Vad gör du konstapeln?
Sedan en tid har jag fastnat i denna loop:
"Här är polisen som mitt i gatan står.
Niger o säger att nu är det vår."
Raderna hör inte ihop. Jag vet ju det. Ändå vägrar melodin i mitt huvud ge med sig.
Jag kan inte komma på den egentliga fortsättningen; vad polisen egentligen håller på med. Men jag tror att sången är lite bättre i min tappning än på riktigt. Dessutom skadar den inte polisens goodwill!
"Här är polisen som mitt i gatan står.
Niger o säger att nu är det vår."
Raderna hör inte ihop. Jag vet ju det. Ändå vägrar melodin i mitt huvud ge med sig.
Jag kan inte komma på den egentliga fortsättningen; vad polisen egentligen håller på med. Men jag tror att sången är lite bättre i min tappning än på riktigt. Dessutom skadar den inte polisens goodwill!
Prins- o prinsesskärlek
Ett av inläggen som inte blev av tack vare Joe Labero:
Det var en total uncut historia om ridning o ryktning. Om en skön o vild springare o hur man tyglar denna.
Sen hade det med saker som jag inte har att göra med. Vilket jag vet. Men att jag kan inte låta bli att undra hur många prinsessan Madeleine eller hennes bror har haft samlag med. Jag är inte intresserad av att bli en i raden, jag tycker de har för stora hakor, jag är bara rojalist och intresserad av kungahuset.
Hur deras one night stands går till rent säkerhetsmässigt är också något jag funderar över.
Fast inlägget blev inte av. Inte nu o inte någon annan gång.
Det var en total uncut historia om ridning o ryktning. Om en skön o vild springare o hur man tyglar denna.
Sen hade det med saker som jag inte har att göra med. Vilket jag vet. Men att jag kan inte låta bli att undra hur många prinsessan Madeleine eller hennes bror har haft samlag med. Jag är inte intresserad av att bli en i raden, jag tycker de har för stora hakor, jag är bara rojalist och intresserad av kungahuset.
Hur deras one night stands går till rent säkerhetsmässigt är också något jag funderar över.
Fast inlägget blev inte av. Inte nu o inte någon annan gång.
Labero trolalalalar lite smått
Vet ni att Joe Labero är skyldig till att min sida uppdateras så sällan? Gång på gång trollar han bort mina inlägg. Jag börjar bli uppriktigt besvärad. Han är enerverande som herpes när han flaxar med sina fingrar framför mig och flinar. Dessutom luktar fingrarna som...ung fisk, eller kaviar, kanske. Jag finner detta vedervärdigt och det börjar dyka upp även i mina drömmar.
Vet hut! Bara för att man är världsartist ges man inte rätten att göra vad man vill!
Vet hut! Bara för att man är världsartist ges man inte rätten att göra vad man vill!
Raka linjer o ett stort luddigt vitt
Sofie Fahrmans nya bok, en cover på Bret Easton Ellis klassiker Glamorama, ligger nu uppe som nedladdningsbar ljudbok på Elin Klings Sydows hemsida. Det är Sofie själv som läser. Med sin pigga upplyftande röst tvingar hon lyssnaren till breda flin och höga skratt. Trots att både takt och ton saknas vill man vill dansa till orden. Poesi och musik ligger farligt nära varandra. I det vita gränslandet mot vidderna.
Eftersom boken handlar om Sofie själv var den både intressant och svår att skriva. Framförallt var det roligt. Det var också kul att sova tre dagar i sträck efter att boken var klar. I naturvita lakan av siden.
Det skönaste, nej, härligaste, med boken var att den hittade på så många nya sätt att beskriva det lilla i det stora livet. En stor klunk te i specialbeställda designkoppar tillsammans med Ebba är mums i munnen. Den tjockaste naturvita mattan under släta foten är naturligt. Då spelar det ingen roll om det är Grand i Stockholm eller Hilton i New York man befinner sig på. Faktiskt. Så enkelt kan det vara att leva.
Raka linjer. Inte ens stolfetischisten Robert Wilson slår detta. Även fast det är hans största och enda önskan i hela världen. Kommer han att kunna hålla sig lugn?
Smolk i dolce-bägaren:
Boken känns blek och falsk, påpekar kulturvetaren Katrin Zytomierska, men meddelar ändå att hon har för avsikt att plagiera boken i en mindre lokaltidning inom snar framtid. Hon påpekar att det finns så pass stora likheter mellan Sofies och hennes egen distans mellan människan och artisten att det följer sig naturligt. Katrin menar att både hon och Sofie är på låtsas, att de inte menar ett ord. Åtminstone om boken blir en storsäljare tänker hon utnyttja den på något sätt. Gårdagens Lars Winnerbäck, Peter Jidhe meddelar att han också utnyttjade Sofie tiden innan hon började ligga med kvinnor bara. Han har således inga anmärkningar på Katrins framtida eventualier. Precis som Katrin. Katrin och Peter är två små mörka moln som stinker av skit och avgas. De är mycket svåra att förstå sig på.
Sofie är apatisk inför kritik, men undanber sig polisanmälan kring detta, då detta är självvalt.
Med vänliga hälsningar
Sofie
Eftersom boken handlar om Sofie själv var den både intressant och svår att skriva. Framförallt var det roligt. Det var också kul att sova tre dagar i sträck efter att boken var klar. I naturvita lakan av siden.
Det skönaste, nej, härligaste, med boken var att den hittade på så många nya sätt att beskriva det lilla i det stora livet. En stor klunk te i specialbeställda designkoppar tillsammans med Ebba är mums i munnen. Den tjockaste naturvita mattan under släta foten är naturligt. Då spelar det ingen roll om det är Grand i Stockholm eller Hilton i New York man befinner sig på. Faktiskt. Så enkelt kan det vara att leva.
Raka linjer. Inte ens stolfetischisten Robert Wilson slår detta. Även fast det är hans största och enda önskan i hela världen. Kommer han att kunna hålla sig lugn?
Smolk i dolce-bägaren:
Boken känns blek och falsk, påpekar kulturvetaren Katrin Zytomierska, men meddelar ändå att hon har för avsikt att plagiera boken i en mindre lokaltidning inom snar framtid. Hon påpekar att det finns så pass stora likheter mellan Sofies och hennes egen distans mellan människan och artisten att det följer sig naturligt. Katrin menar att både hon och Sofie är på låtsas, att de inte menar ett ord. Åtminstone om boken blir en storsäljare tänker hon utnyttja den på något sätt. Gårdagens Lars Winnerbäck, Peter Jidhe meddelar att han också utnyttjade Sofie tiden innan hon började ligga med kvinnor bara. Han har således inga anmärkningar på Katrins framtida eventualier. Precis som Katrin. Katrin och Peter är två små mörka moln som stinker av skit och avgas. De är mycket svåra att förstå sig på.
Sofie är apatisk inför kritik, men undanber sig polisanmälan kring detta, då detta är självvalt.
Med vänliga hälsningar
Sofie
Sanningen bakom min tystnad
För tillfället är jag toppriden. Jag får inte ens bestämma min egen takt. Det är mycket bekvämt. Men det påverkar mitt skrivande en aning. Tillfälligtvis. Snart är allt som vanligt igen.
Lillebror; skyll på stjärnorna.
Ni andra förstår att det är Sofie Fahrman som ligger bakom. Eller, tja, befinner sig över mig.
Lillebror; skyll på stjärnorna.
Ni andra förstår att det är Sofie Fahrman som ligger bakom. Eller, tja, befinner sig över mig.
Min snopp hade tre kanter
Min penis har ändrat utseende det senaste året. Den ser i erigerat tillstånd lite ut som Blondinbella. Det är inget som jag är stolt över. Snarare skrämmer det mig en hel del. Min fru är uppriktigt oroad och vill att jag ska uppsöka läkare. Då kan jag ju passa på och fråga något om min penis, säger hon.
Förut var min penis lite formad som en svamp. Alltså ollonet var betydligt större än själva roten. Men för en tid sedan noterade jag för första gången att jag inte längre hade en svamp mellan benen. Istället har jag en raket. Det vill säga ollonet är ungefär lika grovt som penisroten. Do we have a problem?
Förut var min penis lite formad som en svamp. Alltså ollonet var betydligt större än själva roten. Men för en tid sedan noterade jag för första gången att jag inte längre hade en svamp mellan benen. Istället har jag en raket. Det vill säga ollonet är ungefär lika grovt som penisroten. Do we have a problem?
Jag kan inte tycka att något alternativ är bättre än det andra, rent tekniskt. Jag kissar fortfarande lika bra och långt. Det gör inte speciellt ont heller.
Lite stolt är jag ändå över att kunna säga att min penis ser ut som en raket. Det känns lite tuffare än att ha en svamp mellan benen.
Lite stolt är jag ändå över att kunna säga att min penis ser ut som en raket. Det känns lite tuffare än att ha en svamp mellan benen.
"Fråga vad jag heter, Silvia!" "Do heter jo Carl Gostaf, kongen!" "Nej, jag heter Hans. Hans majestät!"
När jag såg på ett gammalt avsnitt av dokumentärserien Outsider visades en bild på kungen. Han såg lycklig ut. Fri och vild satt han på en lyxbåt med knäna uppdragna till hakan. Vinden friskade i hans hår och man skymtade det halvt urdruckna martiniglaset bredvid honom. Han bar sockiplast.
Kungen är en av många tusen vuxna människor som bär sockiplast, fick vi veta av en expert inom ämnet. Det är en fetisch han delar med nästan alla människor som tjänar mer pengar än genomsnittet. Alltså är det ingenting ovanligt och därför inget att skämmas för.
Personligen har jag svårt att förstå att man kan tända sexuellt på sockiplast. Men alla är olika. Det kanske är lika svårt för prins Carl Philip att förstå hur någon kan tända sexuellt på kvinnor? Eller för Victoria att hennes mamma skulle kunna masturbera till tanken eller till och med bilder på Daniel?
TV 4:s nyhetsankare Anna Lindmarker ska tydligen också tycka mycket om att ha sockiplast på sig. Tydligen finns det ännu ingen klubb (Sådant här är alltid osäkert. Vi har väl alla läst den fantastiska boken Da Vinci-koden...) där sockiplastfantaster kan mötas och dela med sig av sina upplevelser. Men enligt experten är det bara en tidsfråga. Med en sådan som kungen i ledet är det antagligen inte ens det.
Kungens och till exempel Anna Lindmarkers sexliv angår bara dem. Förresten kan det vara så att kungen använder sockiplast för att han ofta är full och därför är rädd för att halka. Anna Lindmarker lär ha det offentliga Sveriges fulaste fötter, så kanske sockiplast bara är ett sätt att skyla dessa. Man skall således inte kasta stenar innan man vet hela sanningen. Där har till exempel oppositionspartiet Folkpartiet något att lära. Jan Björklund förresten...kan det vara så att...hemska tanke...inte kan han väl? Sockiplast?
Kungen är en av många tusen vuxna människor som bär sockiplast, fick vi veta av en expert inom ämnet. Det är en fetisch han delar med nästan alla människor som tjänar mer pengar än genomsnittet. Alltså är det ingenting ovanligt och därför inget att skämmas för.
Personligen har jag svårt att förstå att man kan tända sexuellt på sockiplast. Men alla är olika. Det kanske är lika svårt för prins Carl Philip att förstå hur någon kan tända sexuellt på kvinnor? Eller för Victoria att hennes mamma skulle kunna masturbera till tanken eller till och med bilder på Daniel?
TV 4:s nyhetsankare Anna Lindmarker ska tydligen också tycka mycket om att ha sockiplast på sig. Tydligen finns det ännu ingen klubb (Sådant här är alltid osäkert. Vi har väl alla läst den fantastiska boken Da Vinci-koden...) där sockiplastfantaster kan mötas och dela med sig av sina upplevelser. Men enligt experten är det bara en tidsfråga. Med en sådan som kungen i ledet är det antagligen inte ens det.
Kungens och till exempel Anna Lindmarkers sexliv angår bara dem. Förresten kan det vara så att kungen använder sockiplast för att han ofta är full och därför är rädd för att halka. Anna Lindmarker lär ha det offentliga Sveriges fulaste fötter, så kanske sockiplast bara är ett sätt att skyla dessa. Man skall således inte kasta stenar innan man vet hela sanningen. Där har till exempel oppositionspartiet Folkpartiet något att lära. Jan Björklund förresten...kan det vara så att...hemska tanke...inte kan han väl? Sockiplast?
Var kommer bajs ifrån?
Så kom frågan till sist. Det var min son som ställde den. Jag blev egentligen inte förvånad, men jag kan inte påstå att jag var förberedd. Egentligen.
"Pappa, var kommer bajs ifrån?"
Jag har trott att min son varit för ung för att ha dessa tankar. Hade jag kunnat välja tillfälle hade jag skjutit upp samtalet ett år åtminstone. Men nu valde han åt mig. Kanske är det något hans äldre kompisar har diskuterat.
"Fråga mamma!", svarade jag. Nöjd med svaret tog jag en kvällstidning och gick på toaletten.
"Pappa, var kommer bajs ifrån?"
Jag har trott att min son varit för ung för att ha dessa tankar. Hade jag kunnat välja tillfälle hade jag skjutit upp samtalet ett år åtminstone. Men nu valde han åt mig. Kanske är det något hans äldre kompisar har diskuterat.
"Fråga mamma!", svarade jag. Nöjd med svaret tog jag en kvällstidning och gick på toaletten.
På kvällen, när min son gått och lagt sig, började jag fundera lite. Bajs kommer från sånt man äter. Mat och godis. Jag undrar om min son är gammal nog att förstå detta. Jag skulle gärna berätta, men tänk om det leder till att min son slutar äta. Han är så liten, jätteliten, och jag kan lura honom till mycket, men jag tror inte jag kan lura honom att äta bajs.
Jag ska försöka lura honom att jag lider av epilepsi och att det vore en vacker gest, som kan löna sig i framtiden, om pappa får ta ett glas vin och sedan sova lite.
Saker jag gjort medan du sov
Fyra olika sorters frisyrer:
Jag tror inte att det går att få fram fler frisyrer än så. Om man bortser från helikopterplatta eller hockey. Vilket man gör. Så nu får det vara bra med barn.
Den lilla i mitten, som ser ut som en liten fotboll eller Mini-me, är den som håller mig vaken om nätterna. Han har en banan på tröjan. Den blåa till vänster, som ser ut som Lasse Anrells o Fredrik Lindströms kärleksbarn, är den som väcker mig tidigt på morgnarna. Killen högst upp i mitten är den som håller koll på mig o sätter mig på plats. Det har gett honom rätt dålig syn eftersom jag rör mig hela tiden. Killen till höger skulle kunna vara jag, fast nu är han istället sig själv. Han är redan på väg någon annanstans i tanken.
Nåväl, barn. Jag har gjort vad jag har kunnat o mitt bästa. Resten är upp till er. Det är en kul värld även om den luktar konstigt. Gå ut i världen o ta den. Den är er att göra vad ni vill med.
Jag tror inte att det går att få fram fler frisyrer än så. Om man bortser från helikopterplatta eller hockey. Vilket man gör. Så nu får det vara bra med barn.
Den lilla i mitten, som ser ut som en liten fotboll eller Mini-me, är den som håller mig vaken om nätterna. Han har en banan på tröjan. Den blåa till vänster, som ser ut som Lasse Anrells o Fredrik Lindströms kärleksbarn, är den som väcker mig tidigt på morgnarna. Killen högst upp i mitten är den som håller koll på mig o sätter mig på plats. Det har gett honom rätt dålig syn eftersom jag rör mig hela tiden. Killen till höger skulle kunna vara jag, fast nu är han istället sig själv. Han är redan på väg någon annanstans i tanken.
Nåväl, barn. Jag har gjort vad jag har kunnat o mitt bästa. Resten är upp till er. Det är en kul värld även om den luktar konstigt. Gå ut i världen o ta den. Den är er att göra vad ni vill med.
Man in the mirror is loose on the streets
En japan har hittat sin dubbelgångare. Oh, fan! Det måste ha kommit som en chock för honom!
Efter att ha letat under så många år. Vart har han letat, förresten? Europa? Amerika?
Här är i alla fall de glada tu.
Det framgår inte vem som är dubbelgångaren o vem som är originalet. Om man nu kan säga så, förstås. Men ändå.
Efter att ha letat under så många år. Vart har han letat, förresten? Europa? Amerika?
Här är i alla fall de glada tu.
Det framgår inte vem som är dubbelgångaren o vem som är originalet. Om man nu kan säga så, förstås. Men ändå.
Waits for me
Första dagen som medelålders. Åh vad jag längtar tillbaka till förr i tiden!
Liksom en gammal Murakami blundar jag o minns:
Liksom en gammal Murakami blundar jag o minns:
Min första kväll i mitt nya liv
Tyvärr är jag ju medlem i en mailinglista som viktmobbar SSU-ordföranden Kicki Danielsson. I kväll ska vi träffas i verkligheten för att gå ut och äta falukorv tillsammans. Vår ombudsman, Alexander Bard, har, sin vana trogen, samlat på sig tidningsurklipp som handlar om Kicki och hennes viktproblem. Dessa har han samlat i en pärm som han kommer ta med ikväll så att vi kan hitta på saker att skriva över, under och runt bilderna. Om bilderna läcker ut till kvällstidningarna på söndag kan ni fatta att jag har en gul penna med mig. Allt gult är mitt. När ni läser nästa "Kicki-talar-ut-om..." kan ni komma ihåg det. Gult.
Allt felstavat är Kronprinsessans, även om det inte är helt officiellt. Kom ihåg det. Felstavat.
Det ska bli kul att träffa Alexander Bard i verkligheten. Det ska bli kul att se om han är så rultig i verkligheten som han verkar när man ser honom på TV. Om hans ben på riktigt är gjorda av falukorv kommer jag följa med honom hem och äta upp honom rå.
Det lär bli en sorts "olika-sorters-gin-drinkar-kväll" i regnbågens olika färger. Efter det tänker jag och några polare till den lilla prinsessan knarka och gå och lyssna på coverband. Ni vet de som är så där smala. Inte som Kicki Danielsson. Fast hon kan åtminstone supa och slåss på riktigt. Egentligen är hon mer rock´n roll än coverband.
Fan fan fan. När jag smaskar på Alexander ikväll...då Åke Green, kommer jag tänka, att det borde vara du.
Allt felstavat är Kronprinsessans, även om det inte är helt officiellt. Kom ihåg det. Felstavat.
Det ska bli kul att träffa Alexander Bard i verkligheten. Det ska bli kul att se om han är så rultig i verkligheten som han verkar när man ser honom på TV. Om hans ben på riktigt är gjorda av falukorv kommer jag följa med honom hem och äta upp honom rå.
Det lär bli en sorts "olika-sorters-gin-drinkar-kväll" i regnbågens olika färger. Efter det tänker jag och några polare till den lilla prinsessan knarka och gå och lyssna på coverband. Ni vet de som är så där smala. Inte som Kicki Danielsson. Fast hon kan åtminstone supa och slåss på riktigt. Egentligen är hon mer rock´n roll än coverband.
Fan fan fan. När jag smaskar på Alexander ikväll...då Åke Green, kommer jag tänka, att det borde vara du.
En brottning mot medelålderns demoner
Sista kvällen som trettiofyra.
Det är en brottning med demonerna som heter duga. Så här har jag sett ut idag:
Jag antar att jag har rätt ont imorgon. Men det ska man väl ha när man gör entré i kvällsbilagornas nästa läsarundersökningsruta; 35-50.
Men om jag kommer loss så kommer jag igen. O tar nya mer mogna tag.
Det är en brottning med demonerna som heter duga. Så här har jag sett ut idag:
Jag antar att jag har rätt ont imorgon. Men det ska man väl ha när man gör entré i kvällsbilagornas nästa läsarundersökningsruta; 35-50.
Men om jag kommer loss så kommer jag igen. O tar nya mer mogna tag.
Rorschachdrömmar i hög o låg sol
Jag sover på sängens högra sida o min fru på den vänstra.
Inatt drömde vi en gemensam dröm. Det händer ju inte ofta, så det var mycket trevligt. Vi drog omkring på gatorna i en stad i Irland. Till slut kom vi till en bro. Där skildes vår dröm åt. Jag sprang i förväg o drömde om treklöver. Solen stod fortfarande hög i min dröm. Min fru gjorde ingenting i sin dröm under några timmar. Stod liksom bara o flinade åt mig varje gång jag vände mig om. Viftade åt mig med handen att fortsätta framåt. Men när solen skunkit lägre tog hon sig an drömmen med öppen famn igen. Jag såg henne liksom vakna till liv, om än otydligt, från långt bort innan jag började flyga ut över kustens klippor o in över Brülle.
Brülle.
I morse när vi vaknade sa hon att hon var för trött för att berätta vad som hänt i hennes dröm sedan vi skilts åt. I stället vände hon sig om o somnade igen med en djup härlig suck.
Inatt drömde vi en gemensam dröm. Det händer ju inte ofta, så det var mycket trevligt. Vi drog omkring på gatorna i en stad i Irland. Till slut kom vi till en bro. Där skildes vår dröm åt. Jag sprang i förväg o drömde om treklöver. Solen stod fortfarande hög i min dröm. Min fru gjorde ingenting i sin dröm under några timmar. Stod liksom bara o flinade åt mig varje gång jag vände mig om. Viftade åt mig med handen att fortsätta framåt. Men när solen skunkit lägre tog hon sig an drömmen med öppen famn igen. Jag såg henne liksom vakna till liv, om än otydligt, från långt bort innan jag började flyga ut över kustens klippor o in över Brülle.
Brülle.
I morse när vi vaknade sa hon att hon var för trött för att berätta vad som hänt i hennes dröm sedan vi skilts åt. I stället vände hon sig om o somnade igen med en djup härlig suck.
En fot i det overkliga
En liten pojke, kanske tio år gammal, står mitt i den magiska sommarskogen. Han stirrar rakt in i kamerans lins o ler lyckligt. Pojken är lite för liten för sin ålder, ett huvud eller två. Därför har man klätt ut honom till en dvärgkrigare. Hans mamma tycker nog att han är fin, men jag tycker att hans huvud är för litet för att det ska vara trovärdigt.
Pojken pratar skånska. Det gör de alltid i Barda. Kanske för att det är det närmaste vi har isländska eller alvspråk.
"Det är så kul att vara här. Pappa var sjuk. När han kom in i rummet log han. Han sa att du ska till Barda."
Sen började pappa gråta. Han sa att han egentligen önskat att jag skulle till Nangijala. Men han kramade om mig hårt o länge eftersom det kanske var sista gången. Men nu är jag i Barda i alla fall, för att slåss mot ondskan. Jag tror att pappa fortfarande är hemma. Om han inte är på sjukhuset eller är död.
Sedan träffar pojken på en isprinsessa o får en magisk dryck som kan göra honom osynlig. Så att han kan föra den värdefulla runan till det godas konung. Fast drycken hjälper inte eftersom orcherna druckit en magisk dryck som gör att de kan se folk som är osynliga. Två orcher slaktar den lilla dvärgkrigaren med ett tjugotal yxhugg i huvudet, bålen o halsen. Sen stjäl de hans runa o skrockar lite. Sen tittar de på varandra o sedan på runan o sedan på varandra igen. De kastar runan över axeln o sätter sig vid åkanten o börjar smaska på varsitt äpple. Tydligen har den ena orchen blivit kär i ett får o behöver prata ut om hur fan han ska göra.
Det sista vi får höra är hur den andra orchen säger att åtminstone är det så att ett riktigt fint får faktiskt är snyggare än en del tjejer han vet. Fast å andra sidan betyder inte skönhet allt. De suckar djupt båda två.
Här är det slut. Men jag kan inte låta bli att fortsätta lite. Den gröna tjejen längst ner till vänster var under några år tillsammans med en av mina bästa vänner. Hon är mycket trevlig, fattas bara annat med den där frisyren o det gröna nyllet. Men i alla fall. Jag tittar o tittar på henne o försöker verkligen. Men jag kan inte förstå vad han såg hos henne. Jag skulle ha övervägt ett får.
Pojken pratar skånska. Det gör de alltid i Barda. Kanske för att det är det närmaste vi har isländska eller alvspråk.
"Det är så kul att vara här. Pappa var sjuk. När han kom in i rummet log han. Han sa att du ska till Barda."
Sen började pappa gråta. Han sa att han egentligen önskat att jag skulle till Nangijala. Men han kramade om mig hårt o länge eftersom det kanske var sista gången. Men nu är jag i Barda i alla fall, för att slåss mot ondskan. Jag tror att pappa fortfarande är hemma. Om han inte är på sjukhuset eller är död.
Sedan träffar pojken på en isprinsessa o får en magisk dryck som kan göra honom osynlig. Så att han kan föra den värdefulla runan till det godas konung. Fast drycken hjälper inte eftersom orcherna druckit en magisk dryck som gör att de kan se folk som är osynliga. Två orcher slaktar den lilla dvärgkrigaren med ett tjugotal yxhugg i huvudet, bålen o halsen. Sen stjäl de hans runa o skrockar lite. Sen tittar de på varandra o sedan på runan o sedan på varandra igen. De kastar runan över axeln o sätter sig vid åkanten o börjar smaska på varsitt äpple. Tydligen har den ena orchen blivit kär i ett får o behöver prata ut om hur fan han ska göra.
Det sista vi får höra är hur den andra orchen säger att åtminstone är det så att ett riktigt fint får faktiskt är snyggare än en del tjejer han vet. Fast å andra sidan betyder inte skönhet allt. De suckar djupt båda två.
Här är det slut. Men jag kan inte låta bli att fortsätta lite. Den gröna tjejen längst ner till vänster var under några år tillsammans med en av mina bästa vänner. Hon är mycket trevlig, fattas bara annat med den där frisyren o det gröna nyllet. Men i alla fall. Jag tittar o tittar på henne o försöker verkligen. Men jag kan inte förstå vad han såg hos henne. Jag skulle ha övervägt ett får.
Den är inte lång, men åtminstone smal
Vårt lands svar på Paris Hilton, Micke Persbrandt, är ånyå i arbete efter sju svåra år som jagad. Som stand in för Lennart Swahn springer han runt och äter upp de sista laxsnittarna, dricker ur de sista slattarna champagne på begravningar i detta avlånga land. Och i Paris ibland. Även jobbet som Lennart innebär en jakt, men den här gången är det Micke som jagar. Hela världens smörgåsbord är för tillfället ett enda högstadiedisco för Micke.
Den riktige Lennart är upptagen av sirenerna i huvudet som larmar likt den värsta operetten dag som natt. Det är ett straff för att han laddat hem Kristi Bruds nya skiva med bittorrent. Redan efter första lyssningen var han sängliggande och mottagandes en himlans massa SMS med underförstådda kärleksförklaringar. Det enda Lennart har förstått är att hans nya namn är Fjorne. Han känner sig obekväm med sitt nya namn och vrider sig av och an i sängen. Men man vänjer sig till slut. Det är inte en värre procedur än att bli förklarad väderpresentatör, sägs det.
"Tuut tuut - Tuut tuut!", ylar Fjorne och förklarar att han alltid velat vara brandman, men ännu inte orkat med hälso- och styrkeundersökningarna inför antagningen. Men det är aldrig för sent. "Tuut tuut". Och polis vore kul, det är ju så stiligt med uniform och egna handklovar. Dessutom kan jag inte välja mellan slang eller batong, det är inte humant att påtvinga mig ett sådant val.
Samtidigt dementerar Micke Persbrandt sin senast utläckta sextape och förklarar att mannen på filmen inte är han, utan en så kallad "look-a-like". Någon påpekar att det snarare är den andra mannen på filmen som verkar vara Persbrandt. På detta svarar Persbrandt genom att kasta sin sko i huvudet på nämnde någon och inser att det inte är det smartaste han gjort, men rosa champagne är ju bara sååå gott att
man förr eller senare tappar konceptet en gnutta. Det är bubblorna i näsan som gör det, när drycken porlar fram mellan frustandena. Journalisterna flyr med applåder.
Den riktige Fjorne har varit oanträffbar den senaste tiden, skygg som han är, den gamla filuren. Men han skickade en åsikt till kungliga Operan här om dagen. Tyvärr en mycket svårtolkad sådan:
Persbrandt har druckit sprit förut, men aldrig som Fjorne. Vad som helst kan hända. Fast, herregud, baletten är redan avklarad, den övre gränsen är satt sedan länge. Den rosa kavajen är Jocke Bergs gamla, men passar perfekt. Persbrandt sväljer ännu en laxtartar och plockar upp sin telefon med en suck. These days är han skyldig att ringa media, det är en fråga om respekt för liv och död. Han vill dementera å det grövsta, men det vore liksom inte Fjorne. Allt handlar som vanligt om pengar. Integriteten dog med den senaste artikeln.
Det lät som en ganska kul idé, men Persbrandt inser, enligt en nära vän, att livet som Fjorne alltför lätt blir till verklighet. Det börjar som en lek - betald, förvisso - men allvaret tränger sig på. En del personligheter kan man inte leva sig ut ur efter att ha levt sig in i. På Konsum i Gnesta ligger ett rosa svettband och väntar på att bli köpt och nyttjat.
Motiveringen löd: "Lennart var inte bjuden på begravningen eftersom han har svårt att knipa käft för media. Dagen efter dementerade Fjorne detta i media och lade även till att han var kränkt och jävligt förbannad. Men av tradition får vi anse att det senare vara ett infall av Dedes och Linda Skugges gemensamma spökskrivare och således inte lägga Fjorne till last.
(Bilden har Fjorne för sig att han funnit och köpt från Millans pysselsida. -www.millan.dk. - jag har inte haft möjlighet att kontrollera den uppgiften.)
Den riktige Lennart är upptagen av sirenerna i huvudet som larmar likt den värsta operetten dag som natt. Det är ett straff för att han laddat hem Kristi Bruds nya skiva med bittorrent. Redan efter första lyssningen var han sängliggande och mottagandes en himlans massa SMS med underförstådda kärleksförklaringar. Det enda Lennart har förstått är att hans nya namn är Fjorne. Han känner sig obekväm med sitt nya namn och vrider sig av och an i sängen. Men man vänjer sig till slut. Det är inte en värre procedur än att bli förklarad väderpresentatör, sägs det.
"Tuut tuut - Tuut tuut!", ylar Fjorne och förklarar att han alltid velat vara brandman, men ännu inte orkat med hälso- och styrkeundersökningarna inför antagningen. Men det är aldrig för sent. "Tuut tuut". Och polis vore kul, det är ju så stiligt med uniform och egna handklovar. Dessutom kan jag inte välja mellan slang eller batong, det är inte humant att påtvinga mig ett sådant val.
Samtidigt dementerar Micke Persbrandt sin senast utläckta sextape och förklarar att mannen på filmen inte är han, utan en så kallad "look-a-like". Någon påpekar att det snarare är den andra mannen på filmen som verkar vara Persbrandt. På detta svarar Persbrandt genom att kasta sin sko i huvudet på nämnde någon och inser att det inte är det smartaste han gjort, men rosa champagne är ju bara sååå gott att
man förr eller senare tappar konceptet en gnutta. Det är bubblorna i näsan som gör det, när drycken porlar fram mellan frustandena. Journalisterna flyr med applåder.
Den riktige Fjorne har varit oanträffbar den senaste tiden, skygg som han är, den gamla filuren. Men han skickade en åsikt till kungliga Operan här om dagen. Tyvärr en mycket svårtolkad sådan:
Persbrandt har druckit sprit förut, men aldrig som Fjorne. Vad som helst kan hända. Fast, herregud, baletten är redan avklarad, den övre gränsen är satt sedan länge. Den rosa kavajen är Jocke Bergs gamla, men passar perfekt. Persbrandt sväljer ännu en laxtartar och plockar upp sin telefon med en suck. These days är han skyldig att ringa media, det är en fråga om respekt för liv och död. Han vill dementera å det grövsta, men det vore liksom inte Fjorne. Allt handlar som vanligt om pengar. Integriteten dog med den senaste artikeln.
Det lät som en ganska kul idé, men Persbrandt inser, enligt en nära vän, att livet som Fjorne alltför lätt blir till verklighet. Det börjar som en lek - betald, förvisso - men allvaret tränger sig på. En del personligheter kan man inte leva sig ut ur efter att ha levt sig in i. På Konsum i Gnesta ligger ett rosa svettband och väntar på att bli köpt och nyttjat.
Motiveringen löd: "Lennart var inte bjuden på begravningen eftersom han har svårt att knipa käft för media. Dagen efter dementerade Fjorne detta i media och lade även till att han var kränkt och jävligt förbannad. Men av tradition får vi anse att det senare vara ett infall av Dedes och Linda Skugges gemensamma spökskrivare och således inte lägga Fjorne till last.
(Bilden har Fjorne för sig att han funnit och köpt från Millans pysselsida. -www.millan.dk. - jag har inte haft möjlighet att kontrollera den uppgiften.)
Hitta Nemo, bajskorv!
Mina barn bad mig att hitta Nemo.
En slagning på Eniro ger tjugo träffar. Mina favoriter är Nemo Svanh och Nemo Ivarsson.
Uppdraget utfört.
Mina barn ber mig att hitta Sanna Lundell.
En sökning på Sanna Lundell ger bara ett Enirosvar. 31700 på Google.
Uppdraget känns inte riktigt utfört, men varken jag eller Mikael Persbrandt har någon aning om hur vi går vidare nu. Det lutar åt spriten.
Mina barn säger för övrigt att allt jag läser nu för tiden verkar handla om präster. De har rätt. De säger också att jag är en bajskorv. Tja, de känner mig bättre än de flesta. De säger att jag skulle trivas med att vara präst. Det vore min grej att slå mina flickvänners äkta män eller missbruka min makt till att förvägra människor att gifta sig med varandra. Min fru säger att mina barn är för små för att kunna säga såna saker. Vilken verklighet lever hon i? Katerina Janouchs?
Jag hade en dröm härom natten. Den handlade om samlivsexperten Katerina Janouch. Vi diskuterade barnuppfostran. Hon vägrade tro på att jag visste hur man gör barn. Hon sade att hon kunde allt om detta och jag kunde inget.
Sedan rådde hon mig att ge mina barn sprit.
Katerina Janouchs standardlösning på konflikter är att skilja sig. Det är tur att hon har jobb på en stor kvällstidning, annars skulle skilsmässostatistiken lägga sig ned och självdö. Det vore inte humant.
Katerina finns inte ens med i Google.
En slagning på Eniro ger tjugo träffar. Mina favoriter är Nemo Svanh och Nemo Ivarsson.
Uppdraget utfört.
Mina barn ber mig att hitta Sanna Lundell.
En sökning på Sanna Lundell ger bara ett Enirosvar. 31700 på Google.
Uppdraget känns inte riktigt utfört, men varken jag eller Mikael Persbrandt har någon aning om hur vi går vidare nu. Det lutar åt spriten.
Mina barn säger för övrigt att allt jag läser nu för tiden verkar handla om präster. De har rätt. De säger också att jag är en bajskorv. Tja, de känner mig bättre än de flesta. De säger att jag skulle trivas med att vara präst. Det vore min grej att slå mina flickvänners äkta män eller missbruka min makt till att förvägra människor att gifta sig med varandra. Min fru säger att mina barn är för små för att kunna säga såna saker. Vilken verklighet lever hon i? Katerina Janouchs?
Jag hade en dröm härom natten. Den handlade om samlivsexperten Katerina Janouch. Vi diskuterade barnuppfostran. Hon vägrade tro på att jag visste hur man gör barn. Hon sade att hon kunde allt om detta och jag kunde inget.
Sedan rådde hon mig att ge mina barn sprit.
Katerina Janouchs standardlösning på konflikter är att skilja sig. Det är tur att hon har jobb på en stor kvällstidning, annars skulle skilsmässostatistiken lägga sig ned och självdö. Det vore inte humant.
Katerina finns inte ens med i Google.
Borgs hemliga passion
Somligt förvånar. I senaste numret av ICA-Kuriren läser jag att finansminister Anders Borgs hemliga passion är att sminka sig och gå på disco som en vanlig kvinna. Han avslöjar allt för ICA-Kurirens läsare, så passionen är egentligen inte hemlig längre. Nästan provocerande fräsh, som en nyopererad Silvia, ser han ut på tidningens omslag. Jag tycker inte om hans namn. Jag brukade tycka mycket om det, idag tycker jag inte alls om det.
"Politiken tar all min tid", flåsar Borg direkt från träningssalen, "Men småningom vill jag satsa på discolivet fullt ut."
Borg rör sig vant i högklackat. Tango eller vals skulle inte vara något problem. Men Borg vill dansa ensam under discokulors sken eller inte alls. Eller bara med sparringpartnern Per Nuder. Rimma på hans namn får vi göra en annan gång.
Kollegorna på regeringskansliet lyfter inte ens på ögonbryna när Norg, sminkad som en kvinna, visar några steg som tagna ur sjuttiotalsfilmen Pulp Fiction i riksdagens entré. Japanska turister låter däremot fotoblixtarna vina genom luften. "Haha", säger Borg, "Nästan som disco. Åh vad jag älskar det här." Det syns att han är en politiker som står för sitt ord.
"Politiken tar all min tid", flåsar Borg direkt från träningssalen, "Men småningom vill jag satsa på discolivet fullt ut."
Borg rör sig vant i högklackat. Tango eller vals skulle inte vara något problem. Men Borg vill dansa ensam under discokulors sken eller inte alls. Eller bara med sparringpartnern Per Nuder. Rimma på hans namn får vi göra en annan gång.
Kollegorna på regeringskansliet lyfter inte ens på ögonbryna när Norg, sminkad som en kvinna, visar några steg som tagna ur sjuttiotalsfilmen Pulp Fiction i riksdagens entré. Japanska turister låter däremot fotoblixtarna vina genom luften. "Haha", säger Borg, "Nästan som disco. Åh vad jag älskar det här." Det syns att han är en politiker som står för sitt ord.
"Tänk att få säga en dag", drömmer Borg, "att jag skulle vilja ägna tid åt politiken, men att discodansen tar all min tid." Han ler mot ICA-Kurirens reporter och rycker på axlarna, som för att visa att...tja, kanske....
Det körsbärsröda läppstiftet ser riktigt smaskigt ut och Borg blinkar flirtigt in i kameran en sekund. Sedan rusar han vidare mot nya politiska stordåd. Han har i första hand en ekonomi att sköta.
Kanske en dag.
Det körsbärsröda läppstiftet ser riktigt smaskigt ut och Borg blinkar flirtigt in i kameran en sekund. Sedan rusar han vidare mot nya politiska stordåd. Han har i första hand en ekonomi att sköta.
Kanske en dag.
Gissa vad jag gör ikväll!
För en tid sedan mailade jag Elin Kling och bad henne om en date. På riktigt. Det tog några veckor men idag fick jag svar. Elin vill möta mig vid NK:s D&G-avdelning imorgon kväll. Jag har redan köpt tågbiljett. I den mörka vrån ska vi hångla och jag ska eventuellt få en handtralla av Elin, beroende på om hon har skrivkramp eller ej. Annars kommer hon att köpa Expressens fredagsbilaga till mig så att jag kan ordna det på egen hand.
Efter en mysig middag för två kommer Elin att dumpa av mig på en fest hemma hos Dede. Sofie Fahrman o deltidsbrandmannen Tomas kommer att vara där. Fullast av alla lär Idol-Tove bli, skriver Elin, eftersom det är fri champagne under kvällen. Det är meningen att jag ska bli kvar och ha härligt menlös groverotik med Dede efter att de andra gästerna gått hem. Ni kommer att få läsa hur hemskt detta varit för Dede i torsdagens Aftonbladet. Filmen kommer ligga på Piratebay från och med onsdag om allt går som Elin planerat.
Söndagen kommer gå i ångerns tecken. Min fru o jag kommer att behöva prata. Ett samlag med Dede handlar inte bara om de inblandade. Sammantaget är det troligt att jag inte kommer vara människa igen förrän på måndag.
Efter en mysig middag för två kommer Elin att dumpa av mig på en fest hemma hos Dede. Sofie Fahrman o deltidsbrandmannen Tomas kommer att vara där. Fullast av alla lär Idol-Tove bli, skriver Elin, eftersom det är fri champagne under kvällen. Det är meningen att jag ska bli kvar och ha härligt menlös groverotik med Dede efter att de andra gästerna gått hem. Ni kommer att få läsa hur hemskt detta varit för Dede i torsdagens Aftonbladet. Filmen kommer ligga på Piratebay från och med onsdag om allt går som Elin planerat.
Söndagen kommer gå i ångerns tecken. Min fru o jag kommer att behöva prata. Ett samlag med Dede handlar inte bara om de inblandade. Sammantaget är det troligt att jag inte kommer vara människa igen förrän på måndag.
En klass för sig!
Jag spenderar ganska mycket tid i Flen. Flen är en pitoresk liten by mitt i Sverige och känd för sina violer och för att Jürs ost-mejeri finns där. O för alla som stått ut med Kent även sedan Berg fått barn o blivit elektronisk.
Idag var mitt liv ganska tomt på innehåll, en vanlig konsekvens av att vara i Flen.
Det var inte mycket folk på systemet, men en liten kö fram till kassan. Anitra Steen, som liksom jag är deltids-Flenare, stod i kö i samma ärende som jag. Anitra Steen äger Systembolaget i hela Sverige. Deltidsbrandmannen Tomas var också där.
När det var Anitras tur så log kassörskan pillimariskt åt henne och gav henne spriten för halva priset. Så bjöd hon Anitra på påsen. Anitras man, som stod och var rund och god bredvid henne, skrockade att sådant beteende kan löna sig. Kassörskan sträckte stolt på sig. Jag sade till Tomas att Anitra såg ut som syster till sin man. Tomas såg på mig som om jag var tråkig.
Jag fick betala fullpris för mina varor. Även för påsen. Det fick Tomas också göra, för det är skillnad på folk och folk. Fast å andra sidan så är det ju faktiskt Anitra som bestämmer.
Ute på parkeringen hörde jag hur det pep till från Tomas ficka. Då fick han så bråttom att han tappade en av sina påsar på marken så en massa flaskor gick sönder.
Idag var mitt liv ganska tomt på innehåll, en vanlig konsekvens av att vara i Flen.
Det var inte mycket folk på systemet, men en liten kö fram till kassan. Anitra Steen, som liksom jag är deltids-Flenare, stod i kö i samma ärende som jag. Anitra Steen äger Systembolaget i hela Sverige. Deltidsbrandmannen Tomas var också där.
När det var Anitras tur så log kassörskan pillimariskt åt henne och gav henne spriten för halva priset. Så bjöd hon Anitra på påsen. Anitras man, som stod och var rund och god bredvid henne, skrockade att sådant beteende kan löna sig. Kassörskan sträckte stolt på sig. Jag sade till Tomas att Anitra såg ut som syster till sin man. Tomas såg på mig som om jag var tråkig.
Jag fick betala fullpris för mina varor. Även för påsen. Det fick Tomas också göra, för det är skillnad på folk och folk. Fast å andra sidan så är det ju faktiskt Anitra som bestämmer.
Ute på parkeringen hörde jag hur det pep till från Tomas ficka. Då fick han så bråttom att han tappade en av sina påsar på marken så en massa flaskor gick sönder.