.

När man först hittade ett färdigskrivet manuskript i Ingmar Bergmans sängbord uppstod panik i den kulturella världen. Det var ingen som vågade gå ut o påstå att det faktiskt var legenden själv som skrivit det. Speciellt inte då Ingvar Carlssons faktiskt sovit i rummet i mer än en månad. Till slut tog någon i alla fall bladet från munnen o hävdade att det nog var Ingmar snarare än Ingvar som låg bakom.

Pjäsen handlar om en otrogen präst som ser spöken sedan han blivit gammal. En lysande bitterljuv komedi enligt de som läst manuskriptet.

Pjäsen har premiär i oktober på Stockholms Statsteater. För regi står hela gänget bakom Kanal 5 Drama. Huvudrollerna innehas av Eva Röse o Magnus Uggla. Inom parantes kan sägas att (det var nära att Carolina af Uggla fick en av huvudrollerna, tills en regissör insåg att pjäsen innebär några rätt heta sexscener mellan huvudpersonerna. Nu minns jag inte inte argumentet till att hon inte kunde vara med. Är det så att hon inte är tillräckligt söt så får det stå för regissören i fråga!!!) En rolig detalj är den röda tråden som tar sin start i premiären. Då ska den kvinnliga skuespillerskan göras gravid. Etthundraåttio uppsättningar senare, nio månader efteråt, är det meningen att ett barn ska födas på scenen. Då har resan nått sitt mål, den otrogna prästen som ser spöken sedan han blivit gammal blir äntligen förlöst. Vissa scener har förresten tydligen inte repeterats fullt ut. Dogmavarning?

Det rör sig således om något som bäst förklaras som en repetativ följetång. Publik som ser pjäsen vid flera tillfällen kommer att se samma sak som tidigare, men ändå inte. Det låter rätt märkligt, men enligt Kanal 5 Drama-gänget är det inte så jävla konstigt.

Alla vi som hoppats att Magnus Uggla inte ska sjunga bort pjäsen har vunnit jackpot. Han har skrivit kontrakt på att följa manus till punkt o pricka o ingen som läst utkast av manuskriptet har funnit stycken av sång. Det oroar givetvis en aning att Bo Kaspers Orkester fått den stora äran att skriva bakgrundsljud till pjäsen. Bitarna ska vara instrumentala, så sångaren kommer inte vara med o därför går de tillfälligtvis under namnet Orkester. Men ändå.

Fast Torsten Flinck o Lars Norén lär ha druckit sig fulla för en tid sedan. Igår berättade Flinck att om det blir någon jävla Karl Gerhard av det heliga hela då vet han inte vad han gör. Det är ingen skillnad mot annars, fast den här gången vet han medvetet inte vad han gör! Lars Norén är tydligen mer oroad för någonting med Poppe. Han är beredd att siffersätta sin oro o har redan satt ut sina kolon. Det är skönare för honom om du lider än att han gör det. Men så är det ju också han som bestämmer.

Men ändå, en ny Bergman är ändå en ny Bergman.

Så här har Ingvar Carlsson sagt, förresten: "...en varsamt skör o mångtrådig historia som samtidigt fångar sin läsare i andtruten spänning över den litterära dramaturgin. Jag skulle inte ha gjort det bättre själv. Fniss."