.

Jag har kommit över en fascinerande bok. I den berättar anonyma människor om sina hemligheter. Det är det enda boken handlar om. En verklighetens Spoon River, fast om Sverige idag.

Jag slog upp boken på måfå. Tre meningar, inget mer, står på sidan jag läste:

"På mitt arbete händer hemska hemligheter. Men min chef säger att laborationerna vi gör är för landets bästa. Vi har valt att lita på honom."

Det är något att fundera över när du ligger inatt o har svårt att sova.

Mannen som gett Rock n Roll en helt ny innebörd, på flera sätt:



Ärligt talat - om världen är lyhörd o rättvis, så är Vic Chesnutt det närmaste våra barn i framtiden har som sin egna Bob Dylan.

På gatan gick en man med den största pizzakartong jag sett i hela mitt liv.

"Stanna för fan!", skrek jag till min chaufför, "Hela gräsmattan är full av Stolta Fjällskivlingar!" (I december! Ha du oduglige!)

Jag var ur bilen innan ljudet av tvärniten lagt sig. Mannen med pizzakartongen såg rätt skraj ut när jag tvingade honom att stanna med det magiska o internationella kodordet "stop!"

Men jag hade redan insett att det var en mycket liten man, till höjd o bredd, o dessutom till personlighet. Pizzakartongen var högst ordinär i sin storlek. Men jag hade ju gett mig in i leken o ställde den lilla lilla mannen till svars, "Vart har du fått pizzan ifrån?"

"Den är min. Jag har köpt den!", försökte minimannen ryta, men pep fram istället.

"Med falska sedlar?", ylade jag. "Eller med stulna? Eller tveksamt förvärvade?"

"Nej. Vanliga.", påstod den pyttefjantiga mannen.

"Tror jag inte det minsta på. Varifrån?", kontrade jag med en iskall blick på pizzakartongen. Lilleputt såg ut att vara sorten som beställde en barncapriccosa. Annars hade jag fan ryckt kartongen o stuckit.

"Mitt arbete, va fan tror du?" Nu såg mannen som klätt ut sig till ett flickebarn rätt sur ut. Gud vilken stämning vi har ordnat för oss i dagens svenska samhälle. Tacka vet jag förr i tiden. Eller förresten, tacka vet jag förr i tiden i Italien. Då gick folk o log mot varandra hela dagarna. Iförda lagerblad runt huvudet o helt nakna under läckra togas.

"Jobbar du på en pizzeria?" Jag tyckte det kunde vara socialt intelligent att fråga.

"Nej. Jag trodde du menar vart jag fått pengarna ifrån. Fast du inte har med det att göra." Återigen gjorde han klart att han inte var från Italien o förr i tiden.

"Fast jag inte har med det att göra...", härmade jag hans klämda råtta till röst. "Jag menar pizzan."

Han sträckte fram sin lilla lilla hand. Jag gapade stort o slukade handen blixtsnabbt. De små små ögonen blev nästan normalt stora när jag låtsades göra ansträngningar för att svälja handen. Sedan slet han ut sin lilla klibbiga hand o kastade ett litet papper på mig.

Det var en pizzameny där även pizzerians adress framgick. Hade halvmänniskan varit trevligare hade jag sagt tack. Nu återvände jag istället till bilen som stod o väntade på mig.

Min privatchaufför satt o sov över ratten. Han hävdar att han lever ett jobbigt liv. Ja, vem fan gör inte det.

"Här!", väckte jag honom. "Där har de världens största pizzor. Äkta italienska på det sätt som de gjorde förr i tiden! Kör kör kör!" 

Min chaufför tryckte gasen i botten med nån kommentar om att pizzan som vi känner den knappast har italienskt ursprung.

"Du låter som Anna Anka eller han med skägget i På Spåret. ("Är det bra eller dåligt", hörde jag honom mumla. Värt att svara på? Skulle inte tro det.) Ta en pizza du med o låt maten tysta munnen."

"Privatchaufför, förresten. Den enda snygga tjejen i årets Robinson säger att hon jobbar som privatchaufför. Alltså, vad innebär det? Vad är det egentligen hon jobbar med. Egentligen?..."

Jag var på vinprovning med Per Bull i förmiddags.



Per hällde själv upp i våra glas med eleganta och vana gester. Vi fick fulla glas eftersom vin smakar bäst så, enligt Per. Han var mycket noga med att poängtera att inget av vinerna vi skulle prova kostade över sextio kronor. Det är procenten och inte priset som utgör det väsentliga i ett vins karaktär, lät han oss veta.

Till vinet åt vi druvor och kex, samt ett flertal ädla ostar. Vissa ostar hade Per ystat själv. De smakade så där, tyckte någon. Denne någon fick gå hem för att han saknade utbildning.

När jag dristade mig till att påstå att ett av vinerna inte var utmärkt var Per snabbt framme och visade upp flaskan. Med ett överlägset leende som fick mig att känna mig som ett barn pekade han på flaskans etikett. 14,5 %. Per förklarade för mig att jag inte var tillräckligt utbildad för att vara med. Men eftersom jag hittills hällt i mig två hela flaskor så var han villig att ge mig en andra chans. Han poängterade dock att mer tjafs från min sida skulle leda till polisanmälan. Som jag drack och höll min käft.

Per berättade att det godaste vin han druckit heter strohrom. Det drack han en gång när han var utomlands. Tyvärr distribueras inte detta märke av systembolaget. Per skakade på huvudet åt detta faktum och suckade att det blir ändring på detta efter nästa val. Socialdemokraterna är ett outbildat pack och det är tragiskt att de lyckats vinna folkets fulla förtroende. Men det har med landets generellt låga utbildningsnivå att göra. Astrid Lindgren, fnissade Per, är dörrvaktssamhällets opium. Nobelpris åt tanten. Någon sade att Astrid är död. Det var dumt sagt tyckte Per och stal människans vin. "Det här vinet smakar fitta!", utbrast han och skådade ut genom fönstret, "fy fan vad gott."

När osten tagit slut frågade Per om någon ville tävla i barnvagn. Men vi var trötta efter all njutning och ville bara ta det lugnt. Det retade Per lite grand och han krävde oss på omedelbar betalning. Dessutom vägrade han växla stora pengar utan sade att vi fick skylla oss själva som inte hade jämna slantar. Som i förbigående frågade han om det var någon som ville knulla, men han hade redan glömt oss när han vände sig mot samtliga dörrar och valde mellan dem ett tag. Därefter slet han tag i sitt barn som lekt med lego i hallen och pulade ner det i barnvagnen och ringlade iväg mot lunch.

Pers nycklar låg kvar på bordet, så vi som var kvar tror jag såg till att det blev ordentligt låst. Nycklarna lämnade vi in till krogen Patricia. Sedan tog åtminstone jag en taxi till mitt jobb. Någon gång måste ju en människa få sova.

Jakten på Lars Kepler har hypnotiserat mig. Jag minns en kväll från förr i tiden. Tidigare var den balsamerad i stark sprit o helt blockerad för mig. Men två ben i en låda har promotat fram den. Det är fantastiskt vad två ben kan göra med en man med ett svagt sinne.

Heter det kebab eller Al Shebaab?

Det undrade min kompis Usama. Förresten nämnde han att Muhammad börjar bli ett så vanligt namn i Sverige att det borde få en egen namnsdag. Sedan dansade vi loss lite till Bomb the Bass, innan vi satte oss ned o drack våra shots.

Han påstod sedan att det är så lustigt att Nordkorea ligger söder om Sydkorea. Det är kul att han har fel så in i helvete. Inte så att han förtjänar ett straff, eller så. Men inte är han en profet, det vill jag lova.

Sedan gav han mig en demonstration hur man inte ska bete sig. Han utropade sig själv till vår store ledare. Det var en attack som heter duga. För att se något liknande får man kolla mot Afghanistan. Men det kan man väl inte göra om man inte har Al Jazeera på digitalboxen? Fast han somnade rätt snart därefter som ett offerlamm efter själva offrandet.

Bruden som suttit bredvid lämnade till slut sitt telefonnummer till mig. Det var en heligt. När hon lämnat stället knycklade jag fram lappen o läste: 07 033 9 44 700 07 330 44 44 55 700 033 9 6 44 700 033. Då var jag i paradiset för en stund.

Dagen efter ringde jag i guds namn upp henne. Men hon svarade inte, kanske var hon på någon flygplats o hade dålig mottagning. Eller blev hon aktivt hindrad av Nordic battle group? Eller ska jag tro på min mors ord o inte lita på kvinnor som kallar sig Reinfeldt?

Nåväl, den dagen var den sorgen. Idag gläds jag åt några nya läsare från försvarets signalspaningsgrupp. Varmt välkomna o tack för ett gott arbete i nationens tjänst.

Fan vad bra Bic Runga är.

SSU-ordförande Kicki D har anklagat mig (Det framgick inte för vad då orden flöt samman till ett enda som jag inte kunde uppfatta eftersom jag torkade små vassa spott ur mitt ansikte). Detta är mitt försvarstal:

Visst, jag är fyllerist, lögnare och dansman. Näääh. Egentligen är jag bara fyllerist. Och lite glömsk, eftersom jag också är en dansman. Om jag ska tala sanning.

Mycket händer som leder till annat. Sedan den dag jag upptäckte att jag kan andas under vatten har jag blivit högfärdig. Än värre blev det sedan jag är Ulrika Jonsson. Nu vill jag ligga med massor av män. Räkna kärlek i avverkade centimetrar. Eller i framtida schlagerfestivalsegrar. Om jag bara kunde minnas vem David Irving är. Troligtvis bara något gammalt sjukdomsalstrande ragg. Åtminstone någon slags dålig smak längst ut på tungan. Jajaja, det är en blandning av lätt och svårt att vara Ulrika. Sött och salt.

Sant är ändock som de i Dansbandskampen sjöng så vackert i lördags att det är först när vi ser hur de har det i Nordkorea som vi kan säga om de har det bra eller dåligt eller mitt emellan. Lite som med barnen som missar Bolibompa dag ut och dag in nu för tiden. Men det gör en stark som en pepparsås i Borås.

Med andra ord har jag inget att säga till mitt försvar, mer än att jag inte bryr mig så mycket om saker och ting. Det är också en pinsamhet som kommer med åldern, gissar jag. Där ingår pubbesök och schlagernoja, det säger i alla fall min före detta mentor, Alexander (mer hailande om honom imorgon). Därför, Kicki, är saker som de är. Så enkelt som att brottas ner av några vakter. Livet borde inte vara svårare. Då skulle man ju behöva vara doktor för att förstå det. Det gallrar ju faktiskt bort många av oss. Till och med sådana som inte gallrar bort sig själva.

Att juletider kom så lägligt kan vi väl ta en runda på? Du bjuder...? Visst är det vackert att se hur bartenderns mätglas fylls tum för tum och att veta att det bara handlar om sekunder tills drickat hamnar i egen strupe. Det är så att man vill gråta som en bruten svensk konsonant.

Detta borde ha slutat med ett bananskal, men även jag har ett hjärta. Är det pinsamt dessa dagar?

"Jag lyssnar o lyssnar. Anstränger mig verkligen för att bilda mig en annan uppfattning.

Men jag kan verkligen inte höra något som skiljer en normal R Kelly-låt från en normal Westlife-ballad.

Kan det verkligen vara så att man kallar R Kellys musik för soul bara för att mannen är svart?

Eller att Westlife får heta pojkbandspop bara för att de är ett gäng vita killar från Europa?

Nåväl o jaja. Smetigt blev det i alla fall att lyssna sig fram till en åsikt o analys.

mvh

Alla från Sven-Ingvars"

Huvudvärkstabletter eftersom de tagit slut. Vaselin eftersom barnet går på stolpiller. Tanten i kassan - märkligt lik min gamla mattant  - skakar på huvudet. "Nån gång måste du förstå att hon inte vill."

Migrationsverket överväger att sätta hårt mot hårt i kampen mot apatiska flyktingbarn och deras läkare. Man vill införa så kallade "Placebo-tillstånd" för att komma till insikt i ärendena. Detta innebär precis vad det låter som; en handläggare från migrationsverket berättar för familjen att de fått tillstånd att stanna i Sverige. Tillståndet finns givetvis inte, det gör däremot polisen som väntar utanför dörren på att gripa familjen; 1) för spelad uppgivenhet i det fall barnet börjar jubla, 2) för att ha misshandlat sitt barn till uppgivenhet i det fall barnet inte reagerar på det positiva beslutet. För första gången applåderar mediabevakningen migrationsverkets handlingar och på redaktioner landet över dricker journalisterna själva champagne och firar sig själva med tårta. Migrationsverket uppges vara upprymt av detta och fler kreativa lösningar på utlänningsfrågan lär komma inom kort. Eventuellt en utvisning av Lennart "Fjorne" Swahn och bluessångaren Sleepy Kristian Luuk. Tack migrationsverket!

Min mor sade vid min födsel att jag hade underbart vackra höftben. Min far fräste till svar att det hade jag visst. Deras kommunikationssvårigheter ledde så småningom fram till att de skiljde sig från varandra. 

Migrationsverket har dessutom i dagarna anlitat Robert Wells och delar av Black Army, som för tillfället och efter klubbens färgbyte från svart och gult till brunt går under namnet "Brown Bunnies", för att spela in en coverversion av Thåströms "Släpp aldrig in dem". Det handlar om rockiga pianoklink och om falsettkörer med en del inlagda svordomar som inte finns med i Thåströms originaltext. Låten är tänkt att finnas tillgänglig för nedladdning på migrationsverkets hemsida till en början. Tyvärr inte helt gratis - eftersom Robert Wells inte är det, men det lär inte handla om många kronor. Detta är en av de saker som är frihet för det svenska folket.

Helge Forsmo är ledsen dessa dagar. På den lilla TV:n i hörnet ser han hur en arg man hissar en schweizisk flagga. Det kan väl inte vara meningen, ändå? Ibland känns det som om saker blir större än de borde vara. Än de förtjänar.

Utanför gallrena kastar glada barn snöboll. En liten boll hamnar på ett tak och rullar nedför takpannorna. Den är jättestor när den faller mot motorcykelgänget som väntar att det röda ska bli grönt. Hade gubben haft hjälm hade han troligtvis klarat sig. Det gäller sedermera även barnen.

Man är uppenbart inte färgblind om man ser rött och vitt. Ändå känns det som blint seende. På något sätt. Det finns säkert en psykolog eller en profet som kan förklara det där. Belinda Olsson, troligtvis.

Helge funderar mycket över omskärelse. Tankarna bara kommer, trots att han inte ber om det. Han tror att han inte tycker om det. För första gången vet han inte vad han ska tro. Han förstår religion. Han förstår kultur. Men vem uppfann omskärelse och varför? Någon måste ju ha varit först. Vad var det för pucko? Om han bara hade en mobil och ett giltigt abonemang kunde han ringa och fråga någon. Helge minns att Åke Green sagt något om det. Han tyckte visst att det var bögigt. Men inte hade han väl något mer att säga? Det vore inte likt honom. Den enda som troligtvis vet sanningen är väl Dede och henne vågar man ju inte ringa dessa dagar. Inte förrän hon uttalat sig om vilken sida som är dum och vilken som är snäll.

Livet är ett luftslott, anser Helge. Det är förresten hans mest framgångsrika raggningsreplik hittills. Man lever sitt liv, det går bra, hand i hand och i säng med varandra och andras fruar. Sedan en dag bara faller det ihop. Kvar blir bara aska. Det är precis som ett sexlivs uppgång och fall. Fast plocka tvål är inte så hemskt det heller. Den dag det behövs räcker det ju för övrigt att bara förneka allt. Eller skylla på någon annan. Luftslott. 

Till och Christopher Granberg drar på läpparna. Sedan rycker han på axlarna. 

Ge McGywer ett suddigummi och lite tipex, någon, så löser han situationen, suckar Helge och gör det magiska tecknet med fingrarna och hans TV stängs av. Trots allt är det ju inte som om Britney kör bil med babyn i knät. Vi summerar världsläget med ett Anja-citat.

"Det är en hård nöt att knäcka!"

Jag önskar dig en god natt. Du får det vackraste jag vet:

Jag klarade fråga 1-8, sedan var jag tvungen att ringa en vän.



Först ringde jag min son, men alla barnen i förskolan satt o ritade frukt som började på B, så han fick inte komma ifrån.

Nej, han ritade inte bapelsin. Han ritade den homosexuelle darthen Benedictus den 16:s bil.

Nej, han ritade ett äpple. Tyvärr.

Andrahandsvalet, mormor, låtsades vara Ylva G Johansson o gick inte att nå. Kanske tog hon ett bad?

Slutligen fick jag kontakt med en granne till mig som har rest runt lite i världen.



Han hade tyvärr, men givetvis, ingen aning.

Nästa fråga var jättelätt. 9 av 10 är väl inte dåligt, ens på ett webtest o med bara en livlina?

Ylva G Johansson.

Känner du igen namnet? Det gör du nog. Har du fått nog?

Ja, du har rätt. Det är den där politikern som ständigt råkar göra misstag som slås upp stort i media. När pressen sedan i folkets namn vill ha en förklaring så är hon oanträffbar. Har inte gått att nås för en kommentar. 

Telefonluren avlagd o under kudden har du en kniv? Det framgår inte. Det har inte varit upptaget heller.

Att Ylva tydligen kan ställa till med saker fast hon är onåbar har bekymrat många. Hon som är folkvald att utföra uppdrag ärligt o på bästa sätt borde väl ständigt gå att nås? Om inte annat så för att förklara anledningen till att hon begått sina misstag. Eller för att lyssna på det folk hon representerar när vi kommer med bra idéer om samhällsförändringar.

Det luktar begraven hund o troligtvis är det inte bara ett fel som blivit trasigt.

Går det att få fram någon sorts sanning?



Frågan måste givetvis ställas om Ylva finns på riktigt?

Arbetshypotesen är att Ylva är en påhittad figur som kommunpolitikerna samlar sina misstag under. Smart.

Men lite taskigt mot Miljöpartiet, som man hittat på att hon ska vara med i. Fast det är ju i o f s normalt o stöder hypotesen rätt bra.

De har till o med gett henne ett eget personnummer. Det är en enkel sak om man jobbar med större datasystem. Fotot på Ylva som brukar vara i tidningarna när fel har begåtts kan faktiskt vara saxat ur Elloskatalogen från din barndom. Minns du modellen för den gröna BH-n, sidan 29, vinterupplagan 87? Om du tittar riktigt noga på fotot av Ylva nästa gång ett fel har begåtts, kan du se något som kan vara ett genom photoshopping bortaget "Vinterkampanj!" strax över henner vänstra öra.

Är det skillnad på att köpa sex o att hyra en prostituerad? I laglig mening? Skattetekniskt? För den egna njutningens skull? För egen del anser jag att ägande korrumperar o förstör.

Ylva är ett ekonomiskt begrepp som för enkelhets skull kan liknas vid utbetalningar. Hon betalar gärna. Sin man. Sin sekreterare. Rätt normalt vid en första blick. Men Ylva betalar i hemlighet eller i allra allra första hand. Grejen är att det ofta inte varit menat att betala. Det är därför problemen gått sönder o knasigheten blivit konstig i dessa fall. Så många fall att slumpen fått ta jobb på Migrationsverket istället.

Men det låter å andra sidan rätt mänskligt på det där klumpiga sättet. Så vi får avvakta o se vad filmen avslöjar framöver.

Om Ylva trots allt finns, så kanske hon ligger i badet?

Konspiratoriskt tänker jag ta en dusch!

I kvällstidningen idag frågar en läsare en liten farbror varför tidningen bara skriver om kvinnors sexliv (ett sexliv) och aldrig om mäns dito (2 ? sexliv). Han svarar att det inte är för att det är mera porrigt eller upphetsande. Det framgår inte vilket kön han föredrar. Det är bra eftersom det är oväsentligt. 

Jag föredrar mitt eget kön och bryr mig föga om exempelvis Lars Betkhes. Då och då intresserar jag mig för min frus kön. Tidningarna försöker få mig intresserad av Viktoria Silvstedts kön, men jag har lärt mig att titta bort i tid och bläddra medan jag blundar.

Den lilla farbrorn svarar att kvinnors sexliv (3 ? sexliv...2 ?)har förändrats mer än männens under de senare åren. Därför är det mer relevant att skriva om kvinnornas sexliv (4 ? sexliv...3 ?). Och visa bilder på kvinnor som har sex.

Det säger han för att han är en ful farbror.

Hade jag varit din mamma hade jag varnat dig för honom. Om det inte hade varit för att en total främling hade knutit munkavel på mig eftersom det vankas analsex nu. Men annars hade jag varnat dig. Jag kanske skickar pappa att göra det om han har fångat allt det viktiga på film än.

Där bryter Leif Silbersky - känd från den erotiska filmens moder Kärlekens språk - in och vrålar att farbrorn är dum. Kanske tycker Lars Betkhe också att farbrorn är dum - det bryr jag mig föga om. Silbersky vill se erektioner i tidningen. Inte bara erektioner och inte varje dag. Men också och ibland. 

Även om Katarina Janusch säger att kvinnor onanerar, menar Silbersky att det sex som tidningarna skriver om är sådant som begås av två eller fler. Vanligaste kombinationen, enligt honom, är kvinna och man. Han vet så mycket denne man. Det är så wow wow. Dessutom vet han det så bergsäkert. Trots att han inte har möjlighet att vara med överallt och hela tiden. Lars Betkhe säger - nehä, vi bryr oss föga om honom, Silbersky säger nämligen att han är trovärdig som en gammal dörrvakt. Nej, säger Silbersky, tacka vet jag drängfulla tjejer och deras drängfulla sällskap. Där någonstans ligger sanningen och klarögdheten som Bertrand Russel slösade bort ett helt liv på att finna.

Katarina mumlar hela tiden att kvinnor onanerar. Fast hon har betalt för att säga så. Glöm inte det. I alla fall inte när du tänker på din mamma.

Den fulla kvinnan minns tydligt hur snäll hon var senast. Sedan kräks hon och påpekar genast att det gjorde hon senast också. Det smakar konstigt i munnen då, låter hon oss veta, så hon vill äta mint eller dricka sån där grekisk anissprit som är såååå svår att komma ihåg namnet på.

Tillbaka till erektioner istället. Innan vi glömmer bort dem helt.

Silbersky tjuter hysteriskt att om dagens kvinnor har analsex, gruppsex, bondage, kiss- och bajssex, sadistisk sex eller jättemycket tillfällig sex så måste väl männen också ha det. Även om han naturligtvis bara håller på med missionären, tillägger han och stirrar stadigt i en infokuserande kamera utan att väja med blicken en sekund. Eller var det så, tänker han högt och verkar överväga för sig själv - kanske för att minnas tillbaka - att alla män gjorde sånt förut, men att det bara var med typ Ulrika Johnsson eller någon liknande. Men han skakar på huvudet, det gör tack och lov kameramannen också. Kvällstidningsfarbrorn är märkligt (otäckt?) lik Svennis appropå inget annat än att han blir knallröd i sitt ansikte och inte går att nå på telefon för vidare kommentarer under resten av veckan. Silbersky menar i alla fall att farbrorn svarade jättedumt och att det var en urschäkt värdig en dörrvakt. Det finns inga ursäkter att inte visa erektioner. Inte ett hållbart argument. Lars Betkhe hinner flika in att för hans del...innan han är reducerad till ett frågetecken och eventuellt sex träffar vid en googling. Sju med den här texten.

Lilla Anna och hennes kompis långa farbrorn ger sig ut i storstadens nattetrafik, kanske i jakt på Lars Betkhe, han ska enligt rykten befinna sig på någon krog ikväll. När de får tag på honom ska de ta med honom hem och göra sådant som kvinnor gör idag. Först gäller det bara att finna och komma in på rätt krog...det finns väl inget som kan hindra?

Det är en oskriven skribentheder att inte avslöja sina källor.




Utan källor skulle det vara omöjligt att ligga steget före media. Eller utgöra någon form av alternativ läsning.

Texter som:

Lars Ohly: "Jag är och kommer alltid vara/.../ kommunist! /.../Vifta med fanan!"

Josphine Craaford /.../ har analsex första kvällen i Paradise Hotel /.../ "för att hämnas på min pappa."

Ann-Christine Jernber utbrister "Medlemmarna i kungafamiljen är /.../ utvecklingsstörda."

Klasse Möllberg har /.../ använt kokain /.../ hela sitt vuxna liv /../och vägrar sluta.

Linda Skugge håller /.../ nobelklass och /.../borde /.../ få kulturstöd så hon blir ekonomiskt oberoende och kan pyssla med det hon gör i /.../ trehundra år till.

Alla män är djur.

skulle aldrig bli skrivna om inte någon grävde i samhällets djupaste och mörkaste hålor. Och lämnade det vidare till någon som vågar skriva som det verkligen är. Hur overkligt det än känns.

En av mina källor har bett mig att träda fram och avslöja henne. Det har någonting med att vinna ett stort pris att göra. Det skulle vara för det då. Men jag behöver tid att tänka. Det är inte alltid så enkelt.

Annars är det är skamligt att avslöja sina källor. Det vore som att outta en del av sig själv.

Idag fyller David Batra år.

Det gör Tomas Brolin också.

Hoppas de har haft o kanske fortfarande har bra födelsedagar.

Min fru fyller också år idag. Det är lätt att glömma bort henne när man sitter o tänker på David Batra o Inga-Gill hela tiden. Men hennes föräldrar kom ihåg.

Min fru fick tre paket med anti-sagging-kräm av sin mor o far. Dolda bakom ett mycket respekterat varumärke.

Till mig köpte de en stor flaska whiskey. Single malt för syns skull.

Hmmm... om jag vore mer paranoid skulle jag misstänka att de planerade för ett barnbarn till.

Idag 9.27 sprängde min vän sitt livs vackraste moln.

Mellanspel

Jag fick ett SMS där han berättade att han numera har en dotter som kommer krossa mina fyra pojkars hjärtan så småningom.

Det är inte rätt dag att påpeka att den dagen mina fyra söner kommer hem o berättar att hon har legat med dem allihopa, så lär det inte vara min vän som fnissar. Men det är en senare historia.

Så istället bad jag honom om en bild av hans lilla dotter.

Men han är slut i huvudet nu så i stället fick jag samma SMS igen.

Nåja, jag googlade på babe i stället. Efter att ha tagit bort en fejkad nakenbild på Bush, en samling asiatiska flickor som söker någon sorts partner o några tjejer som verkar jobba för någon bilmek eller Hells Angels, så var denna bild först i kö:



Hon är så sööööt. Om jag tittar riktigt noga när jag kisar så är hon faktiskt pappa upp i dagen.

Slut på mellanspel

Grattis vännen!

Den översta är din Rakimskiva.



Den understa är min Rakimskiva.

Din o min skiva är rätt lika varandra. Det enda som skiljer dem åt är att min är signerad av Rakim.

Legendaren Rakim är det närmaste hiphopen har en Bob Dylan.

För övrigt önskar han mig Peace.

Dig däremot verkar han ha ignorerat.