Oh friend, for auld long synes sake, where art thou?
Den senaste tiden har det kryllat av personer som heter Jens i periferin av mitt liv. Det fick mig att för några dagar sedan fundera över en av mina bättre vänner från förr i tiden. Vi tappade kontakten för rätt många år sedan o jag skulle ljuga om jag sa att jag saknat honom nämnvärt eller ens funderat över vart han tagit vägen. Livet går vidare o åt olika håll helt enkelt o det var aldrig något särskilt med Jens som levde vidare inom mig.
Men något inom mig ville plötsligt kolla åtminstone var han håller hus. Jag kände ingen längtan efter att ta kontakt eller så, utan fick bara en lust att veta.
Det finns ju rätt många möjligheter att finna en person idag. Så det fanns ju liksom ingen anledning för mig att inte fundera vidare. Jag letade på Facebook o fick upp några personer med rätt namn. Men ingen var min Jens. Han har ett relativt ovanligt efternamn o enligt Upplysning finns det sex Jens i landet med det efternamnet. En av dem är född rätt år. Men fel datum. Samma fel Jens finns med i Eniro o på Facebook, vilket ju är trevligt för de som söker efter honom. Det kan nog vara rätt många, för han verkar vara en rätt lyckad jurist som ofta hänger på Stureplan med söta, lite för unga, damer vid sin sida. Av min Jens finns inget spår. Han är inte registrerad på Stayfriends. Det är en mänsklig rättighet att inte vara det, men för några år sedan var det ju en av de populäraste sidorna för folk som ville hålla kontakten med gamla skolkamrater vid liv.
Jag har hittat Jens bror på Facebook o skulle kunna kontakta honom o fråga vart Jens tagit vägen. Men till saken hör att deras föräldrar nästan samtidigt i alltför unga år drabbades av dödlig cancer. Så jag vet inte om jag vill veta egentligen. Jag föredrar att tro att Jens antingen gift sig med en bångstyrig kvinna som vägrar släppa taget om sitt alldagliga efternamn eller att han bytt identitet på grund av ett livsfarligt, makalöst o hemligt jobb i nationens tjänst som innebär skakade martinis vid rouletten tillsammans med onödigt vackra kvinnor. Min favorit o det jag finner för troligast är nog ändå att han just nu sitter under en palm på en söderhavsö o dricker en smaskig drink ur ett kokosnötsskal.
Men något inom mig ville plötsligt kolla åtminstone var han håller hus. Jag kände ingen längtan efter att ta kontakt eller så, utan fick bara en lust att veta.
Det finns ju rätt många möjligheter att finna en person idag. Så det fanns ju liksom ingen anledning för mig att inte fundera vidare. Jag letade på Facebook o fick upp några personer med rätt namn. Men ingen var min Jens. Han har ett relativt ovanligt efternamn o enligt Upplysning finns det sex Jens i landet med det efternamnet. En av dem är född rätt år. Men fel datum. Samma fel Jens finns med i Eniro o på Facebook, vilket ju är trevligt för de som söker efter honom. Det kan nog vara rätt många, för han verkar vara en rätt lyckad jurist som ofta hänger på Stureplan med söta, lite för unga, damer vid sin sida. Av min Jens finns inget spår. Han är inte registrerad på Stayfriends. Det är en mänsklig rättighet att inte vara det, men för några år sedan var det ju en av de populäraste sidorna för folk som ville hålla kontakten med gamla skolkamrater vid liv.
Jag har hittat Jens bror på Facebook o skulle kunna kontakta honom o fråga vart Jens tagit vägen. Men till saken hör att deras föräldrar nästan samtidigt i alltför unga år drabbades av dödlig cancer. Så jag vet inte om jag vill veta egentligen. Jag föredrar att tro att Jens antingen gift sig med en bångstyrig kvinna som vägrar släppa taget om sitt alldagliga efternamn eller att han bytt identitet på grund av ett livsfarligt, makalöst o hemligt jobb i nationens tjänst som innebär skakade martinis vid rouletten tillsammans med onödigt vackra kvinnor. Min favorit o det jag finner för troligast är nog ändå att han just nu sitter under en palm på en söderhavsö o dricker en smaskig drink ur ett kokosnötsskal.
Kommentarer:
Trackback