Jag delar ett tomtebloss med dig
Dopp i andra grytor
Min förra fru o jag, dagen innan julafton förra året. Tända ljus, nejlika o het glögg. Vi satt uppe o lackade paket o gjorde årets ligglista.
Jag kom på hur man slår in en hockeyklubba utan att det syns vad det är. Hon kontrade med att skruva ner en cykel i småbitar o pressa in den i en kartong för stövlar. Briljant. Men så jobbade hon med att reglera invandringen, så vad annat kan man tänka sig.
Hon sa: Johnny Depp, Brad Pitt, George Clooney.
Det var ju ändå jul, o jag är inte högavlönad, så jag viftade med händerna o sa generöst att hon kunde få ännu fler.
Morgan Alling, Matt Damon, Puyol.
Hon sa även hela Flamingokvartetten. Jag gick faktiskt inte med på det. Fast det har med mig o min förra tjej att göra. Utan att avslöja alltför mycket så kan jag ju ändå säga att det finns en anledning till att det tog slut mellan mig o henne. Hela Flamingokvartetten. Fast jag är inte bitter, vidare nu.
Hon slog in något som jag inte fick se vad det var. Sedan var det min tur.
Winona Ryder o tjejen i kassan i Hemköp.
Hon blev jättesur. Det är klart att det inte är en lek för vem som helst att tänka sig sin partner i säng med någon annan, men i alla fall. Det var ju så roligt först. Hmmm. Kvinnor.
Vi var tydligen osams o hon skulle tydligen ut med sin mor på den där restaurangbokningen för två som jag ordnat tidigare i veckan. Jag kunde tydligen gå o köpa mig en billig jävla färdigrätt på Hemköp.
Någon timme senare ville jag visa mig vara vuxen. Tydligen är det något som blir fett knas där ibland.
SMS:t "Jag hoppas ni får kuk ikväll" får jag skicka en gång till, göra om - göra rätt - eftersom jag hatar stavfel. Jag är pedant när det kommer till sånt. Men jag hinner inte ens komma till "kul" innan det piper till i inboxen.
Efter bodelningen var kronofogden hemma hos mig. De hittade inget att ta med sig. De hävdade att jag lurade dem på något sätt, bara att de inte kunde komma på hur.
Sedan dess har jag kronofogdens specialenhet inneboende hos mig. Dag som natt finns det en kvinna här som vakar över allt jag gör o ser efter var alla mina pengar tar vägen. En sorts inspektör. Det är en rätt trist syssla för henne så vi har passat på att skaffa några barn på hennes fikaraster.
Den ena ligger i trappan o sover.
En annan prasslar bakom mig. Han har nog hittat pengagömman som hans mor är ute efter. Den kommer hon aldrig hitta för hon verkar inte riktigt färdigutbildad.
Dagens outfit
Det betyder väst. Välknäppt.
Jag drar in magen o mal vitpeppar. Den blandar jag med salt o råsocker.
O för att utmana årets trend så tänker jag fortsätta smaksätta med dill.
O ännu mera dill.
Idag är en magisk dag. Jag kunde lika gärna vara Patrik Ekwall.
Trollhättan, möjligheternas stad
Så här säger en italienska jag känner: I Trollhättan finns det mer älgar än på andra ställen.
Det duger inte åt en finne jag känner. Som en rumpnisse som vill starta världskrig bryter o ryter han fram: Varför skulle det vara på detta viset?
Italienskan börjar gråta o förklarar förtvivlat att hon inte har någon aning. Men hennes kompis mamma har minsann blivit uppäten av en älg, så det är i alla fall ingenting att skratta åt.
När finnens ögonbryn reser sig högt blir pannan rätt kort.
Italienskan säger att det kanske beror på att det traditionellt finns enormt mycket äpplen i Trollhättan. Sånt drar till sig älgar.
Finnen frågar om det står i Expressens älgbilaga att det finns massor av äpplen i Trollhättan o att älgarna sätter sig på bussen o åker dit när de läser det.
Nej, ylar italienskan så att hon kokar som en gammal Volvo med brusten kylarvattenslang, men äpplena luktar o därför har älgarna kommit. De har kommit under en lång period o de har kommit för att stanna. I år fanns inga äpplen över huvud taget. Det kanske inte var så att älgen var arg, den kanske var hungrig. Men det fanns jordgubbar, säger hon med en trotsig min, som hon hittat det slutgiltiga argumentet. Sen har jättemånga blivit nedslagna av älgar, som har hoppat på dem med sina framben. Det har bara varit tur att ingen har dött.
En gång när jag sprang i skogen i somras, börjar italienskan. Då...
@-->--
En gång i somras, säger älgmamman, hade jag vägarna förbi Trollhättan. Ja, jag vet att vi älgar inte brukar vara där, men det var lite just därför. Jag ville bara se nåt nytt. Jag kliver ut på en liten upplyst väg för o kissa. Just som jag står där hör jag hur något närmar sig. Jag ställer mig så stilla jag kan i fall det är en människa. Ja, ni vet att de inte fattar att man är en älg om man inte rör sig. De tror att man är en sten eller att de är hemma hos Jan Guillou. I alla fall...en människa dök upp. När vi mötte varandras blickar så stannade hon. Plötsligt tog hon ett steg bakåt. Sen tog hon ett steg framåt. Då såg jag att det var en italienska. Jag tvivlade förstås, men jag tog ett stort steg närmare henne för att försäkra mig om saken. Jo då. Sen ställde jag mig stilla igen. Då tog italienskan ännu ett steg närmare. Kanske har hon hört något om att Guillou har stor snopp. Men så hände något med hennes ögon, de liksom vände sig inåt fast uppåt. Hon såg ut att fundera över något, kanske om det var värt det, för trots allt handlar det ju om Guillou. Sen gick hon mycket sakt o ställde sig mot ett träd. Hon stod kvar vid trädet o jag fick gott om tid att kolla in henne. Hon var sjukt vältränad, ett riktigt praktexemplar. Hon verkade inte alls aggressiv o jag tänkte ett tag att jag skulle pröva att mata henne. Men det fick vara för hon såg egentligen rätt mätt ut, så jag ropade till mig ungarna så att de fick ta sig en titt. Den ena ville äta upp henne o den andra ville ställa sig med frambenen på henne så att hon skadades. Det kunde jag inte låta dem göra, vilka fasoner. Så jag sa nej, bara titta. De tyckte att det var rätt trist så då gick vi därifrån.
Vi hann med en titt i stadshuset också, innan vi lämnade Trollhättan. Det var helt av glas, lite som ett sagoslott, fast det var rätt stökigt, folk gapade o skjöt med gevär. Kanske hamnade vi i en filminspelning. Men i alla fall...
Den finska älgen fnyser o frustar av skratt. En italienska i trollhättan! Hur troligt låter det på en skala?
Älgmamman surnar till. Fan, det finns jättemånga italienskor i Trollhättan. Det står till o med om det i Aftonbladets älgbilaga.
Vart då? undrar den finska älgen med ett brett flin.
Jaaaa. Det kommer väl inte jag ihåg, såklart.
Vad ska man tro, egentligen. Igår sa italienskan att hon var trött o vill att jag ska göra henne med barn. Så även om hon verkar lite osvensk, så är hon ju uppenbart rätt vettig.
O inte en jävel följde efter...
En dåres anteckningar
Jag är proppmätt som en muslim under tidig shawwal. Knut Hamsun menade att det var sämsta tiden att skriva. Kanske hade han rätt. Han visste ju onekligen en del om sånt där. För mig är sämsta tiden strax innan jag borde gå upp för att gå till jobbet. Fast jag onekligen är ganska hungrig då.
Katrin Z menar tvärtom. Trots att hon är smal så uppträder hon som hon vore riktigt fet. Eller var det tvärtom nu för tiden? Det kan man ta reda på idag eftersom hon finns på löpet nu för tiden. Inte ens genom att undvika att gå in på hennes sida slipper du henne. Det är medias julklapp till alla oss. Jag tänker spara pappret till nästa år. Det tror jag att jag kommer kunna täcka över en del saker med. Det är min grej, för att gå vidare. Vad är din?
Enligt en vän till mig kommer Katrin Z snart att skriva om det hemliga förhållande hon haft med Dörr-Fadde under flera år. Sju år. Kanske är det så eller är det inte så. Det får Kleerup sätta trummor till. Om han o Linda vill. Men det ger rubriker, så they will.
Fast ärligt talat. Någon som skulle kunna krypa upp i knät på, o mata Katrin Z, så skulle allt bli lite fridsammare här på denna jord, som borde vara stor nog åt oss alla. Det skulle leda till brist på elände. O det vill vi inte vara utan. Men skäm bort flickstackarn, hon ser törstig ut.
Hamsun skrev också Markens gröda: Människa, ta ditt ansvar, bygg själv. Någon annanstans. Där o då kan du bli fri.
Jag lämnar detta för tillfället, för att ta mitt ansvar o drömmer om en stor tallrik kall soppa.
Ulven kommer - skjut den! skjut den! skjut den!!!
När min blick mötte vargens så fräste vargen till. Den morrade inte. Den ylade inte. Den fräste som en liten kattunge.
Sedan dödade jag den allt vad jag orkade. På ett sätt som gjorde coolt jätteont för vargen.
Eller.
Sedan tog vargen några snabba steg över snötäcket innan den försvann upp över en kulle o rusade vidare i livet. Kvar stod jag o undrade vad fan som hänt.
För innan vargen tog sina snabba steg hade den hoppat på mig o slitit av min strupe med sina vassa tänder. Snötäcket hade blivit som en tavla av Pollock med enbart röd färg. Sedan hade den tagit alla mina barn o hänsynslöst pressat ner dem i en konsumkasse som den hängde över ryggen. Matsäck.
Några vargar måste skjutas för fridens skull. Det handlar om ett fyrtiotal.
Ett antal personer är beredda att ta sitt samhällsansvar. Igår räknade naturvårdsverket till 10 600 jägare som anmält sitt intresse att skjuta vargarna.
Jag är sörlänning o är ju egentligen inte berättigad till en åsikt om vargarna. Vi har ju bara ett fåtal vargar som springer i skogarna häromkring. De stör inte oss mer än vi stör dem. Oftast märker vi inte ens av dem mer än som någon vag förtätning av stämningen omkring oss. Något lockande o pockande som talar till oss utan att vi förstår vad som sägs.
Det är säkert en sanning att vargstammen vuxit sig för stor. Att boskap i vissa delar av landet ligger pyrt till på grund av att naturen en gång för alla bestämt att vissa djur ska livnära sig på andra djur.
Jägare brukar ju hävda att jakten står för en närhet till naturen. Jag har sett många jägare tala varmt om den stundande älgjakten, nästan som att höra trettonåriga flickor prata om vilka killar som ska gå på kvällens disco.
Jag kan inte tycka att jakt är macho. Det spelar ingen roll om det är med gevär eller med pil o båge. En man som dräper en annan varelse med ett skjutvapen kan göra sitt jobb, skaffa föda o till o med anse sig få en härlig naturupplevelse. Men det är inte macho.
Varg. Vad är det frågan om? Vad är det som får mer än tiotusen jägare att räcka upp handen när det kommer till att få skjuta just vargen? Något inom mig säger att, nej, hade det handlat om att skjuta av illerbeståndet så hade inte mer än tiotusen jägare handlat med detta sanna sociala patos.
När jag läste om dessa mer än tiotusen jägare i dag så fick jag en unken smak i min mun som vägrar släppa. Jag tänker dräggel, stress, stön o stånk. Jag tänker skam.
Jaja.
Hur det gick med mina barn?
Nja. Jag hade inga barn på den tiden. Dessutom sitter jag ju här o skriver. Så det sista måste vara ett utspel av min fantasi o min skräck.
Sedan den gången har jag aldrig sett en fri varg i skogen igen. Men jag har sett spåren, sett min hund oroa sig längtansfullt över doften av det vilda i spåren. Sett min hund uppföra sig ungefär som jag skulle uppföra mig om Singoalla plötsligt uppenbarade sig vid en liten skogssjö framför mig.
Mind your own business
I Sverige gör man ett enormt problem av diverse slöjor i så många sammanhang man kan.
I Frankrike anser politiker i integrationsdebatten att folk som bor i landet ska älska landet, sluta tala slang o inte bära kepsen bak o fram.
När jag tittar i spegeln: Jag känner till mer om Magdalena Graafs familjeproblem, Jennifer Anistons kärlekspartners o hur olika bönder uppfört sig i sökandet efter en fru än vad jag gör om mina närmaste grannar.
Det sista säger kanske något om mig o är kanske mitt problem. Fast det är ärligt talat mina grannars problem för de är bara så avståndstagande o konstiga. Men i deras blogg skriver de samma sak om mig, så jag vet egentligen vare sig ut eller in.
Det är i alla fall mycket tydligt att vi människor bryr oss makalöst mycket över vad andra pysslar med. Åtminstone när det handlar om saker som vi inte förstår eller känner till så mycket om. Eller om de är snygga, tjänar mycket pengar eller i alla fall syns lite grand på TV under sjysst sändingstid.
Är det inte dags att mänskligheten går någon sorts kurs väldigt väldigt snart? Det har gått rätt bra att samla alla människor kring en vaccinationscentral, det borde gå lika enkelt att få oss att samlas för en kurs.
Vi skulle väl behöva lära oss att bry oss om oss själva i första hand? Om vi vågar ta ett sådant ansvar?
Mamma Scan lackar till jul
Mamma Scan har efter åratal av forskning äntligen lyckas klona favoritjulskinkan från din barndom.
"Grisen smakar bäst välvaggad"
Receptet är lika enkelt som vanligt. En inte alltför varm ugn under hela natten till julafton. Bred på mängder av senap som du blandat ut med ägg. Särdeles lyckat för tomtebolyckan.
Var inte blyg när du skär upp skivorna. De ska vara tjocka. Självfallet avnjutes skinkan på vörtbröd för bästa upplevelse. Senap efter behag. Mamma Scans eller dina egna spelar mindre roll.
Själv väljer jag mina egna, andra njuter Mamma Scans behag. Smaken är olika.
Men säkert är att Mamma Scan inte lackar om du avnjuter vad hon har att erbjuda!
Lars vill komma undan politiken, Tiger gläds åt ideologier
Kommunismen har av tradition en stark koppling till rödvin. Många av de stora drinkarna har varit kommunister. Det har skrivits teorier om detta, även om ingen känns fulländad. Lars Ohly säger att han var mer intresserad av att dela med sig av vad han hade när han drack. När han spolade kröken kändes det inte lika viktigt längre. Då kunde han lika gärna sluta vara kommunist. Det var ungefär likadant för Gudrun Schyman. När hon blev portad från systembolag och krogar blev hon feminist. Det var smart. Få är de utskänkningsställen som vågar neka en feminist vad denne påstår sig ha har rätt till. Det är inte rätt epok i världshistorien att bli stämd för att ha nekat någon på grund av dennes feministiska läggning. Jag tror att hon skåpsuper hela tiden. I alla fall påstår hon sig vara älskarinna. (Tiger Woods bara ler generat när han hör detta, men säger ingenting som tyder på ett samband eller ännu en pärla i hans radband.) Nåväl, sprit o sex... En gång kommunist...(Lars håller inte med om detta, för nästa år, månaden innan valet, tänker han säga att han aldrig har varit kommunist)
Lars Werner hackar och skär inte längre drinktilltugg. Istället arbetar han hårt för att få den stora massan att glömma allt de någonsin hört om tobin-skatten. Huvudsakligen genom att vara idéspruta hos TV-produktionsbolaget Dabrowski. Det är en bit ifrån tiden då han låg med Gudrun medan Lars väntade på sin tur. Men så har den mannen ju alltid känts äkta i det han gör, så han kommer undan med det. Själv påstår han att det är hans gigantiska snopp som alltid fått folk att lyssna på honom. Även om många andra menar att det är just sånt som kan få folk att tappa fokus från annat. Men det som är viktigt är ju det som är viktigt, man har bara ett liv, som Tiger tatuerat in strax under naveln.
Efter Lars Ohlys avhopp till det amerikaniserade samhället är Kicki Danielsson kommunismens sista utpost i Sverige. Längst fram i ledet, stolt bärandes flaggan, ragglar hon nyknullad fram. Det är tur att hon finns. Åtminstone för mångfalden i politiken. Lars Ohly, däremot, kan köpa sig den där fåtöljen han ögonshoppat sedan så länge på Mio Möbler. Han lär ha gott om tid att sitta där framöver. Det är Kickis tid vi har framför oss. Fullspäckad som en falukorv av intressanta upptåg och petitioner.
Tiger slår ett slag o låter hälsa att han skiter i politiken men uppskattar på sitt sätt att det finns kommunister i världen.
Allo' Allo'! Calling Morgan!
- Är det inte dags att gå in o laga majssoppan nu?
- Vadå, är den trasig?
Morgan Alling? Du o jag?
- Vi vill rita, var är våra papper?
- Ni har bara en pappa, jag sitter här. Ni får rita själva!
Vad tror du, ska vi slå oss ihop?
Du, Morgan - nya Banarne, o jag, Kommerotardig - nya Trazan?
Det vore ju som att halka på ett bananskal!
Eftertankar om förmiddagen
Head news today
Där hade någon skrivit att det finns olika sätt att hantera kontraktsbrott. Om en Anka glömmer sitt åtagande för en endaste morgon, så får Ankan leva med att förneka sin ångest i pressen under några dagar innan Ankan förlåts. Vi var många som log snett när Anna berättade att Paul skulle lämna henne om hon inte gav honom en avsugning varje morgon. Men så fort hon reste till Sverige utan honom i två dagar så begärde han skilsmässa. Kvar stod Anna med ingenting förutom några tjugoåriga fotografier av sitt forna jag i en dossier. Det imponerar föga på varje arbetsförmedlare med självrespekt.
Längst ned vid listen hade någon lyckats klämma dit att detta är lika dumt som någon som heter Viktor. Det hade ingen svarat på eller kluddrat över.
Busungar.
Men nåväl, man kan ju börja läsa ikapp på Komvux när man är trettioåtta.
Fast något inom Paul ångrade sig tack o lov bara någon dag senare. Om det finns någon större tanke eller något som dök upp i huvudet en morgon? Det är något som varje arbetsförmedlare med självrespekt kan fundera på!
Bakifrån
En förfärad mor i - det kan ha varit - USA, har funnit ett meddelande i sitt barns nintendospel. Att hennes barn var åt skogen för ungt för att sättas framför TV-spelet framgår inte av sagan. I alla fall upptäckte barnet - o sedan modern - att en liten badande bebis i spelet hade ljud för sig. Dockan säger typ "I-la-la-la". För oss som inte kan amerikansk engelska så betyder det "Islam is the light!" Det ville inte modern att hennes barn skulle lära sig. Därför gick hon först till media o därefter med media till Nintendo o (an)klagade.
Jag ryckte först på axlarna o ansåg kvinnan vara dum i huvudet. Men sen insåg jag att saker ibland är vad de verkar vara. Så som en följd av detta så tog jag den berömda "malmöpolis"-filmen o spelade upp filmens ljudspår baklänges.
Det blev så här:
(Jag har fyllt i bokstaven R för de som är ovana med språket)
"apa"
(nej, förlåt, det var ett dåligt skämt: så här lät det:)
"Vilka fina barn, men jag blir kissnödig av att de leker med elden."
"Det är lugnt att kissa på busken, jag kan hålla utkik."
"Killen i randigt, var tror du han köpt sin tröja?"
"De är jättevanliga, kanske beställer man på nätet? Fråga honom."
"Nej, han försvann i mängden."
"Jaja, ut o pissa, jag går o bondar med kidsen."
"Männen! Har ni sett siren förut? Också poliser är hiphop!"
"Grab the mic and step back, cuz i'm tha fuz in tha hood, brothahood."
"UNDAH-STOOD!"
Vare sig kul eller tråkigt, bara lite vanligt. Absolut inget att hänga läpp eller reagera hårt över. Kontenta: En polis bakifrån är en ganska bra polis!
Snö
Det tog min granne mitt emot, kattkvinnan, tjugofem minuter att skotta vägen utanför hennes hus.
Det tog mig fem minuter att göra en jättefin "gående hänvisas till andra sidan"-skylt.
Efter att jag ställt ut skylten var jag kall. Jag blev varm igen efter två muggar glögg.
Demokrati, Respekt, Frihet o Rättvisa åt alla!
Ett annat ord som är coolt att svänga sig med är Respekt. Hur många gånger har man inte blivit rånad o misshandlad av förortsungen eller bratset som ylar att man borde visa dem respekt, eller annars råka jävligt illa ut. Eller hiphopparen som kräver respekt i sin sång, men som vägrar uppge en sund anledning till varför jag ska visa honom eller henne respekt. Tja, alla människor förtjänar respekt, så är det ju. Men det borde inte, primärt, få innebära detsamma som att man ska gå omkring o känna sig hotad av någon eller vara rädd för någon. Respekt är något man får - för att man förtjänar det, inte något man kan kräva. Även om jag har en stor respekt för Natalie Portman. För det måste man ju ha.
Frihet o Rättvisa! De kan ju utesluta varandra, för trots allt har man ju bestämt att vi lever i en värld där vissa saker straffas med fängelse. Det är ju rimligt, faktiskt, även om vi hamnat i detta system från födseln o inte haft möjlighet att själva fundera ut något bättre. Men låt gå. Vissa gränser för vår frihet måste vi ju ha för att inte göra illa varandra för hårt o ofta. Förutom när det handlar om bolagschefer o kommunordföranden o liknande så är ju systemet även ganska rättvist.
För mig är frihet att gå längs en öppen väg en solig förmiddag om senvåren, med böljande sädesfält på var sida om mig. I handen vill jag ha en flaska Tokaijer som jag sakta tömmer längs vägen. Inga måsten, inga plikter o inga stenar i skon. Jag tycker inte att det är höga krav jag har på frihet, men jag inser att det relativt sett är riktigt höga krav. Jag ska tänka på det när jag går min vårpromenad om några månader!
Blir jag rånad på vägen så stämmer jag SEB! Peace!
Dansa en vinter
Tolv tillfällen fram till våren, med start torsdagen den 11 februari 2010.
Tillfälle 1- Vi lär oss de fem elementära stegen som balett bygger på.
Tillfälle 2 - Vi lär oss göra bakåtvolt efter publik nedräkning från tre.
Tillfälle 3 - Inte bara skorna är viktiga. Även resten av kläderna. Vi lär oss hur man klär sig rätt.
Tillfälle 4 - Vi ser filmen om Nijinski tillsammans. Efteråt fika o diskussion.
Tillfälle 5 - Vi lär oss våndan av att inte dansa balett nykter. Efteråt ABC-kurs.
Tillfälle 6 - Grupparbete. Valfri plats. Alkoholförtäring tillåten i mån av tillåtelse på vald plats.
Tillfälle 7 - Redovisning av grupparbete. Därefter fika o diskussion i storgrupp.
Tillfälle 8 - Dekormålning. Valfritt motiv ur känd balett. Penslar finns. Medtag färg av mer ovanlig kulör om du är osäker på hur man blandar själv.
Tillfälle 9 - Takt o ton. Musikens inverkan på dansen.
Tillfälle 10 - Vi ser på föreställning av blinda barn utan armar o som normalt målar med munnen men som nu dansar balett. Vi lär oss att inte ta något för givet här i livet. Dessutom lär vi oss att det finns hopp (så länge det finns ben).
Tillfälle 11 - Vi sammanfattar kursens innehåll o betygsätter de olika delmomenten. Skriftligt. Anonymt.
Tillfälle 12 - Uppvärmning via frivillig kursdeltagare. Uppträdande på riktig scen för släkt o vänner mot billig penning. Familje- o mängdrabatt medges.
Plats: Vi ses på Gallerian, centrala Eskilstuna, samt även Strömsholmen, centrala Eskilstuna. Samt på lokal.
Pris: 1200 SEK.
Välkommen!
Nice beaver, miss
Jag umgicks med mina barn igår kväll. På Bolibompa visade man en intressant film om bävrar.
Vi fick veta att bävrar är mycket flitiga djur. De bygger oavbrutet kanaler o dammar. En bäver fäller runt 200 träd under en livstid. 200 träd! Jag blir inte klar över om det är en brudmagnet eller om det är typ Tomas Wassberg.
Som att vara kvinna på jakt o råka ut för Rolf Lassgård fast man menat att spåra upp Persbrandt. Man vet inte riktigt när man vaknat upp om man ska ringa väninnan o berätta eller om man ska hålla tyst för alltid o försöka glömma. Jag skulle ljuga, men det kan man ju inte kräva av vem som helst.
Nåväl, dessa små djur gnager ner varje träd med blott sina tänder. De äter sig in till mitten av trädet. Det går hur fort som helst. På bara någon dag fäller de ett femtiotal träd. När de hör ett speciellt knak vet de att trädet kommer att falla o de backar från trädet. O där uppstår min förundran. Hur lyckas de undvika att få trädet på sig?
Jag kommer på att svaret är att det är ganska lätt att undvika ett nedfallande träd. Dessutom är dessa bävrar vana, de fäller träd hela tiden. Uppemot ett femtiotal om dagen. Det gör ju dem till experter på att undvika nedfallande träd. Men det slår mig att något är snett i att de kan fälla så många träd under en dag. O ändå bara runt tvåhundra under en livstid.
Jaja, antagligen är det ganska lätt att undvika träd som faller. Risken att träffas är nog bara runt 0,5 procent.
TIMBER, barn!!! Gå lägg er o snarka, bolibompa är slut!
Jag tänker voodootankar så hårt jag kan
Det har trillat in ett anonymt brev skrivet på brevpapper med Kristdemokraternas logo:
"På senaste tiden har jag fått en fix idé som dyker upp när jag går ensamma promenader. Det börjar med att jag råkar få syn på en öl/drickaburk. Sedan glömmer jag bort den o tänker på Åsa Waldau. Åsa Namnam som jag brukar viska för mig själv när ingen är i närheten. Ganska snart brukar jag få syn på ännu en burk. Då är det kört. En krona, tänker jag då. Det är inte så att jag sedan glömmer bort Åsa, men jag skjuter henne åt sidan för tillfället. För att kika på marken, in bland buskar, i sopkorgar, i diken o där jag kommer åt. En och femti, brukar min nästa tanke bli. Pedagogiskt skulle jag kunna fortsätta, men jag tror att du har fattat.
Det går inte åt ett tiopack näsdukar under en sån promenad inte.
På min arbetsplats, välsignad vare den, finner jag ibland mig själv sittandes stirrande ut genom fönstret. Det är säkert ett tecken på att någonting inom mig fortfarande är vid liv. Nog talat, även där. I alla fall löper en vägg längs min vy, där jag kan se in till en del kollegor. Min favorit, i detta teoretiska sammanhang, vänder med ryggen mot mig när han arbetar vid sin dator. När jag för en sekund halvt ignorerar Åsas existens inser jag gång på gång att jag stirrar på hans begynnande flint. Den klär honom även om han är i yngsta laget för att den borde blomma ut. Så egentligen är det inte bristen på hår, eller allt det blanka som fascinerar. Det glänsande utgör blott ett lysande fokus. Mina tankar börjar som så många andras på vår arbetsplats, "stäng ner porrsidan". Strax gör han det. Berodde det på mig, eller fick han oväntat besök? Jag får inte veta. Men ändå, jag är på väg. Senare på dagen sitter jag o strötittar på hans flint. Jag tänker ingenting. Inte en tanke. Då reser sig min kollega upp o går.
På måndag ska jag tänka allt jag orkar att han ska få ett blombud av en chippendalare.
Ikväll sitter jag o tänder tändstickor. När en sticka har brunnit ut blundar jag o önskar att toaletterna på TV 4 o Aftonbladet ska vara upptagna hela imorgon. I alla fall när Jihde behöver gå. O när nöjesredaktionen på bladet precis har druckit eftermiddagskaffe.
Jahve Jahve Jahve Jahve Jahve"
Som i kaffereklamen på en bio nära dig! Tack för brevet o happy hunting på ditt lilla vis! Dagens ordspråk, således - En ogjord sats för Kristi Brud är en insats för miljön!
Alexandra talar ut (fniss)
Alexandra utmålas av sig själv, fast via sin spökskrivare, som en elak, trist och fåfäng kvinna som på olika sätt gör bort sig inför sin systers barn. Spökskrivaren beskriver hur barnet talar i telefon med sitt syskon och uttalar en önskan om att få åka hem. "Hon är galen. Hon gör konstiga saker och tittar på internetporr hela tiden. Jag är rädd att hon kommer att förgifta min mat eller något!" Hötorgskonst på högsta nivå. Inte ett öga är torrt!
Spökskrivaren låter Alexandra påstå att hon hör hemma i The Muppet Show. Han låter henne förvrida ansiktet i hemska grimascher och tala i tungor. För en sekund ger han läsaren bilden av Carola, bara för att lägga allt på rätt köl igen genom att påminna om att allt sker i Grekland. Slutligen kommer dödsstöten, då spökskrivaren låter Alexandra berätta att hon inte tycker om barn! Hon kallar dem för monster, småglin och ungdjävlar. Allt på ett mycket realistiskt och obehagligt sätt.
När jag först läste krönikan blev jag ledsen. Sedan blev jag lite arg och rev tidningen i jättesmå bitar som jag spolade ner i toaletten. Men senare förstod jag att spökskrivaren äntligen vunnit över Alexandra. En vinst signerad av Alexandra själv. Det går som det går när man behandlar andra människor illa. Det är lite som på TV.
Det är i dagens läge oklart om Alexandras grekiska advokater kommer kunna tvinga Din Bostad att skriva små brev till Sveriges hyresgäster och be att få tillbaka det aktuella numret av tidningen. Rent distributionstekniskt är det även möjligt att somliga av oss redan lagt tidningen i återvinningscontainern.