.

För några år sedan, innan hon blev min hustru, så var jag inne på att anmäla kvinnan i mitt liv till en tävling. Det är inte viktigt vad det var för tävling. Poängen är att jag har hittat lite om min fru från förr i tiden.

så här skrev jag:

"Jag kommer att anmäla min flickvän om hon inte rakar sina ben innan helgen. Min flickvän har även, precis som Linda, otroliga i-landsproblem:

"Rött vin är godare än vitt. Annars gör sig inte osten."

"Inte fan orkar jag knulla i en taxi klockan fyra på morgonen."

"Godis är gott och TV 3 har bra nyheter."

"Låt flickorna som vill spela in porr göra det. Låt inte männen som vill se porr göra det."

"Mitt jobb är bara sååå jobbigt. Man borde vara lyxhustru."

"Utbildning är viktigt för att kunna förstå att turkar inte odlar potatis i parketten."

"Så där blir inga barn gjorda."

"Hmmm. Excellent."

Det ska bli spännande att se hur min flickvän passar i den obligatoriska svarta frisyren och all mascara. Men det kommer bli tråkigt med allt gnäll och alla enstaviga ord. Men eftersom hon härmed kommer veta bäst så kommer jag nog att förstå till sist. Kanske händer det när jag är på väg för att lämna mina barn på dagis?

Lite fnittrig är jag över tanken att jag en morgon vaknar upp med upphasat täcke och ser fyra ben utan att kunna säga vilka som är mina. Jag ska redan nu börja ta för vana att börja mina dagar med att vifta på tårna."

Jag gissar att jag deltog i en raid angående hennes håriga ben. Om jag minns rätt var det hon o inte jag som gnällde över det, för det är mer hennes stil än min. Jag ville nog bara visa henne att jag lyssnade på hennes problem o sätta dem i någon form av sammanhang. Idag har hon rakat sig, eller tja, åtminstone kändes det så i går kväll.

Det som slog mig hårdast när jag läste dessa rader idag var i alla fall att hon inte längre går omkring o väser "Excellent!"

Det var charmigt på något märkligt vis då, men vi hade nog inte varit gifta om hon fortsatt med det. Då hade hon varit död o jag hade varit bitch åt typ Tomas Möllers förre livvakt. O så hade Jackie Arklöv varit min bitch. Men, det är en oskriven historia som aldrig blev av. Till skillnad från att Dede äntligen fick sin Magnus, vilket förhoppningsvis leder till ett definitivt slut på en av kvällspressens tråkigaste såpor. Om inte Dede skickar Tomas Brolin o Ravelli att sparka ner någon av systrarna Graaf, förstås. Men även hon har väl - om inte gränser - så någon form av otillräckliga kontakter? 

Fast tillbaka till mig, mig, mig - annars kunde jag ju lika gärna lägga ner min blogg o bli sportjournalist istället. Tillbaka till mig i alla fall. Jag är i alla fall överlycklig att kvinnan som varje eftermiddag hasar ner sig i soffan framför TV:n för att stanna där tills sovklockan ringer, är densamma som jag en gång valde att leva med. Nothing changed, all delivered! But excellent! Hmmm!