.

Han ser in i spegeln. Det rycker i axlar o ögonbryn. Han snurrar ett fjärdedels varv. Spänner blicken i sin spegelbild.

Personen i spegeln är inte längre han själv. Det är Nanoja han ser!

Någon har stulit min själ. Kanske kidnappat den. Jag vet inte vad man gör i sådana här lägen. Jag tänker vänta på posten o se vad som händer.

Igår var jag i friluftsområdet Vilsta för en lång skön promenad. Klockan var elva, mellantinget mellan frukost o lunch. Då kom förr i tiden mot mig. Det kom i form av killar i svart kletigt bakåtkammat hår. Det kom i form av flickor med kortkorta luggar o prickiga kjolar. Alla bar solbrillor. De kom lika mycket från igår som förr i tiden. Somliga drack fortfarande öl direkt ur burken. Någon kan ha kräkts, fast vackert i så fall. De klev in o ut ur stora bilar, större än allt som åker kring på vägarna idag. Pojkarna o flickorna sjöng Johnny Cash i kör. Yippieyayeah. De från förr i tiden såg lyckliga ut, fria o vilda. Det är väl för att det är så man minns.

När jag kom hem satt jag en tid o blängde på ingenting. Men efter bara några timmar hade jag bestämt mig. Jag snurrade några varv till framför spegeln. Jag är snygg i svart.

Jag flottade varje hårtstrå noggrant. Drog allt bakåt. 'Tvingade sedan min fru att göra likadant. Sedan en öl o klingande gitarrer o basar på stereon. Sedan kavlade jag upp mina rutiga skjortärmar till max. Det bildade ordet Flax. 

Mina barn stirrade förundrat. Jag sade att jag var från förr i tiden. De nickade eftersom de vet att det är sant. Men de förstod ändå inte.

Jag minns inte mycket mer. I morse när jag vaknade var det en stor flottfläck på kudden. Den kommer aldrig att gå bort. Jag har tvättat mitt hår nu. Grundligt, men... Nanoja lämnar en aldrig. Yippieyayeah.