.

Idag skriver kvällsposten om Orup o hur han tog sig genom sin kris. Sina "svarta år" som han kallar det. Eftersom artikeln är så kort så citerar jag hela (förutom artikelrubriken som i princip utgörs av detta inläggs första mening):

"När du överskuggas av din egen historia har du bara två alternativ: Omfamna eller bli bitter. Det vet Orup."

Anledningen till att dessa rader skrivs är att Orup släpper en ny skiva i morgon, "Ge mig en kram, jag är bitter". Skivan innehåller fyra nya spår, två biobiljetter, en fri nedladdning av filmen Tillsammans från Anders Glenmarks hemsida, en rabattkupong på fläskfilé (20 % på ICA Maxi - kupongen förefaller för övrigt vara utklippt ur en dagstidning), Sofia Erikssons privata mobilnummer o en halvgammal Markooliovideo. Musiken är dock det som är intressant. I spår nummer ett, "Lurad!", så kan man nästan säga att Orup rappar, dock mycket långsamt, över vad som förefaller vara en instrumental version av Iggy Pops the Passenger. Texten handlar i stort sett om att Orup egentligen har skrivit alla Lars Winnerbäcks sånger o hade tänkt göra dem själv, men att Lars Winnerbäck fick träda in som en slags svensk Milli Vanilli eftersom han är sötare o mer lillgammal än Orup. Mellan raderna hörs bitterhet mot såväl skivbolag, Winnerbäck som radiolyssnaren. Spår nummer två börjar med att Orups röst förklarar att stycket egentligen var menat för nästa års melodifestival men att han i så fall inte fått sjunga den själv eftersom Björkman (Christer?) sagt att styckte endast kunde vara aktuellt för festivalen om Lars Winnerbäck fick sjunga den. Sången hette först "Jag är bäst" o var en livsbejakad hyllning till sångens jag. En kort stund hette sången "Orup är bäst" o var en livsbejakad hyllning till sångens upphovsman. Sedan Orup kommit på andra tankar o ringt ett bittert samtal till Björkman (Christer?) så fick sången än en gång titeln "Jag är bäst". Efter att ha gjort några textmässiga korrigeringar i den text som en kort stund varit avsedd för Björkman (Christer?) o kompani, så är det den senaste versionen av stycket som nu finns på skivan. Spår nummer tre är en version av den gamla dängan Burn Mother#@*!er Burn som ingen längre kommer ihåg vem som har framfört tidigare. Faktiskt är det av just nämnda anledning precis samma version som nu släpps på Orups skiva, även om titeln nu är Burn Lars Winn#@*!ck Burn. Eftersom du har hört sången förut tänker jag inte närmare gå in på den. Sång nummer fyra uppges vara en duett med Lars Winnerbäck. Det kanske är så. Men det låter faktiskt som om Orup under sångens gång först sjunger ett stycke med sin vanliga röst o därefter inför nästa vers lägger sin tunga över de nedre framtänderna o sjunger aningen långsammare. Den misstanken blir starkare på grund av att det endast är Orup som sjunger sångens refräng, samt att de två duettanterna aldrig hörs samtidigt. Sången är en svensk version av Cat Stevens finfina "Father and son", med den lite märkliga titeln "Joel hit o Joel dit, allt du gör är en Joelbit". Det är dessutom aningen märkligt att den några år äldre Orup sjunger sonens strofer medan Lars Winnerbäck gör åldringen. Det är nog en del av den röda tråd som Orups konstnärsskap utgjort genom åren o som vi flesta aldrig kommer att förstå.

På skivkonvolutets baksida berättar Orup till sist att skivan du håller i handen är den sista han kommer släppa under namnet Orup. Han berättar att hans nästa namn är så hemligt att ingen kommer att lyckas få tag på nån av hans skivor framöver. Synd. Det framgår inte om han har för avsikt att släppa mer material under namnet Lars Winnerbäck. Så vi vet inte om det är synd.

<error 40> som tusan är det i alla fall.

Ikväll är det nog så att jag äter fläskfilé o tittar på Tillsammans med Orups nya i bakgrunden. 

(Mellanfundering - Ni vet han albinon i DaVincikoden? Jag kom o tänka på honom. Eftersom "uppföljarna" till boken egentligen skrevs innan DaVincikoden, men inte ansetts speciellt bra innan DaVincikoden blev en hit, o därför inte getts ut internationellt förrän efter DaVincikoden, o då som någon sorts uppföljare, fast utan att lägga fram det så rakt ut, då finns det väl ingen anledning till att han albinon inte skulle kunna vara med i "uppföljarna" till filmen DaVincikoden, trots att han dog i densamma? Förresten. Gud, vad det ekar i kyrkor. Det måste vara riktigt jobbigt för öronen o förståndet att vara i kyrkor hela tiden.)  

Sofia Erikssons telefonnummer?

Jo. 073 - <error 40>