.

Jag såg på Idol idag.

Det påminner mig om hur Peter Jidhe aldrig fick bli den sjätte Backstreet-bojjen.

Eftersom han sagt upp sig från sitt jobb inför auditionen för bandet, hade han en del tid över till en snabbkurs.




Han fick ju som bekant aldrig bli flygvärdinna eftersom han vägrade klippa sig. Tja, väldigt få saker är värda att offra allt för. Det har ju funkat för Brolle Jr på något sätt att bara ruska på håret o gå vidare, så varför inte?

På en privatfest när Peter Jidhe pekade vägen till toaletten åt TV 4:s Pelle Porseryd, blev den senare så imponerad av Jidhes inlärda handrörelser att han tog med sig honom, först in på toaletten, o sedan hem.

På den vägen är det. Tydligen fick Jidhe lära sig även annat på flygvärdinnekursen o lär inte lämna TV 4 så länge Pelle Porseryd får behålla. Den framtiden är utpekad med hela handen! o den andra med!

Folk som utbrustit: "Släkten är värre":

Kapellmästare Bo Kaspers mindre kända bror Karl Kasper är med i en kvintett, dock inte hans egen, utan någons som heter Mr Fun-key (and the Twittrande ones Quintet). Karl producerar även egen pasta som säljs genom Blåvitt. Smakar ganska OK al dente o med baconbitar i basilikasmaksatt tomatsås. Karl är den yngre o sägs ha framtiden för sig.

Torsten Flincks någotsånär stabila halvbror Buster Flinck. Han o systern Barbro bor ihop o arbetar båda på Gula Sidornas reklamavdelning. Buster klättrar i träd på sin fritid. Att bestiga en gran eller finna sig i toppen av tallen är som handsprit på handen för honom! Barbro finns för övrigt på pins o stickers från 80-talet, som någon symbol för en lokal nattkrog. Få minns namnet på krogen. Desto fler minns Barbro utan att veta att det var just Barbro.

På grund av slarv eller obetänksamhet o ett tidigare äktenskap så heter Frederick Federleys storebror också Frederick Federley. Det ställer sällan till så stora problem som man kan föreställa sig. Trots att de inte anser sig ha någon närmare kontakt så har bröderna gemensam hotmailadress. De svarar sällan på mail. När de gör det, är de usla på att förklara närmare vilken Frederick som svarat.

Anna Ankas bror (borttaget på begäran av anständigheten)

Mat-Tinas bror, den mindre flottindränkta Ingemar, spelar musik i kyrkor. Det är för resonansens skull, bedyrar han. Egentligen tror han ganska lite på någon högre makt. Mat-Tina är inte helt övertygad om hur det egentligen ligger till. Deras mamma försöker medla genom att säga att de båda syskonen menar ungefär samma sak. Det hindrar inte att syskonen ofta ryker ihop o slag utdelas med stekpannor o elgitarrer. Tron är en mäktig sak, livets lök på laxen, grädde på mosen eller moll-ackordet i en snitsig dänga. Men meningen är ju att den ska förena människor o göra oss starkare. Samt älska varandra.

Man väljer inte sina syskon. Man får vad man får o det blir som det blir. En annan gång kanske vi kikar lite vem som egentligen är pappa till vem.

Idag fyller min vackra son sex år.

Normalt brukar jag leva i det mentala helvete som uppstår när min fru kommer hem med ännu en ny Bo Kaspers Orkester-skiva som hon fått på köpet när hon köpt tre papperskassar på Willys. Eller när hon klunkar fram valsång i baktakt med Anthony and the Johnsons i badkaret. Sådana stunder lämnar jag henne i fred. Det är mysigt att bada med henne, men Anthony o alla Johnsons låter sällan min bakdel vara i fred. Anthony brölar fram att den är åtråvärd som handsprit för honom o tar ett fast grepp om båda mina skinkor samtidigt. Storleken på händerna fascinerar mig, men inte tillräckligt för att låta bli att kliva upp ur badet. The Johnsons är mer ivrigt gå-påiga o påminner mig exempelvis om såna där fiskar som putsar framtänderna på stora vita hajar. Eller när sju kattungar ivrar att dia sin mamma. 

Michael Jackson utbrast förvånat till en reporter i en intervju en gång: "Klättrar du inte i träd?" Reportern skakade sitt huvud aningen vuxet, skamset, överseende, sorgset, ironiskt. Michael Jackson tittade ömt på reportern uppifrån sitt klätterträd: "Då missar du någonting!"

Jag tänker ofta på den historien när min fru badar med Anthony and the Johnsons. Men jag kliver inte ned i badet i alla fall.

Min son fick bland annat en skiva med Michael Jackson imorse. Han fick Dangerous, eftersom den innehåller grabbens absoluta favorit Black or White o eftersom jag tyckte att den skivan har det roligaste omslaget o häftet för en liten kille att drömma sig bort i.

Brasklapp:

Normalt är ju jag en tuff man när det handlar om musik. Jag lyssnar nästan bara på Gutter Twins o nästan aldrig på något annat! (Självklart kallar jag dem Gutter Twinf.) Michael Jacksons ljusa stämmar brukar skära som tusen tunna nålar i mina förhärdade öron. Men rösten passar mycket bra ihop med min sons. När han sitter o sjunger för sig själv i rummet blir jag ofta lurad. Finns den där låten i a capellaversion?   

Slut på brasklapp.

Min son dansar baklänges o sjunger. Han pekar på mig o sina bröder, en i taget, o gapar att, du är svart, du är vit, du är svart, du är vit osv. Egentligen är vi alla vita. Det säger jag inte för att det är bättre eller sämre eller för att locka rasister till min blogg. Utan för att vi är vita. Min son säger att han struntar i det. Sedan återupptar han att, du är svart, du är vit. Ibland skriker han AAYYY! rätt ut. Det skrämmer livet på mig om jag inte sett att han är i rummet.
Just nu sitter min son i förskoleklass o drömmer om den där vita handsken som någon i släkten tydligen fått veta att han önskar sig så mycket. Just nu sitter jag o tar en liten paus i arbetet o inser att jag är Darins pappa.

Hållbarheten på en Cd-skiva är väl runt åttatusen år har jag hört. Medellivslängden på vita är väl runt sjuttiofem. Om inte Anthony eller the Johsons får tag på en. Då lever man för alltid. Men vem vill leva för alltid, när kärlek måste döööööö...?

Men min sons Michael Jackson-intresse smittar av sig lite grand. Även jag lallar killens gamla hits sedan imorse.

AAYYY! the kid is not my son.

Jajaja. Grattis i alla fall. Jag måste väl älska dig några år till, så jag får vänja mig. Idag har jag rakat mig förresten, så nu har du inte en enda jädra ursäkt till att inte få en godnattpuss sen!

Jag har svårt att komma igång idag. Jag vet ännu inte om det beror på att det är måndag eller om det beror på drömmen jag hade inatt.



Drömmen handlade om dig.

Du var sliten o kände dig nere. Allt omkring dig var jobbigt o svårt. Du sa att du kände dig som om det stormade våldsamt omkring dig.

Jag älskar ju dig o vill dig allt väl. Så jag lade mig ner som en bro över ett bekymrat vatten. För din skull BLEV jag denna bro som du skulle gå säkert över.

Men nästan omedelbart blev vattnet stilla som en gammal spegel. Men jag upptäckte till min fasa att jag inte kunde bli mig själv igen, utan förblev denna bro hur jag än försökte förvandla mig tillbaka till mitt vanliga jag. Där låg jag alltså ner o var en liten bro över ett lugnt vatten. Tung av betong o stålbalkar o helt orörlig.

Plötsligt kom en jättestor anka o sa att hon alltid brukar simma förbi just där jag låg o var en bro. Men att det var kört för hennes del nu eftersom hon inte kunde komma fram längre. Sedan vände hon om, tillbaka åt samma håll hon kommit från.

En rolig freudian från ett rätt trist program.

Förr i tidens Magdalena Graaf, Jannike Björling förklarade i Kändisdjungeln igår att hon sovit så illa o lite under natten att hon drabbats av hallucinogener. En halv sekund senare rättade hon sig till hallucinationer.

De flesta av oss har nog aldrig använt sig av ordet hallucinogen eftersom det snarast är en fackterm för en viss personkrets o för de som försöker fånga dem.

Nåväl. Things slips, som man kunde uttrycka sig om man inte läspade. Jag tyckte i alla fall att det var det jag såg o hörde igår.

Så här såg det ut inuti Merry Pranksters buss, förresten:

Hade man mött honom på gatan hade man ju trott att det var en helt vanlig kille. Som just i ögonblicket för fotograferingen inte kan låta bli att göra i byxan. Vilket kanske är vanligare än vad du o jag tror.



Men det är ju inte en vanlig kille. Han tycker ju jättemycket om filmer som han egentligen är för gammal för. Lite som min frus intresse för Hannah Montana. Enligt min åsikt spelar det inte någon roll att min frus intresse blott är erotiskt. Jag tycker i alla fall att min fru är för gammal för Hannah Montana.

När du pottränade ägnade han sin tid åt att se på Star Wars o Sagan om ringen istället. Idag är det han som är berömd, inte du. Dessutom så blir jag mer o mer övertygad om att han trycker ut en bajskorv med flit, att han liksom inte ens försöker hålla tillbaka, utan tvärtom.

Undrar vad som egentligen skulle hända om han fick syn på Leia på gatan, iklädd precis de kläder du fick på hornhinnan.  

Diskriminering i arbetslivet handlar ju som bekant om att ingen får uteslutas i ett arbetsmässigt sammanhang på grund av sin ålder, sitt könstillhörighet, sin etnicitet, sin religion, icke-religion eller annan trostillhörighet, sin sexuella läggning eller sina eventuella funktionshinder. Lätt som en plätt egentligen.

Fast även om det är lätt så finns det ändå arbetsgivare som struntar i att sprida ut sina sysslor bland gamla tanter, samer, jezidier, ufo-skådare o bögar. Eller glömmer bort att göra så. Därför har man uppfunnit kvotering.

1998 frågade man Margareta Winberg om hon tyckte att vi ska kvotera in kvinnor, invandrare eller andra grupper som idag har det svårt? Hon svarade så här: "Jag tycker om kvotering till exempelvis politiska uppdrag. I vårt parti har vi en sådan regel när det gäller kvinnor och politiska uppdrag. På arbetsmarknaden är det svårare eftersom det krävs en viss kompetens för ett visst jobb."

Det kan ju i viss mån förklara att vem som helst kunnat bli politiker. Men tio år senare finns ju faktiskt lagar om diskriminering o kvotering inte bara i riksdagen utan även i verksamheter där det krävs kompetens. Men...



Det är ändå något som inte stämmer. Är det ingen som ser homosexuell ut?

Ännu mer konfunderad blir jag när jag tittar på det här populära yrket:



Dessutom har min bror som sett ett program på TV där detta gäng varit med berättat för mig att alla av dem definitivt inte kommit med på grund av kompetens. Det gör det ju ännu märkligare. Det känns nästan förbjudet.

Ibland efter ännu en hård dag i ett hårt liv kan man hitta Nalle Nelly så här. Ingen hookah, ingen booze, inget puder på hans vackra nos.

Som något taget ur Tao te ching.

Jag låter honom vara denna gång.

Ibland är det en vass framtand. Ibland en utstrålning av ondska. Ibland en charm som får vanliga dödliga att gå i brygga o skrika "Kom". Ibland bara ett onaturligt ansikte med bottenlösa ögon. Ibland en känsla att det verkar vara endast en av flera former. Ibland känslan av att människan är gjord för att gå under mantel. Ibland är det uppenbart att någon vistats i typ en kista de senaste trettio åren. Ni vet den som utbrister: uggs är snygga, vem är paris hilton, vill du ligga hellre med cagney än med lacey, breda kilar är viktigare i jeansen än själva färgen, elvis är kungen, michael - död?

Fem rätt troliga att vara vampyrer ganska nära mig:

Carin da Silva.

Peter Siepen.

Thorsten Flinck.

Drottningen af Sverige.

Fettdoktorn.

Det finns många många fler som är värda att misstänka. Det vet vi alla. Efter att ha sett bilder från förödelsen efter tromben på Gotland idag, en förödelse som bara en vampyr har kraft nog att ligga bakom, misstänker jag även att någon på Gotland är vampyr. Det väcker ju ett minne om någon som sög musten om betydelsen av strandskydd. Det är ett minne jag är glad att jag glömt. Fär nästa vecka åker min fru dit med mina två viktigaste barn. De vill vara på en ö o innanför murarna om svinpesten slår ut. Det gör det lättare att hålla ställningarna, enligt min fru.

Vi grälar mycket just nu om det finns ormar på Gotland eller inte. Jaja. Jag packar ner en vass vass pinne o ett gyllene kors i hennes hårda resväska. Kvällen innan hon åker ska jag dessutom bjuda på min härliga vitlöksöverdrivna viltlasagne. Kanske kanske att hon kommer tillbaka därifrån som oskuld. Eller att hon lärt sig ett o annat av några kaniner som hon lär träffa på.