Lilla ludde går på vägen
I Eskilstuna kommun är 1,9 kilometer för kort. Allt under 2 kilometer är en barnlek, en promenad i det fria.
Tidigt på morgonen kommer lilla Ludde, håhåjaja, bärandes på sin kudde, håhåjaja. Det enda som hindrar den sömndruckne gossen att komma till skolan är en massa risker. Framförallt de sista hundra meterna verkar avgörande.
Så här tänker lilla Ludde medan han går till skolbussen. Han har gott om tid att tänka.
Normalt är 1,9 kilometer inte särskilt långt. Usain Bolt skulle kunna springa sträckan på runt fyra minuter. Men det är under perfekta förhållanden. Fast i mörket finns djupa hål att trilla i o fula gubbar som vill dig ont. En o annan bil som har svårt att se dig bland alla träd i skogen. I verkligheten skulle det kanske ta Usain Bolt sex minuter att ta sig fram längs en sådan hinderbana. Sommartid. På vintern är det kallt. Man fryser o vill bara lägga sig ned i den varma varma snön o blunda, allt för att komma undan snöstormen o vildvittrorna. Snön är halkig o stegen far åt alla håll, precis som bilarna som bråskar till jobbet med slitna vinterdäck. Bolt behöver nio minuter. Då skulle det ändå vara världsrekord med 1,9 sekund. Lilla Ludde är sju år o går vägen på runt fyrtiofem minuter. Samma tid som Zlatan gör några miljoner på innan han vilar en kvart inför nästa miljoner. Kanske om Lilla Ludde låtsas att det är en fråga om miljoner, att vägen till skolbussen känns lättare för honom? Tänk i alla fall om det var Bolt som körde skolbussen. Då skulle de sista avgörande hundra meterna gå så fort att det kanske inte skulle spela någon roll för någon om bussen tog den omvägen. Dessutom är det ju inte omvägen som är problemet, det är ju att omvägen är för kort för att tas. Så det skulle ju gå ännu snabbare om en buss körde sträckan i verkligheten!
När lilla Ludde kommer fram till skolan är han trött. Fröken är snäll o låter lilla Ludde ta sin kudde o vila lite grand. För om några timmar ska han traska fyrtiofem minuter igen. Håhåjaja. Han har fått låna ett lasersvärd av en kompis i klassen. Kanske det hjälper honom att synas lite bättre o kanske det skrämmer iväg åtminstone en del av de hemska varelser som rör sig i skogarna om kvällen. Ludde Skywalker ställer in sig på hårda tider.
Apropå hårda tider så är det inte långt till val. Även där finns det gränser som det ska hållas idiothårt på. Enligt den senaste SIFO-mätningen bland Eskilstunas valkretsar så verkar det vara svårt för stadens skolskjutsförvaltning att hålla sig kvar. De har bara 1,9 % av rösterna i dagsläget o 2 %-spärren ser avlägsen ut. Det kan vara en tanke för den som står 1,9 våningar upp i kommunhuset o precis ska börja sin arbetsdag 0,1 våning upp.
Law and Order, snart i en lagpraxis nära dig!
Det framgår inte hur eller vad Joan Madden fick betalt för sitt arbete.
Madden kanske kan se till att förbjuda mina ord, men Madden kan aldrig få mig att sluta gissa eller se saker när jag blundar.
Aftonbladet menar att amerikanska lagar råder världen över. Nu gäller det alltså för tidningen att passa sig nästa gång Mikael Persbrandt eller Försäkringskassan kommer på tal.
Inte för att det finns något som tyder på att Persbrandt är särskilt promiskuös eller att de som arbetar på Försäkringskassan generellt har fler kortvariga sexuella förhållanden än folk i övrigt. Inte heller att någon av de nämnda är dummare eller grymmare än medelsvensson. Men ändå.
http://kommerotardig.blogg.se
Nu ringer telefonen. Nu undrar någon i din familj vart du är. Du ropar "Tyst, jag vill vara i fred. Jag ska precis till att läsa Kommerotardigs nya inlägg."
Om du har varit här förut så vet du ju ungefär vad du förväntar dig. Ett inlägg där någon av följande kommenteras: Kungafamiljen, diverse politiker, skribenter, celebriteter, Nordic Battle Group osv... Kanske funderar du på om Johan T Lindwall någonsin kommer nämnas igen. Du har ju blivit lovad att slippa honom. Åtminstone här, för mer än så kan du ju inte kräva. Du som har varit med här länge saknar kanske Linda Skugge, Sigge Eklund, Ulrika, Dede o Alexandra Pascalidou. Fast du förstår såklart varför de inte är med längre, förutom som gästinhoppare då o då. Men den gamla goda tiden var givetvis den bästa tiden. Så är det alltid, Kommerotardig är inget undantag.
Ibland har inläggen relevans för någon dagsaktuell händelse, även om det ofta skrivs om på ett sätt så att det inte riktigt speglar verkligheten. Men ibland speglas verkligheten kanske lite sannare än vad verkligheten egentligen har varit. Det kan vara rätt roligt när det faller väl ut. En del inlägg förefaller dock som att det mest är någon form av påhittat nonsen med oklart syfte. Dessutom verkar kommerotardig ganska grinig, ibland onödigt kritisk till omvärlden. Är det en ung pojke eller en gammal tant som skriver? Det påstås ju vara en 34-årig man som ligger bakom, men det mesta i övrigt är ju lögn, så är det något du vågar lita på? Fast det är kanske inte så viktigt när det kommer till kritan. Har du funderat på om det kan vara flera personer som ligger bakom? Det är i alla fall ärligt talat rätt sällan som någon person uppskattas i den här bloggen. Å andra sidan är den betitlad Kommerotardig, vilket tyder på att författaren vill "sätta åt" någon. Det finns ju faktiskt ett stort antal hyllningsbloggar som man kan läsa om det är sådant man är ute efter.
Nalle Nelly känner du ju till nu. Troligtvis accepterar du att han har en plats i bloggen även om du kanske inte anser att det egentligen är en plats för honom. Men du kan leva med den lilla björnen. Du försöker se honom som ett inslag bland andra. Ett sådant som du kan välja att hoppa över eller läsa. Det är ju helt möjligt att snabbt ta sig över till Blondinbella om du upptäcker att det senaste inlägget från Kommerotardig handlar om Nelly. Eller till Stationsvakt om det lockar mer.
Även om det kan vara svårt att på förhand veta vad du kommer få läsa när du besöker sidan så är det ändå sällan som du förvånas eftersom det över tid börjar skönjas både mönster o en o annan upprepning. Inte dagens outfit, filmen jag såg i går kväll eller bilder på vad man ätit, någon som festar eller badar. Men någonstans ditåt. Någon gång störa, men mest förströ, är en liten rad som dyker upp i huvudet på dig.
Nu tittar någon fram i dörröppningnen o undrar var du håller hus o vad du gör. Du rycks tillbaka till en annan slags verklighet. Det verkliga i det overkliga.
"Jag har precis läst ut Kommerotardigs nya blogginlägg. Jag kommer."
Att benämna färgen grönt utan att uttala ordet grönt
.Den där presskonferensen som Madeleine o Jonas höll den dagen då de outade sin förlovning. Minns ni?
Enligt en bekant som såg den på TV:n så hade de kallat pressen till sig för att basunera ut sitt nya gemensamma "namn". Madeleine är ju prinsessa, men Jonas kan aldrig få titeln prins. Därför är ju någon form av uppgivenhet eller avundsjuka min inledningsteori angående deras nya namn:
För visst får man känslan av att de har sneglat en aning på artisten som hette Prince förut. Han som döpte sig till ett rätt svåravritat tecken. Jag minns när jag skulle beställa alla hans skivor en gång. Det var en olöslig gåta för mig hur jag skulle skriva in artistens namn i sökrutan. Det är från o med den dagen jag beslöt mig för att köpa alla skivor av Chumbawamba istället. Där hade jag i alla fall en sportslig.
Det uppstod viss förrvirring på presskonferensen. Det var ju uppenbart att de som tidigare kallades Jonas o Madeleine valt att gemensamt döpa om sig till grönt. Fast ändå inte, log hon som tidigare kallades Madeleine, för uttalet av färgens namn bör inte sammanblandas med det som ögat ser. Namn är ett begrepp. Detta namn kan ändras, till exempel genom att folk från olika länder benämner det på olika sätt. Men det ögat ser o registrerar kan aldrig ändras. O det är det som de heter från o med nu. Journalisterna fick lite info om näthinna o färgåtergivning, men det var tydligen sånt där vanligt svammel som egentligen inte tillförde något. Det man var intresserad av var varför de genomgått namnbytet, en eventuell symbolik eller hur man framöver i skrift skulle kunna särskilja den ena från den andra. O framför allt uttalet. Men det hanns inte med.
Konferensen avbröts rätt tvärt, redan efter någon minuter. Det var tydligen Johan T Lindwall som råkade fråga om de hette även mörkare eller ljusare nyanser av grönt. Om inte, hur vitt är det i så fall ok för kvällspressen att tänja på nyanserna av namnet. Det var tydligen en typografisk fråga som hans kollega akut frågat honom om på mobilen. Han som tidigare hette Jonas stelnade till. I över en minut stirrade han ut över journalisthögen o in i inte något.
"Det har vi nog inte tänkt på. Grönt, alltså inte som i ordet, utan som det ser ut, alltså färgen, ja du fattar. Fast om ljusgrönt, eller smaragdgrönt, ja, du fattar."
Johan T Lindwall tänkte sig inte för:
"Nej?"
"Kallar du mig dum?" for hon som tidigare kallades för Madeleine upp o ylade. Hon gjorde en rätt majestätisk gest av rätt etikett. Två vakter kom o hämtade Johan, som inte setts sedan dess. Han kommer aldrig nämnas i denna blogg igen.
Träff!
Adressen var givetvis hemlig. Genom sekretesslag hindrades vi att få ut den. Men genom att överklaga detta hamnade ärendet i förvaltningsdomstol. Där var det bara att kräva ut befintligt material i ärendet. I detta material ingick adressen.
Vi har hittat dem:
Paranoidas Riksförening
Munkbron 1
Box 2373
103 18 STOCKHOLM
08 - 723 25 00
Bara för att du är paranoid, så betyder det inte att vi inte är ute efter dig.
K-K-Kom o köp!
Specialschampot för hår som varit intryckt i en strut i flera timmar är säkert jättebra. Vitaminsteroiderna, har väl prövats fram o kanske bidragit till ett o annat olympiskt löparguld, men är säkert åtminstone inte testade på djur. O ja, schampot finns såklart även mot krulligt hår.
Men den där muntvätten kan deras mammor inte ha använt sig särskilt mycket av. Antagligen för att den inte funkar.
Köp den aldrig.
Dagens namnsdagsbarn
Mannen som i sista stund petades från popundret Triad, inte för att han inte skulle passa in, utan för att Janne Bark vägrade gå med på namnet Kvartett. Den personliga skism som uppstod efteråt har liksom skotten i Sarajevo drabbat oss alla.
Uno hämnades sedemera genom att hålla Janne Bark o svenska folket under ytan i många många år.
Triad hämnades tillbaka genom att för all framtid förstöra den högtid Uno håller högst av. Julen.
Bush glömde bomba o nu lär väl ingen göra det, vad Nordic Battle Group än tror o hävdar.
Någon annan får sköta mellansnacket
Därför kom jag ihåg hur mycket jag tycker om det här:
Edit 1: När mina barn såg denna video för något år sedan så vägrade de att tro på att det inte var jag som var i TV:n o sjöng. Jag hade ofta en tröja rätt lik den som D.B har. Nu för tiden byter jag kläder flera gånger i veckan. D.B. har samma tröja på sig nu som när jag såg videon första gången. Han behöver en flickvän. Det får mig att tänka på:
Edit 2: När jag frågade min fru en gång om hon tyckte att D.B. var snygg o kunde tänka sig att gifta sig med honom istället för mig, svarade hon "aldrig i livet!" När jag senare frågade henne om hon kunde tänka sig att ligga med D.B. åtminstone, svarade hon att hon inte skulle göra något som Åsa Waldau inte skulle göra.
Att inte komma till skott
Svenska soldater i Afghanistan har vapen som inte fungerar. Jag gissar att en anonym talibankälla snart låter hälsa genom en raspig mobiltelefonfilmning på youtube att svenskarna borde sluta gnälla, trasiga vapen har väl ingen dött av!
Själv har jag ju alltid ifrågasatt nödvändigheten av de mäktiga ländernas prövsprängningar av kärnvapen. It wouldn´t be the end of the world om de inte fungerade.
Vart är du, min söta lilla ponny?
Den som inte gråter när den läser detta, har inget hjärta!
De två första kommentarerna efteråt ger dessutom en jättebra förklaring till skillnaden mellan djur o varför vissa nyheter blir till.
Den som inte fattar det här som jag lånat från en fantastisk tankenötssida, har ingen hjärna:
"Du tar ett fyrsiffrigt tal (alla tal går ej, men alla fyra sista siffror som man kan ha i personnummret går).
Vi tar mitt pers.nr. till exempel: 1494, det man gör med detta tal är att kasta om siffrorna så att du får största möjliga tal, och sedan subtrahera det talet med det minsta talet du kan kasta om det till. Resultatet forstätter du att göra likadant med.
Efter ett antal serier (olika beroende på ??) kommer du fram till ett ganska speciellt tal, nämligen 6174. Detta tal uppkommer alltså förr eller senare vad man än börjar med för tal! Hänger du med?
Så här:
1494:
9441 - 1449 = 7992 (Nu fortsätter du med detta tal och gör likadant!)
9972 - 2799 = 7173
7731 - 1377 = 6354
6543 - 3456 = 3087
8730 - 378 = 8352 (Om en nolla uppkommer så får det "lilla talet" 3 siffror)
8532 - 2358 = 6174 (Här kommer vi till "det magiska talet = 6174)
Nu provar vi med siffrorna: 1495
9541 - 1459 = 8082
8830 - 288 = 8532
8532 - 2358 = 6174
Det är alltså olika från tal till tal hur många steg det blir. Men varför blir det så här?"
Kanske mannen eller kvinnan som funderat ut ovanstående skulle kunna hjälpa till o leta ponny?
Äntligen i stegrande skala!
Äntligen!
Lars Kepler är avslöjad. Det är en författare som inte gett mig mersmak tidigare. O dennes fru. Hypnotisören får alltså hamna i "Böcker som jag inte har lust att läsa, men som det ändå känns som om jag har läst eftersom alla andra läst den eller i alla fall pratar om den hela tiden - kategorin."
Fast det är Aftonbladet som ligger bakom avslöjandet o det är inte bekräftat ännu. Det finns alltså en liten liten möjlighet att:
Äntligen!
Igår kunde hovets presschef Nina Eldh inte bekräfta någonting. Idag fick hon veta att Madeleine o Jonas planerat det sedan länge. Haha, de lurade Nina o satte varandras ringar på fingrarna redan för två veckor sedan. Sedan har de hållit sina vänsterhänder gömda när de träffat Nina. Kungen har vetat det från första dagen, eftersom Madeleine frågade honom om hon fick. Han ska alltså ha en eloge för att under två veckors tid inte ha råkat försäga sig till Nina eller någon av Johan T Lindwalls små spioner! Inte ens skarpa reportrar som Anna Lindmarker eller liknande verkar ha fått veta något. Nu håller vi alla tummarna för att det är ok för regeringen att Madeleine o Jonas förlovar sig. Det enda som kan gå fel är väl något i stil med att Beatrice Ask har blivit hemligt kär i Jonas efter att ha läst igenom hans personliga korrespondenser o därför sätter stopp för att själv kunna få honom.
I eftermiddag håller Madeleine o Jonas presskonferens. Vad finns att säga på en presskonferens? Vi är kära, vi förlovar oss o har för avsikt att gifta oss? Det verkar ju lite fjantigt eftersom de redan har gått ut med att de förlovat sig. Kanske berättar de i stället vem Lars Kepler är! Många har ju gissat att det är Madeleine o Jonas som har skrivit den omtalade Hypnotisören under det tagna namnet Lars Kepler. (De bor i Stockholm, är både man o kvinna o vistas ofta i närheten av Rikskrim, är i behov av en egen personlig karriär framöver osv...) Klockan 16.00 idag kommer svaret!
Äntligen!
Kvällens missa inte på TV: Thorsten Flinck o Henrik Schyffert i Maskeraden på TV 4. Jag har gråtit lyckotårar för mindre!
Vad är blodigt o har ett ben? En halv Madonna
Idag är en sån dag när jag behöver värdera mig själv.
Redan 1992 spelade Faith no more in hyllningslåten "Midlife Crisis" till Madonna. Känslan av säkerhet ligger i att bli sedd. Utan dig o mig är det bara hon. Men det verkar inte vara någon fara.
(Här tänkte jag skriva lite om att kvinnan slutligen sålt sin kropp till forskningen efter att i åratal sålt den till folk. Men tydligen var inte forskningen intresserad när det kom till kritan. Dessutom skriver jag den här gången bara om Madonna som ett skäl för att få ömka mig själv.)
Imorgon spelar Madonna i Sverige. Hon kommer dra 50 000 personer. De betalar 1000 kronor var. Det blir alltså 50 miljoner kronor. Då kan man även lägga till att hon egentligen inte velat spela i Sverige eftersom landet o dess arenor är för små för henne. Det är alltså av barmhärtighet hon kommer hit o sjunger o dansar för oss. Tikkun Olam?
Må hon komma till himlen.
Hon dansar makalöst bra. Men jag dansar åtminstone hälften så bra.
Hon sjunger rätt ordinärt, faktiskt. Jag är övertygad om att jag sjunger minst hälften så bra.
Jag skulle alltså tjäna 25 miljoner imorgon om jag valt att bli artist. I verkligheten är det väl runt en tusenlapp som jag kommer få.
Det är bittert att komma till insikt att jag är en halv madonna som hamnat på fel jobb.
Tikkun Olam Edit: 
Sverigedemokratprata
Nu har ju ett stort antal svenskar faktiskt valt att Sveriedemokraterna ska ha makt att påverka vårt lands styre. Det vore därför fel av mig att inte låta dem komma till tals i denna blogg. Det vore ett grepp värdigt länder som Iran o USA. Så ska det inte vara här. Här är det meningen att yttrandefriheten ska råda. Förresten vore vi väl små as om vi ansåg att våra åsikter var bättre eller mer värda än deras? Jag bjuder på senaste nytt:
Det här är citerat direkt ur Eskilstuna-Kuriren. En Sverigedemokrat från Mellösa som kandiderar i kyrkovalet i höst får frågan. Av barmhärtighet låter jag mannen vara anonym.
"I Lunds stiftsfullmäktige vill Björn Söder (SD) att kyrkan ska omvända muslimer till kristendomen. Vad anser du om det?
- Det håller jag med om. Människor har lika mycket värde, men frågan är om alla kulturer har det. Islam vill omdana samhället, verkar ha svårt att integrera sig och vill få andra att byta religion.
Även kristna har ju försökt få andra att byta religion.
- Men det var så länge sedan. Så är det inte idag."
Vi bryter där. Jag ritar ingen pil från sverigedemokratens sista mening till den första. Den får du göra själv mentalt.
Ett litet tillägg för de av mina läsare som röstar på Sverigedemokrater:
Muslimerna vill få andra att byta religion. Det är fult att göra så, enligt SD. Det är alltså fint att svenska kyrkan slutade vilja få folk att byta religion för länge sedan. För att komma till bukt med problemet muslimerna vill SD att kyrkan ska tvinga muslimerna att byta religion.
SD har alltså inte bara fula värderingar, de har alltså även muslimska värderingar.
Eller vill de bara vara inne? Vad är i så fall nästa grej? En hiphopsingel tillsammans med Landskronas kyrkliga gosskör?
Vi är bortbytingar, ge oss Coca Cola!!!
Det gamla ordspråket "Du kan aldrig ta Gotland ur fåret, men fårskallen ur Gotland." är högaktuellt.
Marianne Samuelsson gick bet på att sälja ut den gotländska stranden. Primalt ylade hon inte om ursäkt utan istället att hon utsatts för falskspel av sina undersåtar. Sådant beteende går inte för sig o hon förpassas därför till riksdagshusets mörka korridorer. Undrar om hon får ett eget kontor? Kanske innåt gården.
Det är en vacker strand som omsluter Gotland. Det är inte svårt att förstå längtan att äga en alldeles egen rauk. Tänk att få döpa en rauk till precis vad man vill. Den makten är nästan obegripligt lockande, även för småfolk. Att få knacka näsan av Hoburgsgubben skulle äntligen innebära den tyska landssorg som landet förtjänar. Vi kommer aldrig glömma åttondelsfinalen 2006. Nedrans tyskar, ni borde få Marianne Samuelsson på köpet. Vi kanske smugglar ner henne med nästa hemvändande Lidl-transport. Haha för den stackare som står vid hamnen o ber om tomma genmanipulerade-banankartonger framöver. Döm om förvåningen när de inte får plats med sina böcker o schnappsglas för att det ligger en vildvuxen kvinna i vägen i kartongen.
Eh...förlåt urspårningen.
Kunde ju hon också ha sagt i tid. Förresten.
I alla fall. God uppfostran är ju som bekant inte att inte spilla sås på duken. Det är ju att inte påpeka när någon annan gör det. Maktens spelplaner är inte mina territorier. Fast ändå. Det finns uppenbarligen folk där som hör hemma där lika lite som jag gör. Rent filosofiskt så hör jag o du hemma där lika mycket som dem. Men så länge det finns folk med civilkurage o bandspelare - nej, jag menar inte Asks o Ponténs fillidutter - så är vi nog rätt trygga ändå.
Hur som helst är Marianne säkert rätt törstig efter all uppståndelse. Hon förtjänar trots allt en Coca Cola i värmen. Det gör vi väl alla. Jag sitter på ett tråkigt kontor o skriver detta. Men tanken på att det enda som hindrar att jag drack min Coca Cola på den gotländska stranden är att jag inte är ledig, den värmer.
Paradisets barn
(Det är viktigt att flyga, men inte att fåglarna gör det, försöker Carlgren få de andra deltagarna i Gäster med gester att utbrista. Han diskvalifiserades en sekund efter detta foto togs eftersom han inte klarade av att hålla tyst.)
o:
(Nej, tänderna är inte hennes egna. Det är faktiskt Bela Lugosis original som Beatrice fått i gåva från Hollywood o Amerikas marknad. Gesten är dock hennes, bara hennes.)
Att däremot hata mänskligheten innebär att hata:
(Just den på bilden kräks inte, bajsar o skriker aldrig. Den sover hela nätterna. Jag vill inte lämna ut mina egna funderingar, men visst undrar jag: Vad kan den vara värd? Minns också att de där uppe, de är snart förr i tiden. Denna är framtiden.)
o:
(...nananaaahnaah...where on earth did you leave your halo? where did you lose your wings?...nanahnanah)
Att vara mitt emellan innebär:
(Den är ny! Den är sann o finns i en butik på gångavstånd från dig. Jag? Jag har redan en annan skiva o behöver inte den där.)
Valet, om det nu går att kalla det ett val, är ditt.
End of the road
Igår började jag läsa i en otäck liten bok som heter Vägen. Den är skriven av en McCarthy. Det är ju rysligt i sig, men författaren verkar inte ha något med Joseph att göra. Så du kan gärna få låna den av mig.
Det är en vision av världen efter undergången. Rätt verklighetstrogen o betydligt mindre effektsökande än vanlig litteratur om frågan. En fars resa genom världen för att få sitt barn att överleva. Långt bort finns hoppet, en eventuell ljusning som de måste tro på. På vägen dit upplever de fasansfull förödelse, faror o otäckheter.
De flesta människor som de stöter på vill smaska i sig barnet eftersom världen inte producerat mat på många år. Man är rätt trött på att käka konserver som dessutom är mycket svåra att finna.
Jag vaknade i morse o insåg att det är sista dagen på min semester. Hela min natt har varit en undergånsvision.
Kampen för mat är en vidrig kamp.
Enda fördelen för mig är att mina inlägg är sponsrade från o med imorgon. Fördelen för dig, kära läsare, är att jag är av med mitt sommarjobb som syster Graafs spökskrivare o överlåter till henne igen att skriva om barn. Jag återgår till den stora världen igen.
Kan någon klia Rebecka på ryggen?
Jag krälade upp på en kanon o tittade på. Trevligt nog var den så väl inställd att när man tittade genom den stora pipan så kunde man se Rebecka på scenen. Kan det tänkas att någon anställd på området planerar ett eget litet möte med Gnestas egen konstapel Barnaby inom viss framtid?
Varför hamnar jag alltid sittandes över en kanon när jag kan? Det är för att jag rätt snabbt efter mitt andra glas rödvin börjar låtsas att jag är Malin Baryard, menar mina barn. Fast det är inte sant, hon gränslar ju arab, inte kanon. Jag tror att jag bara gillar utsikten o att leva nära faran. Fast om jag hade levt på medeltiden hade jag nog älskat makten att få skjuta jättestora järnklot i huvudet på folk. Det skulle ha fått dem att lära sig vett o uppföra sig. Basta.
Från min plats vid kanonen kunde jag fota sångerskan när hon tackade för sig. På väg hem till sin vardag, sin lycka o sina problem.
Vem bor i skogen, barn?
När jag kom hem o tittade på mina bilder så upptäckte jag att det fanns ett hus av sten bland träden. Det var ingenting jag märkte när jag var där, i skogen. Det är lite kusligt. Dessutom är T-sprit en dum picnic-dryck, även om det passar så bra till blåbär.
Vem kan det vara som bor i ett stenhus mitt ute i urskogen?
(Inte tomtar, för de bor på von Holsteins loft. Inte troll, för de finns bara i vår fantasi. Inte Alexander Schulmann, för han bor i Stockholm. Inte kungabarnen, för de bor på slottet. Inte Torsten Flinck, för han är bostadslös. Riktigt rädd blir jag när jag tänker på Johan T Lindwall, som inte hör hemma någonstans. Tänk om jag varit så nära honom utan att fatta det...)
En annan tid, en annan plats
Han ser in i spegeln. Det rycker i axlar o ögonbryn. Han snurrar ett fjärdedels varv. Spänner blicken i sin spegelbild.
Personen i spegeln är inte längre han själv. Det är Nanoja han ser!
Någon har stulit min själ. Kanske kidnappat den. Jag vet inte vad man gör i sådana här lägen. Jag tänker vänta på posten o se vad som händer.
Igår var jag i friluftsområdet Vilsta för en lång skön promenad. Klockan var elva, mellantinget mellan frukost o lunch. Då kom förr i tiden mot mig. Det kom i form av killar i svart kletigt bakåtkammat hår. Det kom i form av flickor med kortkorta luggar o prickiga kjolar. Alla bar solbrillor. De kom lika mycket från igår som förr i tiden. Somliga drack fortfarande öl direkt ur burken. Någon kan ha kräkts, fast vackert i så fall. De klev in o ut ur stora bilar, större än allt som åker kring på vägarna idag. Pojkarna o flickorna sjöng Johnny Cash i kör. Yippieyayeah. De från förr i tiden såg lyckliga ut, fria o vilda. Det är väl för att det är så man minns.
När jag kom hem satt jag en tid o blängde på ingenting. Men efter bara några timmar hade jag bestämt mig. Jag snurrade några varv till framför spegeln. Jag är snygg i svart.
Jag flottade varje hårtstrå noggrant. Drog allt bakåt. 'Tvingade sedan min fru att göra likadant. Sedan en öl o klingande gitarrer o basar på stereon. Sedan kavlade jag upp mina rutiga skjortärmar till max. Det bildade ordet Flax.
Mina barn stirrade förundrat. Jag sade att jag var från förr i tiden. De nickade eftersom de vet att det är sant. Men de förstod ändå inte.
Jag minns inte mycket mer. I morse när jag vaknade var det en stor flottfläck på kudden. Den kommer aldrig att gå bort. Jag har tvättat mitt hår nu. Grundligt, men... Nanoja lämnar en aldrig. Yippieyayeah.
Dä ä bara å va
I år ska man vara naturligt snygg.
Trist för oss andra o Björn Ranelid. Vi som alltid varit tvugna att lita på rekvisita.
Men vi stämplar det med en stor melonmun i alla fall! O gratulerar alla kändisbarer. De lär sälja på rätt bra tills det blir mörkt framöver.