.

Nu har jag fått prova på att vara blind. Tack vare en vass pinne i ögonhöjd. O en nerv i kläm som tvingade det friska ögat att blunda, eftersom det gjorde lika ont som det punkterade ögat. Blindheten varade bara två dagar, så jag hann inte träna upp mina övriga förmågor särskilt mycket. Dessutom gjorde såret i ögat så makalöst ont att det var rätt svårt att tänka på så mycket annat. Doktorn sade att jag skulle vara trasig i fyra dagar. Än en gång har verkligheten segrat över vetenskapen. En dag till i mörkret så hade jag antagligen känt lukten av succé. Nu kände jag mig lite lurad, fast på ett rätt ok vis.

Förutom att jag spelade rätt bra gitarr under dessa dagar - äkta smärta föder äkta blues! (Är man dessutom blind så får man ett coolt artistnamn - Den som vill sätta sig in i bluesmusikens underbara värld uppmanas att börja vid hylla b, det lär finnas en egen flik för artister som börjar på "Blind". Med ett fåtal undantag är de "jättebra" allesammans. O inte så jädra fjantigt noga med ackordgreppen.) så var min bror snabbt över o frågade om han kunde få mina DVD-filmer, eftersom min mor misstolkat mig när jag ringt henne o bett om att få låna ljudböcker o sagt till min bror att jag skulle vara blind för alltid.

Min fru läste upp vad det var för bra program på radio. Det var inte mycket, så vi spelade den här gång på gång, av ingen annan anledning än att den är bra. Snap your fingers, folks!



O sen ba:

Om ni dunkar lite trumma idag klockan ett så blåser jag i min vuvuzela.

När jag öppnade ögonen i morse såg jag att det är dags för kungligt bröllop. They owe their soules to us, så det går på TV o slås upp stort även i vår lokala tidning. Dessa dagar av totalt jädra mörker har jag oxå insett att vi människor gör fruktansvärt mycket väsen av oss bara genom att finnas till. Nåja, vi är ju sån sort, helt enkelt. Hoppas att dessa två unga människor inte glömmer bort kärleken mitt i allt jippo o att det blir många barn när de blir stora. Puss på er båda, från en människa till två andra.