.

Här sitter Brando på en vit häst innan Hollywood blev till Holy-Weird!



Sedan.

Bilden jag får framför mig, i en varm glänta, kanske samma glänta som på bilden. En man som lutad mot ett träd ser vemodigt o vaket in i en laptop o ser på just denna scen.

Delegade Cero o Marcos blir oskiljaktiga framför just denna bild. Det skulle kunna vara den saknade sidan om dualism i Sofies värld. Det skulle kunna vara ett upplägg till en berättelse. Om skönheten i symbolerna som kräver deltagandet av såväl andre som tredje person. O i detta fall, olika former av estetik i upp till fem nivåer o oändliga dimensioner.

Det börjar bli krångligt. Mest av allt är det ju ett skott i ryggen på någon som vågat hoppas att det ska leda någon vart.