Att stjäla från barn
Efterblivna personer, icke betrodda invandrare o svaga o senildementa pensionärer är kapitel för sig, var o en. Barn är ett annat. Här kommer en liten redogörelse för att stjäla från barn.
En form av stöld som i o f s inte kan anses vara mer anpassat till barn än några andra grupper är ju att norpa åt sig någonting obevakat eller glömt. Det är bara att sträcka ut handen o ta det man ska ha. Se till att göm det rätt fort bara, i en ficka, väska eller skjortärm typ, för snart börjar någon leta. Vissla sedan o titta mot molnen. Om du känner att du är skäligen misstänkt, muttra någonting om att du jobbar statligt o har mycket mycket makt att förändra andra människors liv o att du har bråttom. Det är enklare att göra detta med barn, helt enkelt. De tittar alltid på något annat. Dessutom tror de på magi.
När barn är väldigt små är det busenkelt att ta deras saker. Man knackar ju barnet på dess vänstra axel o när de vänder sig om åt detta håll rycker man tag i det som de håller i högerhanden. Då ser de inte vad som händer eller vem som gör det. Om de får syn på dig; se arg ut. Jättearg o elak o allvarlig. Hjälper inte det, skrik åt dem o hota dem. Kanske att deras gosedjur kommer att kidnappas o till o med dödas om de inte ger upp.
Smash and grab-tekniken är vad du tror att den är. Du behöver inte krossa barnet eller ta det med dig. Kör bara upp med din bil eller cykel bredvid barnet. Den ödmjuka varianten är att låtsas vilja fråga om någonting, kanske genom att hålla i ett papper med två händer o närma sig barnet. Börja med "ursäkta". Sen sliter du ifrån barnet vad som är dess o hoppar in i din bil eller upp på din cykel. Den lite elakare, men roligare, varianten går ut på att åka förbi barnet i full fart med nedrullad sidoruta o utsträckt arm. Det måste gå mycket fort, annars hoppar de undan. (Vilket inte är hela världen, det är ju bara att tvärnita o hoppa ut osv.) I farten sliter du ifrån barnet the stash. Resten är framtida historia.
Den mörka gränden. En klassiker gällande det bortkomna barnet. Det är ju egentligen samma sak som Källargubben, fast utan att vara bundet till en plats. Se bara till att vara beväpnad när du genomför detta, för risken att bli rånad är ganska stor ii mörka gränder.
Slutligen. Klä ut dig till en kändis, t.ex. Britney Spears eller Robinson-Robban o gå fram till barnet o säg att det skulle vara bara sååå coolt om du fick dess äpple, väska, plånbok eller whatever. Metoden funkar löjligt bra. Skriv en autograf o säg att du kommer skriva en sång om barnet någon gång. Tänk när barnet berättar i skolan nästa dag att Justin Timberlake skrev autograf o kramade om det o fick alla dess pengar vid Hemköp igår. Varför inte pröva att klä ut dig till Michael Jackson?
Så kommer det ofta någon trist humorbefriad klimakteriekossa o påpekar att barnen kan få men eller ont o så. Glöm det. Det är inte synd om barnen. Samhället har många goda ventiler för utsatta offer. De kan alltid ringa till Bris. När de blir stora kan de bli poeter, gå med i Sverigedemokraterna eller Nordic Battle Group.
Få barn
För vissa är det meningen med själva livet.
Alexander Schulmann älskar att få barn.
Kvinnan som bäst fyller ut Josephine Bakers bananer idag, Angelina Jolie, älskar att få egna o andras barn.
Lili o Sussie älskar att få djur. Det är svårare, men ändå samma sak. O finnar har uråldrigt tålamod o rätt lite o göra, så de är inte bättre än oss andra.
Du o jag: Att få dem att skratta. Att få dem att stjäla för dig. Att få dem att stå barfota utanför ICA Maxi o sträcka ut handen. Gärna vid kundvagnarna, för då har folk en tia eller åtminstone en femma i handen. Det kan de inte förneka utan att framstå som Skandiaanställda. Att få dem att sälja blommor i barer för dig!
Mer celebert: Att få barn är det bästa som hänt. Att få dem i Hänt i Veckan! Att få dem med i reklamfilm. Att få dem att i ett aldrig sinande led sjunga Astrid Lindgrensånger för oss andra om somrarna.
Men va fan.
Affekt-effekter
Vissa dagar är riktigt gråa. Då vill man bara dö.
Det kallas för "du är ett fan av Paula Abdul-fan-effekten."
Andra dagar är lika gråa. Fast i ett större perspektiv. Då vill man bara att alla andra ska dö.
Det kallas för Oppenheimer-effekten.
Idag uppnådde Sverigedemokraterna fyra procent. Jag spelar Paula Abdul allt jag orkar sedan jag läste detta. Straight up. Det har alltså hänt att det som startades som andra människors Oppenheimer-effekt har lett till att vi andra bränner hela veckopengen på Cdon. Fast å andra sidan har även Piratpartiet nått upp till fyra procent. Så de av oss som har en liberal tolkning av moral o mitt o ditt blir inte ekonomiskt lidande. Det är ju ett lidande mindre att spräcka upp de gråtunga molnen med.
Oppenheimer ångrande sig efteråt o sade förlåt. Men jag vill i alla fall leva någon annanstans o i en annan tid idag. Rush rush, hurry love and come to me.
När Dede duschar
I förrgår lagade jag dolmas. Sedan dess har jag inte kunnat släppa en tanke. Här kommer balladen om Rulla Winblad:
Av alla människans hemliga o egna platser finns det ingen som slår toaletten.
Där ska man inte göra inblickar. Det vore nästan lika kränkande som FRA-lagen. Som privatperson kan man dock använda sig av IPRED-lagen o göra undantag. Dessutom finns en gråzon som vi kan kalla typ kissa utomhus eller bara vara i rummet. Dessa inblickar är alltså inte kränkande:
Ingvar Kamprad kissar från sin balkong medan gästerna väntar i rummet intill. Den där Dede bajsar i duschen för att kunna påstå att hon aldrig går på toaletten. Kronprinsessan äter gräddglass samtidigt som hon sitter på toaletten för att spara tid o dessutom förena nytta med nöje.
Fast många vanliga människor har andra rutiner som gäller. De allra flesta vill ha all tid i världen. Vara i fred, i lugn o ro utan att någon bankar på dörren. O en tidning som inte är alltför komplicerad.
Dessutom villl man inte att någon står utanför dörren o väntar när man går ut. Det hemliga rummet fortsätter ju att vara hemligt även en tid efter besöket. Det är lika trist att bli skådad när man lämnar toaletten som när man går in i den. Men tristast av alla när någon i princip slinker in genom den dörr man håller upp för att gå ut. Då vet man att denne någon vet för väl att man gjort det där man inte vill att andra ska veta att man gör. Finns det etikettregler för sånt?
- - - - - - - - - -
Det är nästan en kejsarhistoria att torka någon i stjärten. Utomjordingar kommer när de skådar människan genom tubkikare från månan att tro att barnen är små härskare o att vuxna deras överdrivet hängivna slavar. O störst av alla är vovvarna.
- - - - - - - - - -
Jag vill inte titta ner i toaletten efter att någon av killarna i Gladiatorerna setat där. Jag vill inte äta glass på slottet. Jag vill inte titta på när Dede dushar.
Jag hoppas att jag aldrig blir indragen i en bil av en arg balkanes som sätter en pistol mot mitt huvud o tvingar mig att göra något sånt. Men det är mitt problem. Inte ditt.
Ett slag från Malmö
Tydligen är det inte bara bristen på tvål i duschrummet som ligger bakom. Inte heller att shortsen har blivit vidare sedan förra säsongen. Ryktena sprids även att tränarna slår spelarna. Jätteofta. Mest på träningarna, men även i halvlek när det är match. Tills de gråter. Då gråter snart spelarna också. Det blir en ond cirkel. Nästan lika ond som att bli slagen.
Begravda hundar äter inga ben. Men den som blir slagen slår. Malmö FF har skapat en egen milis som sakta men systematiskt tar över staden. Område efter område. Det är en mycket brutal grupp som springer omkring o spraymålar husfasader i ljusblått o skriker att de äger. Det har hänt att de rullat bilar i havet eller över bron till Danmark när de velat skrämma personer från vettet. Man har inte förklarat vilka mål man har med verksamheten. Men man kan ju säga så här: Det är knappast religiöst. Men ändå inget man kan ta med en klackspark.
Människor i Malmö är riktigt rädda för att gå ut kvällstid. Milisen har visat mer än en gång att de gärna kommer med dobbarna före. De flesta moderna människor bär ju inte heller benskydd till vardags. O hur skyddar man sig mot en spettekaka om man inte är beredd? Hur många kommer förresten ihåg killen med randíg tröja i Rosengård? Han som tuttade på hela stadsdelen flera gånger o som polisen aldrig fått tag på? M-hm...
Jag skulle gärna vilja säga att detta inte är sant. Ett missförstånd eller en ren lögn. Men förrutom att jag fyllt i bokstaven R där den ska vara, så är detta något jag försökt återge så korrekt jag bara kunnat av något jag tyckte mig höra på min badgrannes radio när jag var vid stranden tidigare idag. Liverapporterat från Malmö. Tyvärr.
Den som blir slagen slår. Så är det. Den som nyss var ett offer blir förövare. Det är så världen fungerar. En taskig bakgrund är en förklaring. Men någonstans finns det en gräns för vad en taskig bakgrund kan ursäkta. Jag tror inte att Malmö FF:s tränare haft för avsikt att driva fram en ondskefull milisgrupp som färgar Malmö ljusblå när de slagit spelare. Men det någon sår får andra skörda. Jag föreslår att tränarna börjar pussa på sina spelare istället, det är nog egentligen det de behöver, såväl tränare som spelare. O sedan gruppkram hela vägen in i duschen o sen dela på den lilla lilla tvålen! Nu är ju jag ibland rätt naiv o dessutom inte någon fotbollsexpert, men jag har ju ändå drömt en del om Ulrika Jonsson!
Till Munterhet
När man först hittade ett färdigskrivet manuskript i Ingmar Bergmans sängbord uppstod panik i den kulturella världen. Det var ingen som vågade gå ut o påstå att det faktiskt var legenden själv som skrivit det. Speciellt inte då Ingvar Carlssons faktiskt sovit i rummet i mer än en månad. Till slut tog någon i alla fall bladet från munnen o hävdade att det nog var Ingmar snarare än Ingvar som låg bakom.
Pjäsen handlar om en otrogen präst som ser spöken sedan han blivit gammal. En lysande bitterljuv komedi enligt de som läst manuskriptet.
Pjäsen har premiär i oktober på Stockholms Statsteater. För regi står hela gänget bakom Kanal 5 Drama. Huvudrollerna innehas av Eva Röse o Magnus Uggla. Inom parantes kan sägas att (det var nära att Carolina af Uggla fick en av huvudrollerna, tills en regissör insåg att pjäsen innebär några rätt heta sexscener mellan huvudpersonerna. Nu minns jag inte inte argumentet till att hon inte kunde vara med. Är det så att hon inte är tillräckligt söt så får det stå för regissören i fråga!!!) En rolig detalj är den röda tråden som tar sin start i premiären. Då ska den kvinnliga skuespillerskan göras gravid. Etthundraåttio uppsättningar senare, nio månader efteråt, är det meningen att ett barn ska födas på scenen. Då har resan nått sitt mål, den otrogna prästen som ser spöken sedan han blivit gammal blir äntligen förlöst. Vissa scener har förresten tydligen inte repeterats fullt ut. Dogmavarning?
Det rör sig således om något som bäst förklaras som en repetativ följetång. Publik som ser pjäsen vid flera tillfällen kommer att se samma sak som tidigare, men ändå inte. Det låter rätt märkligt, men enligt Kanal 5 Drama-gänget är det inte så jävla konstigt.
Alla vi som hoppats att Magnus Uggla inte ska sjunga bort pjäsen har vunnit jackpot. Han har skrivit kontrakt på att följa manus till punkt o pricka o ingen som läst utkast av manuskriptet har funnit stycken av sång. Det oroar givetvis en aning att Bo Kaspers Orkester fått den stora äran att skriva bakgrundsljud till pjäsen. Bitarna ska vara instrumentala, så sångaren kommer inte vara med o därför går de tillfälligtvis under namnet Orkester. Men ändå.
Fast Torsten Flinck o Lars Norén lär ha druckit sig fulla för en tid sedan. Igår berättade Flinck att om det blir någon jävla Karl Gerhard av det heliga hela då vet han inte vad han gör. Det är ingen skillnad mot annars, fast den här gången vet han medvetet inte vad han gör! Lars Norén är tydligen mer oroad för någonting med Poppe. Han är beredd att siffersätta sin oro o har redan satt ut sina kolon. Det är skönare för honom om du lider än att han gör det. Men så är det ju också han som bestämmer.
Men ändå, en ny Bergman är ändå en ny Bergman.
Så här har Ingvar Carlsson sagt, förresten: "...en varsamt skör o mångtrådig historia som samtidigt fångar sin läsare i andtruten spänning över den litterära dramaturgin. Jag skulle inte ha gjort det bättre själv. Fniss."
Drottningbett, barntugga, spott ut o loss!
Det lockade fram ett gapskratt från den anonyme tjänstemannen i telefonluren på andra sidan.
Nej, hon äter inte barn. Hon äter ganska vanlig mat.
Fast, sedan harklade han sig o erkände att, jo, hon biter barn. Tydligen har drottning Silvia bitit barn vid några tillfällen under sommaren. Fast även om ett finger kanske lossnat någon gång har hon i så fall spottat ut det. Det är vår anonyme källa säker på.
Ska man eller ska man inte? Vilken mening råder i kungahuset?
Det dementeras kraftigt: Hovet har inte för avsikt att avliva drottningen.
Experterna är tämligen eniga o säger att ett tillfälle är ett tillfälle för mycket. Hon ska bort. För sin egen o för andras skull. Fast det är innan media lägger alla korten på bordet o berättar för experterna vem som utdelat betten. Helt plötsligt vänder många av experterna o menar att en gång är ingen gång, något enstaka tillfälle, det går troligtvis att bota eller till o med att det kan ha rört sig endast om revirförsvarande nafs. Troligtvis har det även varit barnen som betett sig opassande. Kanske borde barnen själva kopplas. Dessutom, påpekar någon, så är hon väl ingen hund?
Silvia själv är besatt med munkavel av övriga hovet o kan därför inte höras i sak.
Viktoria ler stort med hela ansiktet o säger att det är en ära. Daniel ska förklara närmare när en stor kvinnlig vakt hastigt sveper in honom i slottet igen. CP säger att barnen ljuger, att hans mamma inte är en sån som bits. Åtminstone egentligen. Enligt honom är det en gammal discoskada som spökar. Kungen klappar gråtande barn på händerna o säger ingenting.
Hur har det gått för barnen? Jo, halvprinsessan Madeleine opererades omedelbart efter bettet o har inte fått andra men än ett "fuck-you"-finger av plast. En tysk turistpojke klarade sig med några tryck av sådan där mirakelspray som får italienska fotbollsspelare på benen efter att ha gråtit efter mamma på gräset. Ytterligare några små pojkar o flickor är förpassade till den landsbygd de en gång kom ifrån. Deras identiteter o hemorter är mörkade o vi har därför inte kunnat hitta dem. Vi får hoppas att de har de bra, efter omständigheterna. Hovet lär ha skickat kondoleanser.
Förr o nu!
så här skrev jag:
"Jag kommer att anmäla min flickvän om hon inte rakar sina ben innan helgen. Min flickvän har även, precis som Linda, otroliga i-landsproblem:
"Rött vin är godare än vitt. Annars gör sig inte osten."
"Inte fan orkar jag knulla i en taxi klockan fyra på morgonen."
"Godis är gott och TV 3 har bra nyheter."
"Låt flickorna som vill spela in porr göra det. Låt inte männen som vill se porr göra det."
"Mitt jobb är bara sååå jobbigt. Man borde vara lyxhustru."
"Utbildning är viktigt för att kunna förstå att turkar inte odlar potatis i parketten."
"Så där blir inga barn gjorda."
"Hmmm. Excellent."
Det ska bli spännande att se hur min flickvän passar i den obligatoriska svarta frisyren och all mascara. Men det kommer bli tråkigt med allt gnäll och alla enstaviga ord. Men eftersom hon härmed kommer veta bäst så kommer jag nog att förstå till sist. Kanske händer det när jag är på väg för att lämna mina barn på dagis?
Lite fnittrig är jag över tanken att jag en morgon vaknar upp med upphasat täcke och ser fyra ben utan att kunna säga vilka som är mina. Jag ska redan nu börja ta för vana att börja mina dagar med att vifta på tårna."
Jag gissar att jag deltog i en raid angående hennes håriga ben. Om jag minns rätt var det hon o inte jag som gnällde över det, för det är mer hennes stil än min. Jag ville nog bara visa henne att jag lyssnade på hennes problem o sätta dem i någon form av sammanhang. Idag har hon rakat sig, eller tja, åtminstone kändes det så i går kväll.
Det som slog mig hårdast när jag läste dessa rader idag var i alla fall att hon inte längre går omkring o väser "Excellent!"
Det var charmigt på något märkligt vis då, men vi hade nog inte varit gifta om hon fortsatt med det. Då hade hon varit död o jag hade varit bitch åt typ Tomas Möllers förre livvakt. O så hade Jackie Arklöv varit min bitch. Men, det är en oskriven historia som aldrig blev av. Till skillnad från att Dede äntligen fick sin Magnus, vilket förhoppningsvis leder till ett definitivt slut på en av kvällspressens tråkigaste såpor. Om inte Dede skickar Tomas Brolin o Ravelli att sparka ner någon av systrarna Graaf, förstås. Men även hon har väl - om inte gränser - så någon form av otillräckliga kontakter?
Fast tillbaka till mig, mig, mig - annars kunde jag ju lika gärna lägga ner min blogg o bli sportjournalist istället. Tillbaka till mig i alla fall. Jag är i alla fall överlycklig att kvinnan som varje eftermiddag hasar ner sig i soffan framför TV:n för att stanna där tills sovklockan ringer, är densamma som jag en gång valde att leva med. Nothing changed, all delivered! But excellent! Hmmm!
Språkövningar om saknade saker m.m.
Under min semsester ska jag lära mig lite nya språk.
Jag har försökt få till det perfekta uttalet av "Borde det inte vara en... knopp där?" på somaliska. Det går så där eftersom jag inte lyckats hitta ett somaliskt lexikon. Det ska ju vara lite som finska, fast med dubbla o:n i stället för dubbla i:n.
Undrar om det finns en anledning till att vissa fraser inte kan översättas fullt ut. Nästan som att något saknas?
אלוהים שלי, מה ערלה itches
Vårt västerländska alfabet är praktiskt, men när det kommer till estetisk skönhet är det helt underlägset somliga andra.
وتقول ماما الخاص بك؟ إذا كانت قديمة جدا وأنها جميلة الثدي
Jag har lyckats lära mig att om en mening, oavsett språk, inte innehåller något om ett fordon, så handlar den så gott som alltid om mat.
Mund të keni të motrën time pizza?
Tidigare idag när jag åkte bil så rullade ett lik framför mig. Jag tvingades bromsa till för att inte köra på det. Inte så att jag ens hann tänka tanken att jag skulle skada den döda särskilt allvarligt, men det kändes rätt att göra så.
Det sprang ut en ung flicka på vägen o rullade undan vagnen med den döde på. Tänk er Laila Bagge för femton år sedan. Hon såg rätt generad o stressad ut. Efter henne kom en bister kollega o verkade tycka att livet var rätt långsamt. Han hjälpte flickan att lyfta o skjuta vagnen med liket upp på trotoaren. Tillsammans bar de sedan in liket i deras Fonusbil. Flickan vände sig mot mig o log på det där sättet som man gör när saker som denna händer.
Hennes kollegas blick på henne samtidigt.
Drop dead kallas det på engelska?
Ein sommarguide
Allesang am Skansen und so weiter
Ulf Lundell Vater war Schmieden Arbeitnehmer Gerhard Lundell
und moderne Ingrid arbeitete verschiedentlich als eine Schule der Gastronomie.
Die Familie lebte zunächst in Stockholm, aber später nach Orminge Land,
östlich von Stockholm.
Lundell debütierte im Jahre 1975 mit der Disc, Wolf Moon.
Das Jahr nach dem Debüt kam und neuartige Generation von Jack (1976), mit der er drang.
Der Roman geht es um Rebellion gegen middlebrow Inselregionen.
Leben in der Zeit nach der politischen Aufstand in den 1960er Jahren beendet.
Er war sehr produktiv mit einem kontinuierlichen Fluss
von Dokumenten und Büchern.
Im Jahr 1982 veröffentlicht Lundell Disc Stauseen und verrückt,
in dem sich seine berühmtesten Werke, das Lied offene Landschaft.
Es machte ihn zu einem der größten Künstler der Schweden,
und obwohl seine Popularität am stärksten in den 80er Jahren,
hat er noch viele Zuhörer. Ulf Auseinandersetzung mit schwerer Alkohol-Probleme, die er selbst kam,
wenn er mit Gott im Jahr 1988, und er getauft wurde kurz danach in Ebeneser Kirche.
Seine neu erworbenen christlichen Glauben Er singt auf der CD Evangeline.
Plate in einem Vinterland aus dem Jahr 2000 ist sein zweites Best-Selling-Disc.
Er hat auch einen erheblichen Einfluss auf die schwedische Musikszene,
einschließlich der Singer-Songwriter wie Lars Winnerbäck und Tomas Andersson Wij.
Seine Gitarre, "Der weiße flüstern," ist für einige Fans genauso legendären wie Bruce Spring Steens Gitarre
und ist auch auf dem Cover der Nacht war mild und zart.
Herbst 2008 Tour Ulf Lundell zum ersten Mal in über zwei Jahren und auch ihr erstes Studio-Disc in drei Jahren.
Er hat erklärt, dass er sich über die aus dem künstlerischen Laufbahn,
aber es ist eine lange verabschieden.
2009 wird er haben zwei Touren, eine im Frühling und Sommer.
Lundell wurde im schwedischen Radio Sommarvärd vier Mal:
24 Juni 1982, der 23. Juli 1983, 29. Juni 1985 und 23. Juni 2007.
Ordspråktest
Jag har chansen att förbli svensk medborgare. Idag låg det ett ordspråktest i brevlådan. Det är någon kontrollmyndighet med anknytning till Alliansen som på eget bevåg skickat ut detta. Om jag har alla rätt har jag goda chanser att få stanna i landet.
Det är ett antal påstående som ska fyllas i med namnet på en känd person. Det förefaller svårt att få en enda vanlig person att passa samtliga påståenden. Det krävs ovanliga personer för att det ska fungera. Först provar vi med Johan T Lindwall:
- Att vakna i mörkret o se Johan T Lindwall - en fasa för onda män.
- Den som ser Johan T Lindwall utan mask dör en fasansfull död.
- Det finns nätter då Johan T Lindwall lämnar djungeln o går på stadens gator som en vanlig man.
- Du hittar aldrig Johan T Lindwall - han hittar dig.
- Då Johan T Lindwall frågar svarar man.
- Då Johan T Lindwall rör sig står blixten stilla.
- Då Johan T Lindwall är vred darrar lejonet.
- Johan T Lindwall har tio tigrars styrka.
- Johan T Lindwall har tusen ögon o tusen öron.
- Johan T Lindwall smyger tystare än djungelkatten.
- Johan T Lindwall vilar först då fred råder i världen.
- Johan T Lindwall är hård mot de hårda.
- Johan T Lindwalls röst isar i blodet.
- Sikta aldrig på Johan T Lindwall.
Bitvis fungerar det mycket bra. Men andra delar verkar inte alls stämma.
Det skulle bli alltför tjatigt att upprepa allting igen. Du får använda ditt eget huvud när du funderar över E-type. Det fungerar mycket bättre än man först tänker sig. I alla fall i många av ordspråken. Ibland blir det jättekonstigt. "Sikta aldrig på E-type" blir ju lika skumt som "Sikta aldrig på Johan T Lindwall". Filippa Reinfeldt o Carl Bildt? En del av ordspråken verkar skrivna med någon av dem i åtanke. Det är uppenbart vilka. Närmar jag mig, kan det handla om någon blå?
Även om Filippa Reinfeldt givetvis är kvinna tvingas jag ändå ställa mig frågan: Kan det röra sig om en kvinna? Alexandra Pascalidou? Jag minns inte hurdan röst hon har. Dessutom är det en del detaljer i det skrivna som får mig att känna att det har med Afrika att göra. Lejon, djungelkatter o fred på jorden. Alice Bah?
Svaret ska vara inne rätt snart. En pikétstyrka från Malmöpolisen hänger utanför huset. De är nog de som är här för att hämta mitt svar. Jag byter om från min randiga tröja till en enfärgad bara för att. Nu knackar det på dörren. Bultar. Hårdare o snabbare.
Nordic Battle Group!!! Jag skriver ner det o hoppas att jag stavat rätt.
Jag håller fortfarande pennan i handen när polisen stormar in. De brottar ner mig först. En liten polis kör ner en batong i halsen på mig. Jag kan inte ens väsa fram att vi inte är i fel kommun. Medan de håller fast mig tar de pappret ur min hand. Någon som ser ut som en ledartyp tittar ner på lappen ett tag. Han andas konstigt. Jag oroar mig för att han inte kan läsa. Plötsligt nickar han till åt de andra o gör en liten rörelse med handen.
Plötsligt ligger jag ensam på hallgolvet. O gråter. Det är bara sååå svenskt av mig.
The Great was not late
Ni vet, det där man inte bör göra med minderåriga.
Mindre än ett år efter att han frikänts trots en kamerainspelning när han har sex med, o kissar på, en fjortonårig flicka som bevis, så framkommer det att hans nya sambo sedan en tid tillbaka är olagliga sjutton år ung. Utredning pågår hur länge förhållandet varat.
Mmm. Det är ju lätt att anse sig vara The Worlds Greatest när man bara umgås med småfolk.
Skaka katter från träd
"Kära Katarina!
Jag har ett problem. Det börjar ta över all min vakna tid o en del av mina drömmar.
Min granntant älskar katter. Hon är en sjuk människa o lever för katter. Jag hoppas att hon flyttar eller hämtas av vårdpersonal snart. Min andra granne vill att hon ska dö. Jag tror att han har ett jaktgevär. Mina barn påstår att han skjuter ut från sitt sovrumsfönster ibland när det åskar.
Det upprör alltid min granntant när jag skakar katter ner från träd. Jag brukar säga att de alltid landar på benen. Hon skriker att det är en myt. Jag insåg sedan länge att hon har rätt. Ibland hamnar de på benen, men lika ofta på ryggen eller huvudet.
O den långa ludna svansen.
Ibland förföljer jag min granntant. Oftast utan att hon märker det. Då brukar jag kasta saker som jag hittar på marken efter henne. På henne om jag har en bra dag, såklart. Om hon får syn på mig brukar jag springa mot henne så fort jag kan o flaxa med armarna. Då är jag helt tyst så jag hör hennes skrik bättre. För att vara så gammal är hon rätt snabb o smidig. Det kanske är någonting hon lärt sig av katter.
Det kan vara hennes lycka att hon är så smidig om min andra granne försöker skjuta henne någon gång. Om han missar första skottet kan hon ju gömma sig fort bakom någonting hårt. Jag tror att om jag är där när det händer kommer jag kasta katter ut på gatan så att hon känner att hon måste springa fram från sitt skydd o rädda dem. Det blir mer spännande då.
Hon älskar katter så mycket. Det är rätt äckligt egentligen. Jag tror att hon älskar katter mer än hennes barn älskar henne. Hon kan sitta en hel förmiddag på huk o stryka en katt över ryggen o på magen.
O den långa ludna svansen.
Hon skulle anmäla till polisen om hon fick reda på att någon smetade senap i stjärten på en katt eller värmde den ljummen i en mikro. Hon är sån sort, det syns lång väg.
Som hon glor ilsket när jag skakar ner katter från träd!
Är det något fel på min granntant? Vågar jag lägga in en stöt på henne o fråga om hon vill ligga med mig? MVH Jan G"
"Käre Jan G, du behöver inte oroa dig för din granntant. Hon är helt normal. Fråga på du bara. Katarina"
En visa om vitt i regnet
Det är ju en rätt trevlig tillställning. För er som inte känner till festivalen så handlar den kort om att halvkända artister sitter i en ruin o med en gitarr eller någon annan sorts stränginstrument på en scen sjunger till eget komp. Ibland dyker det dessutom upp älvliknande kvinnor med flöjtar o tar snabba o folkligt vindlande toner på scenen. Det kan vara vackert o till o med magiskt. Det lär också vara den enda svenska festival där rött o vitt vin dominerar ut öl o sprit. Till o med vitlöksbaguetter dominerar ut öl o sprit.
Publiken består mest av brunt ylleklädda medelålders kvinnor med lila sjalar o hennafärgat hår. Dessa kvinnor är de enda på festivalen som bär Bh. De drejar krukor eller målar krukor på sin fritid. Min mamma är en sån kvinna. Fast hon är mer inne på amerikansk westcountryrock o kommer inte vara i Västervik. Det är kanske tur, för hon har förstört mer än en tillställning för alla andra när hon varit full.
Förrutom en del svarta polotröjor o fårskinnsvästar bär pojkarna o männen oavsett ålder linnen o har sett Lars Winnerbäck innan han klippte sig. Ibland har de fyrkantiga glasögon med svarta grova bågar. De älskar bongotrummor o band som ingen annan har hört talas om. Egentligen vill de bara se Sofia Karlsson på nära håll. Sedan vill de para sig som kaniner hela natten. Fast det är svårt att få till det när man befinner sig på ett ställe där alla kvinnor o flickor redan känner till varenda sång man brukar utnyttja.
Alla är barfota eller har åtminstone sandaler som består av en sula med några få korsade smala band. Det kanske står på inträdesbiljetten att det måste vara så.
De unga kvinnorna ser ut som älvor. Allihop. Förutom de löjliga öronen som älvor har. De är smala o smäckra o helt naturella. De kunde förvisso ha unnat sig lite sol eller en o annan köttbit. Men tusan. De må vara klädda i blus eller klänning. De är helt klädda i vitt.
Idag ösregnar det.
Jag vill vara i Västervik!
Du måste inte gilla barn
För att bli medlem i "Kortväxtas Vänner" krävs det att du själv är minst en och sjuttio lång om du är man och en och sextiotre om du är kvinna. Annars är du själv kortväxt. Då kan du inte anses vara en vän. I så fall sysslar du med självömkan.
För att uppskattas av "Kortväxtas Vänner" krävs det dessutom att du inte är underårig. Det är inget fel i att tycka om barn. Men det får inte vara ett krav för medlemskap.
Systerföreningen "Framskjuten förarstol" är gratis att vara medlem i. Det kan vara därför som systerföreningens medlemsantal vida överstiger "Kortväxtas Vänner". "Framskjuten förarstol" har ingen egen egentlig verksamhet utöver att medlemmarna får ett antal stickers att sätta på bilarna. Normen att ändra sin biltuta till ett gällt "Beep Beep" gäller förstås, fast är inte något som åligger en medlem utan snarare något som anammas.
Motreaktionen "Vi som ogillar dvärgar" gör inget större väsen av sig. Det uppstår sällan allvarligare konfrontationer mellan grupperna. Det senaste tilltaget var en debattartikel i en lokaltidning där man uppgav att alla kortväxta har löjliga röster. Skribenten "En fjärdedel huvud" bemötte inlägget med att skriva att kortväxta inte alls har löjliga röster, det är bara det att ljudet förvrängs när det kommer nedifrån o upp. Det var ett i huvudsak sakligt inlägg som dock förlorade viss trovärdighet genom avslutningskommentaren om att kort o tjock är bättre än lång o smal. En representant för "Vi som ogillar dvärgar" svepte undan detta med att korta människor ser arslen överallt o hela tiden.
Det finns ingen anledning för de flesta av oss att välja sida. Normalt säger ju inte längden någonting om hur bra en människa är? Man måste inte vara elak eller dålig för att man är kort. Man måste inte vara snygg o bättre enbart för att man är lång. Det finns faktiskt undantag för allting. Det är ju därför föreningar som "Kortväxtas Vänner" existerar!
En gång om året
Den första meningen.
Om man lägger den till mitt förra inlägg, så kan man ana en sorts konflikt hemma hos mig i natt.
Jag vet inte om min pilska fru kommer köpa mitt svamliga argument om att den som väntar på något gott osv. Hon köper sällan mina argument. Det lär inte gå bättre när hennes sinnen är förvridna av kåthet. Det blir som att slåss mot ett dussin katolska präster över en prinskorv.
Hmm. Mitt ego stegrade sig på grund av något omedvetet.
Mot Kicki Danielsson om en falukorv.
Så.
Jag ger en haiku, för oss som väntar:
Ett år är ett år o min soffa är ingen säng.
Jaja, stumpan, själv ska vara bästa dräng...?
Nöff bad ways to go
Svininfluensa? Antagligen. Vad kan det annars vara. Eftersom fågelinfluensan inte finns sedan den kom till Oxelösund.
Det är ett rätt töntigt sätt att dö. I alla fall om man inte är en utlevd o värmesjuk pensionär. Men sånt är livet.
Det här är några andra töntiga sätt att dö:
Folkraceolycka. Ihjälklämd under Lottas entré på Allsång på Liseberg. Ihjälklämd av rullatorer vid öppningen av vilken bank eller Gröna Konsum som helst. Panikångestattack när man lämnar frisören efter att ha färgat håret coolt svart o möter en Malmöpolis runt hörnet. Sätta otuggade biffbitar i halsen eftersom man skrattat samtidigt som man åt. Vatten- eller rå kyckling-förgiftning. Halka den första vinterdagen o ha glömt hjälmen. Vakna mitt i natten av att det ringer o i stället för telefonen råka ta pistolen på nattduksbordet o avlossa ett skott i örat när man ska svara.
Du kan själv låta babelfish översätta till engelska. Då har du ännu en vers till den underbara "who by fire"!
För dig som är som Christer
Ikaros Smederna har gått i konkurs o förlorat sin elitlicens. De får inte vara med längre.
Inte en högersväng har de gjort under åren. Allt har gått som det ska på banan. Men inte i kassan.
Det är tråkigt när epoker går i graven.
Men det är inte mycket att säga mer än att i Speedway är det viktigt att det går runt.
Polskt rationaliserad riksdag
Försäljningen av (zpraak) Folkpartiet har gått enligt planerna. Alla är nöjda. Den nya ägaren, Wieslaw Kasperzack, säger att partiet redan från imorgon dag skall vara i gång som förut. Han uttrycker det: "Zoom et låkkoomotiif."
Som förut. Fast billigare då. Förhoppningsvis bättre också. Faran med entreprenad är ju att det är det billigaste av de dugliga alternativen som ska väljas. Fast största faran i detta fall, har någon statsvetare förklarat med statistiska diagram o staplar, är ju att det inte blir någon skillnad. Fast gjort är gjort. Enligt kontraktet kommer det aldrig tillbaka.
Kontraktet skrevs under av både Karin Pilsäter o Mats Granath tidigt en torsdagsmorgon o saknar helt tilläggsklausuler.
Det är spännande i alla fall. Det är första gången som ett etablerat parti rationaliserar o förlägger sin verksamhet i utlandet. Det är en ekonomisk fråga givetvis. De polska politikerna är väsentligt billigare än de svenska. Dessutom är reklamtid i polsk TV överlägset billigare än dito i svensk TV. Viss spetskompetens kan komma att tas in från Sverige under en övergångsperiod. Främst gällande (zpraak) kulturella o festliga frågor.
Kritiker säger att många praktiska frågor finns kvar att lösa ännu. Enligt Kasperzack är detta inget att lägga ned huvudbry på. Jan Björklund vet inte. Fast kan inte tänka sig det. Han meddelar att han påbörjat en universitetsavhandling angående problematiken som han lade ner när det slog honom att det inte längre var hans praktiska frågor.
Intressant initiativ i alla fall. De stegrande kostnaderna för politiker, före, under o efter karriären gör nog att vi lär få se fler liknande affärer i framtiden. För allt går att sälja med mördande reklam.
The man in the mirror
Jag lärde mig precis ett tricks som fungerar lysande. Håll i dig nu. Bara metaforiskt, för:
Ställ dig framför spegeln o glo på dig själv en stund. Granska ansiktet. Varje rynka o skav. Lär känna dig själv. Se in i dina egna ögon o spegla ditt ego.
Le stort. Le större. O ännu större. (Det kan göra lite ont i början, men det går över). Utbrist sedan:
"Jag är skratterist! Javisst!"
Sen skrattar du. Svårare är det inte, enligt http://www.skrattaforlivet.se/
(Mitt onda id hävdar att det funkar lika bra med jag är 1) fyllerist, 2) onanist eller 3) myterist. Mitt vanliga jag tar avstånd från detta påstående.)
Kända medlemmar är för övrigt kastratrockaren Joakim Berg, skönskrivaren Björn Ranelid o hon den där gamla kulturministern som till o med skrattade åt den lagstadgade TV-licensen.