Bus eller godis
Lägg något gott i skålen. Annars kanske det händer någonting.
Kanske Micke Persbrandt gör din dotter med barn.
Kanske Gudrun Schyman kissar i din portuppgång.
Kanske Skandialedningen går på porrklubb för dina försäkringspengar, så att du inte får ut ett öre när Robert Aschberg pucklar sönder din bil.
Kanske din radio spelar Winnerbäck resten av ditt liv. På alla kanaler.
Kanske du blir Anna Book och råkar ut för all världens olycka varje dag i resten av ditt liv.
Skyll dig själv.
Ta det piano, granne
"Ditt Piano
Var dag hör jag hur du spelar piano, din ofullständiga melodi. Den upphör inte, om den upphör är det med korta jämna mellanrum. Ditt piano är sällan tyst utan dina fingrar spelar. Jag har hört dig spela i tio år. Du har ingen speciell melodi. Ingen favoritsymfoni. Du kan spela på konstiga tider. Ibland stammar ljudet och du börjar om från början, ibland lyckas du från början till slut. Jag hör hur dina fingrar ivrigt, ibland hårt trycker på tangenterna. Jag hör hur du på ett passionerat sätt vill spela den vackraste melodi som finns. Du verkar leta efter den var dag men du har ännu inte funnit den. Jag undrar om du kommer att finna den en dag. Du vill vara din egen tonsättare. Jag vet inte vad pianot betyder för dig men den verkar finnas där, närvarande. Jag vet inte om den är ett komplement till något blödigt. Pianot har kommit att bli ditt sällskap i livet. Jag hör aldrig röster utan jag hör bara ljudet, melodin och din sång."
Ni känner till det. Ibland sitter man o läser någonting. Det är det vackraste du läst. Du önskar att du skrivit det själv. Så var det för mig när jag läste texten om en granne som spelar piano.
Tills jag blev rätt övertygad om att det är min granne som skrivit bloggen.
Nu är jag nedstämd som ett piskat piano i en Rihannaballad. Det är det här jag spelade:
Jag är ju lite manisk o spelar gärna in mig själv på film när jag gör saker jag tycker om. Sedan gömmer jag filmerna i en mapp som jag kallar "personligt o hemligt". I alla fall så tycker jag att det låter bra. Ingenting att skriva till mamma om. Eller skriva en blogg som hela världen kan läsa - med hjälp av googles eminenta översättningsverktyg. (Om ansvarig för Googles utbetalningsservice läser detta: PG 091029-666)
Men du, granne, när du sjunger i duschen låter det jättekonstigt. Som att du gurglar saker samtidigt med vattnet. Som att du har munnen full av torra nötter. Jag har aldrig sett din tunga, men den är säkert för stor. O dessutom går inte I am the worlds greatest i P-moll! Så det så.
Förresten är det inte ett piano, utan en flygel. Du förstår uppenbarligen inte skillnaden. Är du typ kurd?
Lundell sprider ut sig
Torsten Flinck fick nyligen barn med Sanna Lundell. Jag har inte velat skriva om söta Åke Lo. Inte velat vara den som förstör. Men eftersom andra redan börjat, så tar jag mig friheten att fortsätta vagga den lilla till sömns.
Sannas pappa, nationalskalden Ulf, uppges vara så glad att han inte längre vet vad han står för. Nästan upprymt berättar han att han påbörjat en ny roman som ska handla om en ensamstående tvåbarnsmors misstolkning av sin omvärld. Journalisten Belinda Olsson skriver idag i en krönika att hon åtminstone inte har några barn och att hon faktiskt redan är klar med sin recension av den kommande boken. Hon verkar lite arg av någon anledning. Kanske hennes pojkvän har gjort slut?
På min TV ser jag hur Torsten Flinck skakar fram ett tiopack Marlboro lights ur rockärmen. Med en ledig rörelse drar han fram en cigarett som hans bordsgranne tänder åt honom efter en nick av samförstånd mellan de båda männen. Jag försöker sluta, säger Torsten och ser rakt in i TV-kameran med en sammanbiten min. Bordsgrannen, på ett nästan obehgligt vis en äldre kopia av Kenta Gustafsson, himlar med ögonen och strax därefter skrattar de tillsammans så att tårar sprutar ur deras ögon.
"Så blir det en vit jul i alla fall", Ulf Lundells nya singel, en rockdängare av sällan hört slag, full av allsångsverser och helt utan refränger, är med facit i hand lättare att förstå. Kaj Kindvall är så rörd över en fars kärleksförklaring till sin dotter att han på Tracks hemsida uppmanar sina lyssnare att rösta in bubblaren på listan.
På min TV ser jag hur även Torsten Flincks ögon himlar. Till skillnad mot bordsgrannens ögon så himlar Torsten rejält med sina ögon. Faktiskt går det flera minuter mellan de tillfällen då iris syns över huvudtaget. Bordsgrannen stjäl en cigarett ur Torstens paket utan att Torsten reagerar. Sedan stirrar han in i TV-kameran och för en sekund känner man hur hans verklighet fryser till is. Han reser sig hastigt upp och sliter på sig jackan, som hängt över stolen, och försvinner. Strax innan Torsten sakta glider ner från sin stol, ut ur TV-rutan, verkar det som om en svag stril av blod tränger fram ur ögonvrån. Förhoppningsvis är det mascara som släppt av svettdropparna som tränger fram ur hans panna i ett febrilt tempo.
Fadern till Sanna Lundells första barn, calypsomusikern Bo Sundström, uppges inte bry sig nämnvärt över exfruns graviditet. Han lever sitt liv nu och hon lever sitt. Det enda de har gemensamt är ett barn. Sanna är däremot lika glad som om det var hennes första barn: "Man kan inte tänka så att någon är bättre än någon annan, oavsett vem som kommer först. Det vore inte rätt."
Under sin första fylla på flera år lever Ulf verkligen ut och är en annan än den han annars är. Bara barn kan få någon att känna så här, berättar han för servitrisen. Han skrattar och är glad och tror att han förstår sin värld igen. I alla fall lite. Det vore trevligt att ligga med Ulf Lundell tänker servitrisen och följer med honom hem. Dagen efter tänker hon att det inte var så trevligt. Bland annat eftersom Ulf tydligen inte tvättat sina kalsonger eller sin kropp på några veckor. Vad hade hon väntat sig? Ulf har ett uppdrag. Han vill bli en ny Adam. Göra massor av kvinnor med barn så att hans gener förs vidare och slutligen överfolkar hela landet. Eller hela världen. Strunt samma vilket.
Torsten Flinck sitter på en barstol mitt på scenen och håller stadigt i mikrofonen. Med en tämligen blasé blick, ömsom ut över studiopubliken, ömsom in i TV-kameran, nästan väser han fram sin egenkomponerade visa. Han ser stark och vild ut, men lyckas ändå kombinera detta med att ge sken av att vara plågad och svag. Sådant är talang. Säga vad man vill i övrigt, men talang är någonting Torsten har. När visan är över kliver han ner från sin stol och tar var och en av bandmedlemmarna i handen med ett stort leende. Sedan stryker han en hand genom sitt långa glänsande hår och vänder ryggen till publiken. Appropå missödet tidigare, förklarar studiovärdinnan Malin Berghagen, så var Torsten inte sjuk. Han var bara trött, så oändligt jävla trött.
Sannas pappa, nationalskalden Ulf, uppges vara så glad att han inte längre vet vad han står för. Nästan upprymt berättar han att han påbörjat en ny roman som ska handla om en ensamstående tvåbarnsmors misstolkning av sin omvärld. Journalisten Belinda Olsson skriver idag i en krönika att hon åtminstone inte har några barn och att hon faktiskt redan är klar med sin recension av den kommande boken. Hon verkar lite arg av någon anledning. Kanske hennes pojkvän har gjort slut?
På min TV ser jag hur Torsten Flinck skakar fram ett tiopack Marlboro lights ur rockärmen. Med en ledig rörelse drar han fram en cigarett som hans bordsgranne tänder åt honom efter en nick av samförstånd mellan de båda männen. Jag försöker sluta, säger Torsten och ser rakt in i TV-kameran med en sammanbiten min. Bordsgrannen, på ett nästan obehgligt vis en äldre kopia av Kenta Gustafsson, himlar med ögonen och strax därefter skrattar de tillsammans så att tårar sprutar ur deras ögon.
"Så blir det en vit jul i alla fall", Ulf Lundells nya singel, en rockdängare av sällan hört slag, full av allsångsverser och helt utan refränger, är med facit i hand lättare att förstå. Kaj Kindvall är så rörd över en fars kärleksförklaring till sin dotter att han på Tracks hemsida uppmanar sina lyssnare att rösta in bubblaren på listan.
På min TV ser jag hur även Torsten Flincks ögon himlar. Till skillnad mot bordsgrannens ögon så himlar Torsten rejält med sina ögon. Faktiskt går det flera minuter mellan de tillfällen då iris syns över huvudtaget. Bordsgrannen stjäl en cigarett ur Torstens paket utan att Torsten reagerar. Sedan stirrar han in i TV-kameran och för en sekund känner man hur hans verklighet fryser till is. Han reser sig hastigt upp och sliter på sig jackan, som hängt över stolen, och försvinner. Strax innan Torsten sakta glider ner från sin stol, ut ur TV-rutan, verkar det som om en svag stril av blod tränger fram ur ögonvrån. Förhoppningsvis är det mascara som släppt av svettdropparna som tränger fram ur hans panna i ett febrilt tempo.
Fadern till Sanna Lundells första barn, calypsomusikern Bo Sundström, uppges inte bry sig nämnvärt över exfruns graviditet. Han lever sitt liv nu och hon lever sitt. Det enda de har gemensamt är ett barn. Sanna är däremot lika glad som om det var hennes första barn: "Man kan inte tänka så att någon är bättre än någon annan, oavsett vem som kommer först. Det vore inte rätt."
Under sin första fylla på flera år lever Ulf verkligen ut och är en annan än den han annars är. Bara barn kan få någon att känna så här, berättar han för servitrisen. Han skrattar och är glad och tror att han förstår sin värld igen. I alla fall lite. Det vore trevligt att ligga med Ulf Lundell tänker servitrisen och följer med honom hem. Dagen efter tänker hon att det inte var så trevligt. Bland annat eftersom Ulf tydligen inte tvättat sina kalsonger eller sin kropp på några veckor. Vad hade hon väntat sig? Ulf har ett uppdrag. Han vill bli en ny Adam. Göra massor av kvinnor med barn så att hans gener förs vidare och slutligen överfolkar hela landet. Eller hela världen. Strunt samma vilket.
Torsten Flinck sitter på en barstol mitt på scenen och håller stadigt i mikrofonen. Med en tämligen blasé blick, ömsom ut över studiopubliken, ömsom in i TV-kameran, nästan väser han fram sin egenkomponerade visa. Han ser stark och vild ut, men lyckas ändå kombinera detta med att ge sken av att vara plågad och svag. Sådant är talang. Säga vad man vill i övrigt, men talang är någonting Torsten har. När visan är över kliver han ner från sin stol och tar var och en av bandmedlemmarna i handen med ett stort leende. Sedan stryker han en hand genom sitt långa glänsande hår och vänder ryggen till publiken. Appropå missödet tidigare, förklarar studiovärdinnan Malin Berghagen, så var Torsten inte sjuk. Han var bara trött, så oändligt jävla trött.
Jihde rapparen
På TV 4:s nyhetsmorgon idag berättar Peter Jidhe efter påtryckningar från programledaren att han som en del av sin fyrtioårskris kommer att släppa en hiphopskiva. Tilde de Paula, som sitter i fåtöljen bredvid Peter reser sig och ger Peter en stor kram. Då släpper Peters fasad och tårarna trillar medan han berättar om en gammal dröm som äntligen uppfylls. Alla i studion klappar händerna. I slutet av programmet har Peter ett litet inomhusolivträd i händerna. Tårarna trillar fortfarande. Tilde de Paula låter sin hand tryggt vila på Peters axel. Det är bland det vackraste av allt okonstruerat som TV råkat visa. Det känns regisserat, men ändå inte. Nästan som Mammas pojkar. Nästan.
Under TV-showens gång berättar Peter om några av de sånger som trängs på det kommande albumet. Han säger att allt är en rå jävla mix av original gangster och riktig old school, men ändå med hypermodern elektrisk spräng-skallen-i-bitar-produktion a´la N.A.S.A. Och lite rockigare än tidigare skivor. Vi har inte hört det förut, säger Peter.
Plattans enda ballad (skriv det, säger Peter, kalla det inte "en lugn låt") är "Jag är en man ibland", som handlar om Johan Palm. I övrigt öser det på som ett jävla Lundellcrescendo i ett avslutningsgig. Programledaren frågar om Peter förväntar sig några hitsinglar från skivan. Peter sitter tyst en lång stund, varpå programledaren ser sig nödgad att upprepa frågan, varpå Peter snabbt höjer ett finger. Han tänker fortfarande. Strax får vi veta att allra mest tror Peter på samarbetet med CajsaLisa Ejemyr, "Här kommer Pippi Långstrump", om journalistkonkurrenten Sofie Fahrman. "Den kan leda till tjafs i media, sånt säljer", gissar Peter. Annars är det bara "Du och jag är samma sort" som handlar om Peters känsla av att vara ett med andra människor. I den sången droppas bland annat namnen Jocke Berg, Tony Parson, Bob Dylan, Pete Doherty, Frank Sinatra och Tonya Harding.
Under TV-showens gång berättar Peter om några av de sånger som trängs på det kommande albumet. Han säger att allt är en rå jävla mix av original gangster och riktig old school, men ändå med hypermodern elektrisk spräng-skallen-i-bitar-produktion a´la N.A.S.A. Och lite rockigare än tidigare skivor. Vi har inte hört det förut, säger Peter.
Plattans enda ballad (skriv det, säger Peter, kalla det inte "en lugn låt") är "Jag är en man ibland", som handlar om Johan Palm. I övrigt öser det på som ett jävla Lundellcrescendo i ett avslutningsgig. Programledaren frågar om Peter förväntar sig några hitsinglar från skivan. Peter sitter tyst en lång stund, varpå programledaren ser sig nödgad att upprepa frågan, varpå Peter snabbt höjer ett finger. Han tänker fortfarande. Strax får vi veta att allra mest tror Peter på samarbetet med CajsaLisa Ejemyr, "Här kommer Pippi Långstrump", om journalistkonkurrenten Sofie Fahrman. "Den kan leda till tjafs i media, sånt säljer", gissar Peter. Annars är det bara "Du och jag är samma sort" som handlar om Peters känsla av att vara ett med andra människor. I den sången droppas bland annat namnen Jocke Berg, Tony Parson, Bob Dylan, Pete Doherty, Frank Sinatra och Tonya Harding.
Bomullsrapparen Ken Bernadotte har förhandslyssnat på Peters hiphopsånger och uttalar sig kort direkt från förorten. Han kritiserar Peters musik som helhet och menar att rimmen ärligt talat är sådär. Men Ken är upprymd över en från plattan bortsorterad sång som ska handla om hur Peter längtar efter att våldföra sig sexuellt på kungabarnen. Jihde är mer förtegen om sången ifråga och menar att det var en vanlig fyllegrej som råkade fastna på diktafonen. På den vägen är det.
Men, säger Peter Jihde innan kameraögat slocknar: "Hip hop mach frei!" Sedan gränslar han sin Harley som väntat utanför TV 4:s studio och rider den bort, långt in i solnedgångens förtrollade land.
En man och hans uppfyllda dröm, naken inför svenska folket. Det låter inte vackert, men vi som såg, kan garantera att det ändå var det.
Men, säger Peter Jihde innan kameraögat slocknar: "Hip hop mach frei!" Sedan gränslar han sin Harley som väntat utanför TV 4:s studio och rider den bort, långt in i solnedgångens förtrollade land.
En man och hans uppfyllda dröm, naken inför svenska folket. Det låter inte vackert, men vi som såg, kan garantera att det ändå var det.
Min släkting Peter Lundblad
Tidigare idag hörde jag Peter Lundblads "Ta mig till havet" på någon av radiokanalerna. När jag var liten var jag släkt med Peter Lundblad. Det berättade min mormor för mig.
På mina väggar trängdes bilder av Peter med bilder av Sabrina och Samantha Fox. Eftersom Peter inte var lika söt som andra sångfåglar fick han aldrig vara på plansch i Okej. Okej var mer som FIB Aktuellt än som en musiktidning. Jag hade varje nummer eftersom min far prenumererade på Okej. Bilderna på Peter klippte jag ut från Allers, kvällstidningarna eller VÅR Bostad.
Jag lärde mig hela "Ta mig till havet" utantill. När jag är full minns jag än idag varje ord. Det är en mycket vacker sång. Lite somrig på ett sådant där "större än livet självt"-sätt.
Om jag har försökt utnyttja mina släktband till Peter Lundblad? Ja, som raggningsreplik. De flesta vackra flickor har sällan någon aning om vem Peter är. Men när man stämmer upp i "Ta mig till havet" nickar de flesta instämmande innan de skrattar och går hem med en snygg kille. Fast i augusti fungerar det. Verkligen. Huvudsakligen på fula flickor, tyvärr. Men i mörkret är alla ganska lika. Sen kan man uppge fel namn och ta taxi hem. Jag brukar stjäla deras sprit. Det har jag lärt mig av Micke Persbrandt.
För en tid sedan var min mormor på en Peter Lundbladkonsert. Efteråt drack de öl på hans lyxbåt. De pratade om släktskapet och Peter kom fram till att det inte existerar. Så klart. Det var ju enda sättet för honom att få min mormor i säng. Utan att behöva skämmas jättemycket efteråt.
Jag ska ta mig till havet och försöka drunkna.
På mina väggar trängdes bilder av Peter med bilder av Sabrina och Samantha Fox. Eftersom Peter inte var lika söt som andra sångfåglar fick han aldrig vara på plansch i Okej. Okej var mer som FIB Aktuellt än som en musiktidning. Jag hade varje nummer eftersom min far prenumererade på Okej. Bilderna på Peter klippte jag ut från Allers, kvällstidningarna eller VÅR Bostad.
Jag lärde mig hela "Ta mig till havet" utantill. När jag är full minns jag än idag varje ord. Det är en mycket vacker sång. Lite somrig på ett sådant där "större än livet självt"-sätt.
Om jag har försökt utnyttja mina släktband till Peter Lundblad? Ja, som raggningsreplik. De flesta vackra flickor har sällan någon aning om vem Peter är. Men när man stämmer upp i "Ta mig till havet" nickar de flesta instämmande innan de skrattar och går hem med en snygg kille. Fast i augusti fungerar det. Verkligen. Huvudsakligen på fula flickor, tyvärr. Men i mörkret är alla ganska lika. Sen kan man uppge fel namn och ta taxi hem. Jag brukar stjäla deras sprit. Det har jag lärt mig av Micke Persbrandt.
För en tid sedan var min mormor på en Peter Lundbladkonsert. Efteråt drack de öl på hans lyxbåt. De pratade om släktskapet och Peter kom fram till att det inte existerar. Så klart. Det var ju enda sättet för honom att få min mormor i säng. Utan att behöva skämmas jättemycket efteråt.
Jag ska ta mig till havet och försöka drunkna.
Mina grannar pumpaskallarna
I lekparken utanför mitt hus klär sig barnen i rosa. De är flickor. Mammorna klär sig i svart och babybjörn. Från en granne påminns det om att ungens pappa just avtjänat ett treårigt fängelsestraff. Till och med flickan som slog huvudet i gungan blir avundsjuk.
Plötsligt, som på en given signal, som åtminstone inte jag hör, sluter sig mödrarna i en ring kring barnen. Inte en unge hinner undan. Mödrarna klär av barnen alla kläder tills de står nakna i höstkylan. De minsta barnen ser ut som frågetecken. De stora gråter.
Det är snart allhelgona. Det hade jag glömt bort. Mödrarna kommer att välja den fetaste ungen och tillreda honom eller henne enligt traditionellt recept. I min familj firar vi aldrig allhelgona. Vi har varit på McDonalds och ätit burgare och badat boll. Livet på utsidan, en dag som denna.
Mödrarna i mitt områdehar aldrig tyckt om mig. De tittar under lugg på mig och pekar gärna finger åt mig om de märker att jag tittar på dem. Då brukar jag lipa åt dem så vi fortsätter att vara osams. Jag tror att det är bästa sättet att upprätthålla någon slags segregation. Om samhället ska fortleva måste vi ju hata eller åtminstone misstänka varandra en smula. Annars kanske stödpartierna får alltför stor makt.
Andra kulturer gör som de vill. Här plockar vi den fetaste ungen och äter med välbehag. Det är var mans rätt att leva sitt liv som han vill. Kulturella skillnader finns till för att vi ska inse hur bra vi är och hur dåliga de är. Det har jag hört mödrarna tala om när de trodde att jag inte hörde. För att husen inte ska riva sig själva eller flygplan störta alltför ofta mot just min mark måste jag tycka illa om mina grannar. Likväl som dessa puckon verkar ha något emot mig.
Plötsligt, som på en given signal, som åtminstone inte jag hör, sluter sig mödrarna i en ring kring barnen. Inte en unge hinner undan. Mödrarna klär av barnen alla kläder tills de står nakna i höstkylan. De minsta barnen ser ut som frågetecken. De stora gråter.
Det är snart allhelgona. Det hade jag glömt bort. Mödrarna kommer att välja den fetaste ungen och tillreda honom eller henne enligt traditionellt recept. I min familj firar vi aldrig allhelgona. Vi har varit på McDonalds och ätit burgare och badat boll. Livet på utsidan, en dag som denna.
Mödrarna i mitt områdehar aldrig tyckt om mig. De tittar under lugg på mig och pekar gärna finger åt mig om de märker att jag tittar på dem. Då brukar jag lipa åt dem så vi fortsätter att vara osams. Jag tror att det är bästa sättet att upprätthålla någon slags segregation. Om samhället ska fortleva måste vi ju hata eller åtminstone misstänka varandra en smula. Annars kanske stödpartierna får alltför stor makt.
Andra kulturer gör som de vill. Här plockar vi den fetaste ungen och äter med välbehag. Det är var mans rätt att leva sitt liv som han vill. Kulturella skillnader finns till för att vi ska inse hur bra vi är och hur dåliga de är. Det har jag hört mödrarna tala om när de trodde att jag inte hörde. För att husen inte ska riva sig själva eller flygplan störta alltför ofta mot just min mark måste jag tycka illa om mina grannar. Likväl som dessa puckon verkar ha något emot mig.
Det arbetas för fullt i Kentfabriken
Det räckte inte med Röd. Det blev kraft o vilja över. Rött är visserligen tillräckligt rött. Men uppgörelsen med förr i tiden har ännu en bit kvar.
Popgruppen Kents nya projekt, ett temaalbum om Lena Nyman, är det intressantaste gruppen presenterat på länge. Kastratsångaren Jocke Bergs fascination för Lena är välkänd, exempelvis genom dokumentärfilmen "Lena och jag" som gick upp på biograferna 1989. Lena har präglat Bergs textförfattande sedan Kents första skiva, framförallt genom bruket av orden "lunga" och "tunga", samt den skenbara bristen på fokus, som är menad att väcka "nyfikenhet gul och blå".
Lena har blivit tillfrågad och kommer troligtvis att medverka på några av dubbelalbumets melodier. Sannolikt på sång och en del klaviatur. Spännande är det att tänka sig kombinationen mellan Lenas dova, lite raspiga röst och Jocke Bergs, som är mer gäll. "Oidipus schmoidipus" är än så länge arbetstitel på skivan. Självfallet kommer ett svartvit polaroidfotografi av Lena pryda skivans omslag. Det är dock i skrivande stund inte klart om fotografiet kommer vara suddigt eller grovkornigt.
En kille i bandet som heter Markus har berättat i diskussionsforumet på popgruppens hemsida att hela idén med de så kallade Tältkonserterna kom till under en dröm kastratsångaren Jocke Berg hade om Lena Nyman. Markus skriver att Berg fick idén samtidigt som han vaknade upp och några minuter därefter. När Bergs mor kom in på rummet så dog idén för en tid. Men den kom senare igen och kunde genomföras på ett mycket lyckat vis.
"Det är lika spännande som att gå till gynekologen", säger Lena Nyman om samarbetet med popgruppen Kent i ett pressmeddelande som den snart prisbelönte journalisten Linda Skugge nyligen publicerat i sin blogg. Kents frontman Jocke Berg vill ännu inte uttala sig offentligt, men källor inom gruppens vänkrets har berättat att Berg redan skrivit klart över nittio melodier. Det enda som återstår, utöver textbearbetning, är att få melodierna att låta olika varandra och få dem att gå i precis samma takt. Sedan bär det iväg till studion.
Dubbelalbumet beräknas finnas i handeln strax efter nyår, men troligtvis kommer ett smakprov i form av en dubbel-A-sidig singel innan dess. Kanske kan det bli en trevlig julklapp till någon du tycker om?
Popgruppen Kents nya projekt, ett temaalbum om Lena Nyman, är det intressantaste gruppen presenterat på länge. Kastratsångaren Jocke Bergs fascination för Lena är välkänd, exempelvis genom dokumentärfilmen "Lena och jag" som gick upp på biograferna 1989. Lena har präglat Bergs textförfattande sedan Kents första skiva, framförallt genom bruket av orden "lunga" och "tunga", samt den skenbara bristen på fokus, som är menad att väcka "nyfikenhet gul och blå".
Lena har blivit tillfrågad och kommer troligtvis att medverka på några av dubbelalbumets melodier. Sannolikt på sång och en del klaviatur. Spännande är det att tänka sig kombinationen mellan Lenas dova, lite raspiga röst och Jocke Bergs, som är mer gäll. "Oidipus schmoidipus" är än så länge arbetstitel på skivan. Självfallet kommer ett svartvit polaroidfotografi av Lena pryda skivans omslag. Det är dock i skrivande stund inte klart om fotografiet kommer vara suddigt eller grovkornigt.
En kille i bandet som heter Markus har berättat i diskussionsforumet på popgruppens hemsida att hela idén med de så kallade Tältkonserterna kom till under en dröm kastratsångaren Jocke Berg hade om Lena Nyman. Markus skriver att Berg fick idén samtidigt som han vaknade upp och några minuter därefter. När Bergs mor kom in på rummet så dog idén för en tid. Men den kom senare igen och kunde genomföras på ett mycket lyckat vis.
"Det är lika spännande som att gå till gynekologen", säger Lena Nyman om samarbetet med popgruppen Kent i ett pressmeddelande som den snart prisbelönte journalisten Linda Skugge nyligen publicerat i sin blogg. Kents frontman Jocke Berg vill ännu inte uttala sig offentligt, men källor inom gruppens vänkrets har berättat att Berg redan skrivit klart över nittio melodier. Det enda som återstår, utöver textbearbetning, är att få melodierna att låta olika varandra och få dem att gå i precis samma takt. Sedan bär det iväg till studion.
Dubbelalbumet beräknas finnas i handeln strax efter nyår, men troligtvis kommer ett smakprov i form av en dubbel-A-sidig singel innan dess. Kanske kan det bli en trevlig julklapp till någon du tycker om?
The Lunga and Tunga EP
Efter att ha sneglat på Patrik Isakssons fullträff i tidigare års melodifestival har arbetarklassrockaren Joakim Berg beslutat att ställa upp i årets arrangemang. Det kommer ske med en EP om fyra, fem eller till och med sex melodier.
Avundsjuka är ett av skälen, bara ett av skälen, avslöjar Berg och hans mamma i en intervju för rocktidningen Okej. Patrik Isaksson är ju den svenska artist, som förutom Uno Svenningson, tävlar om samma skivköpare som Kent.
Dessutom kan man anta att det ligger en del ekonomiska fördelar att hamna på samlingskivan "Årets melodifestival." Fast, brinn, pengar, brinn. Det är inte därför man gör sånt. Det är för att man måste.
Med många låtar har man större möjlighet att vinna än med bara en låt, förklarar Berg. Ingela Pling och Tomas G-son Nånting har tidigare utnyttjat samma möjligheter. Vanligtvis har olika artister framfört deras alster, men detta viftar Berg bort som töntigt, sell-out eller som Titiyo. Berg tänker sjunga själv.
Spännande så det förslår.
Avundsjuka är ett av skälen, bara ett av skälen, avslöjar Berg och hans mamma i en intervju för rocktidningen Okej. Patrik Isaksson är ju den svenska artist, som förutom Uno Svenningson, tävlar om samma skivköpare som Kent.
Dessutom kan man anta att det ligger en del ekonomiska fördelar att hamna på samlingskivan "Årets melodifestival." Fast, brinn, pengar, brinn. Det är inte därför man gör sånt. Det är för att man måste.
Med många låtar har man större möjlighet att vinna än med bara en låt, förklarar Berg. Ingela Pling och Tomas G-son Nånting har tidigare utnyttjat samma möjligheter. Vanligtvis har olika artister framfört deras alster, men detta viftar Berg bort som töntigt, sell-out eller som Titiyo. Berg tänker sjunga själv.
Spännande så det förslår.
Exklusiv Kent-text
Bara här, bara nu: En outgiven Kent-dikt, ej med på Röd:
Jag vet inte vad den heter.
Det lär finnas fyrtio miljoner kurder i världen.
Somliga är snälla. Somliga är dumma.
Vissa spelar fotboll. Andra spelar trumma.
En del kan man hata. Några kan man älska.
Vissa kurder bara finns, andas och är.
Dessutom finns det jättemånga miljoner människor till som ser ut som kurder.
Somliga är tjuvar. Andra är poliser.
Någon är god som guld. En annan ond som fan.
En del blir slagna. Några slår och slår.
Vissa som ser ut som kurder bara finns, andas och är.
En del kurder är sämre än dig och mig.
En del kurder är bättre än dig och mig.
Det finns kurdiska kvinnor som ligger med jättemånga män.
Precis som du skulle göra om du vågade eller var vacker nog att kunna.
Det finns muslimska män som ligger med jättemånga män.
Precis som många skulle göra om de vågade.
Så kallade slampor och bög-slampor.
Det finns kurdiska män som skulle dö för din rätt till liv.
Det finns muslimska kvinnor som älskar dig för den du är.
Det finns jättemånga kurder och muslimer och människor som ser ut som kurder.
Alla kan inte byta vinterdäck eller prata svenska.
Alla kan inte baka pizza eller bära burkha.
Det finns jättemånga kurder och muslimer och människor som ser ut som kurder.
Det finns kurdiska Linda Rosing.
Jag vet inte vad den heter.
Det lär finnas fyrtio miljoner kurder i världen.
Somliga är snälla. Somliga är dumma.
Vissa spelar fotboll. Andra spelar trumma.
En del kan man hata. Några kan man älska.
Vissa kurder bara finns, andas och är.
Dessutom finns det jättemånga miljoner människor till som ser ut som kurder.
Somliga är tjuvar. Andra är poliser.
Någon är god som guld. En annan ond som fan.
En del blir slagna. Några slår och slår.
Vissa som ser ut som kurder bara finns, andas och är.
En del kurder är sämre än dig och mig.
En del kurder är bättre än dig och mig.
Det finns kurdiska kvinnor som ligger med jättemånga män.
Precis som du skulle göra om du vågade eller var vacker nog att kunna.
Det finns muslimska män som ligger med jättemånga män.
Precis som många skulle göra om de vågade.
Så kallade slampor och bög-slampor.
Det finns kurdiska män som skulle dö för din rätt till liv.
Det finns muslimska kvinnor som älskar dig för den du är.
Det finns jättemånga kurder och muslimer och människor som ser ut som kurder.
Alla kan inte byta vinterdäck eller prata svenska.
Alla kan inte baka pizza eller bära burkha.
Det finns jättemånga kurder och muslimer och människor som ser ut som kurder.
Det finns kurdiska Linda Rosing.
Det finns muslimska Kommerotardig.
Det finns människor som ser ut som kurder som är mittemellan.
I mitt vardagsrum; Å.G trilogins avslutande del
Det var en gång för länge länge sedan. En tid då jag var en annan än den jag är idag. Det är inte viktigt och betyder ingenting. Vi förändras alla med tiden. Somliga mer, andra mindre. I huvudsak kan man säga att jag var mindre då än nu. Nog.
Jag hade fått en undulat av någon som ville att jag skulle vara mindre ensam. "Annars tänker du konstiga tankar till slut". En liten grå fågel som flög fritt i lägenheten. Ibland gick den på golvet. Det var nära att jag trampade på den flera gånger. Så nära ögat. Eftersom den dels rörde sig fritt, dels var ganska liten, hände det att fågeln och jag var i samma rum utan att jag uppmärksammade den. Troligtvis fick den reda på många av mina hemligheter under den tiden. Idag jobbar den på Se och Hör och dricker champagne och äter kokain. Framförallt eftersom jag aldrig trampade på den.
Samtidigt som jag hade den lilla grå undulaten hade jag också en stor svart hund. Som den åt. Mest av allt lever kokt med vitlök. Den var mycket ouppfostrad och kunde nästan inga konster. Förutom att bita sönder värdefulla saker och dra omkull små människor när den fick syn på en hare eller ett rådjur. Det kändes nästan som att sova bredvid en kvinna när den lät mig ligga bredvid den i sängen. Det var härligt men konstigt - precis som att sova bredvid en kvinna när jag tänker efter. Då ska vi inte tala om en rejäl vitlöksdoftande tunga i ansiktet, fast med lite mindre dräggel.
Under en tid höll jag på att lära min ludna hund att få sitta. Jag gick fram till en stol och frågade om jag fick sitta där. Hunden bara glodde i tyst acceptans och jag satt. Vi lekte lära sitt på olika sätt under ganska lång tid eftersom min hund var dummare än hela hovet ihop. Hela tiden fanns en undulat någonstans nära.
Så kom det en dag när jag och Åke Green hade en massa sex tillsammans med sexhundra präster. Vi firade en deklaration de hade skrivit under. Vi ägnade oss åt varandra och hade jättetrevligt tills vi hör något över stönen och ropen om mer av ditt och mer av datt. Plötsligt blev det tyst. Tystnaden fick Åke att ejakulera, men det är en annan historia.
Vi hör: Jävla fitta! Jävla fitta! Jävla fitta!
Jag insåg på en gång att det var min undulat som pratade med sin spegelbild i ljuskronan över oss. Den uttalade orden så rent och perfekt att ingen kunnat gissa att den sade något som var menat att få en hund att sitta. Det var skämmigt, för att låna ett copyuttryck av Linda Skugge.
Tack och lov var det ingen av Åke Green och de sexhundra prästerna som visste vad fitta är. Så det tog bara något ögonblick av tystnad innan någon grep tag i någon annans manslem och började smeka den igen. Sedan var allt som vanligt i mitt vardagsrum. Förutom att Åke Green och sexhundra prästers sexualutövningar då och då kompades av ett och annat "jävla fitta". Det störde dem i alla fall inte. De lekte hockeypuckenvinnare och gömde pinnar så det skvätte.
Pris ske lov.
Jag hade fått en undulat av någon som ville att jag skulle vara mindre ensam. "Annars tänker du konstiga tankar till slut". En liten grå fågel som flög fritt i lägenheten. Ibland gick den på golvet. Det var nära att jag trampade på den flera gånger. Så nära ögat. Eftersom den dels rörde sig fritt, dels var ganska liten, hände det att fågeln och jag var i samma rum utan att jag uppmärksammade den. Troligtvis fick den reda på många av mina hemligheter under den tiden. Idag jobbar den på Se och Hör och dricker champagne och äter kokain. Framförallt eftersom jag aldrig trampade på den.
Samtidigt som jag hade den lilla grå undulaten hade jag också en stor svart hund. Som den åt. Mest av allt lever kokt med vitlök. Den var mycket ouppfostrad och kunde nästan inga konster. Förutom att bita sönder värdefulla saker och dra omkull små människor när den fick syn på en hare eller ett rådjur. Det kändes nästan som att sova bredvid en kvinna när den lät mig ligga bredvid den i sängen. Det var härligt men konstigt - precis som att sova bredvid en kvinna när jag tänker efter. Då ska vi inte tala om en rejäl vitlöksdoftande tunga i ansiktet, fast med lite mindre dräggel.
Under en tid höll jag på att lära min ludna hund att få sitta. Jag gick fram till en stol och frågade om jag fick sitta där. Hunden bara glodde i tyst acceptans och jag satt. Vi lekte lära sitt på olika sätt under ganska lång tid eftersom min hund var dummare än hela hovet ihop. Hela tiden fanns en undulat någonstans nära.
Så kom det en dag när jag och Åke Green hade en massa sex tillsammans med sexhundra präster. Vi firade en deklaration de hade skrivit under. Vi ägnade oss åt varandra och hade jättetrevligt tills vi hör något över stönen och ropen om mer av ditt och mer av datt. Plötsligt blev det tyst. Tystnaden fick Åke att ejakulera, men det är en annan historia.
Vi hör: Jävla fitta! Jävla fitta! Jävla fitta!
Jag insåg på en gång att det var min undulat som pratade med sin spegelbild i ljuskronan över oss. Den uttalade orden så rent och perfekt att ingen kunnat gissa att den sade något som var menat att få en hund att sitta. Det var skämmigt, för att låna ett copyuttryck av Linda Skugge.
Tack och lov var det ingen av Åke Green och de sexhundra prästerna som visste vad fitta är. Så det tog bara något ögonblick av tystnad innan någon grep tag i någon annans manslem och började smeka den igen. Sedan var allt som vanligt i mitt vardagsrum. Förutom att Åke Green och sexhundra prästers sexualutövningar då och då kompades av ett och annat "jävla fitta". Det störde dem i alla fall inte. De lekte hockeypuckenvinnare och gömde pinnar så det skvätte.
Pris ske lov.
Tyst Åke! o sitt fint!
Frilanspastorn Åke Greens nya baccantiska leverne har upprört en del av landets präster. Framförallt uttalandet om att analsex är det enda tillåtna sexet har fått många att mena att Green är gammeldags och mästrande. Några kvinnliga präster i Köping har till och med menat att Åke Green är ett djur.
Åkes partner Glenn säger till TT att Åke ibland gör och säger märkliga saker när han är deprimerad. Tydligen så blir Åke ofta deprimerad om hösten. Det är ett tillstånd han delar med var fjärde svensk. Glenn tror att ljusterapi skulle kunna hjälpa Åke, men att man inte kan tvinga någon att byta sida om denne någon inte vill. Åke är sedan barnsben en mörkrets man, lite av en kvällsvardskristen, nästan rebellisk. Åke har ju tidigare skällt ut besökare vid en julotta och menat att de inte var original.
Upptäckandet av analsex har tydligen förändrat Åkes liv totalt. Det kan gå långa perioder när han inte får något gjort, vare sig socialt eller på arbetet. Glenn börjar frukta missbruk. Dock har Åkes hållning blivit mycket bättre av att han sällan sitter numer.
I skogen runt en eld lever Åke upp som vore han en gymnasiepåg. Naken slingrar han sig mellan träd och andra nakna människor. Ibland rör han sig farligt nära elden. Det ger en kick. Riterna avslutas som de börjas, med glidmedelsfritt analsex. Djuriskt.
Åkes mamma vill helst inte uttala sig, men erkänner till sist för TT att Åke är en annan än den han var och att hon känner sig lite oroad. Åke var ju förut en principernas man som trodde jättemycket på hela bibeln. När han nu bara säger att Sodom och Gomorra är det enda av värde i den satans boken, blir man ju mer än bara förvånad, suckar Åkes mamma. När han dessutom menar att det var fel av gud att göra som han gjorde där och då, tja, då tycker han väl det.
Biskop Krook menar att det Åke behöver är struktur. Kanske kan man leva som man vill även som kristen. Men man kan faktiskt ligga med varandra på många sätt utan att det behöver vara fel. Bara för att djur stoppar in sin penis i rätt hål, behöver det inte vara det enda mänskliga att stoppa in den i fel. Åke Green replikerar att Krook kommer att brinna och att han inte kommer att göra det. Dessutom tänker han göra en hemsida på internet som kan spruta gas på den som läser. Alla som röker efter vanligt sex eller firar advent fast de inte är kristna eller som är otrogna med någon framför en öppen brasa kommer att gå åt.
Mörkt.
Åkes partner Glenn säger till TT att Åke ibland gör och säger märkliga saker när han är deprimerad. Tydligen så blir Åke ofta deprimerad om hösten. Det är ett tillstånd han delar med var fjärde svensk. Glenn tror att ljusterapi skulle kunna hjälpa Åke, men att man inte kan tvinga någon att byta sida om denne någon inte vill. Åke är sedan barnsben en mörkrets man, lite av en kvällsvardskristen, nästan rebellisk. Åke har ju tidigare skällt ut besökare vid en julotta och menat att de inte var original.
Upptäckandet av analsex har tydligen förändrat Åkes liv totalt. Det kan gå långa perioder när han inte får något gjort, vare sig socialt eller på arbetet. Glenn börjar frukta missbruk. Dock har Åkes hållning blivit mycket bättre av att han sällan sitter numer.
I skogen runt en eld lever Åke upp som vore han en gymnasiepåg. Naken slingrar han sig mellan träd och andra nakna människor. Ibland rör han sig farligt nära elden. Det ger en kick. Riterna avslutas som de börjas, med glidmedelsfritt analsex. Djuriskt.
Åkes mamma vill helst inte uttala sig, men erkänner till sist för TT att Åke är en annan än den han var och att hon känner sig lite oroad. Åke var ju förut en principernas man som trodde jättemycket på hela bibeln. När han nu bara säger att Sodom och Gomorra är det enda av värde i den satans boken, blir man ju mer än bara förvånad, suckar Åkes mamma. När han dessutom menar att det var fel av gud att göra som han gjorde där och då, tja, då tycker han väl det.
Biskop Krook menar att det Åke behöver är struktur. Kanske kan man leva som man vill även som kristen. Men man kan faktiskt ligga med varandra på många sätt utan att det behöver vara fel. Bara för att djur stoppar in sin penis i rätt hål, behöver det inte vara det enda mänskliga att stoppa in den i fel. Åke Green replikerar att Krook kommer att brinna och att han inte kommer att göra det. Dessutom tänker han göra en hemsida på internet som kan spruta gas på den som läser. Alla som röker efter vanligt sex eller firar advent fast de inte är kristna eller som är otrogna med någon framför en öppen brasa kommer att gå åt.
Mörkt.
Inte så roligt längre
Det börjar kännas lönlöst att hålla koll på kungahuset. Snart kommer jag inte längre göra det. Omständigheterna är för märkliga. Det så kallade facit är alltför glasklart för spekulation. Dessutom hälsar Secret Service på hemma hos mig allt för ofta nu för tiden. Senast fick jag blommor. Det gör mig orolig.
Tröttast är jag på Hans majestät, konungen. Igår talade han förtroligt med en TV-reporter utan att inse att kameran var påslagen:
Med en finurlig blick och ett höjt pekfinger, "jag har tänkt på en grej. Egentligen är inte Lassie så smart. Allt han gör kan jag också göra. Alla tror att Lassie är så smart, men det är han inte."
Sedan ringde den majestätiska mobilen, "Hej Anna. Ja, strax. Mullinull. Och du, förresten, visst är inte Lassie smart? Nej. Slicka? Jag med. Vänta bara. Mullinull. Värm glöggen. Pipparpappa? Jasså, pepparkaka...frö av bus. Snart kommer jag och tar dig."
Sedan vände sig mannen med stort K mot reportern och mumlade något om att det gäller att vara i tiden. Secret Service tog tag i reporterns slips och drog jättemycket i den tills reportern blev blå. Det sista tittarna såg var hur reportern lipade in i kameran som vore han ett busigt barn. Blä på dig med, tänkte jag då och stängde av TV:n
Ärligt talat är jag mer än lovligt trött. Det är dags att söka inspiration på andra håll. Vi säger så.
För övrigt är det bara att lägga en hund på rygg och stryka den varsamt över "längst ner på magen" för att utröna dess kön. Det är kul att ta reda på vad en hund har för kön. Men tråkigt om den kissar medan man gör det.
Tröttast är jag på Hans majestät, konungen. Igår talade han förtroligt med en TV-reporter utan att inse att kameran var påslagen:
Med en finurlig blick och ett höjt pekfinger, "jag har tänkt på en grej. Egentligen är inte Lassie så smart. Allt han gör kan jag också göra. Alla tror att Lassie är så smart, men det är han inte."
Sedan ringde den majestätiska mobilen, "Hej Anna. Ja, strax. Mullinull. Och du, förresten, visst är inte Lassie smart? Nej. Slicka? Jag med. Vänta bara. Mullinull. Värm glöggen. Pipparpappa? Jasså, pepparkaka...frö av bus. Snart kommer jag och tar dig."
Sedan vände sig mannen med stort K mot reportern och mumlade något om att det gäller att vara i tiden. Secret Service tog tag i reporterns slips och drog jättemycket i den tills reportern blev blå. Det sista tittarna såg var hur reportern lipade in i kameran som vore han ett busigt barn. Blä på dig med, tänkte jag då och stängde av TV:n
Ärligt talat är jag mer än lovligt trött. Det är dags att söka inspiration på andra håll. Vi säger så.
För övrigt är det bara att lägga en hund på rygg och stryka den varsamt över "längst ner på magen" för att utröna dess kön. Det är kul att ta reda på vad en hund har för kön. Men tråkigt om den kissar medan man gör det.
Att vara mongool
En asiaat
i spagaat
va det som saa't
tänk va cool
att va mongool
o bära kjool
i spagaat
va det som saa't
tänk va cool
att va mongool
o bära kjool
M & M får Katerina i split o Green att grubbla
Debatten mellan anhörige Katerina Januch och recensör Åke Green tar ny fart i och med att Maries och Måns sextape numer finns tillgänglig på Internet.
Gnabbet om homoerotik har de lagt bakom sig även om de aldrig kom överens. För den som har dåligt minne kan diskussionen sammanfattas med att Åke Green delvis tog tillbaka vissa homohatiska uttalanden genom att erkänna att filmer med två kvinnor som knullar med varandra faktiskt är ganska upphetsande att se på. Katerina anser tvärtom att homoerotik män emellan lämpar sig mycket bättre på film. De är båda rörande eniga om att erigerade penisar är mycket vackra att se på, men där anser Åke att det är nog. "Morgonstånd är guld i mun", hävdar Katerina flera gånger tills Åke kräks. Där ringer gong-gongen för denna rond.
Renrasige Åke menar att all heteroerotik är vacker erotik och hyllar inspelningen som vore den en gåva från gud. Anhörige Katerina är inte lika överförtjust i filmen som Åke. Måns rör sig överlag för fort för att kunna bedömmas ordentligt och Marie verkar mest intresserad av att visa hur vig hon är. Katerina påstår att hon visst är lika vig som Marie men att hon inte tänker visa det någonsin för någon. Men om hon skulle vilja skulle hon också kunna göra viga saker. Åke bara skrattar och låtsas stretcha. Sedan gör han målmedvetet universalgesten åt henne. Den med högra handens pekfinger penetrerande det hål som bildas av vänsterhandens tumme och pekfinger.
Katerina gillar inte att Måns är rakad mellan benen medan Marie definitivt inte är det. Åke som är smygfeminist tycker att det ger en läcker touch till det hela. Katerina säger att man absolut inte kan tro att människorna på filmen älskar varandra, för så där gör man inte alls då, det är inte alls normalt. De är mer som djur. Åke skrockar något om en förståndshandikappad kungafamilj, men Katerina hör inte för hon stirrar storögt mot TV:n. Hon ser vemodig ut. Än en gång utbrister hon att hon är minst lika vig som Marie. Åke briljerar med påståendet att hans egen penis i erigerat tillstånd är dubbelt så stor som Måns. Diskussionen avslutas när Katerina inte kan sluta snegla mot Åkes gylf.
Åke smyger senare upp till Katerina och undrar om han kan ställa en personlig fråga. Det är så att han har problem med kyrkan, eller tja, egentligen gud. Närheten är borta och förhållandet känns inte längre seriöst. Kan det vara så att gud har tröttnat? Träffar någon annan? Blivit bög? Katerina berättar att standardlösningen om man har problem i förhållandet är att göra slut. Hon tilläger att detta dock faller platt om partnern har någon form av beroende eller missbruk. Då ska man bli medberoende.
Åke grunnar. Måste han bli bög? Om man inte ska vara så kinkig så är ju en erigerad penis vacker. Det vore ju lögn att kalla den annat än greppvänlig. Kan det vara en slump? Gud predikar ju kärlek. Stening kan ju stå för något annat, det mesta i bibeln är ju inte riktigt vad det sägs vara. Kanske stening står för folkets hyllning? Naken med en annan man? Som i en bastu fast lite lite närmare. Och en handduk, ärligt talat är det nästan ingenting, någonting man lika gärna kan vara utan. Två tungor i munnen? En ung slätrakad kind. En ung slätrakad kropp. För övrigt är ju kvinnor ganska märkliga. Katerina till exempel. Det vore faktiskt enklare att leva sitt liv med någon som är mer lik sig själv. I Åkes fall en man. Medberoende i guds namn. Dags att skriva ett nytt tal?
Gnabbet om homoerotik har de lagt bakom sig även om de aldrig kom överens. För den som har dåligt minne kan diskussionen sammanfattas med att Åke Green delvis tog tillbaka vissa homohatiska uttalanden genom att erkänna att filmer med två kvinnor som knullar med varandra faktiskt är ganska upphetsande att se på. Katerina anser tvärtom att homoerotik män emellan lämpar sig mycket bättre på film. De är båda rörande eniga om att erigerade penisar är mycket vackra att se på, men där anser Åke att det är nog. "Morgonstånd är guld i mun", hävdar Katerina flera gånger tills Åke kräks. Där ringer gong-gongen för denna rond.
Renrasige Åke menar att all heteroerotik är vacker erotik och hyllar inspelningen som vore den en gåva från gud. Anhörige Katerina är inte lika överförtjust i filmen som Åke. Måns rör sig överlag för fort för att kunna bedömmas ordentligt och Marie verkar mest intresserad av att visa hur vig hon är. Katerina påstår att hon visst är lika vig som Marie men att hon inte tänker visa det någonsin för någon. Men om hon skulle vilja skulle hon också kunna göra viga saker. Åke bara skrattar och låtsas stretcha. Sedan gör han målmedvetet universalgesten åt henne. Den med högra handens pekfinger penetrerande det hål som bildas av vänsterhandens tumme och pekfinger.
Katerina gillar inte att Måns är rakad mellan benen medan Marie definitivt inte är det. Åke som är smygfeminist tycker att det ger en läcker touch till det hela. Katerina säger att man absolut inte kan tro att människorna på filmen älskar varandra, för så där gör man inte alls då, det är inte alls normalt. De är mer som djur. Åke skrockar något om en förståndshandikappad kungafamilj, men Katerina hör inte för hon stirrar storögt mot TV:n. Hon ser vemodig ut. Än en gång utbrister hon att hon är minst lika vig som Marie. Åke briljerar med påståendet att hans egen penis i erigerat tillstånd är dubbelt så stor som Måns. Diskussionen avslutas när Katerina inte kan sluta snegla mot Åkes gylf.
Åke smyger senare upp till Katerina och undrar om han kan ställa en personlig fråga. Det är så att han har problem med kyrkan, eller tja, egentligen gud. Närheten är borta och förhållandet känns inte längre seriöst. Kan det vara så att gud har tröttnat? Träffar någon annan? Blivit bög? Katerina berättar att standardlösningen om man har problem i förhållandet är att göra slut. Hon tilläger att detta dock faller platt om partnern har någon form av beroende eller missbruk. Då ska man bli medberoende.
Åke grunnar. Måste han bli bög? Om man inte ska vara så kinkig så är ju en erigerad penis vacker. Det vore ju lögn att kalla den annat än greppvänlig. Kan det vara en slump? Gud predikar ju kärlek. Stening kan ju stå för något annat, det mesta i bibeln är ju inte riktigt vad det sägs vara. Kanske stening står för folkets hyllning? Naken med en annan man? Som i en bastu fast lite lite närmare. Och en handduk, ärligt talat är det nästan ingenting, någonting man lika gärna kan vara utan. Två tungor i munnen? En ung slätrakad kind. En ung slätrakad kropp. För övrigt är ju kvinnor ganska märkliga. Katerina till exempel. Det vore faktiskt enklare att leva sitt liv med någon som är mer lik sig själv. I Åkes fall en man. Medberoende i guds namn. Dags att skriva ett nytt tal?
Hemma hos Katerina hörs Susanne Lanefeldts dova stämma: "Kniiiip och...stretcha, Kniiiip....och stretcha." Fyra centimeter till, tänker Katerina, sedan kan Linn och Malena säga vad fan de vill. Sedan är jag lika vig som Marie. Fyra centimeter till, sedan ringer jag och gör slut och går ut på krogen och raggar upp en ung man.
Men den unga mannen var redan upptagen av Åke Green. För han var lika snabb som Måns.
Men den unga mannen var redan upptagen av Åke Green. För han var lika snabb som Måns.
Lalalalala
Ta på dig lila o dansa. Eller lyssna lite grand o ta på dig lila under tiden.
Den som läser det här o inte har lila på sig är en sån kall jävel som kan kissa på kanten på en offentlig toalett utan att torka efter sig.
Den som läser det här o inte har lila på sig är en sån kall jävel som kan kissa på kanten på en offentlig toalett utan att torka efter sig.
Ensam ung kvinna sökes...
Strax efter att före- och efterbilderna på Silvia publicerades i en kvällstidning dök denna annons upp på den kungliga hemsidan.
"Hon kom om våren (jag var full och yr)
Vi dansade en sommar (och lite till)
Brinn pengar brinn (deklareras aldrig)
Kvinnans namn var malört
Svar till Kungen, med hopp om diskreta möten redan till jul."
Den följdes av bittra kommentarer om att Silvia är så slät för att hon stoppar i sig så mycket bratwurst. Hovets informationschef Ann-Christine Jernberg påpekar att hon är förbannat trött på att mörka alla märkligheter som sker i den kungliga världen. Silvia äter tydligen som en häst, berättar Ann-Christine, när hon är ledsen för att ingen ser henne eller inga telefoner ringer. Kungen brukar visa hur lite han bryr sig genom att köra bil jättefort genom sitt land. Kungen tycker inte alls om att köra bil, skriver Ann-Christine, men eftersom han inte tycker om Sverige försöker han köra så fort att han inte ser något av landet. Ann-Christine skriver också att hon tycker att Daniel absolut inte skulle ligga med Viktoria om hon inte varit så känd som hon är. Man kan inte skylla på att han har varit full ofta. För han skulle definitivt inte gifta sig i alla fall. Viktoria har för övrigt varit aktuell som ersättare för Ronald mcDonald, när denne till årsskiftet går i pension. Ann-Christine hindrade anställningen i sista stund, men låter oss få veta att hon var mycket nära att låta den gå igenom, bara för att...Ann-Christine har mycket mer att säga om kungafamiljen, men hinner inte mer för tillfället eftersom hon måste jaga "candy" o parkeringsplats inför Madeleines stureplanskväll.
"Hon kom om våren (jag var full och yr)
Vi dansade en sommar (och lite till)
Brinn pengar brinn (deklareras aldrig)
Kvinnans namn var malört
Svar till Kungen, med hopp om diskreta möten redan till jul."
Den följdes av bittra kommentarer om att Silvia är så slät för att hon stoppar i sig så mycket bratwurst. Hovets informationschef Ann-Christine Jernberg påpekar att hon är förbannat trött på att mörka alla märkligheter som sker i den kungliga världen. Silvia äter tydligen som en häst, berättar Ann-Christine, när hon är ledsen för att ingen ser henne eller inga telefoner ringer. Kungen brukar visa hur lite han bryr sig genom att köra bil jättefort genom sitt land. Kungen tycker inte alls om att köra bil, skriver Ann-Christine, men eftersom han inte tycker om Sverige försöker han köra så fort att han inte ser något av landet. Ann-Christine skriver också att hon tycker att Daniel absolut inte skulle ligga med Viktoria om hon inte varit så känd som hon är. Man kan inte skylla på att han har varit full ofta. För han skulle definitivt inte gifta sig i alla fall. Viktoria har för övrigt varit aktuell som ersättare för Ronald mcDonald, när denne till årsskiftet går i pension. Ann-Christine hindrade anställningen i sista stund, men låter oss få veta att hon var mycket nära att låta den gå igenom, bara för att...Ann-Christine har mycket mer att säga om kungafamiljen, men hinner inte mer för tillfället eftersom hon måste jaga "candy" o parkeringsplats inför Madeleines stureplanskväll.
Sjucentimeterssnopp från Linköping
Eat this!
Huselius nya hyss?
Jag tycker ärligt talat att snoppen ser godast ut. Man kan ju bli generad för mindre.
Hovlig musik
Ingen kan väl ha missat prins Carl Philips nya singel "Jag ska överleva", som spelas flitigt på radiokanalerna. Rader som "jag rensar fisk, jag plockar disk" och "så rosa kan ingen vara av en slump" kan tyda på att Carl Philip slår ett slag för jämställdheten. Det är stort.
Likheterna mellan "Jag ska överleva" och discodängan "I will survive" anses av somliga som slående, men en extrainkallad Elisabeth Tarras Wahlberg bekräftar att eventuella likheter har uppkommit av en slump. Dessutom påpekar hon att de inte finns. Med andra ord är det en orginalsång på svenska och inte en översättning av en befintlig hit. Men eftersom melodin är välkänd av nästan alla kommer den troligtvis att hamna på svensktoppen och singellistan.
Prins Carl Philip menar att idén till sångens video blev till när han för sjunde gången läst ut sin favoritbok. Den handlar om hur prinsen själv förvandlas till en kentaur och springer vild och fri i en öde karg värld som befolkas endast av Tom Cruise. Äntligen får fansen se Tom naken. I horisonten brinner solen som vore den eld och mellan träden leks det kurragömma. "Du kan inte ta mig" fnittrar pojken med hästkropp i videons slutscen. Betraktaren av dramat får aldrig se dess upplösning. Man får använda sin fantasi.
Carl Philip vill inte säga mer om sin musik, hävdar Tarras Wahlberg, utan vill låta musiken tala för sig själv. Från och med nu är han bara en sång- och dansman och skakar sin tamburin i takt med höstnattens snålblåst.
Likheterna mellan "Jag ska överleva" och discodängan "I will survive" anses av somliga som slående, men en extrainkallad Elisabeth Tarras Wahlberg bekräftar att eventuella likheter har uppkommit av en slump. Dessutom påpekar hon att de inte finns. Med andra ord är det en orginalsång på svenska och inte en översättning av en befintlig hit. Men eftersom melodin är välkänd av nästan alla kommer den troligtvis att hamna på svensktoppen och singellistan.
Prins Carl Philip menar att idén till sångens video blev till när han för sjunde gången läst ut sin favoritbok. Den handlar om hur prinsen själv förvandlas till en kentaur och springer vild och fri i en öde karg värld som befolkas endast av Tom Cruise. Äntligen får fansen se Tom naken. I horisonten brinner solen som vore den eld och mellan träden leks det kurragömma. "Du kan inte ta mig" fnittrar pojken med hästkropp i videons slutscen. Betraktaren av dramat får aldrig se dess upplösning. Man får använda sin fantasi.
Carl Philip vill inte säga mer om sin musik, hävdar Tarras Wahlberg, utan vill låta musiken tala för sig själv. Från och med nu är han bara en sång- och dansman och skakar sin tamburin i takt med höstnattens snålblåst.
Michael ramar in den kund han skrämt iväg
Det har kommit en ny skiva.
Mannen, Michael, hade en chans att fånga min uppmärksamhet. Han tog den. Han lyckades.
Steg två. Få mig att köpa skivan.
Det gick sämre.
Han kom lite för nära. Han var lite för intresserad.
Mannen, Michael, hade en chans att fånga min uppmärksamhet. Han tog den. Han lyckades.
Steg två. Få mig att köpa skivan.
Det gick sämre.
Han kom lite för nära. Han var lite för intresserad.
Våga vägra vara ung
Kanske ångrar han sig, men:
Tomas Ledin-klonen Lars Winnerbäck har nu tagit steget fullt ut och drar igång "Våga vägra vara ung"-kampanjen.
PG 741112-9
Ett axplock ur manifestet, som i sin helhet finns att läsa på cd-rom, medföljande Lars kommande CD:
Redan som barn ville Lars Winnerbäck bli kallad farbror av sina föräldrar. Det var okej för dem.
Lars stora sorg i livet var länge hans sena skäggväxt. Dessa dagar är över och förbi nu. Skägget är tätt och långt. Lars är glad. Till jul önskar han sig ett litet rött paket.
Grått i skägget. Grått på tinningarna. Överlag ägnar sig folk åt oväsentligheter. De tar inte livet på allvar. Ser liksom inte poesin och romantiken i vardagen.
Lars besjunger ingenting med jättemånga ord, på ett gammaldags vis. Han tänker lillgamla tankar.
T-shirt med trycket "Våga vägra vara ung" finns i färgerna svart, brunt, beigt och vitt. Storlek S-XXL.
På tröjans baksida; Lars turnéplan sedan starten 1995.
250 SEK.
T-shirt med trycket "Gammal är äldst" finns i färgerna svart och rött. Samt brunt. Storlek S-XXL.
På tröjans baksida; Information om pensionssparande.
350 SEK.
PG 741112-9
Tomas Ledin-klonen Lars Winnerbäck har nu tagit steget fullt ut och drar igång "Våga vägra vara ung"-kampanjen.
PG 741112-9
Ett axplock ur manifestet, som i sin helhet finns att läsa på cd-rom, medföljande Lars kommande CD:
Redan som barn ville Lars Winnerbäck bli kallad farbror av sina föräldrar. Det var okej för dem.
Lars stora sorg i livet var länge hans sena skäggväxt. Dessa dagar är över och förbi nu. Skägget är tätt och långt. Lars är glad. Till jul önskar han sig ett litet rött paket.
Grått i skägget. Grått på tinningarna. Överlag ägnar sig folk åt oväsentligheter. De tar inte livet på allvar. Ser liksom inte poesin och romantiken i vardagen.
Lars besjunger ingenting med jättemånga ord, på ett gammaldags vis. Han tänker lillgamla tankar.
T-shirt med trycket "Våga vägra vara ung" finns i färgerna svart, brunt, beigt och vitt. Storlek S-XXL.
På tröjans baksida; Lars turnéplan sedan starten 1995.
250 SEK.
T-shirt med trycket "Gammal är äldst" finns i färgerna svart och rött. Samt brunt. Storlek S-XXL.
På tröjans baksida; Information om pensionssparande.
350 SEK.
PG 741112-9
Rött är kärlekens färg
Upprepning kan fylla ett syfte. Men att härmas är fult. Å andra sidan är en gång ingen gång.
Vissa saker kan inte köpas för pengar. Rött tillhör denna kategori. Rött handlar om ren kärlek, på gränsen till dyrkan. Det är något man inte kan förstå förrän man själv faller för rött.
Vad vissa än oroar sig för så är rött helt normalt och ingenting att just oroa sig för. Så länge ingen lider av det är det helt okej. Man kan ju ialla fall hoppas. Rött är ju även hoppets färg.
Rött är lent och nyputsat blankt. Rött viskar ljuvt i örat "kör mig, kör mig".
Registrera dig rött och upplev din ungdom än en gång. Men utan de där tråkiga sakerna som att trängas med andra längst bak i en buss. I stället sånt som att rött både dricker o älskar mer. Glöm ensamma kvällar. Det kan bli bara du och rött.
Bara du och rött.
(Om inte en synlig registreringsskylt får andra som älskar rött att söka upp dig för att be om att få dela din tid).
En mörk skönhet o hennes älskare
Det är svårt att förstå känslorna innan man själv äger en Honda.
Lättaste sättet att få sin egen Honda är att bjuda den på ett glas vitt vin. Men glöm för allt i världen inte bort att inte verka för ivrig. Det skrämmer bort Hondan. Du får aldrig en förlorad Honda åter. Vi pratar ägarbyte.
När du väl har fått din Honda har den dock inga hämningar. Visste man inte bättre skulle man till och med kunna kalla en Honda för slampig. Vilket i och för sig stämmer, fast på det positiva sättet. Det kan även vara på sin plats att tänka på din kosthållning om du vill orka med. Det vill du väl?
Putsa, putsa, wax on och wax off. Det är svårt att förstå känslorna innan man själv äger en Honda.
Tuta och kör. Men använd bälte.
Billström ystar schweizerost
Idag åkte jag förbi den frireligiösa sekten Ryan Airs shoppingcentra Skavsta. Utanför taggtråden, på rätt sida om verkligheten, ser jag spåren av migrationsverkets förra års stora avvisningsprojekt. En rymdraket ligger nonchalant vält på en åker, den har redan börjat rosta. Troligtvis på grund av den regniga sommaren. Projektet avbröts genom riksdagsbeslut en vecka innan det skulle påbörjas. Helt oanvänd ligger farkosten där och lär väl inte sluta betynga skattebetalarnas plånböcker förrän om ett tjugotal år.
Migrationsminister Tobias Billsträm har tidigare benämnts som en särart inom svensk politik. Uttalandet om att nästan allt han har lärt om utlänningsfrågor sedan han tillträdde som migrationsminister är att svarta män har dubbelt så stora penisar som vita män, har fått även luttrade politiker att gå i taket. O vissa kvinnliga ministrar att studieresa till Gambia.
Billström har lagt fram ett nytt förslag om hur man ska lösa den svenska migrationspolitken. Han berättar entusiastiskt om hur delar av migrationsverkets personal tagits ur normal tjänst för att förbereda för "rutschkanehålet", som är tänkt att klubbas i riksdagen under november. Samtliga partier tros enas kring detta, då valdagen är på antågande.
Lagrådet har dock invändningar. Etiken i att lura in ont anande asylsökande i ett tom rum och stänga dörren bakom dem går att ifrågasätta. Men, poängterar lagrådet, tillvägagångssättet har stöd i lagtexten. Det egentliga problemet uppstår först när migrationsverkets personal trycker på knappen som öppnar falluckan som de asylsökande trillar ned i. Migrationsverkets geologiska expertis har slagit larm efter en chockerande upptäckt.
Den evighetslånga rutschkanetunneln visar sig vara konstruerat enligt en gammal myt. De asylsökande kommer inte alls att hamna i Kina, som migrationsverket trott, utan rätt ut i Stilla Oceanen. Utan flytväst. Lagrådet menar förtvivlat att rutschkanehålet inte går i linje med den tidigare så humana och föredömliga asylpolitik som förts i Sverige. Migrationsverket har försökt nås, men utan resultat.
Riksdagen räknar röster. Under tiden grävs det för fullt i migrationsverkets lokaler.
Migrationsminister Tobias Billsträm har tidigare benämnts som en särart inom svensk politik. Uttalandet om att nästan allt han har lärt om utlänningsfrågor sedan han tillträdde som migrationsminister är att svarta män har dubbelt så stora penisar som vita män, har fått även luttrade politiker att gå i taket. O vissa kvinnliga ministrar att studieresa till Gambia.
Billström har lagt fram ett nytt förslag om hur man ska lösa den svenska migrationspolitken. Han berättar entusiastiskt om hur delar av migrationsverkets personal tagits ur normal tjänst för att förbereda för "rutschkanehålet", som är tänkt att klubbas i riksdagen under november. Samtliga partier tros enas kring detta, då valdagen är på antågande.
Lagrådet har dock invändningar. Etiken i att lura in ont anande asylsökande i ett tom rum och stänga dörren bakom dem går att ifrågasätta. Men, poängterar lagrådet, tillvägagångssättet har stöd i lagtexten. Det egentliga problemet uppstår först när migrationsverkets personal trycker på knappen som öppnar falluckan som de asylsökande trillar ned i. Migrationsverkets geologiska expertis har slagit larm efter en chockerande upptäckt.
Den evighetslånga rutschkanetunneln visar sig vara konstruerat enligt en gammal myt. De asylsökande kommer inte alls att hamna i Kina, som migrationsverket trott, utan rätt ut i Stilla Oceanen. Utan flytväst. Lagrådet menar förtvivlat att rutschkanehålet inte går i linje med den tidigare så humana och föredömliga asylpolitik som förts i Sverige. Migrationsverket har försökt nås, men utan resultat.
Riksdagen räknar röster. Under tiden grävs det för fullt i migrationsverkets lokaler.
Man går i taket
Polisen i Eskilstuna har under en längre tid gäckats av s.k. rififikupper. Eller snarare har butiker i Eskilstuna drabbats av inbrott genom att tjuvar har tagit sig in i lokalerna takvägen. Det har polisen nu gett sig den på att se till att det inte händer igen.
Enligt polisens talesman har man föreslagit butikerna att ta bort sina tak för att undvika rififikupper i framtiden. Dock har de flesta butiker varit motvilliga till detta av hänsyn till att kunderna kan komma att frysa under kalla, regniga dagar. Polisen menar att man i såfall, å butikernas sida, kan få komma att skylla sig själv efter en så dum prioritering. För har man inga varor att sälja så får man ju inga kunder.
Fast det finns fler förslag. Man funderar även över möjligheten att förlägga butiker i höghus, som går under arbetsnamnet flaggstångs- eller skyskrapegallerior. Högst upp lägger man en butik som säljer icke-stöldbegärliga varor. Tiimarii eller Glitter. Det skulle kunna stoppa tjuvars vilja att ta sig in i taket. Åtminstone om man kommer ihåg att stänga dörren till trapporna? Fast problemet är att en riktigt liderlig tjuv skulle kunna ta sig in i Tiimarii o sedan göra hål i butikens golv, det vill säga, underliggande butiks tak! Visst kan man även där lägga en mindre intressant butik för bovar. T.ex. Pressbyrån. Men även Pressbyrån skulle då ha ett golv som också är ett tak osv. För polisen erkänner att det faktiskt finns rätt envisa tjyvgybbar.
Ständiga helikoptrar, utbildade Spindelmän o eltak har diskuterats. Det sista lät bra en längre tid tills någon kom på att de flesta inbrottare bär gymnastikskor med gummisula. El känns inte genom gummi o skulle vara utan verkan mot den kriminella. Spindelmännen ratades eftersom poliser kände sig trakasserade så snart de dragit på sig suiten.
Istället lutar det åt att göra taket upptaget för tjuvarna.
Fram till tolv, låg- o mellanstadiedisco up on the roof:
Därefter tar kineserna över, eftersom de är vakna när vi sover. Precis som vice versa. Du vet att varje gång du vaknar, så somnar en kines? Innebär det att det sitter ungefär en miljard dödströtta kineser o önskar att vi svenskar var fler?
Det kommer givetvis uppstå stunder när ingen finn tillgänglig. Exempelvis när kineserna firar sitt nyår eller tvingas jobba över inför nikes julförsäljning av sportskor. Då får polisen ta visst ansvar:
"Ååååh BUUU på er tjuvar. Här kommer ni inte upp."
Som sagt är det ännu bara förslag. I planeringsstadiets första linda. Men rififikupperna skall härmed gå mot sin död o begravs i Eskilstuna en gång för alla!
Vanliga vägen går bra, meddelar polisens talesman, men takvägen kan banditerna härmed glömma!
Enligt polisens talesman har man föreslagit butikerna att ta bort sina tak för att undvika rififikupper i framtiden. Dock har de flesta butiker varit motvilliga till detta av hänsyn till att kunderna kan komma att frysa under kalla, regniga dagar. Polisen menar att man i såfall, å butikernas sida, kan få komma att skylla sig själv efter en så dum prioritering. För har man inga varor att sälja så får man ju inga kunder.
Fast det finns fler förslag. Man funderar även över möjligheten att förlägga butiker i höghus, som går under arbetsnamnet flaggstångs- eller skyskrapegallerior. Högst upp lägger man en butik som säljer icke-stöldbegärliga varor. Tiimarii eller Glitter. Det skulle kunna stoppa tjuvars vilja att ta sig in i taket. Åtminstone om man kommer ihåg att stänga dörren till trapporna? Fast problemet är att en riktigt liderlig tjuv skulle kunna ta sig in i Tiimarii o sedan göra hål i butikens golv, det vill säga, underliggande butiks tak! Visst kan man även där lägga en mindre intressant butik för bovar. T.ex. Pressbyrån. Men även Pressbyrån skulle då ha ett golv som också är ett tak osv. För polisen erkänner att det faktiskt finns rätt envisa tjyvgybbar.
Ständiga helikoptrar, utbildade Spindelmän o eltak har diskuterats. Det sista lät bra en längre tid tills någon kom på att de flesta inbrottare bär gymnastikskor med gummisula. El känns inte genom gummi o skulle vara utan verkan mot den kriminella. Spindelmännen ratades eftersom poliser kände sig trakasserade så snart de dragit på sig suiten.
Istället lutar det åt att göra taket upptaget för tjuvarna.
Fram till tolv, låg- o mellanstadiedisco up on the roof:
Därefter tar kineserna över, eftersom de är vakna när vi sover. Precis som vice versa. Du vet att varje gång du vaknar, så somnar en kines? Innebär det att det sitter ungefär en miljard dödströtta kineser o önskar att vi svenskar var fler?
Det kommer givetvis uppstå stunder när ingen finn tillgänglig. Exempelvis när kineserna firar sitt nyår eller tvingas jobba över inför nikes julförsäljning av sportskor. Då får polisen ta visst ansvar:
"Ååååh BUUU på er tjuvar. Här kommer ni inte upp."
Som sagt är det ännu bara förslag. I planeringsstadiets första linda. Men rififikupperna skall härmed gå mot sin död o begravs i Eskilstuna en gång för alla!
Vanliga vägen går bra, meddelar polisens talesman, men takvägen kan banditerna härmed glömma!
Varför vissa kvinnor saknar huvud
Nu undrar du säkert varför min fru o min mamma står o håller om Winona! O varför de saknar både huvud o fötter?
Därför att det pep till i en kvarglömd mobiltelefon som låg på bordet jag satt vid.
"Detta är ett autogenererat meddelande från Winona. Jag vill ligga med dig."
När jag berättade om meddelandet för min fru o min mamma sa de att eftersom det var jag som hittat mobiltelefonen så måste man anse att meddelandet är till mig. De blev jätteglada för min skull.
När Winona dök upp så fick hon en stor kram av min fru o min mamma.
Jag har tagit bort huvudena på min fru, Winona o min mamma för att inte röja deras identitet. (Eller, ärligt talat, min fru är blyg, min mor är ful o Winona vill inte att hennes identitet röjs. Äh...nu ljög jag igen. Lite grand. Min fru har faktiskt inget huvud. Hon ser ut så där. Men det om de andra var sant). Fötterna tog jag bort för att de var så smutsiga. Min fru o min mamma kanske kan dammsuga o svabba medan de väntar på mig. För rena fötter är viktigt, tycker jag.
Zuperznälla ZilverZarah
Det var en gång en vig man som kröp in i sitt arsle o försvann.
Zarah satt o såg mannen på youtube. Hon blev som slagen av blixten hårt i huvudet. Så där borde man kunna göra. Av bara farten halsade hon i sig det sista ur pringlesburken. När hon insåg vad hon gjort sköljde skammen över henne. Det här är fel sätt att leva, tänkte hon. Två fingrar i halsen o gurgel med klorin.
En superhjälte behöver en uniform. Hon letade längst in i garderoben o fann sin bruna sparkdräkt. Från förr i tiden. Den fastnade i brösthöjd när hon drog den över huvudet. Men den rosa träningsoverallen hängde retsamt på sin galge. Aldrig använd. Inköpt efter MTV-premiären av Outkasts Ooooh ya. O aldrig använd. Ett långt pass på muggen, sedan satt den som den skulle.
På discogolvet. Tingeling Tingeling, fattar du ingenting? Äger. Hela. Världen.
Rent allmänna slogans utan egentlig innebörd. Fettdoktorn duger. Andra läkare suger. Men det håller för tunnt. Zarah gick med i en aktionsgrupp tillsammans med andra superhjältar. Alla klädda i rosa träningsoveraller. Gert Fylking? Troligtvis är han bara en groupie. Silversurfarna. Deras idé var att sprida silvrets budskap ut i världen. Ät silver, drick silver, lev silver. Låt silvret rena dig!
Kollidoialt silver. Ni vet, det som industriföretag rensar sina rör o rengör sina verktyg med. En lysande analogi. Det är ju inte speciellt farligt att äta. Precis som etanol. Eller små mängder tandkräm. Det är möjligt att bakterier kan bli resistenta mot silvret o därigenom även mot olika sorters antibiotika. Men det drabbar ju ingen frisk. Skadorna som silvret gör på miljön är mest ett problem för små djur o växter som lever i vatten. Som fiskarna äter. Men fisk är äckligt o havet suger.
När man är inne i leken är det svårt att se klart. I'm married to the crazy scwein, they call me Kevin Federline. Men till slut syns det rätt tydligt. Efter att ha ätit, druckit o levt silver en längre tid tar man färg. Tyvärr blir man inte silver, vilket hade varit coolt. Man blir gråblå. Huden o ögonvitorna. Tänk Gollum eller den snygga nakna tjejen i X-men. Även organen inom dig kan bli gråblå. Det får du aldrig se. Men det är så ändå. Så här skriver livsmedelsverket "Det är inte farligt, men naturligtvis inte önskvärt. Dessvärre är missfärgningen permanent och går inte tillbaka även om man slutar med silvertillskott."
Dessvärre...
Gråblå passar ju sjukt bra ihop med rosa!
Delmål 1 är uppnått. Delmål 2 är lättare. Zarah berättar att hon ska göra så här: Böj dig framåt o vrid lemmarna till max, tills du känner av ett flax. Ser du hålet? Håll för näsan o kryp in.
Zarah satt o såg mannen på youtube. Hon blev som slagen av blixten hårt i huvudet. Så där borde man kunna göra. Av bara farten halsade hon i sig det sista ur pringlesburken. När hon insåg vad hon gjort sköljde skammen över henne. Det här är fel sätt att leva, tänkte hon. Två fingrar i halsen o gurgel med klorin.
En superhjälte behöver en uniform. Hon letade längst in i garderoben o fann sin bruna sparkdräkt. Från förr i tiden. Den fastnade i brösthöjd när hon drog den över huvudet. Men den rosa träningsoverallen hängde retsamt på sin galge. Aldrig använd. Inköpt efter MTV-premiären av Outkasts Ooooh ya. O aldrig använd. Ett långt pass på muggen, sedan satt den som den skulle.
På discogolvet. Tingeling Tingeling, fattar du ingenting? Äger. Hela. Världen.
Rent allmänna slogans utan egentlig innebörd. Fettdoktorn duger. Andra läkare suger. Men det håller för tunnt. Zarah gick med i en aktionsgrupp tillsammans med andra superhjältar. Alla klädda i rosa träningsoveraller. Gert Fylking? Troligtvis är han bara en groupie. Silversurfarna. Deras idé var att sprida silvrets budskap ut i världen. Ät silver, drick silver, lev silver. Låt silvret rena dig!
Kollidoialt silver. Ni vet, det som industriföretag rensar sina rör o rengör sina verktyg med. En lysande analogi. Det är ju inte speciellt farligt att äta. Precis som etanol. Eller små mängder tandkräm. Det är möjligt att bakterier kan bli resistenta mot silvret o därigenom även mot olika sorters antibiotika. Men det drabbar ju ingen frisk. Skadorna som silvret gör på miljön är mest ett problem för små djur o växter som lever i vatten. Som fiskarna äter. Men fisk är äckligt o havet suger.
När man är inne i leken är det svårt att se klart. I'm married to the crazy scwein, they call me Kevin Federline. Men till slut syns det rätt tydligt. Efter att ha ätit, druckit o levt silver en längre tid tar man färg. Tyvärr blir man inte silver, vilket hade varit coolt. Man blir gråblå. Huden o ögonvitorna. Tänk Gollum eller den snygga nakna tjejen i X-men. Även organen inom dig kan bli gråblå. Det får du aldrig se. Men det är så ändå. Så här skriver livsmedelsverket "Det är inte farligt, men naturligtvis inte önskvärt. Dessvärre är missfärgningen permanent och går inte tillbaka även om man slutar med silvertillskott."
Dessvärre...
Gråblå passar ju sjukt bra ihop med rosa!
Delmål 1 är uppnått. Delmål 2 är lättare. Zarah berättar att hon ska göra så här: Böj dig framåt o vrid lemmarna till max, tills du känner av ett flax. Ser du hålet? Håll för näsan o kryp in.
The God MC's not yet back from the lab
Kommer ni ihåg?
I'm the R the A to the K. I. M. If I wasn't then why would I say I am.
It's been a long time. The long time is getting longer.
För första gången på nästan tjugo år längtar jag mig galen efter en hiphopskiva. Nu har han skjutit upp den igen, så jag kommer inte få höra den förrän jag fyllt trettiofem. Holy holy holy.
Kris?
If I didn't I wouldn't be in here...
Men han är fyrtioett, så det är ok! Faktiskt!
I'm the R the A to the K. I. M. If I wasn't then why would I say I am.
It's been a long time. The long time is getting longer.
För första gången på nästan tjugo år längtar jag mig galen efter en hiphopskiva. Nu har han skjutit upp den igen, så jag kommer inte få höra den förrän jag fyllt trettiofem. Holy holy holy.
Kris?
If I didn't I wouldn't be in here...
Men han är fyrtioett, så det är ok! Faktiskt!
Ollade mandlar
Jag har gjort en eminent insats för små barn i år o blev avtackad i helgen. En ful farbror stod o gapade på en scen. Hans mikrofon var trasig så han fick yla som en pastor i Teheran för att få publiken att höra på o förstå. Jag fattade ingenting. Men folk runt mig applåderade så jag gjorde likadant. Sedan var det min tur. Upp på scenen, ta emot varma ord o sedan applåder.
Därefter. En liten gosse överräckte en påse med godsaker. "Från alla oss. Det är mandelkakor o lite mer". Samtidigt som jag hörde att det var mandelkakor i så visste jag att föräldern som bakat dem har ollat dem!
Men jag visste fel. När jag öppnade paketet med gosaker såg jag att mandelkakorna låg i ett fabriksinslutet paket. Med en sorts lurig vaxklump som "säkring" för att paketet var oöppnat. Kakorna har alltså inte varit framme sedan de lämnade i bageriet!
Fan! Det är ju ännu värre om de är ollade av en italiensk hårig bagargubbe! En före detta strandraggare! Kanske heter han Salvadore o har gett din syster en kliande känsla av att ha glömt något!
Hade det varit en förälder hade jag ju åtminstone vetat något så när vem det var!
Nu sitter jag istället buttert svartsjuk o ser på när min fru smaskar i sig kakorna o säger att hon älskar den välbekanta smaken. Så somrigt, så utomlands. Jag har ljugit o säger att jag är rädd för att få en allergichock. Sådana, säger min son, finns bara på löpsedlarna. Ok, säger jag o smakar en kaka. Jag tycker mig höra att min fru fnittrar. Hon kan också ha satt en mandel i halsen o jobbar på att gurgla upp den.
Därefter. En liten gosse överräckte en påse med godsaker. "Från alla oss. Det är mandelkakor o lite mer". Samtidigt som jag hörde att det var mandelkakor i så visste jag att föräldern som bakat dem har ollat dem!
Men jag visste fel. När jag öppnade paketet med gosaker såg jag att mandelkakorna låg i ett fabriksinslutet paket. Med en sorts lurig vaxklump som "säkring" för att paketet var oöppnat. Kakorna har alltså inte varit framme sedan de lämnade i bageriet!
Fan! Det är ju ännu värre om de är ollade av en italiensk hårig bagargubbe! En före detta strandraggare! Kanske heter han Salvadore o har gett din syster en kliande känsla av att ha glömt något!
Hade det varit en förälder hade jag ju åtminstone vetat något så när vem det var!
Nu sitter jag istället buttert svartsjuk o ser på när min fru smaskar i sig kakorna o säger att hon älskar den välbekanta smaken. Så somrigt, så utomlands. Jag har ljugit o säger att jag är rädd för att få en allergichock. Sådana, säger min son, finns bara på löpsedlarna. Ok, säger jag o smakar en kaka. Jag tycker mig höra att min fru fnittrar. Hon kan också ha satt en mandel i halsen o jobbar på att gurgla upp den.
Trolig återfallsförbrytare?
Är det en olycklig rubrikssättning? Eller är mannen omåttlig o har inte lärt någonting?
Man begär inte. Man ber att få!
(Vad innebär det förresten att begära resning via någon? Ska man hålla sig borta även från Pelle Svensson?)
It's all greek to me
个人主义是性感。
我的妈妈了它在我爸爸和我的体育老师，有时错。
当我的父亲忘记我母亲看，他倾向于照镜子。
Tro't den som vill:
(Jag är väl medveten om att personerna på bilden är japaner o att texten är på kinesiska. Det förändrar ingenting.)
我的妈妈了它在我爸爸和我的体育老师，有时错。
当我的父亲忘记我母亲看，他倾向于照镜子。
Tro't den som vill:
猫比狗
从中国人可以喝很醇，但要成为不同
从中国人可以喝很醇，但要成为不同
(Jag är väl medveten om att personerna på bilden är japaner o att texten är på kinesiska. Det förändrar ingenting.)
Nicka runt det för Dede
Jag har fått det förklarat för mig hur kastratorkestern Kent ser på världen. Jag har glömt förklaringen, men har kvar skissen.
När jag ser på bilden nu så tänker jag att den lilla lilla pricken är Dede o dina huvudrörelser är hennes liv.
Jag nickar. Långsamt. Men jag nickar. I takt med någonting som är mer än två öron klarar av.
När jag ser på bilden nu så tänker jag att den lilla lilla pricken är Dede o dina huvudrörelser är hennes liv.
Jag nickar. Långsamt. Men jag nickar. I takt med någonting som är mer än två öron klarar av.
Hej, jag heter Ragnar
Sveriges otäckaste man är inte medlem i Folkpartiet, något kyrkligt samfund eller MLBA. Han bara är.
Fast allt är inte vad det verkar vara.
Jag har hört ryktena om att han arbetar frivilligt med att hjälpa armlösa munmålar-barn med att borsta tänderna. Eller att han förestår en kafeteria som inte har latte på menyn utan säljer kaffe med mjölk. Han lär tydligen bära märkeskläder, men bara sådana där märket inte syns om man inte tittar efter jättenoga. Dessutom har han busskörkort o brukar skjutsa juniorlag till bortamatcher. Innan han sätter sig vid ratten gör han ett utandningsprov som aldrig ställer till problem. Han dricker ju bara kaffe med mjölk eller bara mjölk.
Inget han gör är egentligen otäckt. Det otäcka finns inom dig o mig. Sjukan. Skräcken.
Jag har ägnat tiden sedan frukost att hitta en bild där han ser mjuk o rar ut.
Till slut fastnade jag för den här:
Jo, hej då på dig du!
När Bonnie Prince Billy är glad är jag glad!
Stop me if you heard this one before...
Kvinnan som förstört min blogg genom att få mig att sätta engelska rubriker på inläggen har slagit till igen.
Den här gången har hon varit på bio. Hon såg filmen Fame igår o har efter det gett sig fan på att komma iform. Igen, tydligen. Men hon insåg när hon vaknade imorse att livet är för kort för att nöja sig med att vara i form. Hon vill mycket mer än så.
Hon vill musiken! Hon vill dansen! Mer än så! Hon vill vara geniet!
"Tänker du försöka bli nya Michael Jackson?" undrade jag. Hon tittade på mig som att jag var en bit ogrillad gris o hon muslim sedan barnsben. Hon spottade fram "Schmichael!" rätt i ögat på mig. Aj. Jag kunde tydligen åka till Jackson o äta snöbollar o klippa mig. Oj. Sen bad hon om ursäkt o sa att nej, inte nya Michael Jackson. Det är ju Darin som är det.
"Jag är the man of pure madness o hoppa runt o sjunga." En kollega som gick förbi ifrågasatte att hon är man. "Jag är feminist o har i tanken redan bränt sportbehån. Ingen sportbehå ska stoppa mitt mål!" Kollegan såg skrämd ut o gick därifrån.
Sedan moonwalkade hon framlänges bort från mig. Mot nya äventyr o utmaningar. Kvar stod jag o några till. Hon ba hej då örebroare.
I hennes värld är hon redan färdig. Hon är El Benny.
Med hatt, käpp o tydligen utan sportbehå!
Jag sitter på mina händer för att mjuka upp dem o hålla dem varma så jag kan applådera duktigt! En hand börjar somna för den får inget blod i sig. Den andra handen rör sig konstigt som om den levde ett eget liv. Jag har nog tappat kontrollen över den.
Den här gången har hon varit på bio. Hon såg filmen Fame igår o har efter det gett sig fan på att komma iform. Igen, tydligen. Men hon insåg när hon vaknade imorse att livet är för kort för att nöja sig med att vara i form. Hon vill mycket mer än så.
Hon vill musiken! Hon vill dansen! Mer än så! Hon vill vara geniet!
"Tänker du försöka bli nya Michael Jackson?" undrade jag. Hon tittade på mig som att jag var en bit ogrillad gris o hon muslim sedan barnsben. Hon spottade fram "Schmichael!" rätt i ögat på mig. Aj. Jag kunde tydligen åka till Jackson o äta snöbollar o klippa mig. Oj. Sen bad hon om ursäkt o sa att nej, inte nya Michael Jackson. Det är ju Darin som är det.
"Jag är the man of pure madness o hoppa runt o sjunga." En kollega som gick förbi ifrågasatte att hon är man. "Jag är feminist o har i tanken redan bränt sportbehån. Ingen sportbehå ska stoppa mitt mål!" Kollegan såg skrämd ut o gick därifrån.
Sedan moonwalkade hon framlänges bort från mig. Mot nya äventyr o utmaningar. Kvar stod jag o några till. Hon ba hej då örebroare.
I hennes värld är hon redan färdig. Hon är El Benny.
Med hatt, käpp o tydligen utan sportbehå!
Jag sitter på mina händer för att mjuka upp dem o hålla dem varma så jag kan applådera duktigt! En hand börjar somna för den får inget blod i sig. Den andra handen rör sig konstigt som om den levde ett eget liv. Jag har nog tappat kontrollen över den.
Chefsjobb
Jag var just med om en konstig sak.
När jag går ut o röker på jobbet får jag gå ut genom en bakdörr i matsalen. Matsalen ligger längst ner i den korridor där jag har mitt kontor. Ingen kan se in i matsalen om man inte medvetet går hela vägen dit. Ingen kan heller höra dig skrika.
När jag kom in igen efter att ha varit ute o rökt var dörren till matsalen stängd. Det är en sån där dörr som man inte är medveten om att den finns eftersom den alltid är öppen o fastställd med dörrstopp.
Mitt i salen stod min chef. Han hade en hand i fickan o i den andra höll han en kaffekopp. Han stirrade på mig med kalla ögon. Jag tittade på honom, sedan på den stängda dörren o sedan på honom igen.
Sedan frågade jag: "Vad nu då! Tänker du ge mig stryk?"
Min chef sade ingenting. Han bara fortsatte stirra på mig. Jag ryckte på axlarna o gick runt honom för att komma ut i korridoren. Då.
En kaffekopp slungad stenhårt i bakhuvudet. Jag såg stjärnor o svart om vart annat. En fuktig känsla jagade sig ned från axlarna till ryggslutet o jag insåg att jag blödde.
Samma sekund som jag föll till golvet var han över mig. Med en näve över mitt ansikte dunkade han mitt blodiga bakhuvud i golvet. Om o om. En tumme höll på att göra mig blind på ena ögat. Eftersom han är min chef vågade jag inte hugga tag i handen med mina tänder för att få honom att släppa greppet.
När jag stelnat av smärta, så nära avsvimmad man kan vara utan att vara avsvimmad, började han hoppa på mig. Två tunga skor i bröstet, magen, skrevet, knäna o ansiktet. Några revben bröts av, min näsa krossades o jag bet mig i tungan så att det gjorde ont.
Sedan minns jag inget mer förrän jag nyss vaknade upp liggandes på rygg på matsalsgolvet. Ensam. Det var ganska mycket blod på golvet, utsmetat. På min bröstkorg låg en hundralapp.
Dörren till korridoren var öppen.
Bebis bulbus
Min bebis har fått ett större huvud. Såklart. Samtidigt har hans ansikte blivit mindre. Det är mycket märkligt. Jag trodde i några dagar att jag misstog mig o det rörde sig om en optisk villa. Men icke. I förrgår tog jag fram en linjal o mätte avståndet mellan ögonens ytterkanter, samt avståndet mellan ögonbrynen o underläppen. Det var en knappt märkbar skillnad, men ändå en skillnad.
Ansiktet har krympt.
Samtidigt passar mössorna o huvorna allt sämre. De börjar bli för små för hans huvud. O de är inte tvättade eller så. Omkretsen hafver således ökad en del. Schkallbaazen.
Jag undrar om det gör ont inuti honom. Han ser ut nästan precis så här:
Jag har ingen aning om varför det har blivit så. Men visst är det konstigt, va?
Ansiktet har krympt.
Samtidigt passar mössorna o huvorna allt sämre. De börjar bli för små för hans huvud. O de är inte tvättade eller så. Omkretsen hafver således ökad en del. Schkallbaazen.
Jag undrar om det gör ont inuti honom. Han ser ut nästan precis så här:
Jag har ingen aning om varför det har blivit så. Men visst är det konstigt, va?Majs är najs!
Videon är hemsk, men jag kan blunda. Det här är nostalgi för mig:
Om du inte blundat, utan råkat kika, så vill jag bara säga att jag tar avstånd från filmens tolkning av sången. De har givetvis rätt, inser jag trettio år senare. Men jag vill inte låta dem solka min vackra barndom, som är det enda oskyldiga jag har. Åtminstone gällande denna sång tar jag härmed avstånd från all tolkning rörande olagligt intag!
Majs är najs!
Killen i filmen Min vänstra fot, fast på riktigt
Jag o min fru är helt förtvivlade. Vi har precis gjort den fasansfulla upptäckten att vår son är vänsterhänt.
Det innebär ju en total omställning av det vardagliga livet när man har ett handikappat barn.
Jag ser fram emot ett liv fyllt av inköpsresor där små barn o gamla tanter glor oförskämt när vi parkerar på handikapparkeringen. Fullt av släkt o vänner som menar att det inte är hela världen, att det faktiskt gör honom speciell o liksom ger honom ett STÖRRE O VARMARE HJÄRTA än andra barn. Då kan ju ni köpa in dräggelhandukarna, tänker jag då. Om det vore en sån ynnest att få ett handikappat barn, skulle väl doktorer i smyg erbjuda typ askorbinsyra till havande kvinnor för en lämplig summa muta. Barn till de som närmast drabbades av katastrofen i Tjernobyl skulle vara hårdvaluta på adoptionsmaknaden. Så är det ju faktiskt inte.
Nej, handikappade barn är som feng shui-inredda lägenheter. Enormt trevligt o snyggt hos andra, men ingenting som man själv vill ha om man inte är dum i huvudet.
Min framtid kommer vara att rulla runt mitt handikappade o sportintresserade barn mellan lämpliga aktiviteter. Förrutom normal dagverksamhet då. Rullstolscykling, blindbock, stadsorientering o innebandy. Ingenting med motorer eller lättantändeliga vätskor. Däremot fullt av små mjuka bollar av skummgummi. Hjälmar när ingen annan har hjälm o stödhjul livet ut. Små visselpipor o tittutlekar som får oss att skratta tillsammans så att vi nästan dör. Jag är uppgiven o redan nu rätt uttråkad.
Min fru hon tänker ta tag i det här. Flera av hennes bästa vänner genom åren har varit handikappade, så hon är rätt van vid situationen. Hon svänger redan en krycka som det vore en del av hennes egen kropp. När hennes glasögon går i golvet tar hon vant upp dem o sätter dem på näsan o kan glömma bort för en kort stund att även hon är handikappad. Hon o hjälpmedelscentralen har gett sig fan på att vi ska lyckas med vår son. Jag kommer få baka kakor till jul o min son målar små märkliga tavlor med munnen. Detta ska jag sälja på jobbet för att sponsra min sons aktiviteter. Min fru siktar mot Paralympics 2020-någonting för vår son. Hon menar att det kommer ge honom ett värde bland människor som även utomstående kan uppskatta. När han flyttar till gruppboende eller åtminstone får en personlig assistent tänker hon börja föreläsa i högskoleaulor på helgerna om hur svårt vi haft det men hur bra vi klarade det. Min fru visslar ständigt på den där "kommer du ihåg vad du gjorde i somras", medan hon övar sig att i sympati övar sig att äta med skeden i fel hand, sedan idén slog henne.
Säkert kommer vi att klara det. Det är en bit att gå, full av folks fördomar o egna eftergifter som måste göras, men, tja. Livet går ju vidare även sedan man drabbats av Guds straff. För hur mycket man än önskar att man inte blivit född, eller åtminstone att ens son inte blivit född, så är det ju bara att acceptera läget.
Det är sådant som steg för steg, gradvis, gör en vinnare.
Det innebär ju en total omställning av det vardagliga livet när man har ett handikappat barn.
Jag ser fram emot ett liv fyllt av inköpsresor där små barn o gamla tanter glor oförskämt när vi parkerar på handikapparkeringen. Fullt av släkt o vänner som menar att det inte är hela världen, att det faktiskt gör honom speciell o liksom ger honom ett STÖRRE O VARMARE HJÄRTA än andra barn. Då kan ju ni köpa in dräggelhandukarna, tänker jag då. Om det vore en sån ynnest att få ett handikappat barn, skulle väl doktorer i smyg erbjuda typ askorbinsyra till havande kvinnor för en lämplig summa muta. Barn till de som närmast drabbades av katastrofen i Tjernobyl skulle vara hårdvaluta på adoptionsmaknaden. Så är det ju faktiskt inte.
Nej, handikappade barn är som feng shui-inredda lägenheter. Enormt trevligt o snyggt hos andra, men ingenting som man själv vill ha om man inte är dum i huvudet.
Min framtid kommer vara att rulla runt mitt handikappade o sportintresserade barn mellan lämpliga aktiviteter. Förrutom normal dagverksamhet då. Rullstolscykling, blindbock, stadsorientering o innebandy. Ingenting med motorer eller lättantändeliga vätskor. Däremot fullt av små mjuka bollar av skummgummi. Hjälmar när ingen annan har hjälm o stödhjul livet ut. Små visselpipor o tittutlekar som får oss att skratta tillsammans så att vi nästan dör. Jag är uppgiven o redan nu rätt uttråkad.
Min fru hon tänker ta tag i det här. Flera av hennes bästa vänner genom åren har varit handikappade, så hon är rätt van vid situationen. Hon svänger redan en krycka som det vore en del av hennes egen kropp. När hennes glasögon går i golvet tar hon vant upp dem o sätter dem på näsan o kan glömma bort för en kort stund att även hon är handikappad. Hon o hjälpmedelscentralen har gett sig fan på att vi ska lyckas med vår son. Jag kommer få baka kakor till jul o min son målar små märkliga tavlor med munnen. Detta ska jag sälja på jobbet för att sponsra min sons aktiviteter. Min fru siktar mot Paralympics 2020-någonting för vår son. Hon menar att det kommer ge honom ett värde bland människor som även utomstående kan uppskatta. När han flyttar till gruppboende eller åtminstone får en personlig assistent tänker hon börja föreläsa i högskoleaulor på helgerna om hur svårt vi haft det men hur bra vi klarade det. Min fru visslar ständigt på den där "kommer du ihåg vad du gjorde i somras", medan hon övar sig att i sympati övar sig att äta med skeden i fel hand, sedan idén slog henne.
Säkert kommer vi att klara det. Det är en bit att gå, full av folks fördomar o egna eftergifter som måste göras, men, tja. Livet går ju vidare även sedan man drabbats av Guds straff. För hur mycket man än önskar att man inte blivit född, eller åtminstone att ens son inte blivit född, så är det ju bara att acceptera läget.
Det är sådant som steg för steg, gradvis, gör en vinnare.
Ring of fire är som smaklös saffran för dig
Får jag presentera naturens eget anus. Ringblomman. Elden i din trädgård. Ungefär lika sexig som falukorven.
Ståndare o pistiller i överflöd är det som främst utmärker denna växternas svar på katolska präster. Fast tro inte att ringblomman är elak. Det är ju trots allt bara en blomma bland blommor.
Liksom Amishfolket trivs ringblomman bäst lite isolerad från omvärlden o frotterar sig gärna i hästbajs. Jag älskar inte Amishfolket trots att jag aldrig mött dem. Men jag har hört i de gamla sångerna att de ibland går på gatan som ovanliga män. Det är så ringblommigt av dem.
Din mamma älskar däremot ringblommor. Hon skulle trivas i en värld där ringblomman var den enda blomman som fanns. Kunde man äta ringblomma på pizza skulle din mamma beställa en ringblommapizza. Det får mig att ömma för din mamma. Ärligt talat funderar jag till o med på sexställningar som jag skulle kunna pröva med din mamma. På en bädd av ringblommor.
När du kommer hem en dag kan det vara så att jag o din mamma möter dig i hallen med varsitt leende. Din mammas leende kommer vara sjukt brett o hemlighetsfullt utan att dölja någonting. Jag kommer bjuda till bords o tvinga dig att smaska ris som jag hävdar vara kryddat med saffran. Egentligen är det falskt saffran som jag utvunnit av ringblomman. Det ger ingen smak men en härlig färg.
Ringblomman lever i omkring ett år. Sedan antar jag att du får ha din mamma för dig själv.
Ståndare o pistiller i överflöd är det som främst utmärker denna växternas svar på katolska präster. Fast tro inte att ringblomman är elak. Det är ju trots allt bara en blomma bland blommor.
Liksom Amishfolket trivs ringblomman bäst lite isolerad från omvärlden o frotterar sig gärna i hästbajs. Jag älskar inte Amishfolket trots att jag aldrig mött dem. Men jag har hört i de gamla sångerna att de ibland går på gatan som ovanliga män. Det är så ringblommigt av dem.
Din mamma älskar däremot ringblommor. Hon skulle trivas i en värld där ringblomman var den enda blomman som fanns. Kunde man äta ringblomma på pizza skulle din mamma beställa en ringblommapizza. Det får mig att ömma för din mamma. Ärligt talat funderar jag till o med på sexställningar som jag skulle kunna pröva med din mamma. På en bädd av ringblommor.
När du kommer hem en dag kan det vara så att jag o din mamma möter dig i hallen med varsitt leende. Din mammas leende kommer vara sjukt brett o hemlighetsfullt utan att dölja någonting. Jag kommer bjuda till bords o tvinga dig att smaska ris som jag hävdar vara kryddat med saffran. Egentligen är det falskt saffran som jag utvunnit av ringblomman. Det ger ingen smak men en härlig färg.
Ringblomman lever i omkring ett år. Sedan antar jag att du får ha din mamma för dig själv.
Han finns fast han inte syns
Liu Bolin fascinerar mig. Han måste vara typ Chers trummis på sin fritid.
Visst kan man se det han gör som stor konst o skicklighet. Men visst undrar man ändå vad som en gång drev honom till att börja med just denna konstform.
Det känns mer än aningen fluktigt.
Han måste vara den där killen i plugget som tjatade sig halvdöd om att du skulle ner på knä o bli en pall så att han kunde kika in i volleybollflickornas omklädningsrum. Du minns dreglet (?) du fick i håret. Liu Bolin, know what i mean. Han måste åtminstone vara lillebror.
Visst kan man se det han gör som stor konst o skicklighet. Men visst undrar man ändå vad som en gång drev honom till att börja med just denna konstform.
Det känns mer än aningen fluktigt.
Han måste vara den där killen i plugget som tjatade sig halvdöd om att du skulle ner på knä o bli en pall så att han kunde kika in i volleybollflickornas omklädningsrum. Du minns dreglet (?) du fick i håret. Liu Bolin, know what i mean. Han måste åtminstone vara lillebror.
En teckning
Jag fick post idag. Det var ett brev med en teckning i. Ingen förklaring i övrigt förutom det som stod på baksidan av teckningen.
"Tjära komerotardig,
jag har ritat N teckNiNg till dig.
FroN Kal Bilt"
Jag tror att han vill säga någonting. Någontins som hans blogg inte ger utrymmer för.
Tre oppositonsledare står med otäcka vapen o försöker slå sig in i huset som Kal bor i. Mona har en röd klänning o piska. Hon verkar vara den som bestämmer, trots att de andra två verkar ivrigare att utföra dåd. Kal har inte ritat Maria. Jag tror att han inte hann med det eller glömde bort henne. Eller så var han rädd för att verka sexistisk.
Gräsmattan är närapå manisk välordnad. Välplanerad. På var sida om dörren har man planterat fyra buskar i en rektangel. Om några år har buskarna fyllt ut framför fasaden. Kan det vara en varning till framtiden? Se till att ha fortsatt kompetenta trädgårdsmästare.
På den vänstra sidans träd växer blåa bär o på den högra sidans träd röda frukter. Symbolismen talar för sig själv. Hos sossarna gror blåa idéer. Istället är det moderaterna som blivit till arbetarnas parti. Kanske att det står för att det finns plats för alla o en del av allt inom alla. I alla fall så finns det ingen värdering i det hela. Kal utelämnar kalla fakta o låter betraktaren avgöra själv om något är bättre eller sämre. Det är närapå vetenskapligt av honom. Sådan kyla skådas sällan i dagens konst där allt går ut på att chockera eller skriva betraktaren på näsan vad man är ute efter.
Ur skorstenen pyr det en hemtrevlig rök. De som är därinne har det mysigt o ombonat. Vet de om att de är under attack? Varför försvarar de sig i så fall inte? Anser de att de inte behöver försvara sig? Kanske finns det minor på gången upp till huset som spränger den oförsikte oinbjudne gästen i blodiga småbitar. Eller laserstrålspistoler i träden som smälter fiender till atomer. Eller är det bara så att de just nu äter mat i godan ro o tänker ta itu med problemet snart? Kanske ligger de till o med i bakhåll utanför bild o fångar de tre i ett nät. Kanske har de redan smugit sig på bakifrån o stulit Maria o håller henne i en kall, mörk o fuktig jordhåla där hon får svårt att andas efter ett tag. Bilden föder många frågor. Det är stor konst.
Solen blickar ointresserat ner över det som händer. Solen har sin gång, helt enkelt. Fyra år är ju högst en blinkning för den som är med en tid. Eller är det så att solen kissar på huset?
Nu vet jag inte vad jag ska göra av teckningen. Är det ett dokument om vår samtid som är värt att spara eller ska jag lämna den till pappersinsamlingen så att den kan bli till ett filpaket? Kanske utnyttjar jag den för att få fjutt i höstbrasan senare idag. Eller så skriver jag mitt eget namn på framsidan så att jag slipper rita en egen teckning. Då kan jag ge den till min mamma när hon fyller år o säga att det är huset vi bodde i som barn. Kanske påstå att figurerna är hon, jag o min bror. Det är sexigt att lura sin egen mamma. Tycker jag i alla fall.
Är det gris?
Det här verkar ju bara sjukt gott till jordnötsglass!
Of course there are no us and them, but them do not think the same
Nej, jag kan inte säga schibbolet.
Varför skulle jag behöva det?
Varför skulle jag behöva det?
Till ett överårigt blöjbarn
Min son fyller tre idag.
Det började som en pundare från Seattle, men det blev för afrikanskt för vår smak o det fick bli en komedi från ovan i stället. Det är en intern historia som jag inte delar med mig av.
Det enda trick han kan är att låtsas kissa på mig när jag är trist.
Det är inte det enda jag lärt honom, men det enda han förstått. På dagis kan de inte förklara om felet ligger i mig eller om jag skulle letat mer nogsamt efter en kvinna att para mig med. Min fru hävdar att det ligger i begreppet första bästa att hon faktist ansetts vara bäst. Filosofiskt måste jag hålla med henne. Men när jag ser min son springa omkring i vardagsrummet är känslan ändå att jag är lurad.
(Jag har glömt att fota honom. Han har i o för sig bara funnits i tre år, så det är inget jag lägger mig till last. Men jag hittade en kort av en kille som är mycket lik honom. Det duger ju lika bra. Jag kan kasta min kamera, för det finns jättemånga kort av den här killen på Internet.)
Normalt ska ju inte såna som jag föra mina gener vidare. Det har med det naturliga urvalet att göra. Det är därför människan var snabb med att uppfinna alkohol. Så att gjort kan bli gjort o vi har något vi får leva med varenda minut tills vi dör. Han befinner sig fem mil från mig just nu, men jag känner att han kissar mot mig.
Kiss back on you, love! När du lär dig engelska har jag lagt ner denna blogg!
Det började som en pundare från Seattle, men det blev för afrikanskt för vår smak o det fick bli en komedi från ovan i stället. Det är en intern historia som jag inte delar med mig av.
Det enda trick han kan är att låtsas kissa på mig när jag är trist.
Det är inte det enda jag lärt honom, men det enda han förstått. På dagis kan de inte förklara om felet ligger i mig eller om jag skulle letat mer nogsamt efter en kvinna att para mig med. Min fru hävdar att det ligger i begreppet första bästa att hon faktist ansetts vara bäst. Filosofiskt måste jag hålla med henne. Men när jag ser min son springa omkring i vardagsrummet är känslan ändå att jag är lurad.
(Jag har glömt att fota honom. Han har i o för sig bara funnits i tre år, så det är inget jag lägger mig till last. Men jag hittade en kort av en kille som är mycket lik honom. Det duger ju lika bra. Jag kan kasta min kamera, för det finns jättemånga kort av den här killen på Internet.)
Normalt ska ju inte såna som jag föra mina gener vidare. Det har med det naturliga urvalet att göra. Det är därför människan var snabb med att uppfinna alkohol. Så att gjort kan bli gjort o vi har något vi får leva med varenda minut tills vi dör. Han befinner sig fem mil från mig just nu, men jag känner att han kissar mot mig.
Kiss back on you, love! När du lär dig engelska har jag lagt ner denna blogg!