Bookstavligt talat, jag kissar på mig
Jag blir alldeles fnissig när Mariah gör sin Anna Book-imitation för mig. Jag ber henne att sluta, säger att jag kissar på mig o trillar av stolen. Men hon bara fortsätter o fortsätter.
Jag minns inte om hon var på väg upp eller ner när fotot togs.
Vi har bara varandra
Söta lilla blomma. Jag hoppas att ingen trampar dig ner.
Det skulle ställa världen på ända. Det skulle förändra det kosmos jag lever i.
De tårar du förhoppningsvis har borde falla av andra anledningar.
Hoppas det är så.
Mia Törnblom visar vägen
Hur många har inte som jag kliat mängder av mjäll på kragen litteraturklassikern Den Store Gatsby? Den unika boken ställer frågorna; Hur kommer det sig att människor som utåt sett har allt - skönhet, status, förmögenhet, talang, kunskap, framåtanda, självförtroende - ändå kan känna sig misslyckade och otillräckliga? Kulturjournalisten Mia Törnblom ger oss svaret; med största sannolikhet: låg självkänsla. Dr Phil hade inte kunnat lägga fram det på ett bättre sätt.
Mia Törnblom nöjer sig inte med svaret. Hon vill även ge oss en lösning. Lösningen heter Agneta Sjödin. Det är en något för genren så ovanligt som en steg för steg-lösning, vilket förvånar mig mycket. Kortfattat beskriver Mia Törnblom ett unikt tillvägagångssätt: Den mörka människan har rätt att vara lycklig. Det sker genom att hon förändrar sitt liv; en så kallad personlig utveckling. Till slut har den mörka människan fått en bättre självkänsla. En människa som är klar över sig själv. Och kan liksom se bortom vardagen. Hon är en Agneta Sjödin.
Följden blir att Sofie Fahrmanboken som medföljde som lockbete i en plastficka vid senaste Solo-köpet slängs oläst och ersätts med Paulo Coelho. Den som läser Paulo Coelho kan inte drunkna eftersom den som läser Paulo Coelho kan andas under vatten. Det är inget kusligt över det. Vi människor är så mycket större än vi förstår. När vi förstår det är vi så stora.
För den som inte vet är Paulo Coelho det namn som Dr Phil använder sig av när han skriver barnböcker utan illustrationer.
Mia Törnblom beskriver i sin recension av Den Store Gatsby en lyckad andlig utveckling. Den illustreras av kronologiska bilder på Runar Söörgard och hans olika flickvänner. Man kan tydligt se på sista bilden att flickvännen har tagit sig igenom steg för steg-programmet: Hon är en Agneta Sjödin. Man kan lika tydligt se på bilden innan att hon inte var klok eftersom hon har en uppsliten benjaminfikus i den späda näven.
Tack vare Mia Törnblom kan vi alla vara Agneta Sjödin. Äntligen ett sätt för den utbrända nutidsmänniskan att på ett sunt sätt se igenom Gatsbys till synes ogenomträngliga fasad. Paulo Coelho kommer att toppa försäljningslistorna och är jätteglad.
Mia Törnblom nöjer sig inte med svaret. Hon vill även ge oss en lösning. Lösningen heter Agneta Sjödin. Det är en något för genren så ovanligt som en steg för steg-lösning, vilket förvånar mig mycket. Kortfattat beskriver Mia Törnblom ett unikt tillvägagångssätt: Den mörka människan har rätt att vara lycklig. Det sker genom att hon förändrar sitt liv; en så kallad personlig utveckling. Till slut har den mörka människan fått en bättre självkänsla. En människa som är klar över sig själv. Och kan liksom se bortom vardagen. Hon är en Agneta Sjödin.
Följden blir att Sofie Fahrmanboken som medföljde som lockbete i en plastficka vid senaste Solo-köpet slängs oläst och ersätts med Paulo Coelho. Den som läser Paulo Coelho kan inte drunkna eftersom den som läser Paulo Coelho kan andas under vatten. Det är inget kusligt över det. Vi människor är så mycket större än vi förstår. När vi förstår det är vi så stora.
För den som inte vet är Paulo Coelho det namn som Dr Phil använder sig av när han skriver barnböcker utan illustrationer.
Mia Törnblom beskriver i sin recension av Den Store Gatsby en lyckad andlig utveckling. Den illustreras av kronologiska bilder på Runar Söörgard och hans olika flickvänner. Man kan tydligt se på sista bilden att flickvännen har tagit sig igenom steg för steg-programmet: Hon är en Agneta Sjödin. Man kan lika tydligt se på bilden innan att hon inte var klok eftersom hon har en uppsliten benjaminfikus i den späda näven.
Tack vare Mia Törnblom kan vi alla vara Agneta Sjödin. Äntligen ett sätt för den utbrända nutidsmänniskan att på ett sunt sätt se igenom Gatsbys till synes ogenomträngliga fasad. Paulo Coelho kommer att toppa försäljningslistorna och är jätteglad.
Bombningen av Strängnäs har gått i pension, vi behöver en ny bombning av Strängnäs
Jag surfade in på Strängnäs kommuns hemsida tidigare idag.
Under länken sevärdheter står det att Strängnäs är en charmig småstad med nära till vatten. Sedan nämndes ett antal utflyktsmål, bland annat Gripsholms slott i staden Mariefred. O att Strängnäs tågstation ligger bredvid ett sprängt berg. Danzbandzkampen.
Det har blivit fel i texten. Jag skulle vilja korrigera det lite grand. Strängnäs är inte en charmig småstad. Det är en jättestor stad.
Nej.
Det är en småstad. Men det är faktiskt en ful o oläcker stad. Titta:
Bläh!
När jag var ung hade jag en flickvän från Strängnäs. Hon var från Korea. Allt är märkligt med Strängnäs. Sovjet må förneka det o barnsligt blåmena att de faktiskt försökte bomba Finland den där februarinatten för sextiofem år sedan. Självklart kan man inte missta Strängnäs för Finland ens från luften. Sovjet hatar Strängnäs. Det kan bara bero på att Sovjet tycker att staden är liten o ful. Det finns faktiskt inget annat som förklarar varför Sovjet hellre bombade Strängnäs än hela Finland. Det är ju inte som att bomber är gratis.
I varje hus i Strängnäs finns det minst en toalett som inte är ordentligt rengjord. Var tionde Strängnäsbo har en annan pappa än vad denne tror. Min ovan nämnda flickvän, t.ex., presenterade mig för två personer som hon hävdade var hennes mamma o pappa. "Ja, eller hur" sade jag o hälsade på hennes mamma med en konspiratorisk blinkning. Min flickvän ropade ofta Hallelujah. Jag tror hon var med i Livets ord. Samma Livets ord som har grävt ett tunnelsystem under hela Strängnäs som de kan springa runt i hela nätterna om de vill. Förr i tiden ville de det, men till slut stod dem inte ut med Strängnäs ens underifrån. Idag är tunnlarna övergivna o ljusen utbrunna. Om man hoar i ena öppningen av tunneln så hörs det jättetydligt i tunnelns andra öppning. Om det kommer en kraftig vindpust när man hoar så kan man få gamla oblatsmulor i ögat. Det känns nästan inte alls. I tunnlarna frodas det bakterier som genom knappnålssmå hål i berggrunden kryper upp i de orengjorda toaletterna o gör att husen luktar skitilla. Strängnäsborna är resistenta mot dessa bakterier o känner nog inte heller så mycket av den vidriga lukten. Om de gör det så är det deras problem.
Eländet fortsätter. I kommunalhuset har de inte toalettpapper. Tydligen ska det vara en sevärdhet att torka sig själv i stjärten med sin tumme. Nåja. Väldigt många Strängnäsbor tycker dessutom illa om barn. Så här har jag själv hört när jag gått på gatorna i staden: "-Desto sötare de är o desto gulligare ögon de har, desto mer avskyr jag barnen. -Ja, jag med. -Ja, o jag med. -Mhm, instämmer. osv.". Då blev jag bestört o åkte fort från Strängnäs med tåget. Sedan dess återvänder jag aldrig till Strängnäs. Jag går in på kommunens hemsida någon gång då o då, men det är allt. O det gör jag bara i hopp om att mötas av ett meddelande om att Sovjet har bombat staden till grunden.
I stället visar de mest bara den där bilden på den där jädra sneögda ungen som söker en ny pappa sedan den förra dna-testat sig bort från allt ansvar.
Ett nej är alltid ett nej, Alexandra!
Klockan är mycket. Jag har varit ute och dansat och druckit alkohol. Då träffade jag Alexandra Pascalidou som var ute i samma ärende.
"Du är allt en läckerbit", sa Alexandra till mig. Jag vågade inte svara.
En kompis till mig har sagt att Alexandra har legat med alla män i hela världen. Åtminstone har alla han känner legat med Alexandra påstår han. Min kompis säger sig bestämt veta att hon åtminstone har haft samlag med han som spelar Bosse Bildoktorn. Det verkar lite konstigt. Jag kan säga att jag tycker att det är äckligt om hon har legat med honom.
Eftersom min kompis också säger att Alexandra aldrig använder kondom blev jag nästan chockad när hon frågade om jag ville dricka te hemma hos henne. "Vadå, imorgon bitti, eller?", var allt jag fick fram. Alexandra bara log och klappade mig på kinden.
"Du är allt en läckerbit", sa Alexandra till mig. Jag vågade inte svara.
En kompis till mig har sagt att Alexandra har legat med alla män i hela världen. Åtminstone har alla han känner legat med Alexandra påstår han. Min kompis säger sig bestämt veta att hon åtminstone har haft samlag med han som spelar Bosse Bildoktorn. Det verkar lite konstigt. Jag kan säga att jag tycker att det är äckligt om hon har legat med honom.
Eftersom min kompis också säger att Alexandra aldrig använder kondom blev jag nästan chockad när hon frågade om jag ville dricka te hemma hos henne. "Vadå, imorgon bitti, eller?", var allt jag fick fram. Alexandra bara log och klappade mig på kinden.
Jag var mycket orolig när jag gick hem. Helst hade jag velat ta en taxi, men det är ju så dyrt nu för tiden. Det tog lång tid att komma hem eftersom jag gick specialvägar för att villa bort eventuella förföljare. Till exempel Alexandra Pascalidou. Jag låtsades att jag var en vildsvinsgalt på äventyr, för att fördriva onda tankar; galopp galopp galopp! Så tror jag att jag också bajsade bakom en buske. Galopp igen, galopp, galopp. Men ni kan ju förstå hur skönt det var att äntligen få stänga dörren bakom sig och låsa.
Hem ljuva hem. Det är skönt att sova ensam, vad Alexandra Pascalidou än må påstå!
Min stora kärlek
Den vackraste kvinna jag vet är Elisabeth Tarras-Wahlberg.
Vore jag lite modigare skulle jag ringa henne och fråga om hon skulle våga.
Skulle vi inleda ett förhållande skulle det sluta bra.
Inte som för Pernilla Wahlgren och Emilio Ingrosso.
Inte som Charlotte.
Vi skulle alltid vara sams och skratta.
Tänk Luuk o Berg.
Över vår gemensamma säng en spegel. Som visar allt.
Jag tror att jag skulle gå med på att prova allt hon begär sexuellt. Trots att jag är ung och oskuldsfull.
Sånt som verkar konstigt först blir normalt till slut.
Vissa tycker att smärta är så skönt att det får dem att njuta.
Vi skulle gå långa promenader och diskutera de stora frågorna.
Jag skulle lyssna när hon talade. O lyssna mer ändå.
Förlåt skulle vara ett fint ord. Ett ord som betydde nåt. Fast det aldrig skulle behöva sägas.
Hon skulle få dricka hur mycket sprit hon vill för mig.
För jag tycker att hon är så vacker.
Vore jag lite modigare skulle jag ringa henne och fråga om hon skulle våga.
Skulle vi inleda ett förhållande skulle det sluta bra.
Inte som för Pernilla Wahlgren och Emilio Ingrosso.
Inte som Charlotte.
Vi skulle alltid vara sams och skratta.
Tänk Luuk o Berg.
Över vår gemensamma säng en spegel. Som visar allt.
Jag tror att jag skulle gå med på att prova allt hon begär sexuellt. Trots att jag är ung och oskuldsfull.
Sånt som verkar konstigt först blir normalt till slut.
Vissa tycker att smärta är så skönt att det får dem att njuta.
Vi skulle gå långa promenader och diskutera de stora frågorna.
Jag skulle lyssna när hon talade. O lyssna mer ändå.
Förlåt skulle vara ett fint ord. Ett ord som betydde nåt. Fast det aldrig skulle behöva sägas.
Hon skulle få dricka hur mycket sprit hon vill för mig.
För jag tycker att hon är så vacker.
Min röda skinnsoffa
Egentligen har jag en blå tygsoffa. Men i mina drömmar har jag en röd skinnsoffa.
Jag tycker om att krypa upp i hörnet på min röda skinnsoffa. Ibland drar jag en pläd över mig. Då myser jag verkligen. Jag kan vara mig själv. Speciellt om jag är ensam. Det är inte ens svårt att vara naken då.
Min fru får också plats bredvid mig i skinnsoffan. När hon klär sig i rätt nyans av rött har jag svårt att se henne - åtminstone när hon sitter helt stilla. Eller...då ser hon ut som min frus svävande huvud. Lite spooky, faktiskt. När det är som läskigast brukar hon peta på mig med sina tår och visa sina tänder för mig. Det är som verklighet och hon gör det med flit.
En gång spillde jag te i min röda skinnsoffa. Det var bara att hämta en serviett och dra några tag över dynan så var soffan helt torr igen. Min förra soffa, gjord av någon slags tyg (min verkliga soffa???), fick fläckar när man spillde saker i den, plus att den var obehagligt klibbig en tid efter varje spill. Det var inte kul att bjuda hem gäster och erbjuda dem en fläckig och ibland klibbig soffa att sitta i. Det är mycket bättre nu. Spill - torka. Spill igen - torka igen.
En god bok eller en häftig film! Allt blir lite bättre i min röda skinnsoffa. Du är välkommen att slå dig ner tillsammans med mig. Vi kanske till och med kan kela lite. Det är okej om du dregglar eller spiller ditt vin. Det är bara att torka av!
Jag tycker om att krypa upp i hörnet på min röda skinnsoffa. Ibland drar jag en pläd över mig. Då myser jag verkligen. Jag kan vara mig själv. Speciellt om jag är ensam. Det är inte ens svårt att vara naken då.
Min fru får också plats bredvid mig i skinnsoffan. När hon klär sig i rätt nyans av rött har jag svårt att se henne - åtminstone när hon sitter helt stilla. Eller...då ser hon ut som min frus svävande huvud. Lite spooky, faktiskt. När det är som läskigast brukar hon peta på mig med sina tår och visa sina tänder för mig. Det är som verklighet och hon gör det med flit.
En gång spillde jag te i min röda skinnsoffa. Det var bara att hämta en serviett och dra några tag över dynan så var soffan helt torr igen. Min förra soffa, gjord av någon slags tyg (min verkliga soffa???), fick fläckar när man spillde saker i den, plus att den var obehagligt klibbig en tid efter varje spill. Det var inte kul att bjuda hem gäster och erbjuda dem en fläckig och ibland klibbig soffa att sitta i. Det är mycket bättre nu. Spill - torka. Spill igen - torka igen.
En god bok eller en häftig film! Allt blir lite bättre i min röda skinnsoffa. Du är välkommen att slå dig ner tillsammans med mig. Vi kanske till och med kan kela lite. Det är okej om du dregglar eller spiller ditt vin. Det är bara att torka av!
Höstserenad
En höst utan Helen Sjöholm är ingen höst. Det är ett direkthopp till slask- och ruskmånaden november. Det finns ingen som kan sjunga som Helen Sjöholm. Förutom Peter Jöback. Han som har haft ihop det med prins Carl Philip. För Carl Philip är det kanske bara ännu ett streck på snoppen, men för Peter Jöback är det att ha varit blåblodig för en natt. Det är sådant man vill tala om fast man inte får, eftersom man lovat Secret Service att inte göra det. Man har ju fått blommor för ett väl utfört arbete.
När jag har gjort något roligt eller något jag är stolt över så vill jag berätta för alla jag möter om det. Dela med mig av min glädje. Det skulle vara hemskt att inte få göra det. Tänk att vinna en miljon och strax därefter knackar Secret Service på dörren, räcker över ett fång blommor och säger att om miljonen intet ord. Blink blink med ögonen och en klapp på axeln. Jag skulle bli så ledsen att jag grät hela vägen till banken. När jag har älskat med min flickvän brukar jag ringa upp min mor och mina bästa vänner och berätta om det. Har det varit riktigt lyckat brukar de få se filmen. Skulle Secret Service ta det ifrån mig skulle jag bli så arg att jag stämde TV-programmet Parlamentet eller min arbetsgivare.
När Helen sjunger så ryser jag i hela kroppen. Jag vill sparka löv och vandra långt och länge mot horisonten i skymningen, hand i hand med min flickvän. Då är jag en cowboy. Min fru säger att jag är snabbare än min egen skugga. Det är för att jag är feminist.
Prinsessan Madeleine är också en sorts feminist. Lite som Elin Kling. En sådan som slåss för rätten att vara kvinna bland kvinnor. Elin Kling vet hur kvinnor måste se ut för att räknas som en riktig kvinna. Bara de smala eller de rika, som till exempel Madeleine, är kvinnor enligt den avknoppning av feminism som Elin Kling står för. Elin är på väg att göra vår värld vackrare eftersom hon bestämmer över tidsskriften Kvällspressen. Sedan Elin tog över Kvällspressen har självmordsstatistiken bland unga, fula och fattiga kvinnor ökat radikalt. Snart är bara eliten kvar. De faller bara för den manliga varianten av Sex and the City. Den med fyra killar som träffas o diskuterar lösfittor o sneakers, ni vet.
Helen Sjöholm är inte feminist enligt Elin Klings sätt att se. Däremot är det feminism att lyssna på Helen. Därför brukar Helen komma hem till prinsessan Madeleine och sjunga för henne ibland. En gång följde Peter Jöback med hem till Madeleine och sjöng för henne. Carl Philip var också där och resten är historia. Historia som aldrig blir berättad.
Trots att hösten är långt gången finns det blommor som aldrig sloknar.
När jag har gjort något roligt eller något jag är stolt över så vill jag berätta för alla jag möter om det. Dela med mig av min glädje. Det skulle vara hemskt att inte få göra det. Tänk att vinna en miljon och strax därefter knackar Secret Service på dörren, räcker över ett fång blommor och säger att om miljonen intet ord. Blink blink med ögonen och en klapp på axeln. Jag skulle bli så ledsen att jag grät hela vägen till banken. När jag har älskat med min flickvän brukar jag ringa upp min mor och mina bästa vänner och berätta om det. Har det varit riktigt lyckat brukar de få se filmen. Skulle Secret Service ta det ifrån mig skulle jag bli så arg att jag stämde TV-programmet Parlamentet eller min arbetsgivare.
När Helen sjunger så ryser jag i hela kroppen. Jag vill sparka löv och vandra långt och länge mot horisonten i skymningen, hand i hand med min flickvän. Då är jag en cowboy. Min fru säger att jag är snabbare än min egen skugga. Det är för att jag är feminist.
Prinsessan Madeleine är också en sorts feminist. Lite som Elin Kling. En sådan som slåss för rätten att vara kvinna bland kvinnor. Elin Kling vet hur kvinnor måste se ut för att räknas som en riktig kvinna. Bara de smala eller de rika, som till exempel Madeleine, är kvinnor enligt den avknoppning av feminism som Elin Kling står för. Elin är på väg att göra vår värld vackrare eftersom hon bestämmer över tidsskriften Kvällspressen. Sedan Elin tog över Kvällspressen har självmordsstatistiken bland unga, fula och fattiga kvinnor ökat radikalt. Snart är bara eliten kvar. De faller bara för den manliga varianten av Sex and the City. Den med fyra killar som träffas o diskuterar lösfittor o sneakers, ni vet.
Helen Sjöholm är inte feminist enligt Elin Klings sätt att se. Däremot är det feminism att lyssna på Helen. Därför brukar Helen komma hem till prinsessan Madeleine och sjunga för henne ibland. En gång följde Peter Jöback med hem till Madeleine och sjöng för henne. Carl Philip var också där och resten är historia. Historia som aldrig blir berättad.
Trots att hösten är långt gången finns det blommor som aldrig sloknar.
Guld i mun, eller sött på tungan?
"Men varför är du nykterist?"
Frågan for ur mig bara. Jag hade räknat med att det berodde på ett ideologiskt ställningstagande eller att hon insett att hon har grava problem med sitt förhållningssätt till omvärlden eller sättet hon dansar på efter några drinkar. Men icke.
Min vackra vän kommer tappa sina tänder. Kanske. Men helt säkert om hon glömmer att borsta dem en kväll. Därför är hon nykterist.
Idag var hon hos tandläkaren o betalade dyrt för en undersökning. När hon väl kommer behöva göra nåt större så kommer hon få betala för sig. Tandläkaren gav förslag om en lite dyrare sak, rent guld. Det var tydligen värt sin vikt i guld. Plus arbetskostnad. Det skulle bli hållbart i längden o var att föredra. Dessutom skulle hon se ut som en hiphopare i resten av sitt liv. Fast utan märkesskor i o för sig, eftersom hon lagt alla pengar i munnen o spottat o svalt. Tandläkaren berättade även om budgetvarianten; två sockerbitar. Det är klart billigast initialt. Nackdelen då är att man behöver byta rätt ofta då. Socker smälter så småningom i kontakt med saliv. Bröstsocker funkar lite lite bättre, men det är brunt o ser oborstat ut. Så i längden är det oklart vilket som är bäst, förklarade tandläkaren samtidigt som hans nacke verkade ha ryckningar mot planchen som berättade om guld i mun.
Min vän frågade om priset på vampyrtänder av plast. Tandläkaren nämnde en summa som fick marken att rämna. Finns det inte billigare, i leksaksaffären, t.ex? Tja, jo visst, men då fick hon sätta i dem själv plus att de inte såg äkta ut. Antagligen skulle hon även få en slängkappa på köpet som hon skulle vara tvungen att använda också. Tandläkaren tittade ut genom fönstret o hostade ut ordet "tööönt" o sneglade menande på min vän. Sedan visslade han med himlande ögon när min vän sa att hon skulle fundera den dagen det i så fall var dags. När hon sade hej då svarade tandläkaren helt blasé "vi syns".
"Låt det ske?" sa jag o påminde henne om "Skriet".
Hon hade tydligen varit inne på det. Tandlös modell. Att stå primalt gapande inför japanska turister på någon av stadens tre vackra broar om kvällarna. Men tydligen kommer det alldeles för lite japanska turister till vår stad för att det ska vara lönsamt. O hon vill aldrig flytta någon annanstans.
Tydligen funderar hon över sina alternativ i alla fall. Men vad hon bestämmer sig för vet jag inte. Det enda som är klart är att det kommer bli en nykter bedömning. Så hon har inget att skylla på efteråt.
Jag tar en drink med Shane så länge, o glömmer andras bekymmer!
Frågan for ur mig bara. Jag hade räknat med att det berodde på ett ideologiskt ställningstagande eller att hon insett att hon har grava problem med sitt förhållningssätt till omvärlden eller sättet hon dansar på efter några drinkar. Men icke.
Min vackra vän kommer tappa sina tänder. Kanske. Men helt säkert om hon glömmer att borsta dem en kväll. Därför är hon nykterist.
Idag var hon hos tandläkaren o betalade dyrt för en undersökning. När hon väl kommer behöva göra nåt större så kommer hon få betala för sig. Tandläkaren gav förslag om en lite dyrare sak, rent guld. Det var tydligen värt sin vikt i guld. Plus arbetskostnad. Det skulle bli hållbart i längden o var att föredra. Dessutom skulle hon se ut som en hiphopare i resten av sitt liv. Fast utan märkesskor i o för sig, eftersom hon lagt alla pengar i munnen o spottat o svalt. Tandläkaren berättade även om budgetvarianten; två sockerbitar. Det är klart billigast initialt. Nackdelen då är att man behöver byta rätt ofta då. Socker smälter så småningom i kontakt med saliv. Bröstsocker funkar lite lite bättre, men det är brunt o ser oborstat ut. Så i längden är det oklart vilket som är bäst, förklarade tandläkaren samtidigt som hans nacke verkade ha ryckningar mot planchen som berättade om guld i mun.
Min vän frågade om priset på vampyrtänder av plast. Tandläkaren nämnde en summa som fick marken att rämna. Finns det inte billigare, i leksaksaffären, t.ex? Tja, jo visst, men då fick hon sätta i dem själv plus att de inte såg äkta ut. Antagligen skulle hon även få en slängkappa på köpet som hon skulle vara tvungen att använda också. Tandläkaren tittade ut genom fönstret o hostade ut ordet "tööönt" o sneglade menande på min vän. Sedan visslade han med himlande ögon när min vän sa att hon skulle fundera den dagen det i så fall var dags. När hon sade hej då svarade tandläkaren helt blasé "vi syns".
"Låt det ske?" sa jag o påminde henne om "Skriet".
Hon hade tydligen varit inne på det. Tandlös modell. Att stå primalt gapande inför japanska turister på någon av stadens tre vackra broar om kvällarna. Men tydligen kommer det alldeles för lite japanska turister till vår stad för att det ska vara lönsamt. O hon vill aldrig flytta någon annanstans.
Tydligen funderar hon över sina alternativ i alla fall. Men vad hon bestämmer sig för vet jag inte. Det enda som är klart är att det kommer bli en nykter bedömning. Så hon har inget att skylla på efteråt.
Jag tar en drink med Shane så länge, o glömmer andras bekymmer!
AIK bekänner färg
Grattis AIK och alla AIK´s fans!
Guldstriden är avgjord o Göteborgarna nergjorda.
AIK föddes 1891 i Solna, en del av Stockholm. Deras klassiska färger har varit urtvättad svart och smolkigt gult. Man kan säga att en del av AIK dog efter säsongen 2004, när de kom allra sist i Allsvenskan och inte längre fick spela kvar i den serien. Nu kan man säga att AIK föds på nytt. Eftersom AIK är en buddhistisk förening vill man understryka denna pånyttfödelse genom att stiga fram i ny skepnad.
AIK har länge varit förknippade med de patenterade färgerna svart och gult. Nu har de lagt patentet till försäljning. Bo Ringholm sägs vara intresserad av de etablerade färgerna. Om det är till honom själv eller till hans fotbollslag vill han ännu inte berätta. Det lär vi märka inom kort, så ofta som Bo är med i TV eller på bild i tidningar.
AIK meddelar på sin hemsida att de nya färgerna, eller färgen, är brunt. Bara brunt. Den här gången vill man inte blanda två olika färger, utan hålla sig till en enda.
Supportergruppen Black Army är informerad och har kallat till presskonferens nästa vecka eftersom AIK´s nyval av färger gör att supportergruppens namn förlorar en del av sin mening. Troligtvis kommer ett nytt namnförslag förhandlas fram under helgen och presenteras under presskonferensen. Dock tar Black Army färgbytet och det kommande namnbytet med fattning, för som klubbens ordförande säger: "Inte ens negrer är ju svarta på riktigt, utan bruna."
Guldstriden är avgjord o Göteborgarna nergjorda.
AIK föddes 1891 i Solna, en del av Stockholm. Deras klassiska färger har varit urtvättad svart och smolkigt gult. Man kan säga att en del av AIK dog efter säsongen 2004, när de kom allra sist i Allsvenskan och inte längre fick spela kvar i den serien. Nu kan man säga att AIK föds på nytt. Eftersom AIK är en buddhistisk förening vill man understryka denna pånyttfödelse genom att stiga fram i ny skepnad.
AIK har länge varit förknippade med de patenterade färgerna svart och gult. Nu har de lagt patentet till försäljning. Bo Ringholm sägs vara intresserad av de etablerade färgerna. Om det är till honom själv eller till hans fotbollslag vill han ännu inte berätta. Det lär vi märka inom kort, så ofta som Bo är med i TV eller på bild i tidningar.
AIK meddelar på sin hemsida att de nya färgerna, eller färgen, är brunt. Bara brunt. Den här gången vill man inte blanda två olika färger, utan hålla sig till en enda.
Supportergruppen Black Army är informerad och har kallat till presskonferens nästa vecka eftersom AIK´s nyval av färger gör att supportergruppens namn förlorar en del av sin mening. Troligtvis kommer ett nytt namnförslag förhandlas fram under helgen och presenteras under presskonferensen. Dock tar Black Army färgbytet och det kommande namnbytet med fattning, för som klubbens ordförande säger: "Inte ens negrer är ju svarta på riktigt, utan bruna."
Ism schism
En baksideskrönikör i gårdagens aftonbladet - jag minns tyvärr inte namnet - berättade att det pågår en kampanj bland landets män för att göra ordet sexist rumsrent. Han förklarade att alla män från och med nu kallar sig sexister för att på så sätt minska den negativa värdeladdningen som finns i begreppet för att göra det till något positivt och glatt, nästan roligt. Själv är han inte sexist. Han tycker att det är hemskt hur vissa ord byter innebörd bara för att folk tar till sig dem. Han avslutar sin text med att det finns flera ord som slutar på -ist, varav ett är rasist.
Ett annat är cyklist.
Ytterligare ett annat är basist.
Nästan ett annat är javisst.
Basister och cyklister känner man igen från flera meters håll. Andra -ister, t.ex. Christer kan man behöva se o lyssna noga på för att upptäcka. Upp till kamp och låt DEM aldrig komma fram ur sina hålor. Bekämpa ismer till de hålor där DE hör hemma. Ett vänligt ord från en bloggare till en journal-ist!
Ett annat är cyklist.
Ytterligare ett annat är basist.
Nästan ett annat är javisst.
Basister och cyklister känner man igen från flera meters håll. Andra -ister, t.ex. Christer kan man behöva se o lyssna noga på för att upptäcka. Upp till kamp och låt DEM aldrig komma fram ur sina hålor. Bekämpa ismer till de hålor där DE hör hemma. Ett vänligt ord från en bloggare till en journal-ist!
Bus eller godis
Lägg något gott i skålen. Annars kanske det händer någonting.
Kanske Micke Persbrandt gör din dotter med barn.
Kanske Gudrun Schyman kissar i din portuppgång.
Kanske Skandialedningen går på porrklubb för dina försäkringspengar, så att du inte får ut ett öre när Robert Aschberg pucklar sönder din bil.
Kanske din radio spelar Winnerbäck resten av ditt liv. På alla kanaler.
Kanske du blir Anna Book och råkar ut för all världens olycka varje dag i resten av ditt liv.
Skyll dig själv.
Ta det piano, granne
"Ditt Piano
Var dag hör jag hur du spelar piano, din ofullständiga melodi. Den upphör inte, om den upphör är det med korta jämna mellanrum. Ditt piano är sällan tyst utan dina fingrar spelar. Jag har hört dig spela i tio år. Du har ingen speciell melodi. Ingen favoritsymfoni. Du kan spela på konstiga tider. Ibland stammar ljudet och du börjar om från början, ibland lyckas du från början till slut. Jag hör hur dina fingrar ivrigt, ibland hårt trycker på tangenterna. Jag hör hur du på ett passionerat sätt vill spela den vackraste melodi som finns. Du verkar leta efter den var dag men du har ännu inte funnit den. Jag undrar om du kommer att finna den en dag. Du vill vara din egen tonsättare. Jag vet inte vad pianot betyder för dig men den verkar finnas där, närvarande. Jag vet inte om den är ett komplement till något blödigt. Pianot har kommit att bli ditt sällskap i livet. Jag hör aldrig röster utan jag hör bara ljudet, melodin och din sång."
Ni känner till det. Ibland sitter man o läser någonting. Det är det vackraste du läst. Du önskar att du skrivit det själv. Så var det för mig när jag läste texten om en granne som spelar piano.
Tills jag blev rätt övertygad om att det är min granne som skrivit bloggen.
Nu är jag nedstämd som ett piskat piano i en Rihannaballad. Det är det här jag spelade:
Jag är ju lite manisk o spelar gärna in mig själv på film när jag gör saker jag tycker om. Sedan gömmer jag filmerna i en mapp som jag kallar "personligt o hemligt". I alla fall så tycker jag att det låter bra. Ingenting att skriva till mamma om. Eller skriva en blogg som hela världen kan läsa - med hjälp av googles eminenta översättningsverktyg. (Om ansvarig för Googles utbetalningsservice läser detta: PG 091029-666)
Men du, granne, när du sjunger i duschen låter det jättekonstigt. Som att du gurglar saker samtidigt med vattnet. Som att du har munnen full av torra nötter. Jag har aldrig sett din tunga, men den är säkert för stor. O dessutom går inte I am the worlds greatest i P-moll! Så det så.
Förresten är det inte ett piano, utan en flygel. Du förstår uppenbarligen inte skillnaden. Är du typ kurd?
Lundell sprider ut sig
Torsten Flinck fick nyligen barn med Sanna Lundell. Jag har inte velat skriva om söta Åke Lo. Inte velat vara den som förstör. Men eftersom andra redan börjat, så tar jag mig friheten att fortsätta vagga den lilla till sömns.
Sannas pappa, nationalskalden Ulf, uppges vara så glad att han inte längre vet vad han står för. Nästan upprymt berättar han att han påbörjat en ny roman som ska handla om en ensamstående tvåbarnsmors misstolkning av sin omvärld. Journalisten Belinda Olsson skriver idag i en krönika att hon åtminstone inte har några barn och att hon faktiskt redan är klar med sin recension av den kommande boken. Hon verkar lite arg av någon anledning. Kanske hennes pojkvän har gjort slut?
På min TV ser jag hur Torsten Flinck skakar fram ett tiopack Marlboro lights ur rockärmen. Med en ledig rörelse drar han fram en cigarett som hans bordsgranne tänder åt honom efter en nick av samförstånd mellan de båda männen. Jag försöker sluta, säger Torsten och ser rakt in i TV-kameran med en sammanbiten min. Bordsgrannen, på ett nästan obehgligt vis en äldre kopia av Kenta Gustafsson, himlar med ögonen och strax därefter skrattar de tillsammans så att tårar sprutar ur deras ögon.
"Så blir det en vit jul i alla fall", Ulf Lundells nya singel, en rockdängare av sällan hört slag, full av allsångsverser och helt utan refränger, är med facit i hand lättare att förstå. Kaj Kindvall är så rörd över en fars kärleksförklaring till sin dotter att han på Tracks hemsida uppmanar sina lyssnare att rösta in bubblaren på listan.
På min TV ser jag hur även Torsten Flincks ögon himlar. Till skillnad mot bordsgrannens ögon så himlar Torsten rejält med sina ögon. Faktiskt går det flera minuter mellan de tillfällen då iris syns över huvudtaget. Bordsgrannen stjäl en cigarett ur Torstens paket utan att Torsten reagerar. Sedan stirrar han in i TV-kameran och för en sekund känner man hur hans verklighet fryser till is. Han reser sig hastigt upp och sliter på sig jackan, som hängt över stolen, och försvinner. Strax innan Torsten sakta glider ner från sin stol, ut ur TV-rutan, verkar det som om en svag stril av blod tränger fram ur ögonvrån. Förhoppningsvis är det mascara som släppt av svettdropparna som tränger fram ur hans panna i ett febrilt tempo.
Fadern till Sanna Lundells första barn, calypsomusikern Bo Sundström, uppges inte bry sig nämnvärt över exfruns graviditet. Han lever sitt liv nu och hon lever sitt. Det enda de har gemensamt är ett barn. Sanna är däremot lika glad som om det var hennes första barn: "Man kan inte tänka så att någon är bättre än någon annan, oavsett vem som kommer först. Det vore inte rätt."
Under sin första fylla på flera år lever Ulf verkligen ut och är en annan än den han annars är. Bara barn kan få någon att känna så här, berättar han för servitrisen. Han skrattar och är glad och tror att han förstår sin värld igen. I alla fall lite. Det vore trevligt att ligga med Ulf Lundell tänker servitrisen och följer med honom hem. Dagen efter tänker hon att det inte var så trevligt. Bland annat eftersom Ulf tydligen inte tvättat sina kalsonger eller sin kropp på några veckor. Vad hade hon väntat sig? Ulf har ett uppdrag. Han vill bli en ny Adam. Göra massor av kvinnor med barn så att hans gener förs vidare och slutligen överfolkar hela landet. Eller hela världen. Strunt samma vilket.
Torsten Flinck sitter på en barstol mitt på scenen och håller stadigt i mikrofonen. Med en tämligen blasé blick, ömsom ut över studiopubliken, ömsom in i TV-kameran, nästan väser han fram sin egenkomponerade visa. Han ser stark och vild ut, men lyckas ändå kombinera detta med att ge sken av att vara plågad och svag. Sådant är talang. Säga vad man vill i övrigt, men talang är någonting Torsten har. När visan är över kliver han ner från sin stol och tar var och en av bandmedlemmarna i handen med ett stort leende. Sedan stryker han en hand genom sitt långa glänsande hår och vänder ryggen till publiken. Appropå missödet tidigare, förklarar studiovärdinnan Malin Berghagen, så var Torsten inte sjuk. Han var bara trött, så oändligt jävla trött.
Sannas pappa, nationalskalden Ulf, uppges vara så glad att han inte längre vet vad han står för. Nästan upprymt berättar han att han påbörjat en ny roman som ska handla om en ensamstående tvåbarnsmors misstolkning av sin omvärld. Journalisten Belinda Olsson skriver idag i en krönika att hon åtminstone inte har några barn och att hon faktiskt redan är klar med sin recension av den kommande boken. Hon verkar lite arg av någon anledning. Kanske hennes pojkvän har gjort slut?
På min TV ser jag hur Torsten Flinck skakar fram ett tiopack Marlboro lights ur rockärmen. Med en ledig rörelse drar han fram en cigarett som hans bordsgranne tänder åt honom efter en nick av samförstånd mellan de båda männen. Jag försöker sluta, säger Torsten och ser rakt in i TV-kameran med en sammanbiten min. Bordsgrannen, på ett nästan obehgligt vis en äldre kopia av Kenta Gustafsson, himlar med ögonen och strax därefter skrattar de tillsammans så att tårar sprutar ur deras ögon.
"Så blir det en vit jul i alla fall", Ulf Lundells nya singel, en rockdängare av sällan hört slag, full av allsångsverser och helt utan refränger, är med facit i hand lättare att förstå. Kaj Kindvall är så rörd över en fars kärleksförklaring till sin dotter att han på Tracks hemsida uppmanar sina lyssnare att rösta in bubblaren på listan.
På min TV ser jag hur även Torsten Flincks ögon himlar. Till skillnad mot bordsgrannens ögon så himlar Torsten rejält med sina ögon. Faktiskt går det flera minuter mellan de tillfällen då iris syns över huvudtaget. Bordsgrannen stjäl en cigarett ur Torstens paket utan att Torsten reagerar. Sedan stirrar han in i TV-kameran och för en sekund känner man hur hans verklighet fryser till is. Han reser sig hastigt upp och sliter på sig jackan, som hängt över stolen, och försvinner. Strax innan Torsten sakta glider ner från sin stol, ut ur TV-rutan, verkar det som om en svag stril av blod tränger fram ur ögonvrån. Förhoppningsvis är det mascara som släppt av svettdropparna som tränger fram ur hans panna i ett febrilt tempo.
Fadern till Sanna Lundells första barn, calypsomusikern Bo Sundström, uppges inte bry sig nämnvärt över exfruns graviditet. Han lever sitt liv nu och hon lever sitt. Det enda de har gemensamt är ett barn. Sanna är däremot lika glad som om det var hennes första barn: "Man kan inte tänka så att någon är bättre än någon annan, oavsett vem som kommer först. Det vore inte rätt."
Under sin första fylla på flera år lever Ulf verkligen ut och är en annan än den han annars är. Bara barn kan få någon att känna så här, berättar han för servitrisen. Han skrattar och är glad och tror att han förstår sin värld igen. I alla fall lite. Det vore trevligt att ligga med Ulf Lundell tänker servitrisen och följer med honom hem. Dagen efter tänker hon att det inte var så trevligt. Bland annat eftersom Ulf tydligen inte tvättat sina kalsonger eller sin kropp på några veckor. Vad hade hon väntat sig? Ulf har ett uppdrag. Han vill bli en ny Adam. Göra massor av kvinnor med barn så att hans gener förs vidare och slutligen överfolkar hela landet. Eller hela världen. Strunt samma vilket.
Torsten Flinck sitter på en barstol mitt på scenen och håller stadigt i mikrofonen. Med en tämligen blasé blick, ömsom ut över studiopubliken, ömsom in i TV-kameran, nästan väser han fram sin egenkomponerade visa. Han ser stark och vild ut, men lyckas ändå kombinera detta med att ge sken av att vara plågad och svag. Sådant är talang. Säga vad man vill i övrigt, men talang är någonting Torsten har. När visan är över kliver han ner från sin stol och tar var och en av bandmedlemmarna i handen med ett stort leende. Sedan stryker han en hand genom sitt långa glänsande hår och vänder ryggen till publiken. Appropå missödet tidigare, förklarar studiovärdinnan Malin Berghagen, så var Torsten inte sjuk. Han var bara trött, så oändligt jävla trött.
Jihde rapparen
På TV 4:s nyhetsmorgon idag berättar Peter Jidhe efter påtryckningar från programledaren att han som en del av sin fyrtioårskris kommer att släppa en hiphopskiva. Tilde de Paula, som sitter i fåtöljen bredvid Peter reser sig och ger Peter en stor kram. Då släpper Peters fasad och tårarna trillar medan han berättar om en gammal dröm som äntligen uppfylls. Alla i studion klappar händerna. I slutet av programmet har Peter ett litet inomhusolivträd i händerna. Tårarna trillar fortfarande. Tilde de Paula låter sin hand tryggt vila på Peters axel. Det är bland det vackraste av allt okonstruerat som TV råkat visa. Det känns regisserat, men ändå inte. Nästan som Mammas pojkar. Nästan.
Under TV-showens gång berättar Peter om några av de sånger som trängs på det kommande albumet. Han säger att allt är en rå jävla mix av original gangster och riktig old school, men ändå med hypermodern elektrisk spräng-skallen-i-bitar-produktion a´la N.A.S.A. Och lite rockigare än tidigare skivor. Vi har inte hört det förut, säger Peter.
Plattans enda ballad (skriv det, säger Peter, kalla det inte "en lugn låt") är "Jag är en man ibland", som handlar om Johan Palm. I övrigt öser det på som ett jävla Lundellcrescendo i ett avslutningsgig. Programledaren frågar om Peter förväntar sig några hitsinglar från skivan. Peter sitter tyst en lång stund, varpå programledaren ser sig nödgad att upprepa frågan, varpå Peter snabbt höjer ett finger. Han tänker fortfarande. Strax får vi veta att allra mest tror Peter på samarbetet med CajsaLisa Ejemyr, "Här kommer Pippi Långstrump", om journalistkonkurrenten Sofie Fahrman. "Den kan leda till tjafs i media, sånt säljer", gissar Peter. Annars är det bara "Du och jag är samma sort" som handlar om Peters känsla av att vara ett med andra människor. I den sången droppas bland annat namnen Jocke Berg, Tony Parson, Bob Dylan, Pete Doherty, Frank Sinatra och Tonya Harding.
Under TV-showens gång berättar Peter om några av de sånger som trängs på det kommande albumet. Han säger att allt är en rå jävla mix av original gangster och riktig old school, men ändå med hypermodern elektrisk spräng-skallen-i-bitar-produktion a´la N.A.S.A. Och lite rockigare än tidigare skivor. Vi har inte hört det förut, säger Peter.
Plattans enda ballad (skriv det, säger Peter, kalla det inte "en lugn låt") är "Jag är en man ibland", som handlar om Johan Palm. I övrigt öser det på som ett jävla Lundellcrescendo i ett avslutningsgig. Programledaren frågar om Peter förväntar sig några hitsinglar från skivan. Peter sitter tyst en lång stund, varpå programledaren ser sig nödgad att upprepa frågan, varpå Peter snabbt höjer ett finger. Han tänker fortfarande. Strax får vi veta att allra mest tror Peter på samarbetet med CajsaLisa Ejemyr, "Här kommer Pippi Långstrump", om journalistkonkurrenten Sofie Fahrman. "Den kan leda till tjafs i media, sånt säljer", gissar Peter. Annars är det bara "Du och jag är samma sort" som handlar om Peters känsla av att vara ett med andra människor. I den sången droppas bland annat namnen Jocke Berg, Tony Parson, Bob Dylan, Pete Doherty, Frank Sinatra och Tonya Harding.
Bomullsrapparen Ken Bernadotte har förhandslyssnat på Peters hiphopsånger och uttalar sig kort direkt från förorten. Han kritiserar Peters musik som helhet och menar att rimmen ärligt talat är sådär. Men Ken är upprymd över en från plattan bortsorterad sång som ska handla om hur Peter längtar efter att våldföra sig sexuellt på kungabarnen. Jihde är mer förtegen om sången ifråga och menar att det var en vanlig fyllegrej som råkade fastna på diktafonen. På den vägen är det.
Men, säger Peter Jihde innan kameraögat slocknar: "Hip hop mach frei!" Sedan gränslar han sin Harley som väntat utanför TV 4:s studio och rider den bort, långt in i solnedgångens förtrollade land.
En man och hans uppfyllda dröm, naken inför svenska folket. Det låter inte vackert, men vi som såg, kan garantera att det ändå var det.
Men, säger Peter Jihde innan kameraögat slocknar: "Hip hop mach frei!" Sedan gränslar han sin Harley som väntat utanför TV 4:s studio och rider den bort, långt in i solnedgångens förtrollade land.
En man och hans uppfyllda dröm, naken inför svenska folket. Det låter inte vackert, men vi som såg, kan garantera att det ändå var det.
Min släkting Peter Lundblad
Tidigare idag hörde jag Peter Lundblads "Ta mig till havet" på någon av radiokanalerna. När jag var liten var jag släkt med Peter Lundblad. Det berättade min mormor för mig.
På mina väggar trängdes bilder av Peter med bilder av Sabrina och Samantha Fox. Eftersom Peter inte var lika söt som andra sångfåglar fick han aldrig vara på plansch i Okej. Okej var mer som FIB Aktuellt än som en musiktidning. Jag hade varje nummer eftersom min far prenumererade på Okej. Bilderna på Peter klippte jag ut från Allers, kvällstidningarna eller VÅR Bostad.
Jag lärde mig hela "Ta mig till havet" utantill. När jag är full minns jag än idag varje ord. Det är en mycket vacker sång. Lite somrig på ett sådant där "större än livet självt"-sätt.
Om jag har försökt utnyttja mina släktband till Peter Lundblad? Ja, som raggningsreplik. De flesta vackra flickor har sällan någon aning om vem Peter är. Men när man stämmer upp i "Ta mig till havet" nickar de flesta instämmande innan de skrattar och går hem med en snygg kille. Fast i augusti fungerar det. Verkligen. Huvudsakligen på fula flickor, tyvärr. Men i mörkret är alla ganska lika. Sen kan man uppge fel namn och ta taxi hem. Jag brukar stjäla deras sprit. Det har jag lärt mig av Micke Persbrandt.
För en tid sedan var min mormor på en Peter Lundbladkonsert. Efteråt drack de öl på hans lyxbåt. De pratade om släktskapet och Peter kom fram till att det inte existerar. Så klart. Det var ju enda sättet för honom att få min mormor i säng. Utan att behöva skämmas jättemycket efteråt.
Jag ska ta mig till havet och försöka drunkna.
På mina väggar trängdes bilder av Peter med bilder av Sabrina och Samantha Fox. Eftersom Peter inte var lika söt som andra sångfåglar fick han aldrig vara på plansch i Okej. Okej var mer som FIB Aktuellt än som en musiktidning. Jag hade varje nummer eftersom min far prenumererade på Okej. Bilderna på Peter klippte jag ut från Allers, kvällstidningarna eller VÅR Bostad.
Jag lärde mig hela "Ta mig till havet" utantill. När jag är full minns jag än idag varje ord. Det är en mycket vacker sång. Lite somrig på ett sådant där "större än livet självt"-sätt.
Om jag har försökt utnyttja mina släktband till Peter Lundblad? Ja, som raggningsreplik. De flesta vackra flickor har sällan någon aning om vem Peter är. Men när man stämmer upp i "Ta mig till havet" nickar de flesta instämmande innan de skrattar och går hem med en snygg kille. Fast i augusti fungerar det. Verkligen. Huvudsakligen på fula flickor, tyvärr. Men i mörkret är alla ganska lika. Sen kan man uppge fel namn och ta taxi hem. Jag brukar stjäla deras sprit. Det har jag lärt mig av Micke Persbrandt.
För en tid sedan var min mormor på en Peter Lundbladkonsert. Efteråt drack de öl på hans lyxbåt. De pratade om släktskapet och Peter kom fram till att det inte existerar. Så klart. Det var ju enda sättet för honom att få min mormor i säng. Utan att behöva skämmas jättemycket efteråt.
Jag ska ta mig till havet och försöka drunkna.
Mina grannar pumpaskallarna
I lekparken utanför mitt hus klär sig barnen i rosa. De är flickor. Mammorna klär sig i svart och babybjörn. Från en granne påminns det om att ungens pappa just avtjänat ett treårigt fängelsestraff. Till och med flickan som slog huvudet i gungan blir avundsjuk.
Plötsligt, som på en given signal, som åtminstone inte jag hör, sluter sig mödrarna i en ring kring barnen. Inte en unge hinner undan. Mödrarna klär av barnen alla kläder tills de står nakna i höstkylan. De minsta barnen ser ut som frågetecken. De stora gråter.
Det är snart allhelgona. Det hade jag glömt bort. Mödrarna kommer att välja den fetaste ungen och tillreda honom eller henne enligt traditionellt recept. I min familj firar vi aldrig allhelgona. Vi har varit på McDonalds och ätit burgare och badat boll. Livet på utsidan, en dag som denna.
Mödrarna i mitt områdehar aldrig tyckt om mig. De tittar under lugg på mig och pekar gärna finger åt mig om de märker att jag tittar på dem. Då brukar jag lipa åt dem så vi fortsätter att vara osams. Jag tror att det är bästa sättet att upprätthålla någon slags segregation. Om samhället ska fortleva måste vi ju hata eller åtminstone misstänka varandra en smula. Annars kanske stödpartierna får alltför stor makt.
Andra kulturer gör som de vill. Här plockar vi den fetaste ungen och äter med välbehag. Det är var mans rätt att leva sitt liv som han vill. Kulturella skillnader finns till för att vi ska inse hur bra vi är och hur dåliga de är. Det har jag hört mödrarna tala om när de trodde att jag inte hörde. För att husen inte ska riva sig själva eller flygplan störta alltför ofta mot just min mark måste jag tycka illa om mina grannar. Likväl som dessa puckon verkar ha något emot mig.
Plötsligt, som på en given signal, som åtminstone inte jag hör, sluter sig mödrarna i en ring kring barnen. Inte en unge hinner undan. Mödrarna klär av barnen alla kläder tills de står nakna i höstkylan. De minsta barnen ser ut som frågetecken. De stora gråter.
Det är snart allhelgona. Det hade jag glömt bort. Mödrarna kommer att välja den fetaste ungen och tillreda honom eller henne enligt traditionellt recept. I min familj firar vi aldrig allhelgona. Vi har varit på McDonalds och ätit burgare och badat boll. Livet på utsidan, en dag som denna.
Mödrarna i mitt områdehar aldrig tyckt om mig. De tittar under lugg på mig och pekar gärna finger åt mig om de märker att jag tittar på dem. Då brukar jag lipa åt dem så vi fortsätter att vara osams. Jag tror att det är bästa sättet att upprätthålla någon slags segregation. Om samhället ska fortleva måste vi ju hata eller åtminstone misstänka varandra en smula. Annars kanske stödpartierna får alltför stor makt.
Andra kulturer gör som de vill. Här plockar vi den fetaste ungen och äter med välbehag. Det är var mans rätt att leva sitt liv som han vill. Kulturella skillnader finns till för att vi ska inse hur bra vi är och hur dåliga de är. Det har jag hört mödrarna tala om när de trodde att jag inte hörde. För att husen inte ska riva sig själva eller flygplan störta alltför ofta mot just min mark måste jag tycka illa om mina grannar. Likväl som dessa puckon verkar ha något emot mig.
Det arbetas för fullt i Kentfabriken
Det räckte inte med Röd. Det blev kraft o vilja över. Rött är visserligen tillräckligt rött. Men uppgörelsen med förr i tiden har ännu en bit kvar.
Popgruppen Kents nya projekt, ett temaalbum om Lena Nyman, är det intressantaste gruppen presenterat på länge. Kastratsångaren Jocke Bergs fascination för Lena är välkänd, exempelvis genom dokumentärfilmen "Lena och jag" som gick upp på biograferna 1989. Lena har präglat Bergs textförfattande sedan Kents första skiva, framförallt genom bruket av orden "lunga" och "tunga", samt den skenbara bristen på fokus, som är menad att väcka "nyfikenhet gul och blå".
Lena har blivit tillfrågad och kommer troligtvis att medverka på några av dubbelalbumets melodier. Sannolikt på sång och en del klaviatur. Spännande är det att tänka sig kombinationen mellan Lenas dova, lite raspiga röst och Jocke Bergs, som är mer gäll. "Oidipus schmoidipus" är än så länge arbetstitel på skivan. Självfallet kommer ett svartvit polaroidfotografi av Lena pryda skivans omslag. Det är dock i skrivande stund inte klart om fotografiet kommer vara suddigt eller grovkornigt.
En kille i bandet som heter Markus har berättat i diskussionsforumet på popgruppens hemsida att hela idén med de så kallade Tältkonserterna kom till under en dröm kastratsångaren Jocke Berg hade om Lena Nyman. Markus skriver att Berg fick idén samtidigt som han vaknade upp och några minuter därefter. När Bergs mor kom in på rummet så dog idén för en tid. Men den kom senare igen och kunde genomföras på ett mycket lyckat vis.
"Det är lika spännande som att gå till gynekologen", säger Lena Nyman om samarbetet med popgruppen Kent i ett pressmeddelande som den snart prisbelönte journalisten Linda Skugge nyligen publicerat i sin blogg. Kents frontman Jocke Berg vill ännu inte uttala sig offentligt, men källor inom gruppens vänkrets har berättat att Berg redan skrivit klart över nittio melodier. Det enda som återstår, utöver textbearbetning, är att få melodierna att låta olika varandra och få dem att gå i precis samma takt. Sedan bär det iväg till studion.
Dubbelalbumet beräknas finnas i handeln strax efter nyår, men troligtvis kommer ett smakprov i form av en dubbel-A-sidig singel innan dess. Kanske kan det bli en trevlig julklapp till någon du tycker om?
Popgruppen Kents nya projekt, ett temaalbum om Lena Nyman, är det intressantaste gruppen presenterat på länge. Kastratsångaren Jocke Bergs fascination för Lena är välkänd, exempelvis genom dokumentärfilmen "Lena och jag" som gick upp på biograferna 1989. Lena har präglat Bergs textförfattande sedan Kents första skiva, framförallt genom bruket av orden "lunga" och "tunga", samt den skenbara bristen på fokus, som är menad att väcka "nyfikenhet gul och blå".
Lena har blivit tillfrågad och kommer troligtvis att medverka på några av dubbelalbumets melodier. Sannolikt på sång och en del klaviatur. Spännande är det att tänka sig kombinationen mellan Lenas dova, lite raspiga röst och Jocke Bergs, som är mer gäll. "Oidipus schmoidipus" är än så länge arbetstitel på skivan. Självfallet kommer ett svartvit polaroidfotografi av Lena pryda skivans omslag. Det är dock i skrivande stund inte klart om fotografiet kommer vara suddigt eller grovkornigt.
En kille i bandet som heter Markus har berättat i diskussionsforumet på popgruppens hemsida att hela idén med de så kallade Tältkonserterna kom till under en dröm kastratsångaren Jocke Berg hade om Lena Nyman. Markus skriver att Berg fick idén samtidigt som han vaknade upp och några minuter därefter. När Bergs mor kom in på rummet så dog idén för en tid. Men den kom senare igen och kunde genomföras på ett mycket lyckat vis.
"Det är lika spännande som att gå till gynekologen", säger Lena Nyman om samarbetet med popgruppen Kent i ett pressmeddelande som den snart prisbelönte journalisten Linda Skugge nyligen publicerat i sin blogg. Kents frontman Jocke Berg vill ännu inte uttala sig offentligt, men källor inom gruppens vänkrets har berättat att Berg redan skrivit klart över nittio melodier. Det enda som återstår, utöver textbearbetning, är att få melodierna att låta olika varandra och få dem att gå i precis samma takt. Sedan bär det iväg till studion.
Dubbelalbumet beräknas finnas i handeln strax efter nyår, men troligtvis kommer ett smakprov i form av en dubbel-A-sidig singel innan dess. Kanske kan det bli en trevlig julklapp till någon du tycker om?
The Lunga and Tunga EP
Efter att ha sneglat på Patrik Isakssons fullträff i tidigare års melodifestival har arbetarklassrockaren Joakim Berg beslutat att ställa upp i årets arrangemang. Det kommer ske med en EP om fyra, fem eller till och med sex melodier.
Avundsjuka är ett av skälen, bara ett av skälen, avslöjar Berg och hans mamma i en intervju för rocktidningen Okej. Patrik Isaksson är ju den svenska artist, som förutom Uno Svenningson, tävlar om samma skivköpare som Kent.
Dessutom kan man anta att det ligger en del ekonomiska fördelar att hamna på samlingskivan "Årets melodifestival." Fast, brinn, pengar, brinn. Det är inte därför man gör sånt. Det är för att man måste.
Med många låtar har man större möjlighet att vinna än med bara en låt, förklarar Berg. Ingela Pling och Tomas G-son Nånting har tidigare utnyttjat samma möjligheter. Vanligtvis har olika artister framfört deras alster, men detta viftar Berg bort som töntigt, sell-out eller som Titiyo. Berg tänker sjunga själv.
Spännande så det förslår.
Avundsjuka är ett av skälen, bara ett av skälen, avslöjar Berg och hans mamma i en intervju för rocktidningen Okej. Patrik Isaksson är ju den svenska artist, som förutom Uno Svenningson, tävlar om samma skivköpare som Kent.
Dessutom kan man anta att det ligger en del ekonomiska fördelar att hamna på samlingskivan "Årets melodifestival." Fast, brinn, pengar, brinn. Det är inte därför man gör sånt. Det är för att man måste.
Med många låtar har man större möjlighet att vinna än med bara en låt, förklarar Berg. Ingela Pling och Tomas G-son Nånting har tidigare utnyttjat samma möjligheter. Vanligtvis har olika artister framfört deras alster, men detta viftar Berg bort som töntigt, sell-out eller som Titiyo. Berg tänker sjunga själv.
Spännande så det förslår.
Exklusiv Kent-text
Bara här, bara nu: En outgiven Kent-dikt, ej med på Röd:
Jag vet inte vad den heter.
Det lär finnas fyrtio miljoner kurder i världen.
Somliga är snälla. Somliga är dumma.
Vissa spelar fotboll. Andra spelar trumma.
En del kan man hata. Några kan man älska.
Vissa kurder bara finns, andas och är.
Dessutom finns det jättemånga miljoner människor till som ser ut som kurder.
Somliga är tjuvar. Andra är poliser.
Någon är god som guld. En annan ond som fan.
En del blir slagna. Några slår och slår.
Vissa som ser ut som kurder bara finns, andas och är.
En del kurder är sämre än dig och mig.
En del kurder är bättre än dig och mig.
Det finns kurdiska kvinnor som ligger med jättemånga män.
Precis som du skulle göra om du vågade eller var vacker nog att kunna.
Det finns muslimska män som ligger med jättemånga män.
Precis som många skulle göra om de vågade.
Så kallade slampor och bög-slampor.
Det finns kurdiska män som skulle dö för din rätt till liv.
Det finns muslimska kvinnor som älskar dig för den du är.
Det finns jättemånga kurder och muslimer och människor som ser ut som kurder.
Alla kan inte byta vinterdäck eller prata svenska.
Alla kan inte baka pizza eller bära burkha.
Det finns jättemånga kurder och muslimer och människor som ser ut som kurder.
Det finns kurdiska Linda Rosing.
Jag vet inte vad den heter.
Det lär finnas fyrtio miljoner kurder i världen.
Somliga är snälla. Somliga är dumma.
Vissa spelar fotboll. Andra spelar trumma.
En del kan man hata. Några kan man älska.
Vissa kurder bara finns, andas och är.
Dessutom finns det jättemånga miljoner människor till som ser ut som kurder.
Somliga är tjuvar. Andra är poliser.
Någon är god som guld. En annan ond som fan.
En del blir slagna. Några slår och slår.
Vissa som ser ut som kurder bara finns, andas och är.
En del kurder är sämre än dig och mig.
En del kurder är bättre än dig och mig.
Det finns kurdiska kvinnor som ligger med jättemånga män.
Precis som du skulle göra om du vågade eller var vacker nog att kunna.
Det finns muslimska män som ligger med jättemånga män.
Precis som många skulle göra om de vågade.
Så kallade slampor och bög-slampor.
Det finns kurdiska män som skulle dö för din rätt till liv.
Det finns muslimska kvinnor som älskar dig för den du är.
Det finns jättemånga kurder och muslimer och människor som ser ut som kurder.
Alla kan inte byta vinterdäck eller prata svenska.
Alla kan inte baka pizza eller bära burkha.
Det finns jättemånga kurder och muslimer och människor som ser ut som kurder.
Det finns kurdiska Linda Rosing.
Det finns muslimska Kommerotardig.
Det finns människor som ser ut som kurder som är mittemellan.