lite spooky, faktiskt. När det är som läskigast brukar hon peta på mig med sina tår och visa sina tänder för mig. Det är som verklighet och hon gör det med flit.
En gång spillde jag te i min röda skinnsoffa. Det var bara att hämta en serviett och dra några tag över dynan så var soffan helt torr igen. Min förra soffa, gjord av någon slags tyg (min verkliga soffa???), fick fläckar när man spillde saker i den, plus att den var obehagligt klibbig en tid efter varje spill. Det var inte kul att bjuda hem gäster och erbjuda dem en fläckig och ibland klibbig soffa att sitta i. Det är mycket bättre nu. Spill - torka. Spill igen - torka igen.
En god bok eller en häftig film! Allt blir lite bättre i min röda skinnsoffa. Du är välkommen att slå dig ner tillsammans med mig. Vi kanske till och med kan kela lite. Det är okej om du dregglar eller spiller ditt vin. Det är bara att torka av!
Jag tycker om att krypa upp i hörnet på min röda skinnsoffa. Ibland drar jag en pläd över mig. Då myser jag verkligen. Jag kan vara mig själv. Speciellt om jag är ensam. Det är inte ens svårt att vara naken då.
Min fru får också plats bredvid mig i skinnsoffan. När hon klär sig i rätt nyans av rött har jag svårt att se henne - åtminstone när hon sitter helt stilla. Eller...då ser hon ut som min frus svävande huvud. Lite spooky, faktiskt. När det är som läskigast brukar hon peta på mig med sina tår och visa sina tänder för mig. Det är som verklighet och hon gör det med flit.
En gång spillde jag te i min röda skinnsoffa. Det var bara att hämta en serviett och dra några tag över dynan så var soffan helt torr igen. Min förra soffa, gjord av någon slags tyg (min verkliga soffa???), fick fläckar när man spillde saker i den, plus att den var obehagligt klibbig en tid efter varje spill. Det var inte kul att bjuda hem gäster och erbjuda dem en fläckig och ibland klibbig soffa att sitta i. Det är mycket bättre nu. Spill - torka. Spill igen - torka igen.
En god bok eller en häftig film! Allt blir lite bättre i min röda skinnsoffa. Du är välkommen att slå dig ner tillsammans med mig. Vi kanske till och med kan kela lite. Det är okej om du dregglar eller spiller ditt vin. Det är bara att torka av!
Höstserenad
En höst utan Helen Sjöholm är ingen höst. Det är ett direkthopp till slask- och ruskmånaden november. Det finns ingen som kan sjunga som Helen Sjöholm. Förutom Peter Jöback. Han som har haft ihop det med prins Carl Philip. För Carl Philip är det kanske bara ännu ett streck på snoppen, men för Peter Jöback är det att ha varit blåblodig för en natt. Det är sådant man vill tala om fast man inte får, eftersom man lovat Secret Service att inte göra det. Man har ju fått blommor för ett väl utfört arbete.
När jag har gjort något roligt eller något jag är stolt över så vill jag berätta för alla jag möter om det. Dela med mig av min glädje. Det skulle vara hemskt att inte få göra det. Tänk att vinna en miljon och strax därefter knackar Secret Service på dörren, räcker över ett fång blommor och säger att om miljonen intet ord. Blink blink med ögonen och en klapp på axeln. Jag skulle bli så ledsen att jag grät hela vägen till banken. När jag har älskat med min flickvän brukar jag ringa upp min mor och mina bästa vänner och berätta om det. Har det varit riktigt lyckat brukar de få se filmen. Skulle Secret Service ta det ifrån mig skulle jag bli så arg att jag stämde TV-programmet Parlamentet eller min arbetsgivare.
När Helen sjunger så ryser jag i hela kroppen. Jag vill sparka löv och vandra långt och länge mot horisonten i skymningen, hand i hand med min flickvän. Då är jag en cowboy. Min fru säger att jag är snabbare än min egen skugga. Det är för att jag är feminist.
Prinsessan Madeleine är också en sorts feminist. Lite som Elin Kling. En sådan som slåss för rätten att vara kvinna bland kvinnor. Elin Kling vet hur kvinnor måste se ut för att räknas som en riktig kvinna. Bara de smala eller de rika, som till exempel Madeleine, är kvinnor enligt den avknoppning av feminism som Elin Kling står för. Elin är på väg att göra vår värld vackrare eftersom hon bestämmer över tidsskriften Kvällspressen. Sedan Elin tog över Kvällspressen har självmordsstatistiken bland unga, fula och fattiga kvinnor ökat radikalt. Snart är bara eliten kvar. De faller bara för den manliga varianten av Sex and the City. Den med fyra killar som träffas o diskuterar lösfittor o sneakers, ni vet.
Helen Sjöholm är inte feminist enligt Elin Klings sätt att se. Däremot är det feminism att lyssna på Helen. Därför brukar Helen komma hem till prinsessan Madeleine och sjunga för henne ibland. En gång följde Peter Jöback med hem till Madeleine och sjöng för henne. Carl Philip var också där och resten är historia. Historia som aldrig blir berättad.
Trots att hösten är långt gången finns det blommor som aldrig sloknar.
När jag har gjort något roligt eller något jag är stolt över så vill jag berätta för alla jag möter om det. Dela med mig av min glädje. Det skulle vara hemskt att inte få göra det. Tänk att vinna en miljon och strax därefter knackar Secret Service på dörren, räcker över ett fång blommor och säger att om miljonen intet ord. Blink blink med ögonen och en klapp på axeln. Jag skulle bli så ledsen att jag grät hela vägen till banken. När jag har älskat med min flickvän brukar jag ringa upp min mor och mina bästa vänner och berätta om det. Har det varit riktigt lyckat brukar de få se filmen. Skulle Secret Service ta det ifrån mig skulle jag bli så arg att jag stämde TV-programmet Parlamentet eller min arbetsgivare.
När Helen sjunger så ryser jag i hela kroppen. Jag vill sparka löv och vandra långt och länge mot horisonten i skymningen, hand i hand med min flickvän. Då är jag en cowboy. Min fru säger att jag är snabbare än min egen skugga. Det är för att jag är feminist.
Prinsessan Madeleine är också en sorts feminist. Lite som Elin Kling. En sådan som slåss för rätten att vara kvinna bland kvinnor. Elin Kling vet hur kvinnor måste se ut för att räknas som en riktig kvinna. Bara de smala eller de rika, som till exempel Madeleine, är kvinnor enligt den avknoppning av feminism som Elin Kling står för. Elin är på väg att göra vår värld vackrare eftersom hon bestämmer över tidsskriften Kvällspressen. Sedan Elin tog över Kvällspressen har självmordsstatistiken bland unga, fula och fattiga kvinnor ökat radikalt. Snart är bara eliten kvar. De faller bara för den manliga varianten av Sex and the City. Den med fyra killar som träffas o diskuterar lösfittor o sneakers, ni vet.
Helen Sjöholm är inte feminist enligt Elin Klings sätt att se. Däremot är det feminism att lyssna på Helen. Därför brukar Helen komma hem till prinsessan Madeleine och sjunga för henne ibland. En gång följde Peter Jöback med hem till Madeleine och sjöng för henne. Carl Philip var också där och resten är historia. Historia som aldrig blir berättad.
Trots att hösten är långt gången finns det blommor som aldrig sloknar.
Guld i mun, eller sött på tungan?
"Men varför är du nykterist?"
Frågan for ur mig bara. Jag hade räknat med att det berodde på ett ideologiskt ställningstagande eller att hon insett att hon har grava problem med sitt förhållningssätt till omvärlden eller sättet hon dansar på efter några drinkar. Men icke.
Min vackra vän kommer tappa sina tänder. Kanske. Men helt säkert om hon glömmer att borsta dem en kväll. Därför är hon nykterist.
Idag var hon hos tandläkaren o betalade dyrt för en undersökning. När hon väl kommer behöva göra nåt större så kommer hon få betala för sig. Tandläkaren gav förslag om en lite dyrare sak, rent guld. Det var tydligen värt sin vikt i guld. Plus arbetskostnad. Det skulle bli hållbart i längden o var att föredra. Dessutom skulle hon se ut som en hiphopare i resten av sitt liv. Fast utan märkesskor i o för sig, eftersom hon lagt alla pengar i munnen o spottat o svalt. Tandläkaren berättade även om budgetvarianten; två sockerbitar. Det är klart billigast initialt. Nackdelen då är att man behöver byta rätt ofta då. Socker smälter så småningom i kontakt med saliv. Bröstsocker funkar lite lite bättre, men det är brunt o ser oborstat ut. Så i längden är det oklart vilket som är bäst, förklarade tandläkaren samtidigt som hans nacke verkade ha ryckningar mot planchen som berättade om guld i mun.
Min vän frågade om priset på vampyrtänder av plast. Tandläkaren nämnde en summa som fick marken att rämna. Finns det inte billigare, i leksaksaffären, t.ex? Tja, jo visst, men då fick hon sätta i dem själv plus att de inte såg äkta ut. Antagligen skulle hon även få en slängkappa på köpet som hon skulle vara tvungen att använda också. Tandläkaren tittade ut genom fönstret o hostade ut ordet "tööönt" o sneglade menande på min vän. Sedan visslade han med himlande ögon när min vän sa att hon skulle fundera den dagen det i så fall var dags. När hon sade hej då svarade tandläkaren helt blasé "vi syns".
"Låt det ske?" sa jag o påminde henne om "Skriet".
Hon hade tydligen varit inne på det. Tandlös modell. Att stå primalt gapande inför japanska turister på någon av stadens tre vackra broar om kvällarna. Men tydligen kommer det alldeles för lite japanska turister till vår stad för att det ska vara lönsamt. O hon vill aldrig flytta någon annanstans.
Tydligen funderar hon över sina alternativ i alla fall. Men vad hon bestämmer sig för vet jag inte. Det enda som är klart är att det kommer bli en nykter bedömning. Så hon har inget att skylla på efteråt.
Jag tar en drink med Shane så länge, o glömmer andras bekymmer!
Frågan for ur mig bara. Jag hade räknat med att det berodde på ett ideologiskt ställningstagande eller att hon insett att hon har grava problem med sitt förhållningssätt till omvärlden eller sättet hon dansar på efter några drinkar. Men icke.
Min vackra vän kommer tappa sina tänder. Kanske. Men helt säkert om hon glömmer att borsta dem en kväll. Därför är hon nykterist.
Idag var hon hos tandläkaren o betalade dyrt för en undersökning. När hon väl kommer behöva göra nåt större så kommer hon få betala för sig. Tandläkaren gav förslag om en lite dyrare sak, rent guld. Det var tydligen värt sin vikt i guld. Plus arbetskostnad. Det skulle bli hållbart i längden o var att föredra. Dessutom skulle hon se ut som en hiphopare i resten av sitt liv. Fast utan märkesskor i o för sig, eftersom hon lagt alla pengar i munnen o spottat o svalt. Tandläkaren berättade även om budgetvarianten; två sockerbitar. Det är klart billigast initialt. Nackdelen då är att man behöver byta rätt ofta då. Socker smälter så småningom i kontakt med saliv. Bröstsocker funkar lite lite bättre, men det är brunt o ser oborstat ut. Så i längden är det oklart vilket som är bäst, förklarade tandläkaren samtidigt som hans nacke verkade ha ryckningar mot planchen som berättade om guld i mun.
Min vän frågade om priset på vampyrtänder av plast. Tandläkaren nämnde en summa som fick marken att rämna. Finns det inte billigare, i leksaksaffären, t.ex? Tja, jo visst, men då fick hon sätta i dem själv plus att de inte såg äkta ut. Antagligen skulle hon även få en slängkappa på köpet som hon skulle vara tvungen att använda också. Tandläkaren tittade ut genom fönstret o hostade ut ordet "tööönt" o sneglade menande på min vän. Sedan visslade han med himlande ögon när min vän sa att hon skulle fundera den dagen det i så fall var dags. När hon sade hej då svarade tandläkaren helt blasé "vi syns".
"Låt det ske?" sa jag o påminde henne om "Skriet".
Hon hade tydligen varit inne på det. Tandlös modell. Att stå primalt gapande inför japanska turister på någon av stadens tre vackra broar om kvällarna. Men tydligen kommer det alldeles för lite japanska turister till vår stad för att det ska vara lönsamt. O hon vill aldrig flytta någon annanstans.
Tydligen funderar hon över sina alternativ i alla fall. Men vad hon bestämmer sig för vet jag inte. Det enda som är klart är att det kommer bli en nykter bedömning. Så hon har inget att skylla på efteråt.
Jag tar en drink med Shane så länge, o glömmer andras bekymmer!
AIK bekänner färg
Grattis AIK och alla AIK´s fans!
Guldstriden är avgjord o Göteborgarna nergjorda.
AIK föddes 1891 i Solna, en del av Stockholm. Deras klassiska färger har varit urtvättad svart och smolkigt gult. Man kan säga att en del av AIK dog efter säsongen 2004, när de kom allra sist i Allsvenskan och inte längre fick spela kvar i den serien. Nu kan man säga att AIK föds på nytt. Eftersom AIK är en buddhistisk förening vill man understryka denna pånyttfödelse genom att stiga fram i ny skepnad.
AIK har länge varit förknippade med de patenterade färgerna svart och gult. Nu har de lagt patentet till försäljning. Bo Ringholm sägs vara intresserad av de etablerade färgerna. Om det är till honom själv eller till hans fotbollslag vill han ännu inte berätta. Det lär vi märka inom kort, så ofta som Bo är med i TV eller på bild i tidningar.
AIK meddelar på sin hemsida att de nya färgerna, eller färgen, är brunt. Bara brunt. Den här gången vill man inte blanda två olika färger, utan hålla sig till en enda.
Supportergruppen Black Army är informerad och har kallat till presskonferens nästa vecka eftersom AIK´s nyval av färger gör att supportergruppens namn förlorar en del av sin mening. Troligtvis kommer ett nytt namnförslag förhandlas fram under helgen och presenteras under presskonferensen. Dock tar Black Army färgbytet och det kommande namnbytet med fattning, för som klubbens ordförande säger: "Inte ens negrer är ju svarta på riktigt, utan bruna."
Guldstriden är avgjord o Göteborgarna nergjorda.
AIK föddes 1891 i Solna, en del av Stockholm. Deras klassiska färger har varit urtvättad svart och smolkigt gult. Man kan säga att en del av AIK dog efter säsongen 2004, när de kom allra sist i Allsvenskan och inte längre fick spela kvar i den serien. Nu kan man säga att AIK föds på nytt. Eftersom AIK är en buddhistisk förening vill man understryka denna pånyttfödelse genom att stiga fram i ny skepnad.
AIK har länge varit förknippade med de patenterade färgerna svart och gult. Nu har de lagt patentet till försäljning. Bo Ringholm sägs vara intresserad av de etablerade färgerna. Om det är till honom själv eller till hans fotbollslag vill han ännu inte berätta. Det lär vi märka inom kort, så ofta som Bo är med i TV eller på bild i tidningar.
AIK meddelar på sin hemsida att de nya färgerna, eller färgen, är brunt. Bara brunt. Den här gången vill man inte blanda två olika färger, utan hålla sig till en enda.
Supportergruppen Black Army är informerad och har kallat till presskonferens nästa vecka eftersom AIK´s nyval av färger gör att supportergruppens namn förlorar en del av sin mening. Troligtvis kommer ett nytt namnförslag förhandlas fram under helgen och presenteras under presskonferensen. Dock tar Black Army färgbytet och det kommande namnbytet med fattning, för som klubbens ordförande säger: "Inte ens negrer är ju svarta på riktigt, utan bruna."
Ism schism
En baksideskrönikör i gårdagens aftonbladet - jag minns tyvärr inte namnet - berättade att det pågår en kampanj bland landets män för att göra ordet sexist rumsrent. Han förklarade att alla män från och med nu kallar sig sexister för att på så sätt minska den negativa värdeladdningen som finns i begreppet för att göra det till något positivt och glatt, nästan roligt. Själv är han inte sexist. Han tycker att det är hemskt hur vissa ord byter innebörd bara för att folk tar till sig dem. Han avslutar sin text med att det finns flera ord som slutar på -ist, varav ett är rasist.
Ett annat är cyklist.
Ytterligare ett annat är basist.
Nästan ett annat är javisst.
Basister och cyklister känner man igen från flera meters håll. Andra -ister, t.ex. Christer kan man behöva se o lyssna noga på för att upptäcka. Upp till kamp och låt DEM aldrig komma fram ur sina hålor. Bekämpa ismer till de hålor där DE hör hemma. Ett vänligt ord från en bloggare till en journal-ist!
Ett annat är cyklist.
Ytterligare ett annat är basist.
Nästan ett annat är javisst.
Basister och cyklister känner man igen från flera meters håll. Andra -ister, t.ex. Christer kan man behöva se o lyssna noga på för att upptäcka. Upp till kamp och låt DEM aldrig komma fram ur sina hålor. Bekämpa ismer till de hålor där DE hör hemma. Ett vänligt ord från en bloggare till en journal-ist!