.

Idag är en sån dag när jag behöver värdera mig själv.

Redan 1992 spelade Faith no more in hyllningslåten "Midlife Crisis" till Madonna. Känslan av säkerhet ligger i att bli sedd. Utan dig o mig är det bara hon. Men det verkar inte vara någon fara.

(Här tänkte jag skriva lite om att kvinnan slutligen sålt sin kropp till forskningen efter att i åratal sålt den till folk. Men tydligen var inte forskningen intresserad när det kom till kritan. Dessutom skriver jag den här gången bara om Madonna som ett skäl för att få ömka mig själv.) 

Imorgon spelar Madonna i Sverige. Hon kommer dra 50 000 personer. De betalar 1000 kronor var. Det blir alltså 50 miljoner kronor. Då kan man även lägga till att hon egentligen inte velat spela i Sverige eftersom landet o dess arenor är för små för henne. Det är alltså av barmhärtighet hon kommer hit o sjunger o dansar för oss. Tikkun Olam?

Må hon komma till himlen.

Hon dansar makalöst bra. Men jag dansar åtminstone hälften så bra.

Hon sjunger rätt ordinärt, faktiskt. Jag är övertygad om att jag sjunger minst hälften så bra.

Jag skulle alltså tjäna 25 miljoner imorgon om jag valt att bli artist. I verkligheten är det väl runt en tusenlapp som jag kommer få.

Det är bittert att komma till insikt att jag är en halv madonna som hamnat på fel jobb.

Tikkun Olam Edit: