.

Om man är svag, som jag är, är det ofta menlöst att bråka. Men det finns såklart undantag. Dessa undantag består av små människor som är ännu svagare än en själv. De är ofta tunna, bräckliga o ganska korta. Dessutom har de pipiga röster som inte pratar riktigt rent. Det kan vara svårt att förstå att det är mamma de skriker efter.

Fast jag vill inte slösa ett helt inlägg på lyckopillret Kleerup, så jag byter ämne.

När man ska brottas med barn är det smartast att hoppa på dem när de inte är beredda. Det sker med fördel bakifrån. Ofta är barn upptagna av någonting. Det kan vara TV:n eller en legogubbe eller en ursäkt för en teckning. Därför behöver man inte vara speciellt duktig på att smyga när man ska ta dem.

Barn är bräckliga o går ganska lätt sönder. Det får aldrig bli ett självändamål, för även om det är lätt att se det roliga i det är det ändå ganska lågt. Var alltså lagom varsam. När jag hoppar på en unge tar jag antingen tag i fötterna o håller den upp o ner ett tag. Tills huvudet är mörkt rosa. Därefter viker jag barnet framåt o för en hand under nacken innan jag slänger ner det på marken. Akta tårna - barn är längre än de verkar. Akta även om de kräks upp sin ofärdigt tuggade mellis. Det är sådär kul att tvätta bort clementin eller russin från strumporna.

Halvnelson o partär? Som om barn skulle veta vad det är. Du är vuxen o du bestämmer reglerna. Plus att du är jättestark jämfört med barnet. Du behöver inte sådana grepp för att glänsa. De gör dig snarare ganska löjlig. Partär är för övrigt ganska snuskigt, eller hur?

Ibland låtsas jag äta upp delar av barnet. Det ger dem panik. Speciellt om de inte sett mig förut o inte vet vem jag är. Om barnen är söta kan jag av sympati låtsas kräkas upp dem strax därefter. I annat fall låtsas jag som ingenting utan håller bara huvudet (barnets) hårt pressat mot marken. Här är bästa läget att dra barnets tröja eller jacka över dess huvud. Det håller dem ganska stilla eftersom armarna blir låsta av detta. Då kan man killa eller bryta som man vill.

Nu brukar jag försvinna. Fort. Barnet lämnas i ett stadie av ditt eller datt. Vilket ju inte längre är mitt problem.

Jag har snappat upp en konspirationsteori.

Sådana bilar börjar synas överallt. Helt vita, ingen logo, ingenting.

Vem kör sådana bilar? Vad sysslar de med? Vad vill de?

Huuu!

Vissa dagar finns inget att säga. Orden vill inte komma till mig.

Ändå vill jag förströ läsaren en smula. Det är du värd.

Godis, my man:



Jag råkar känna till att jag även har en o annan kvinnlig läsare. Det är er jag värnar mest om.

Lite ögonmums till er, flickor:



Lite skäms jag för det politiskt korrekta att visa upp en påklädd flicka o sedan kontra med många avklädda män. Det är velouren i mig som tvingar mig till detta. Men låt mig skämmas, jag är inte värd mycket mer.

Dags för ett ord från sponsorn.

Vilken gåva människan fått i inte. Tänk att ha möjligheten att säga: Jag har inte legat med Filippa Reinfeldt. Eller att tysk mjölk är inte läckrare än svensk. Eller att det inte går att säga att någon är smart för att denne är bra på TP.

Du kanske säger att det inte är som det ska. Det är inte regeringens fel. Det är det väl inte?

Jag är inte bitter. o det var inte jag som gjorde det. Tror du mig inte? Gör inte det!

Saker är inte vad de en gång var. Fast det var inte bättre förr!

Livet blir inte bättre än så här. I alla fall inte än vad man gör det!

Inte sant?

Folk som utbrustit: "Släkten är värst:":

Britta Borgs mindre teatrala busfrö till lillebror, Anders, fick sin första miniräknare vid elva års ålder. Resten är historia som ingen kommer minnas under proven på 2020-talet. Historia är, ärligt talat, i de flesta former ganska trist o krångligt. Vem minns till exempel idag vem som var skyldig till att den där bogporten lossnade? Eller vilka löften moderaterna gick på val till ens det förra valet? FRA? IPRED? Att göra svenskarna till världens mest kontrollerade folk efter nordkoreanerna? Det var inte Anders fel, inte Brittas heller, men det var inte poängen.

Kapellmästare Bo Kaspers mindre kända bror Karl Kasper är med i en kvintett, dock inte hans egen, utan någons som heter Mr Fun-key (and the Twittrande ones Quintet). Karl producerar även egen pasta som säljs genom Blåvitt. Smakar ganska OK al dente o med baconbitar i basilikasmaksatt tomatsås. Under en introduktionsfas fick man en skiva med broderns mest sålda sånger när man köpte ett pastapaket. På grund av en tvist där Bo ville att skivan skulle heta "Best of" o omvärlden föredrog "Mest sålda" så drogs skivan in o användes som grisfoder i Mexiko.

Torsten Flincks någotsånär stabila halvbror Buster Flinck. Han o systern Barbro bor ihop o arbetar båda på Gula Sidornas reklamavdelning. Buster klättrar i träd på sin fritid. Att bestiga en gran eller finna sig i toppen av tallen! Barbro finns för övrigt på pins o stickers från 80-talet, som någon symbol för en lokal nattkrog.

På grund av slarv eller obetänksamhet o ett tidigare äktenskap så heter Frederick Federleys storebror också Frederick Federley. Det ställer sällan till så stora problem som man kan föreställa sig. Trots att de inte anser sig ha någon närmare kontakt så har bröderna gemensam hotmailadress. De svarar sällan. När de gör det, är de usla på att förklara närmare vilken Frederick som svarat.

Integrationsarbetaren Chiman Sendis tvillingsyster Cindy är inte en bror. Ingen har sett henne, få har hört om henne. Tydligen är hon blonderad o arbetar som kemist i Södertälje. Chiman förnekar systerns existens o påstår att det är henne själv folk sett smyga runt i såväl Flen som Katrinehom på sistone. Chiman tittar för mycket på film.

Jörgen Danielssons bror Mikael är före detta fotbollsspelare på elitnivå. Mikael har myntat ordet "Klackspark" o uppvisat äkta syskonkärlek genom att ge ordet till Jörgen. Det händer att Jörgen lånar en boll av Mikael som han placerar på sitt skrivbord vissa dagar när han är bakfull eller har roligare saker för sig än att arbeta. Dessa dagar blir inte många beslut fattade. Det lär tydligen vara en stor fördel för folk som drabbas av Jörgens nycker o privata åtgärder. Journalisten Kägo blev nyligen nekad en intervju med bollen, inte av Jörgen men av någon Stockholmare som heter Hans Ekström. Det var oklart varför Hans nekade Kägo. Tydligen skulle historien itself ge förklaringen.

"Älskling?"
"Ja, vännen?"
"Tänker du på andra när vi har sex?"
"Ja, men...hur ska jag kunna veta det, vi har ju inte gjort det än?"