Festivaler i sommar, målning
Gnesta kommun anordnar för elfte året i rad sin festival för kvinnliga målare.
Den ständige utmanaren Malmköpings kommun vill inte vara sämre och anordnar i sin tur en festival för målare med munnen.
Gnesta påstår krasst att en tavla inte blir bättre för att det är synd om den som målat den o menar att Malmköping bara är löjliga. Gnesta tänker inte gå på Malmköpings målare med munnen-festival. Malmköping svarar att Gnesta själva kan vara löjliga o förresten Van Gogh, Pollock o Linda Rosing. Gnesta säger att, nej, Carolina Gynning. Nej, svarar Malmköping kommun, men däremot blir inte en tavla bra om en tjej gjort den, eftersom rosa inte är snyggt. Dessutom är det kränkande att påstå att det är synd om någon bara för att den målar med munnen. Man kanske är jättelycklig o funktionell men bara har valt att måla med munnen för att det är kul. Gnesta tror inte på det eftersom munnen den ska skratta o vara glad, inte måla. Malmköping säger att kvinnor ska stå vid spisen eller stå nakna framför någon som målar bra, företrädesvis med munnen. En kvinna i Gnesta som heter Solax-Stridh skriver en arg insändare till de stora tidningarna om att man borde lägga ner Nyköping. Hon menade Malmköping, men skrev fel i affekt. Troligtvis så tar inte någon av de stora tidningarna in artikeln ändå, så ingen skada blir nog skedd.
Flens kommun har i stillhet redan tryckt upp sina affischer för sin festival kvinnliga fot- o munmålare o låter meddela att de inte vill ta någon av de gnabbandes sida. Om någon nu undrat vad Flen sysslat med sedan kastraten Jocke Berg besjöng staden för en del år sen. O om Flen för en gångs skull valt sida.
Nyköping kommun har tydligen lagt upp info om sin "blinda barnhemsflickor från blandade balkanstater som målar på gamla tidningar med mun, fötter o ögonblinkningar-festival" på sin hemsida. Det vore ju nästan trist om tidningarna tar in Solax-Stridhs artikel o staden blir nedlagd. För jag skulle nästan kunna tänka mig att närvara på Nyköpings festival.
Sommarlovsklotter
Svensk pops store ledare släpper nytt
Äntligen släpper Mauro Scocco sin sedan flera år omtalade skiva "Bergens man i svart". Det är som väntat en gitarrbaserad soul-på-svenska-skiva som enligt förhandssnacket innehåller flera läckert arrangerade melodier i d-moll o många coolt enkla texter.
Kul att äntligen höra fortsättningen på Sarah, "Är det verkligen säkert att han är min?"
Kul att äntligen höra fortsättningen på Sarah, "Är det verkligen säkert att han är min?"
Känslan man har
Snart lämnar jag min arbetsplats för en lång lång tid framöver. Det lämnar ju blandade känslor. Idag har molnen kläckts igen o några strimmor ljus hittar genom till världen. Det är dags för min vårpromenad snart.
Vårens första blomma är en mångårig blåsippa:
Vårens första blomma är en mångårig blåsippa:
Oh friend, for auld long synes sake, where art thou?
Den senaste tiden har det kryllat av personer som heter Jens i periferin av mitt liv. Det fick mig att för några dagar sedan fundera över en av mina bättre vänner från förr i tiden. Vi tappade kontakten för rätt många år sedan o jag skulle ljuga om jag sa att jag saknat honom nämnvärt eller ens funderat över vart han tagit vägen. Livet går vidare o åt olika håll helt enkelt o det var aldrig något särskilt med Jens som levde vidare inom mig.
Men något inom mig ville plötsligt kolla åtminstone var han håller hus. Jag kände ingen längtan efter att ta kontakt eller så, utan fick bara en lust att veta.
Det finns ju rätt många möjligheter att finna en person idag. Så det fanns ju liksom ingen anledning för mig att inte fundera vidare. Jag letade på Facebook o fick upp några personer med rätt namn. Men ingen var min Jens. Han har ett relativt ovanligt efternamn o enligt Upplysning finns det sex Jens i landet med det efternamnet. En av dem är född rätt år. Men fel datum. Samma fel Jens finns med i Eniro o på Facebook, vilket ju är trevligt för de som söker efter honom. Det kan nog vara rätt många, för han verkar vara en rätt lyckad jurist som ofta hänger på Stureplan med söta, lite för unga, damer vid sin sida. Av min Jens finns inget spår. Han är inte registrerad på Stayfriends. Det är en mänsklig rättighet att inte vara det, men för några år sedan var det ju en av de populäraste sidorna för folk som ville hålla kontakten med gamla skolkamrater vid liv.
Jag har hittat Jens bror på Facebook o skulle kunna kontakta honom o fråga vart Jens tagit vägen. Men till saken hör att deras föräldrar nästan samtidigt i alltför unga år drabbades av dödlig cancer. Så jag vet inte om jag vill veta egentligen. Jag föredrar att tro att Jens antingen gift sig med en bångstyrig kvinna som vägrar släppa taget om sitt alldagliga efternamn eller att han bytt identitet på grund av ett livsfarligt, makalöst o hemligt jobb i nationens tjänst som innebär skakade martinis vid rouletten tillsammans med onödigt vackra kvinnor. Min favorit o det jag finner för troligast är nog ändå att han just nu sitter under en palm på en söderhavsö o dricker en smaskig drink ur ett kokosnötsskal.
Men något inom mig ville plötsligt kolla åtminstone var han håller hus. Jag kände ingen längtan efter att ta kontakt eller så, utan fick bara en lust att veta.
Det finns ju rätt många möjligheter att finna en person idag. Så det fanns ju liksom ingen anledning för mig att inte fundera vidare. Jag letade på Facebook o fick upp några personer med rätt namn. Men ingen var min Jens. Han har ett relativt ovanligt efternamn o enligt Upplysning finns det sex Jens i landet med det efternamnet. En av dem är född rätt år. Men fel datum. Samma fel Jens finns med i Eniro o på Facebook, vilket ju är trevligt för de som söker efter honom. Det kan nog vara rätt många, för han verkar vara en rätt lyckad jurist som ofta hänger på Stureplan med söta, lite för unga, damer vid sin sida. Av min Jens finns inget spår. Han är inte registrerad på Stayfriends. Det är en mänsklig rättighet att inte vara det, men för några år sedan var det ju en av de populäraste sidorna för folk som ville hålla kontakten med gamla skolkamrater vid liv.
Jag har hittat Jens bror på Facebook o skulle kunna kontakta honom o fråga vart Jens tagit vägen. Men till saken hör att deras föräldrar nästan samtidigt i alltför unga år drabbades av dödlig cancer. Så jag vet inte om jag vill veta egentligen. Jag föredrar att tro att Jens antingen gift sig med en bångstyrig kvinna som vägrar släppa taget om sitt alldagliga efternamn eller att han bytt identitet på grund av ett livsfarligt, makalöst o hemligt jobb i nationens tjänst som innebär skakade martinis vid rouletten tillsammans med onödigt vackra kvinnor. Min favorit o det jag finner för troligast är nog ändå att han just nu sitter under en palm på en söderhavsö o dricker en smaskig drink ur ett kokosnötsskal.
Gott om pudlar i år, måste vara typ drottningen som setts med en sån
Först var det Plura som åkte dit hårt o rättvist för rätt många gram kokain. Men han hade inte gjort som riktigt folk o köpt fem gram, berättar han, utan fyra. Han hade alltså inte ätit ett gram innan polisen, tack o lov, låter han hälsa, kom o tog in honom för vård.
Fast egentligen så höll han det bara åt Carla, berättar han sen o rycker med axlarna så att händerna fladdrar som på Runar under tungomål. Rätt ska vara rätt.
Må Jesus rädda Carla. Må Jesus även sätta tänderna i Beatrice Ask, som lät publicera ovanstående pudel på sin sida av riksdagen.se.
Beatrice förklarade att hon blivit missuppfattad. Hon menade inte alls att det ska falla lila kuvert i brevlådan hemma hos skyldiga o oskyldiga. Istället undrar hon varför ingen längre talar om att femton- o sextonåriga flickor våldtas.
Carla går ut o rastar hennes pudel under en permission. Han berättar att folk visst fortfarande talar om att femton- o sextonåriga flickor våldtas. Men enligt honom är det inte själva poängen med att folk blev upprörda över att Beatrice vill skicka hem lila post till skyldiga o oskyldiga. Därför pratade folk tillfälligtvis inte om just det med Beatrice o hon kanske uppfattade det som att folk inte längre talade om det. Däremot har man pratat om det med varandra, det vill säga andra än Beatrice. Fast Carla medger också att problemet med våldtagna femton- o sextonåriga flickor har ju polisen själv sett till att... Äsch, säger han, enligt Beatrice så pratade folk inte längre om uggs, FRA-lagen eller att Leo var så snygg i Titanic längre heller. Det kan ju bli så ibland.
Nu bajsar pudeln o Carla ber om ursäkt o säger att han inte kan prata längre. Han är upptagen med att ta reda på andras skit.
Fast egentligen så höll han det bara åt Carla, berättar han sen o rycker med axlarna så att händerna fladdrar som på Runar under tungomål. Rätt ska vara rätt.
Må Jesus rädda Carla. Må Jesus även sätta tänderna i Beatrice Ask, som lät publicera ovanstående pudel på sin sida av riksdagen.se.
Beatrice förklarade att hon blivit missuppfattad. Hon menade inte alls att det ska falla lila kuvert i brevlådan hemma hos skyldiga o oskyldiga. Istället undrar hon varför ingen längre talar om att femton- o sextonåriga flickor våldtas.
Carla går ut o rastar hennes pudel under en permission. Han berättar att folk visst fortfarande talar om att femton- o sextonåriga flickor våldtas. Men enligt honom är det inte själva poängen med att folk blev upprörda över att Beatrice vill skicka hem lila post till skyldiga o oskyldiga. Därför pratade folk tillfälligtvis inte om just det med Beatrice o hon kanske uppfattade det som att folk inte längre talade om det. Däremot har man pratat om det med varandra, det vill säga andra än Beatrice. Fast Carla medger också att problemet med våldtagna femton- o sextonåriga flickor har ju polisen själv sett till att... Äsch, säger han, enligt Beatrice så pratade folk inte längre om uggs, FRA-lagen eller att Leo var så snygg i Titanic längre heller. Det kan ju bli så ibland.
Nu bajsar pudeln o Carla ber om ursäkt o säger att han inte kan prata längre. Han är upptagen med att ta reda på andras skit.
Årets barnfilm
Det här är hjälten i den första filmen gjord av LEGO-figurer, Clutch Powers.
LEGO har tagit till ett fräscht o vågat grepp när de låtit sin hjälte vara klädd i nazistuniform. En presstalesman för filmen låter hälsa att det enda som är viktigt o riktigt är att om du köper leksaksfiguren i ett de lux-paket så får du ett extra Bernadottehuvud som du kan använda i stället för Clutchs vanliga huvud.
Vi som kan vår LEGO vet att det helt enkelt rör sig om ett vanligt LEGO-huvud utan svart löstagbart hår. Vi köper inte de lux-paketet utan nöjer oss med budgetvarianten.
LEGO har tagit till ett fräscht o vågat grepp när de låtit sin hjälte vara klädd i nazistuniform. En presstalesman för filmen låter hälsa att det enda som är viktigt o riktigt är att om du köper leksaksfiguren i ett de lux-paket så får du ett extra Bernadottehuvud som du kan använda i stället för Clutchs vanliga huvud.
Vi som kan vår LEGO vet att det helt enkelt rör sig om ett vanligt LEGO-huvud utan svart löstagbart hår. Vi köper inte de lux-paketet utan nöjer oss med budgetvarianten.
Ett medeltidslila inlägg om en barhoppa med band
Beatrice Ask sitter i baren o ser alltmer desperat ut. Klockan börjar bli mycket o mannen bredvid dricker bara cola. Det finns en risk att natten går henne förbi denna gång.
Hon har trätt det röda bandet som visar att hon är desperat öppen för förslag om armen. O att hon inte skäms för det.
Mannen bakom har precis spottat i glaset, men det är inget Beatrice såg, så när han av misstag bjuder så låter hon sig väl smaka. Skamligt, men mänskligt. Dessutom var det bara av barmhärtighet, han hade inga andra avsikter.
Nej, nej, nej. Såklart är inte Beatrice desperat. Det var ett skämt. Bandet om armen är det röda bandet som hon själv lanserat för att stigmatisera den som sagt något dumt.
Bandet går inte att ta loss med mindre än att man kapar hela armen. Ett sätt att snabbt bli av med elva kilo till baddräktssäsongen förvisso. Poängen är att när man gjort bort sig en gång - eller åtminstone misstänkts ha gjort bort sig - ska man brännmärkas, så att folk omkring en vet vad man går för eller kanske går för.
Så spotta inte på Beatrice, hon har inte en skampåle i rumpan, hon sitter bara rak i ryggen för att inte ramla baklänges.
Hon har trätt det röda bandet som visar att hon är desperat öppen för förslag om armen. O att hon inte skäms för det.
Mannen bakom har precis spottat i glaset, men det är inget Beatrice såg, så när han av misstag bjuder så låter hon sig väl smaka. Skamligt, men mänskligt. Dessutom var det bara av barmhärtighet, han hade inga andra avsikter.
Nej, nej, nej. Såklart är inte Beatrice desperat. Det var ett skämt. Bandet om armen är det röda bandet som hon själv lanserat för att stigmatisera den som sagt något dumt.
Bandet går inte att ta loss med mindre än att man kapar hela armen. Ett sätt att snabbt bli av med elva kilo till baddräktssäsongen förvisso. Poängen är att när man gjort bort sig en gång - eller åtminstone misstänkts ha gjort bort sig - ska man brännmärkas, så att folk omkring en vet vad man går för eller kanske går för.
Så spotta inte på Beatrice, hon har inte en skampåle i rumpan, hon sitter bara rak i ryggen för att inte ramla baklänges.
Musikodyssé om att inte stå i vägen
Musiken var faktiskt bättre förr. Men videorna var sådär.
En av världens vackraste sånger i alla fall.
En av världens vackraste sånger i alla fall.
Jag ser Fett fram emot den här
En våt dröm för män som har samma favoritskådis som jag. Givetvis var Winona tänkt i en av rollerna, men på grund av hennes fobi för handbojor så fick hon stå över.
Sångtajm
Vissa dagar vill man bara sjunga shanananana o låtsas som om.
En bild av en död i Viva!
Här sitter Brando på en vit häst innan Hollywood blev till Holy-Weird!
Sedan.
Bilden jag får framför mig, i en varm glänta, kanske samma glänta som på bilden. En man som lutad mot ett träd ser vemodigt o vaket in i en laptop o ser på just denna scen.
Delegade Cero o Marcos blir oskiljaktiga framför just denna bild. Det skulle kunna vara den saknade sidan om dualism i Sofies värld. Det skulle kunna vara ett upplägg till en berättelse. Om skönheten i symbolerna som kräver deltagandet av såväl andre som tredje person. O i detta fall, olika former av estetik i upp till fem nivåer o oändliga dimensioner.
Det börjar bli krångligt. Mest av allt är det ju ett skott i ryggen på någon som vågat hoppas att det ska leda någon vart.
Tyst om dualism i klassen!
Killen högst upp i mitten berättade på klassåterträffen att han tagit över sin fars bilverkstad. Det var liksom allt han sa, men det var talande nog.
Ludwig sa att klasskompisar från förr utgör en familj med olika medlemmar. Vissa medlemmar har vissa likheter med andra medlemmar men inga likheter med en annan medlem. Kompis A har likheter med kompis B och kompis B har likheter med kompis C men kompis A har inga likheter med kompis C. Söker man ge en definition av klasskompis, alltså dra en skarp gräns, så är man fri att göra det efter behag; och denna gräns kommer aldrig att sammanfalla helt och hållet med det faktiska bruket eftersom detta bruk inte har någon skarp gräns.
Adolf bara teg. Han kände sig träffad, fast visste inte varför. Dessutom var han inte säker på om det var dåligt eller om det var bra. Men för att vara på säkra sidan så knöt han näven i fickan. Det pirrade till när han råkade nudda sin snopp. Fast det var för att han var kissnödig intalade han sig, så han gick o kissade.
Killen högst upp till höger hade jobbat upp sig till advokat o dessutom lyckats fånga den schöna Ingrid till de andras förtret. Men hon blev stupfull senare under kvällen så det var tack o lov ingen som somnade olyckligt.
Ludwig sa att klasskompisar från förr utgör en familj med olika medlemmar. Vissa medlemmar har vissa likheter med andra medlemmar men inga likheter med en annan medlem. Kompis A har likheter med kompis B och kompis B har likheter med kompis C men kompis A har inga likheter med kompis C. Söker man ge en definition av klasskompis, alltså dra en skarp gräns, så är man fri att göra det efter behag; och denna gräns kommer aldrig att sammanfalla helt och hållet med det faktiska bruket eftersom detta bruk inte har någon skarp gräns.
Adolf bara teg. Han kände sig träffad, fast visste inte varför. Dessutom var han inte säker på om det var dåligt eller om det var bra. Men för att vara på säkra sidan så knöt han näven i fickan. Det pirrade till när han råkade nudda sin snopp. Fast det var för att han var kissnödig intalade han sig, så han gick o kissade.
Killen högst upp till höger hade jobbat upp sig till advokat o dessutom lyckats fånga den schöna Ingrid till de andras förtret. Men hon blev stupfull senare under kvällen så det var tack o lov ingen som somnade olyckligt.
Min bror; en smärre hyllning
När min bror kom till världen var det en stor händelse. Klart jag hellre velat haft en syster eller en egen brandyxa, men ändå. En bror är ju ändå nåt. Jag tyckte att han kröp roligt. Det var som jag kunde tänka mig att det kunde vara att se partyprissen Salem Al Fakir hitta hem dagen efter andra chansen i Örebro. Jag tyckte mycket om att se på hur han kröp fram o tillbaka i badkaret. Det var bara mamma som hindrade den leken när hon kunde. Men det var inte lätt att öppna vår badrumsdörr utifrån, så ofta kunde jag sitta i timmar o titta på honom.
Lite avundsjuk var jag på att han hade en pappa. Eller, klart att jag också hade en pappa, men mamma kunde inte komma ihåg något över huvudtaget om vem det i så fall skulle kunna vara. Men min bror hade hon gjort med en Esbjörn som hon träffat en gång på en konferens. Även om hon inte vet mer än så, så är det ju mycket mer än den axelryckning hon brukade ge mig när jag tjatade om ett svar.
Min mamma kunde hålla min bror i en hand rätt länge utan att börja darra eller tappa honom. Men nu handlar ju inte den här texten om henne, utan om honom.
Det är otroligt hur lik han är sig än idag. En jättesöt trettioåring alltså. Jag är lika glad idag, som jag var när han var ny, över honom. Det där med en brandyxa, det var ju bara en fånig idé, som jag släppte för flera år sedan. Sen har jag blivit feminist på senare år o tycker att pojkar o flickor är lika mycket värda, så idag är det skönt att slippa ha en syster.
Lite avundsjuk var jag på att han hade en pappa. Eller, klart att jag också hade en pappa, men mamma kunde inte komma ihåg något över huvudtaget om vem det i så fall skulle kunna vara. Men min bror hade hon gjort med en Esbjörn som hon träffat en gång på en konferens. Även om hon inte vet mer än så, så är det ju mycket mer än den axelryckning hon brukade ge mig när jag tjatade om ett svar.
Min mamma kunde hålla min bror i en hand rätt länge utan att börja darra eller tappa honom. Men nu handlar ju inte den här texten om henne, utan om honom.
Det är otroligt hur lik han är sig än idag. En jättesöt trettioåring alltså. Jag är lika glad idag, som jag var när han var ny, över honom. Det där med en brandyxa, det var ju bara en fånig idé, som jag släppte för flera år sedan. Sen har jag blivit feminist på senare år o tycker att pojkar o flickor är lika mycket värda, så idag är det skönt att slippa ha en syster.
Själv tog han en cognac, det är det sista jag egentligen minns
Jag tror inte på att de här flickorna a) finns, b) egentligen vet så mycket om Tyskland som de ger sken av, c) spelar blues
Nej, nu har någon skitit i det blå skåpet. Flickor i korsett o klänning med flätor o mänskliga öron smälter det isigaste hjärtat.
Men flickorna växer upp o blir fjorton år gamla. Livet har sin gång.
Om det är jobbigt att inse att det förflutna inte kommer tillbaka - då kan man ju förneka det förflutna. Flickorna har aldrig varit små, de har bara varit tretton år.
Äsch, man kan inte förneka allt som varit. Gårdagen går inte att förinta. Klart att flickorna även har varit åtta år gamla. Men med flätor, såklart.
Fast fjorton är ändå bäst. Det är ju bland annat bara då man kan vara en stor popstjärna o ändå ha tandställning. Sen är man tillräckligt gammal för att kunna jättemycket om till exempel tysk historia fast inte så gammal att man kan allt eller har hunnit granska alla källor kritiskt. Sen är man rätt söt när man är fjorton.
Men flickorna växer upp o blir fjorton år gamla. Livet har sin gång.
Om det är jobbigt att inse att det förflutna inte kommer tillbaka - då kan man ju förneka det förflutna. Flickorna har aldrig varit små, de har bara varit tretton år.
Äsch, man kan inte förneka allt som varit. Gårdagen går inte att förinta. Klart att flickorna även har varit åtta år gamla. Men med flätor, såklart.
Fast fjorton är ändå bäst. Det är ju bland annat bara då man kan vara en stor popstjärna o ändå ha tandställning. Sen är man tillräckligt gammal för att kunna jättemycket om till exempel tysk historia fast inte så gammal att man kan allt eller har hunnit granska alla källor kritiskt. Sen är man rätt söt när man är fjorton.
Två koppar kaffe o ett glas mjölk
Det finns ett klart äldrehat i Sverige, säger författaren Jan Myrdal, 82 o sippar på den ena av dagens två koppar kaffe. Det knorrar av ilska o av en mage som endast fått i sig 2,5 deciliter mjölk o två frukostbröd. Han förklarar att hatet mot äldre är utspritt o kommer från alla håll o kanter, bortsett såklart från Anna Anka.
Jan Myrdal, den förra generationens Calle Schulman, fast litet argare, förklarar att han genom åren varit jagad som en hovtalesman efter en kunglig biltur eller som en Winnerbäck efter en inställd spelning. Det får vara nog nu, utbrister han o dunkar en tung näve i bordet. Utan att tänka sig för så häller han upp en påtår som han sveper i sig med en förbannad suck. Strax därpå lyser paniken i hans ögon o han låter en rännil av kaffe som han fortfarande har kvar i munnen rinna ner i koppen. Till eftermiddagen, förklarar han. Han lägger till att han velat dricka kaffe med Allan. Edwall, förtydligar han. Emils pappa, luffaren o helt enkelt kaffekamraten Allan. Jan nynnar på Den lilla bäcken o ser allmänt vis ut när han kommit till slutet.
Det spelar ingen roll vad Jan Myrdal själv säger. Han har fel. Det går inte att hata honom. Han får vara hur arg han vill, till o med Göran Greiderarg, man känner ändå bara sympati. Det är inte svårt att förstå Anna Anka i sådana stunder. O är det något som kräver sin man, så är det förståelsen för Anna Anka. Oxå efter att man gått upp för att äta sitt frukostbröd.
Frukostbröd till kvällen, säger Jan Myrdal. Är det vad vi kämpat för i alla år, frågar han retoriskt. Även om svaret är givet, finns det inget svar att ge. Man kan bara vända bort sin blick, låta den glida bort från Jan Myrdal. Blicken hamnar på din egen mormor eller farmor. Hon sörplar kaffe från fat. På så sätt kan hon dricka kaffe fem gånger om dagen så länge skakningarna i kroppen tillåter kaffet att hålla sig kvar på fatet. Att hatet mot henne är så utspritt, det är inget man vill höra talas om.
Kanske lösningen finns i det föryngringselixir som Kleerup prånglar ut via sin hemsida. Eller kanske i de falska identitetshandlingar som man kan få under ståndet på Möllevången. Kanske i ett fast tag om Anna Ankas huvud.
Men inte ens du har hur mycket tid som helst att vänta på lösningen. Den kan ju faktiskt komma från dig oxå. Du kan ju till en början sluta hata alla gamla så mycket så kanske Jan Myrdal kan få åldras med värdighet.
Memento Mori, men risken finns ju att det är rätt många år dit. O det kan ju vara trevligt att om inte annat få dricka så många koppar kaffe du vill på vägen.
Jan Myrdal, den förra generationens Calle Schulman, fast litet argare, förklarar att han genom åren varit jagad som en hovtalesman efter en kunglig biltur eller som en Winnerbäck efter en inställd spelning. Det får vara nog nu, utbrister han o dunkar en tung näve i bordet. Utan att tänka sig för så häller han upp en påtår som han sveper i sig med en förbannad suck. Strax därpå lyser paniken i hans ögon o han låter en rännil av kaffe som han fortfarande har kvar i munnen rinna ner i koppen. Till eftermiddagen, förklarar han. Han lägger till att han velat dricka kaffe med Allan. Edwall, förtydligar han. Emils pappa, luffaren o helt enkelt kaffekamraten Allan. Jan nynnar på Den lilla bäcken o ser allmänt vis ut när han kommit till slutet.
Det spelar ingen roll vad Jan Myrdal själv säger. Han har fel. Det går inte att hata honom. Han får vara hur arg han vill, till o med Göran Greiderarg, man känner ändå bara sympati. Det är inte svårt att förstå Anna Anka i sådana stunder. O är det något som kräver sin man, så är det förståelsen för Anna Anka. Oxå efter att man gått upp för att äta sitt frukostbröd.
Frukostbröd till kvällen, säger Jan Myrdal. Är det vad vi kämpat för i alla år, frågar han retoriskt. Även om svaret är givet, finns det inget svar att ge. Man kan bara vända bort sin blick, låta den glida bort från Jan Myrdal. Blicken hamnar på din egen mormor eller farmor. Hon sörplar kaffe från fat. På så sätt kan hon dricka kaffe fem gånger om dagen så länge skakningarna i kroppen tillåter kaffet att hålla sig kvar på fatet. Att hatet mot henne är så utspritt, det är inget man vill höra talas om.
Kanske lösningen finns i det föryngringselixir som Kleerup prånglar ut via sin hemsida. Eller kanske i de falska identitetshandlingar som man kan få under ståndet på Möllevången. Kanske i ett fast tag om Anna Ankas huvud.
Men inte ens du har hur mycket tid som helst att vänta på lösningen. Den kan ju faktiskt komma från dig oxå. Du kan ju till en början sluta hata alla gamla så mycket så kanske Jan Myrdal kan få åldras med värdighet.
Memento Mori, men risken finns ju att det är rätt många år dit. O det kan ju vara trevligt att om inte annat få dricka så många koppar kaffe du vill på vägen.
Litet konstverk om att inte förstå varandra, men att hata varandra ändå
Om du frågar kamrat Susanna så befinner hon sig inte framför Närlivs Nejlikan klockan kvart över tio, utan mitt i centrum under rusningstid. Hon är på sin dagliga o heliga mission. Hon står o ropar ut att alla döva är dumma.
Utan att känna till vad Susanna proklamerar förklarar kamrat Petra att alla blinda är dumma i huvudet o borde få en snyting o ett skott i pannan. Hon arbetar i batikbutiken Fläcken i centrum.
End of story?
Nej.
Tack o lov har herren sänt oss någon att medla, någon som tydligen menar att man kan vara både o.
(Det roliga herren gjort här är att han gjort som vanligt. Ingen av de tu förstår att de befinner sig i fejd innan medlaren kommer o förklarar att hon ska lösa fejden. Sedan brakar - tja - helvetet - loss.)
Utan att känna till vad Susanna proklamerar förklarar kamrat Petra att alla blinda är dumma i huvudet o borde få en snyting o ett skott i pannan. Hon arbetar i batikbutiken Fläcken i centrum.
End of story?
Nej.
Tack o lov har herren sänt oss någon att medla, någon som tydligen menar att man kan vara både o.
(Det roliga herren gjort här är att han gjort som vanligt. Ingen av de tu förstår att de befinner sig i fejd innan medlaren kommer o förklarar att hon ska lösa fejden. Sedan brakar - tja - helvetet - loss.)