Riojavin vet jag i alla fall vad det är, men jag föredrar Bourgogne

Hmm.



Alla har varit där. Setat ensam med sin frukost o plötsligt läst ut tidningen. Eller plötsligt tappat intresset för samtalet kring middagsbordet o låtit blicken fara iväg. Det händer ofta min fru. Då hamnar sidan med näringsinnehåll mot mig.

Jag har börjat uppleva en smärre panik för att inte få i mig tillräckligt med riboflavin. Eller att få i mig för mycket. Jag vet inte ens vad riboflavin är.

Därför har jag kontaktat Arla för svar.

"Hej,

jag är (en nybliven, o kanske smått neurotisk) småbarnsförälder. Mina barn är mina ögonstenar o jag vill dem allt väl i livet o är livrädd att inte vara en bra förälder. Dessutom har jag precis börjat styrketräna o börjar bli mer kroppsmedveten än tidigare. På grund av ovanstående försöker jag införliva mig i näringslära. Jag har några frågor angående er mjölk, närmare bestämt om Riboflavin.

Frågor:

Förekommer riboflavin naturligt i produkten, eller är det en tillsats?

Vilka risker innebär det att inte uppnå till dagsbehovet (RDI)?

Skiljer sig barns dagsbehov av riboflavin från vuxnas?

Vilka andra livsmedel rekommenderar du mig om jag inte klarar av att dricka 1,2 liter mjölk per dag?

Vad händer vid överdosering av riboflavin (t.ex. genom att dricka 1,3 liter eller mer, mjölk per dag?

Jag misstänker att det här är ljug eller en modern skröna, men min bekant (en sådan typ som man aldrig vet om han är allvarlig eller om han driver med en, men som är väldigt kunnig i väldigt mycket...) påstår att för mycket riboflavin gör att man får rätt rödaktigt hår, och att däremot för lite riboflavin gör att håret tappar pigment och blir ljusare. Dessutom att det går att känna på lukten om en person inte får i sig rätt mängd riboflavin? Vet ni om det ligger det någon sanning i detta?

Tacksam för svar

Andreas"

De har mycket att göra nu o det kan dröja upp till en vecka att få svar. Tills dess vet jag att mjölken kommer skrämma o förvirra mig, men ska försöka tänka på annat.


Det är en konst att äta

Käll. Kjäll. Kjell. Chel. Shell. Skäll. Gel.

Imorgon fyller min son år. Nog om honom. 

Min arbetskollega berättade att han är mycket duktig på att baka. Han kallade sig en konstnär o kak-konnesör. Han vill gärna ta på sig att ordna med födelsedagstårtan o MMS:ade ett arbetsprov:




Jättefint.

Tydligen kan han även göra Sverigedemokraternas loga eller vem som helst som Avatar-figur. Min tanke är att det blir nervöst att sätta ner ljus eftersom man kommer vara rädd att liksom förstöra nåt.

Man kan inte veta vad det är för smak på tårtan, eftersom det är ett marsipanlock över hela, men han lovar att det brukar vara massor av grädde o andra godsaker. Det kan det nog vara.

Björkis tio frihetens bud

Jag hade en dröm härom natten.

Vi tittar på TV. Jag ser mitt ansikte i spegeln o jag är upplyst av ett kallt blått sken. Dessutom ser jag så trött ut. Skenet fladdrar till för en sekund o det syns att jag lever. En fånigt stor tumme inkörd mellan mina försiktiga läppar. Jag suger till en snabbis.

Det är Jan Björklund som kommer i bild. Han tar upp jättemycket av TV:n trots att man bara ser hans ansikte. Vi får inte veta vad hans händer gör under täcket tiden. Vi kan bara gissa, det har vi frihet att göra. När jag blundar kan jag se tydligt vad jag gissar att han gör. Du kan inte göra något åt det. Jag bara blundar ännu mer o ännu hårdare.

Han vill ha fler poliser. Det är både frihet o valfrihet på något sätt. Dubbelt så många fler poliser som något annat parti vill ha, hur många de än säger. Även i förortenr? frågar hon som intervjuar. Det väcker Malmöpolisen inom Jan o han försöker slå henne med en smal pinne som han blixtsnabbt trollat fram. Man kan se att hon kommer passa sig framöver. Hon till o med plockar fram sin mobiltelefon o stänger av den med ett skamset leende o en nigning. Hon har uppenbarligen kommit till fel kommun. Hemläxa.

Dessutom vill han införa ett svenskt FBI. Det låter coolt på pappret med en polismakt som gränslöst får bekämpa brottslighet i alla Sveriges delstater. Det kanske kan leda till en filmserie framöver. Snälla snälla snälla, inte en tysk i huvudrollen, han i graven intill!

Programmet avbryts av en reklam för FRA. "Bara Nordkorea har större kontroll" sjunger en liten flickkör till mäktiga hiphopbeats. Sedan blir det reklam för smör som får äldre att hoppa högt av frisläppta hjärtan.

Han fortsätter med att han vill införa att det är obligatoriskt med en säkerhetsvakt i varje klass som innehåller mer än två elever med utländsk bakgrund. Det kommer skapa en hel del nya jobb, hinner jag tänka, innan han spinner vidare.

Han vill förbjuda burka. Absolut offentligt o gärna överhuvudtaget. Hon som intervjuar påpekar att svenska Migrationsverket ska ge uppehållstillstånd till kvinnor som tvingas vara beslöjade i sina hemland. Jan varnar med sin pinne. Tydligen är det inte lika allvarligt att tvinga av dem slöjorna. Någonstans är det till o med rätt kul med en lag som tvingar av kvinnor deras kläder, måste man väl i alla fall tycka om man ska vara liberalpolitiskt korrekt?

Plötsligt:

Jan Björklund ryter på oklanderlig svenska att han inte vill bli kallad rasist.

Istället vill han bli kallad rabiat förbudsivrare som använder ordet liberal på samma sätt som de som bestämmer i Demokratiska Republikanen Kongo använder ordet demokrati. (Med ett fniss, skulle jag tro.) Sånt tycker jag inte att man ska kalla honom. Det är ju jättelångt o totalt tungvrickande. Vi kan väl fortsätta säga Jan, om inte annat för enkelhetens skull?

Jag ser mitt ansikte i spegeln igen. Samma kalla blåa sken lyser upp mig. Det får mig att tänka på en narkoman som sitter o letar förgäves efter venen i blåljuset på McDonalds toalett. Tummen har hittat sig någon annanstans. Jag letar fram den igen. Jag kastar popcorn på fönstret. Det låter lite som att det regnar. Nu känns det lite bättre. Nästan som att det inte ens var en dröm. Kan det ge någon förklaring att det var typ fyra bud o inte tio, som utlovat? Är det i så fall den förklaringen jag vill ha?



Långfredagsmys

Efter ett halvt år i sus o dus är det svårt att hitta orden. Därför har jag beslutat bakom lykta dörrar att göra som Jörgen o Lotta o på obestämd framtid låna det som egentligen tillhör någon annan.

Med en klar, hög o manisk röst har Jarl Kulle sagt det ungefär så här (Fast nu är det jag som säger det). 

Jag har som torde vara bekant alltid efterlyst min renässans. Jag vill att jag inte bara ska sköta ett hem, utan jag ska tycka riktigt mycket om att sköta ett hem. Jag tror bestämt att mitt idealjag ska ha långt hår, riktigt långt hår, som jag kan fläta till fantasifulla frisyrer.

Han har även sagt ungefär så här (Fast nu är det jag som säger det):

Jag vill ha ett jag som både kan skura en trappa och vara balens konung.


Långt senare har han sagt ungefär så här (Fast nu är det jag som säger det).

Nu skulle jag vilja, inte rätta till, men förtydliga vad jag sa om att mina finaste uppgifter är att vara far och make och att min viktigaste mission är i hemmet. [---]

Tro inte heller att jag menar att jag ska tvingas till det ena eller det andra, jag ska självklart ha frihet att välja själv. Men jag ska djävlar anamma - det är rysligt vad jag svär, det låter oborstat och ordfattigt - inte tvingas ut i förvärvslivet, vilket ju är den nya trenden.

Jag ska inte känna att det som något skamligt att leva i och för hemmet. Jag har en obehaglig känsla av att jag nu för att vara ´med min tid´ tvingas till något som i grunden är emot de flesta mäns natur.


Jag tror att det uppväxande släktet tar stor skada av att inte ha ett hem som tryggas av en vakande far. Barnen måste lära sig gå, lära sig tala, annars kommer de endast att ha läten som sådana barn som tagits hand om av apor och vargar. Hör på många ungdomar i dag, talar dom svenska eller ger dom bara ifrån sig läten?

Men precis som fallet är med Jörgen o Lotta så kan man inte ge sig till att släppa taget bara på grund av att andra saknar kunskaper. Det vore ju att inte ta sitt ansvar. O ansvar ska man ju ta. Åtminstone i dessa dagar.

Man får lära sig att gilla läget, helt enkelt. Tvinga själ o hjärta att vara med. Om Jarl Kulle inte tvingar sin själ o sitt förtorkade hjärta att vara med kommer han rulla runt i sin grav i evigheternas evighet efter ovanstående någotsånärliga citat. Då kanske han borrar ett hål till Kina. Coolt. 

(Jaja, tilll havet strax utanför Nya Zeeland. Men, ärligt, vad ska han göra åt det? Surfa, kanske. Gurgla munnen riktigt ren o god.)

Därför kära kollegor, i brist på kunskaper i det svenska språket - jag träffar inte min far så regelbundet som jag önskar - bjussar jag på en insikt, uttalad på nasal o släpig amerikanska, som uppgivenheten har gett mig. Förvärvslivet, here i come:



(Pssst gossar, stora o små, sången är ju egentligen till er. Pappa bara lurar de andra vuxna lite grand. Det har varit en bra sommar, tack för den killar, men nu tvingar min chef mig tillbaka, o jag har typ inget val, för han kommer att kidnappa, tortera o lemlästa mamma om jag inte går ner i hans gruva o börjar hugga igen. Eller tja, vi får se, vi behöver ju inte vässa hackan riktigt än. Men vi kan ju göra oss redo.)


Vykort från torkan

I väntan på några droppar regn o på att Beatrice Asks lila kuvert till Sven-Otto når riksdagens brevlåda, här kommer Charlie Engstrands nya, med ovanligt hoppfull titel:


O G Littorin

Mitt under Almedalsveckan så presenteras äntligen Littorin som en äkta family man.



Ingen aktiv polischef har ännu berättat vad som ligger bakom. But maybe some bird will tell soon?

I avgångens spår har en migrationsminister försvunnit, men det talas det ännu inte högt om. Tydligen letar man sporadiskt i Visby hamnområde, men lär väl ta tag i det på allvar när bakfyllan lagt sig.

Det är spännande in i det sista.

Hovmästar'n, det är en fluga i min slicka på slaktarens fru.

Sommartid är restaurangtid.

Det är inte alltid lätt att välja vad man vill äta. Det är ännu svårare för vegetarianen Cindy Peters. Jag borde givetvis välja Pescados nummer 40. Men det lutar ändå åt kalv. Jag äter det så sällan hemma.





Blind Kommerotardig "Liten blues om efter mörkret"

Nu har jag fått prova på att vara blind. Tack vare en vass pinne i ögonhöjd. O en nerv i kläm som tvingade det friska ögat att blunda, eftersom det gjorde lika ont som det punkterade ögat. Blindheten varade bara två dagar, så jag hann inte träna upp mina övriga förmågor särskilt mycket. Dessutom gjorde såret i ögat så makalöst ont att det var rätt svårt att tänka på så mycket annat. Doktorn sade att jag skulle vara trasig i fyra dagar. Än en gång har verkligheten segrat över vetenskapen. En dag till i mörkret så hade jag antagligen känt lukten av succé. Nu kände jag mig lite lurad, fast på ett rätt ok vis.

Förutom att jag spelade rätt bra gitarr under dessa dagar - äkta smärta föder äkta blues! (Är man dessutom blind så får man ett coolt artistnamn - Den som vill sätta sig in i bluesmusikens underbara värld uppmanas att börja vid hylla b, det lär finnas en egen flik för artister som börjar på "Blind". Med ett fåtal undantag är de "jättebra" allesammans. O inte så jädra fjantigt noga med ackordgreppen.) så var min bror snabbt över o frågade om han kunde få mina DVD-filmer, eftersom min mor misstolkat mig när jag ringt henne o bett om att få låna ljudböcker o sagt till min bror att jag skulle vara blind för alltid.

Min fru läste upp vad det var för bra program på radio. Det var inte mycket, så vi spelade den här gång på gång, av ingen annan anledning än att den är bra. Snap your fingers, folks!



O sen ba:

Om ni dunkar lite trumma idag klockan ett så blåser jag i min vuvuzela.

När jag öppnade ögonen i morse såg jag att det är dags för kungligt bröllop. They owe their soules to us, så det går på TV o slås upp stort även i vår lokala tidning. Dessa dagar av totalt jädra mörker har jag oxå insett att vi människor gör fruktansvärt mycket väsen av oss bara genom att finnas till. Nåja, vi är ju sån sort, helt enkelt. Hoppas att dessa två unga människor inte glömmer bort kärleken mitt i allt jippo o att det blir många barn när de blir stora. Puss på er båda, från en människa till två andra. 

En bit i natten

Den här finns med mig år efter år. I natt också.


Mycket gnäll om ett litet a

Sverigedemokraten Carina Herrstedt har en blogg tillsammans med sin man Staffan. Av någon outgrundlig anledning så heter bloggen Carins o Staffans blogg. Ett A hit eller dit är såklart inte hela världen, men det är en snygg bokstav som inte skäms för sig. Många av de vackraste människorna börjar av tradition sina namn på A, faktiskt. Bokstaven A är apropå inte så mycket den näst vanligaste bokstaven i det svenska språket. Oftast förekommande är bokstaven E. Om folkpartiet eller närliggande ideologi fått bestämma alltför hårt skulle paret allvarligt riskerat att mista sitt svenska medborgarskap, men nu är det Landskrona det handlar om. Där är det förlåteligt att missa en o annan bokstav, åtminstone för den vars släkte lefvat i trakterna så länge farfarsfar kan minnas. 

På bloggen strider Carin(a - mitt eget tillägg) o Staffan för demokratin genom att publicera bilder på sexåringar vars föräldrar har en annan åsikt än dem. Det behöver inte nödvändigtvis vara oeffektivt att använda sig av samma demokratiska metoder som iranska regimen. I sammanhanget får det mig att tänka på att hälla korriander över min lingonsylt, vilket faktiskt låter rätt smaskigt.  

Jag hade tänkt fortsätta det här inlägget med lite om den religion vi har i Sverige, kristendomen. Om hur det i bibeln berättas om hur Moses ristar in elva bud som gud förklarat för honom att människan bör följa, men att på grund av att boken är så hemskt lång o bara skummas igenom av de flesta samt för att tio är ett coolare nummer än elva, bland annat på grund av att numret bärs av vissa fotbollsstjärnor, ett bud genomgående glöms bort, olika för varje uppräkning man ser. Ett förlorat A o ett förlorat bud o så vidare. Men nu vill mitt barn låna datorn för att titta på turtles på youtube. O oavsett vad jag tycker är viktigt eller roligt eller riktigt, så är det ju inte sjysst att låta barn bli lidande. Man är väl ingen jävla taliban, klart killen ska få titta på turtles.


Hundar ifrån någon annanstans än Riga

Här kommer ett litet stödinlägg guppande på internationellt vatten.

Jag vet varför hundar inte pratar! De behöver ju inte!

Varför ska hundarna fråga "How do you do?" eller "Hur mår du?" Det är ju uppenbart för dem när de hälsar på varandra o det skulle ju bara bli konstigt: "Jo, tack, som du känner är jag inte helt okej i magen."

Så det så.

Här har en kille, som det förefaller, en åsikt om något som den andra killen uttalat.



Ja, sånt kan man ju tycka om vad andra uttalar.

Kanske killen till vänster skrivit något på Facebook om att han inte orkar hålla tändaren i luften länge till. 

Men åter till det som inlägget handlar om. Som hund behöver man aldrig fråga "hur mår du egentligen!"




Ännu en underbar dag i den stora evigheten

Idag.

Ett barn firar sin första födelsedag o en tumör som varit fem centimeter tidigare har efter två strålbehandlingar krympt sig så liten att läkaren hade svårt att finna den.

Det är en bra dag att njuta av körsbärsträden i blom!


Träningsdagboken

05.45. Upp o hoppa för en slät kopp java innan jag boostar med en powerwalk på strax över timmen.

07.00. Frukost. En skål havregröt med gojibär o brunt socker. Brown sugar. Två ägg. Ett vitt o ett brunt. Samma lika inuti, vilket rusar det i skallen på mig varje gång. En slät kopp java. Jahve Jahve Jahve. I said Jehova. I said it again.

09.30. Mailkorrespondens med min PT. Samma schema som förra veckan, nytt postgironummer. Samtidigt mellanmål. Ett grönt äpple, ett halvt litet paket brieost o sex bitar dillsill.

11.30. Lunch. Matveteotto på en halv lök, ett paket fint hackad bacon, en burk osockrad majs, harricot verts, gojibär o en deciliter matvete.

13.00. Stripaerobics för första gången (offentligt). Uppskattade lapdancen sådär, kommer nog vilja samarbeta med en tjej nästa gång. O någon som tränat i alla fall i några månader.

14.30. Mellanmål. Keso med gojibär.

Dötid. Skittrist. Försöker läsa, men bokstäverna flyter ihop i ett djävla grått mischmasch som inte betyder ett skit för mig. Kan ha somnat. Kan ha tittat på något om prinsessbröllopet, men det kan lika gärna ha varit en dröm.

17.00. Middag. Boveteotto. En halv purjolök, en stor bit lax, färsk ingefära, salt o peppar, 1 msk japansk soja, en halv deciliter hackade gojibär o en deciliter bovete.

18.30. Halv liter proteinshake.

19.15. Styrkepass. Idag bröst, med bland annat olika slags curls, bänkpress o latsdrag. Axlar; pressövningar framför o bakom huvudet, hävövningar o en enklare balansövning.

20.30. Halv liter proteinshake.

21.00-22.05. Egentid. Letade på Internet efter nya fräscha recept. Hittade ett spännande på Bulgurotto som jag kanske provar redan imorgon om jag hinner till affären innan lunch.

22.05-23.00. SVT visar Tortyr. Jag knoppar in gott efter programmet.

Ett hopp upp i luften o ett åt sidan, rätt åt helvete

När studsmattan kom i veckan fram ville min bror leka popcorn. Han satte sig i mitten o lät mig hoppa runt honom som en allianspartist efter en Toblerone i ett snöre från ovan. Men varje gång vi fick upp farten så flög min bror åt sidan o av studsmattan. Jag började nynna på Potholes in my lawn av De la Soul o min bror grät. Det gör ont i mig att se min vuxna bror gråta, förklarade jag för honom mellan refrängerna. Kanske ondare än det gör för honom, för hans skador går ju faktiskt att linda hårt med gasbinda. Mina kräver långvarigt o försiktigt bistånd av erfaren o auktoriserad terapeut. O för att få tag på en sån, krävs kontakter samt väntetid.

"Det är därför det finns knark", hävdade min fru, o förklade att knark är den fattige mannens terapi. "Du menar prozac?", flämtade min bror. "Snobb!", väste min fru.

Men hur kommer det sig att min bror inte kunde hoppa rakt upp o ner som vanligt folk? Han bjöd mig en så kallad dammsugare, sjuttiotalisternas egen Madeleinekaka o minnet klarnade.

Min bror är född rövhalt. Det innebär att den ena skinkan är rätt mycket större än den andra skinkan. En doktor förklarade det där en gång o sa: Grabben är rövhalt.

För att råda bot på problemet så fick min bror en ställning i stål o med skruvar som man satte fast i området. Ställningen hyrde vi av kommunen o den skulle sitta på under två års tid. Det lite tråkiga är att just dessa år fick min mor inte ihop så många timmar o vi hade inte råd att hyra ställningen mer än ett år eftersom det var så dyrt.

Min brors röv är alltså mycket mindre halt än vad den en gång var, men fortfarande så pass att han inte kan vara popcorn utan att studsa över kanten.

Man tvingas ta det onda med det goda. Det var länge sen jag åt en dammsugare. Det var inte alls illa.

Det som försigår i mitt huvud ska försigå i ditt huvud

Om jag har förstått det rätt så har Siw Malmqvist återupplivat fjolårskören o lite annat pack för en revival. Det är inte ofta hela jävla Landskrona går tillsammans o trallar.

Oj. Jag fick just ett il-sms från min schampotillverkare. Han påpekar att ett balsam för etnisk rensning faktiskt innebär att det är mot etnisk rensning. Då hade jag förstått fel. Men strunt samma vem som trallar.

Det må vara svart som natten. Trevligast i år är det i alla fall.


Det kokar lite här, men i alla fall inte över

Jag är ju föräldraledig nu o har som en blandning av all tid i världen o ingenting alls. Dessutom blir mina perspektiv på världen rätt inskränkta eftersom jag knappt träffar andra vuxna än dagis- o skolpersonal, som antingen pratar en sorts barnspråk med vuxenbrytning eller bara har kunskaper om omvärlden som sträcker sig till tredje klass. Inte så att jag blivit folkpartist o rasist eller skyller den grekiska krisen enkom på grekerna, eller Flattnahattnajökuls utbrott på Björk. Men jag tycker att alliansregeringen borde ta sitt ansvar o åka dit med en helikopter o släppa en gigantisk champagnekork i vulkanens mynning. Det är bland annat för att se till att skaffa fram snabba MEN HÅLLBARA lösningar folk röstat fram dem. Jag funderar oxå mycket över varför den snälla Carl Bildt är inblandad genom aktier eller styrelseposter i jättemånga företag o rörelser som begår brott eller kränkningar mot de mänskliga rättigheterna medan man aldrig hör något om vad den onda Ohly gör för att ta kål på eller djupt skada männsikorna. Att låta folk dela lika, ge efter förmåga o ta efter behov räcker inte för mig. Jag inbillar mig att alliansen vet något om Ohly som vi andra inte vet. Kanske att han spottar på små barn som inte kan prata, eller att han stjäl saltkar på restauranger eller är allmänt upptjäftig mot pensionärer. Mormortajm.

(Här skulle jag lägga in en bild på min mormor, men bilden var för ful o fick nästan inte plats.)

När jag var med i ett första maj tåg fick jag höra av en kamrat att det är en myt, långlivad sådan, att Lidls mjölk är sämre än vanlig hederlig svensk mjölk. Tvärtom är Lidls mjölk bättre. Lite. Den kokar nämligen inte över när man glömmer den på spisen. Jag ringde o berättade det för min mormor. Först blev hon jätteglad men sen trodde hon inte på mig. Hon sa att hon tyckte att det lät som en Bildtare. Jag berättade att facket fått igenom tillräckligt många krav när Lidl etablerade sig i Sverige för att det inte kan vara så. Då gav hon med sig, det gamla stycket. Sen sa hon att hon älskar mig o allt sånt där som hon visade med godis eller ekonomiskt tills hon blev så kallad äldre.

Idag köper mormor all sin mjölk på Lidl o kokar på som aldrig förr. Hon har blivit rätt smal, jag undrar om hon äter bra. Men när jag frågar hur det är med henne så börjar hon bara gråta o ber mig krama henne hårt o länge.

Jag kikade in i hennes skafferi för en tid sedan. Där stod ungefär fyrtio liter mjölk från Lidl. När jag frågade henne vad hon höll på med sa hon att den inte blir sämre av att stå endast svalt o inte kallt. 

Hon bad mig att inte säga något om hennes mjölk till någon för hon hade hört att alliansen var i kapp de rödgröna i den senaste mätningen. O Bildt har tydligen sagt att om han får bestämma så kommer Ohly tvinga alla gamla att dela med sig. Så nu lever hon ett liv undercover tills hennes litrar är slut. 

Lite som jag just nu. Min yngste o jag tjafsar fortfarande rätt rejält om den där grönsakslasagnen är god eller inte. Ärligt talat ser den så där ut där den sitter på väggar, golv o min nya vita tröja. Men jag ger mig inte. Det är i alla fall direkt från en burk från ett barnmatsföretag som Bildt ännu inte köpt sin första aktie i.

Nu sprutar sonen en lavarödgrön lasagneröra över hela mig när han ser att jag inte är beredd. Vilken jökul!

 


Regn, inte regn, sol, regn, eller mitt emellan?

Det är som det brukar o ska. Idag fyller kungen år. Grattis, vackre pojke.


Gourmetisk splatterstycke

Nu har jag kommit till vägs ände. Lilla sonen har nyligen lärt sig att äta själv. Jag har inget mer att lära honom.

Han använder hela kroppen om han kommer åt - om jag glömt spänna fast honom med ett sånt där säkerhetsbälte som Dean Martin hade på stolen eller om jag inte blixtsnabbt kopplar polisgrepp på honom när tillfälle ges.

Idag efter maten tittade jag uppgivet men ändå oidipalt nöjd på honom. "You look like shit."

Ungen ylar "No no no!"

Först tänkte jag att han är dum i huvudet. Han såg ut som man tänker sig Bert Karlsson efter en semla, Petra Mede efter en misslyckad kväll som slutat med en kebab eller som Fadde efter en återförening med Linda Rosing. På ett ungefär alltså.

Sen insåg jag att min son inte kan engelska o att han bara skojat.

Nu är jag lite lugnare när det bara är uråldriga bakterier o virus från den isländska jordens innandöme som faller ner över oss alla i takt med snön, eller att asktäcket kyler ner sommaren så hela Europa drabbas av missväxt o kommande skörbjugg, eller att Madeleines förhållande inte överlever sommaren som jag behöver oroa mig för.


Om ett hål i himlen

Våren är här. Det är då du blir kär. Då spelar lite aska över himlen föga roll.

Släpp loss gubben i dig o bli besatt i nån stackars flicka o följ henne var hon än går. Det kan bli så här vackert.




Det kan vara det vackraste i bild o ljud på den här sidan om Wicked Game.

Marley o du

Mörkret skrämmer dig. I mörkret kan vem som helst vänta. Vad som helst.

Du ville stanna inne i din trygga vrå.

Men det hände att du glömde mjölk eller Ballerina med smak av kladdkaka. Du fick till butiken traska.

Du tyckte att det rörde sig i skuggorna. Du tyckte att du hörde märkliga ljud just bakom dig.

En gång steg en kille fram från skuggorna o bad dig om en cigg. Du rökte inte men killen såg ut som att han kom från Landskrona så du räckte över honom en hundring. Han bara tittade på dig utan att ta emot sedeln. Du hastade närapå baklänges tillbaka till ditt hem. Du ville berätta för någon, få sympati. Bara förklara eller få en kram.

Du skaffade hund för att stå ut. Blandras. 

...

Nu är mjölken lite lättare att bära. Folk går i halvcirkel när de möter dig.

Du ler mot dem. De ser tillbaka på dig, sedan din hund o sedan på dig.

Du får en känsla av att de missuppfattar ditt leende.

Men du får aldrig en chans att förklara.

Du ville bara stanna inne i din trygga vrå.

Men din blandras måste kissa. Varje morgon o varje kväll. Du hinner ofta se början av Numbers, men sedan bara slutet.

...

Du har blivit en del av det mörker du fruktar.

Du skakar fortfarande vid minsta ljud. Du räds fortfarande mörkret kring tunneln.

Men din hund drar dig framåt. Just vid mörkret vill den kissa.

...

Du läser i tidningen om morgonen att någon önskar just dig till pepparns land då din hund lagt en klutt vid en stolpe där ingen ändå går.

Du hade gärna plockat upp klutten om du bara vågat dig ända fram.

Men just den stolpen var trasig förra veckan.

Den är trasig än.

Kanske någon från Landskrona ligger bakom. Men varför då?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits