Om en liten råtta
På min bakgård bor en liten råtta. Den heter Kjell Häglund. Den är mjuk och len om pälsen, men har jättevassa tänder. Den tvättar sig i avlopp och urin, men har stora fina öron som hör nästan allting.
Kjell är Alfa-hannen i sin värld. Han jagar hela natten som besatt. Ingenting undgår hans långa ettriga nos. Han slukar allting; varje kapsyl, gammal tampong och död fågel blir hans offer. När morgonen kommer är han försvunnen. Det enda spår han lämnat efter sig är några spridda högar bajs. Det är inte för att han är elak, det är för att han är tvungen.
Världen är ett litet hål på en oändlig vägg. Kjell piper att det bara finns plats för en råtta i ett hål. Han fräser när han får syn på andra råttor. De andra råttorna verkar bo vart de vill. Man kan bli nervös för mindre. Kjell vet att de andra små råttorna vill ha hans hål.
Den allra sötaste råttan, tycker Kjell Häglund, är en flicka som heter Alexandra. Kjell vill mest av allt i hela världen para sig med Alexandra. En gång trodde han att han gjort det. Då var han så lycklig att han grät sig till sömns. Men på morgonen så vaknade han upp bredvid en råttpojke. ”Svettigt”, pep Kjell, ”Vem är du?” Råttpojken berättade att han jobbade för Alexandra: ”Eftersom Alexandra parar sig med alla råttor i hela världen så har hon inte tid med dig. Därför fick jag rycka in.” Detta gjorde Kjell frustrerad och så arg att han rullade sig i sin egen avföring och fnittrade. Nästa natt så skrev han på offentliga toalettpapper att Alexandra egentligen är en pojke. ”Kallar du mig för mus”, ylade Alexandra och försvann i en liten blå rök.
Kjell är Alfa-hannen i sin värld. Han jagar hela natten som besatt. Ingenting undgår hans långa ettriga nos. Han slukar allting; varje kapsyl, gammal tampong och död fågel blir hans offer. När morgonen kommer är han försvunnen. Det enda spår han lämnat efter sig är några spridda högar bajs. Det är inte för att han är elak, det är för att han är tvungen.
Världen är ett litet hål på en oändlig vägg. Kjell piper att det bara finns plats för en råtta i ett hål. Han fräser när han får syn på andra råttor. De andra råttorna verkar bo vart de vill. Man kan bli nervös för mindre. Kjell vet att de andra små råttorna vill ha hans hål.
Den allra sötaste råttan, tycker Kjell Häglund, är en flicka som heter Alexandra. Kjell vill mest av allt i hela världen para sig med Alexandra. En gång trodde han att han gjort det. Då var han så lycklig att han grät sig till sömns. Men på morgonen så vaknade han upp bredvid en råttpojke. ”Svettigt”, pep Kjell, ”Vem är du?” Råttpojken berättade att han jobbade för Alexandra: ”Eftersom Alexandra parar sig med alla råttor i hela världen så har hon inte tid med dig. Därför fick jag rycka in.” Detta gjorde Kjell frustrerad och så arg att han rullade sig i sin egen avföring och fnittrade. Nästa natt så skrev han på offentliga toalettpapper att Alexandra egentligen är en pojke. ”Kallar du mig för mus”, ylade Alexandra och försvann i en liten blå rök.
Om man håller en bit ost framför Kjell så dansar han på bakbenen. När Kjell sover – han gör det ibland – dansar andra råttor på bordet. Det gör Kjell svettig av ångest. För att må bättre piper han att de andra råttorna är dåliga på att dansa. Men det verkar de andra råttorna inte bry sig om för de dansar vidare som de vill. De flesta råttor vet inte om att Kjell finns. Men de som får syn på honom där han trycker i sitt hål frågar om han vill vara med och leka. Men Kjell krälar tillbaka in i hålet med en fnysning. Han kommer aldrig att byta frisyr. En dag kommer världen att förstå.
Grattis Lisa!
Jag vill passa på att gratulera min flickväns brorsdotter, Lisa, som idag fick jobb som Linda Skugges spökskrivare.
Stort grattis och varma kramar, Lisa!
p.s. Ha ett härligt höstlov, men akta dig för killarna i högstadiet, om du går på discot i alla fall, de är bara ute efter en sak! d.s.
Stort grattis och varma kramar, Lisa!
p.s. Ha ett härligt höstlov, men akta dig för killarna i högstadiet, om du går på discot i alla fall, de är bara ute efter en sak! d.s.
Tar Linda Skugge priset?
De nominerade till årets Nobelpris är enligt gårdagens Expressen Linda Skugge och två till. Det var på tiden. Nomineringen lyder någonting i stil med att Linda har varit i statens ägo oavbrutet sedan tio år tillbaka. Det fyller kvoten för lång och trogen tjänst. Hon är den effektivaste myndighet vi har. Det bästa av allt är att hon är snudd på gratis. Endast fyra procent av våra skattepengar går åt till att finansiera Linda.
Linda har självbestämmanderätt. Hon kan till och med bestämma vilken dag på året hon vill fylla år. Det brukar blir runt tjugo gånger. Det är en sorts bonus som hon får för att hon är värd den. Det är ett hästjobb att driva en myndighet. Men trots att Linda har fjorton barn och tre äkta män så sköter hon sitt jobb med bravur. Och med en sällan skådad glöd. Så sällan faktiskt att hennes älskare har klagat offentligt i tidsskriften ICA-Kuriren.
Horace påpekar ett viktigt faktum angående Linda. Något väsentligt för nomineringen. Linda har alltid rätt. Dessutom skulle hon vara den första att påpeka att hon har fel. Hon har aldrig behövt utnyttja den möjligheten. Faktiskt är Linda Skugge den enda myndigheten vars beslut inte går att överklaga. Men som ändå inte tummar på den rättssäkerhet som vår demokrati bygger på.
Att läsa Linda Skugge är svindlande och kan göra lite ont. Som att hoppa fallskärm utan fallskärm. Som att höra Lena Ph, en av de andra två nominerade, sjunga en ironisk låt om kärlek. Linda använder sig av ett språk som är nydanande och effektivt. Precis som Lena Ph. Horace förklarar ryktena om att Orup skulle spökskriva Lindas texter med att de inte är sanna. Linda säger att Orup äter kokain och inte vet vad han skriver för något. Orup är i alla fall jätteglad att Linda kanske kommer att få Nobelpriset.
I slutet av november vet vi om Linda Skugge får ta emot Nobelpriset eller inte. Vi är många som hoppas och håller våra tummar så hårt vi kan. Till och med Horace verkar vara lite glad över att Astrid Lindgren är död. Som det ser ut nu finns det inget som kan stoppa Linda. I så fall hade hon varit stoppad för länge sedan.
Äntligen!
Linda har självbestämmanderätt. Hon kan till och med bestämma vilken dag på året hon vill fylla år. Det brukar blir runt tjugo gånger. Det är en sorts bonus som hon får för att hon är värd den. Det är ett hästjobb att driva en myndighet. Men trots att Linda har fjorton barn och tre äkta män så sköter hon sitt jobb med bravur. Och med en sällan skådad glöd. Så sällan faktiskt att hennes älskare har klagat offentligt i tidsskriften ICA-Kuriren.
Horace påpekar ett viktigt faktum angående Linda. Något väsentligt för nomineringen. Linda har alltid rätt. Dessutom skulle hon vara den första att påpeka att hon har fel. Hon har aldrig behövt utnyttja den möjligheten. Faktiskt är Linda Skugge den enda myndigheten vars beslut inte går att överklaga. Men som ändå inte tummar på den rättssäkerhet som vår demokrati bygger på.
Att läsa Linda Skugge är svindlande och kan göra lite ont. Som att hoppa fallskärm utan fallskärm. Som att höra Lena Ph, en av de andra två nominerade, sjunga en ironisk låt om kärlek. Linda använder sig av ett språk som är nydanande och effektivt. Precis som Lena Ph. Horace förklarar ryktena om att Orup skulle spökskriva Lindas texter med att de inte är sanna. Linda säger att Orup äter kokain och inte vet vad han skriver för något. Orup är i alla fall jätteglad att Linda kanske kommer att få Nobelpriset.
I slutet av november vet vi om Linda Skugge får ta emot Nobelpriset eller inte. Vi är många som hoppas och håller våra tummar så hårt vi kan. Till och med Horace verkar vara lite glad över att Astrid Lindgren är död. Som det ser ut nu finns det inget som kan stoppa Linda. I så fall hade hon varit stoppad för länge sedan.
Äntligen!
Barnen i Gnesta och jämställdheten, en uppföljning
Barnen i Gnesta kämpar tappert vidare. Dag för dag bär de jämställdhetens fana i sina väna händer. Karina Solax Stridh bevakar dem med en kyla få förunnat. Utan henne skulle arméerna sedan länge deserterat till sandlådor eller varma rum fulla med olikfärgade kuddar. Men kampen har råkat in i en ny fas: Brittsommaren är över och höstens frost biter sig fast i barnakinderna. Detta sker samtidigt som föräldrarnas löner går till nya vinterdäck. Blixthalkan är på antågande. Det kan man inte ignorera. Det SKA man inte ignorera. Dessutom är det älgjakt och som om inte det var nog så kryllar det av vildsvin i trakten.
Detta kunde inte ha kommit i ett olämpligare skede. Karina Solax Stridh påstår att hon har föräldrar och dagispersonal emot sig. De är de onda, givetvis. Föräldrarna skyller på löneläget och anser att Karina Solax Stridh överreagerar eller måste förstå. Tänk er en muslim som mot sin vilja tvingas diskutera världsläget med tre svenska fylleturister så förstår ni. Dagispersonalen bara flinar och tar en stor klunk blod ur ondskans gyllene bägare.
En bild i Södermanlands Nyheter säger mer än tusen ord om kampens dagsläge. I ett helt annat sammanhang (eller tja, Da Vincikoden igen...överallt finns det tecken för de initierade) visas en bild på barnen i Gnesta. De leker på dagisets lekplats. Flickorna iklädda begagnade rosa overaller. Pojkarna iklädda blåa dito. Bakom barnen står dagispersonalen och pekar finger rätt in i kameran. Trots att det är dagsljus kan man se att deras ögon lyser i mörkret.
Det behövdes fyra vuxna män för att hålla i Karina Solax Stridh medan man tvättade hennes mun med tvål och vatten efter att hon fått syn på denna bild. En av dem var deltidsbrandmannen Tomas, som bara råkade ha vägarna förbi.
Om man ringer 112 från Gnesta så är det ingen som svarar. Men lyssnar man riktigt noga inser man att linjen inte är död. Lyssnar man riktigt noga så hör man att någon andas på andra linjen.
Detta kunde inte ha kommit i ett olämpligare skede. Karina Solax Stridh påstår att hon har föräldrar och dagispersonal emot sig. De är de onda, givetvis. Föräldrarna skyller på löneläget och anser att Karina Solax Stridh överreagerar eller måste förstå. Tänk er en muslim som mot sin vilja tvingas diskutera världsläget med tre svenska fylleturister så förstår ni. Dagispersonalen bara flinar och tar en stor klunk blod ur ondskans gyllene bägare.
En bild i Södermanlands Nyheter säger mer än tusen ord om kampens dagsläge. I ett helt annat sammanhang (eller tja, Da Vincikoden igen...överallt finns det tecken för de initierade) visas en bild på barnen i Gnesta. De leker på dagisets lekplats. Flickorna iklädda begagnade rosa overaller. Pojkarna iklädda blåa dito. Bakom barnen står dagispersonalen och pekar finger rätt in i kameran. Trots att det är dagsljus kan man se att deras ögon lyser i mörkret.
Det behövdes fyra vuxna män för att hålla i Karina Solax Stridh medan man tvättade hennes mun med tvål och vatten efter att hon fått syn på denna bild. En av dem var deltidsbrandmannen Tomas, som bara råkade ha vägarna förbi.
Om man ringer 112 från Gnesta så är det ingen som svarar. Men lyssnar man riktigt noga inser man att linjen inte är död. Lyssnar man riktigt noga så hör man att någon andas på andra linjen.
Min flickvän har pratat med Bob Hanson.
Igår tog jag mitt ansvar som medborgare och gick på Ulf Lundellkonsert på Tyrol. Det var ett sätt för mig att visa vart jag står i jämställdhetsdebatten. Poeten Bob Hanson ville också göra sitt statement och stod nästan längst fram bredvid en kille som kan ha varit en blonderad Sigge Eklund. Sigge Eklund är den mest rosa av de manliga feministerna. På ANDRA sidan om Jens Orback. Bob Hanson är mest intresserad av att knulla. Längst bak i salen stod John Eje Thelin och förstörde stämningen genom att sura över en "Lundells texter till engelska"-bok han aldrig fått respons för. Till slut fick vakterna be honom att vara tyst eller gå hem. Då pekade han finger åt vakterna och försvann in i publikmängden så att de inte kunde hitta honom igen. Han satt länge framför mig med en jättemörk öl och fnittrade.
Vakterna fick en hel del SMS av Linda Skugge där hon försökte skriva vart John Eje Thelin var. Hon satt tydligen på en av platserna högt upp och kunde se vad som hände på marken. Men vakterna förstod inte vad Linda menade med det hon skrev. Idag är samtliga vakter av naturliga skäl befordrade till poliser och har fått en offentlig ursäkt av Thomas Bodström.
Kampen för jämställdheten sker inte bara på scen utan även i de svenska hemmen. Häromsistens hade min flickvän jättemånga åsikter om hur saker borde vara uppdelade (eller inte uppdelade) mellan kvinnor och män. Hon pratade oavbrutet i flera minuter. Jag fann mig nödgad att agera för att inte förlora min självkontroll.
Vakterna fick en hel del SMS av Linda Skugge där hon försökte skriva vart John Eje Thelin var. Hon satt tydligen på en av platserna högt upp och kunde se vad som hände på marken. Men vakterna förstod inte vad Linda menade med det hon skrev. Idag är samtliga vakter av naturliga skäl befordrade till poliser och har fått en offentlig ursäkt av Thomas Bodström.
Kampen för jämställdheten sker inte bara på scen utan även i de svenska hemmen. Häromsistens hade min flickvän jättemånga åsikter om hur saker borde vara uppdelade (eller inte uppdelade) mellan kvinnor och män. Hon pratade oavbrutet i flera minuter. Jag fann mig nödgad att agera för att inte förlora min självkontroll.
Jag bad min flickvän att suga av mig. Det gjorde hon. Under tiden sade hon inte ett ord som känns riktigt att återge här och nu. Det var skönt. När hon var klar visade jag att jag tänker på att hon har det bra och frågade henne om det var skönt för henne också. Då kände jag mig som en riktig feminist och sade det till min flickvän. Hon hade munnen full och kunde inte svara.
Min flickvän var desto rappare i käften när hon pratade med poeten Bob Hanson på Ulf Lundellkonserten. Han utstötte flera coola ljud som vare sig min flickvän eller jag förstod något av. Min flickvän hoppade fram till Bob, som stod och sjöng med i Lundells sång, och frågade om han ropade efter Malmö. "E.T. phone home", sjöng Lundell från scenen så det skakade om hela salen. Bob skakade på sitt röda hår så att svetten yrde. "Nej. Jag säger Janne!" Jag torkade Bobs svett ur min panna och gick och frågade vakterna om det var okej att jag tog mig en till öl. Det var det, sade de, men då skulle de kasta ut mig. Ha! Då hade jämställdheten förlorat en viktig delstrid.
(Det som bekymrar mig mest dock, är att min flickvän påstår att hon studerat jättelänge i Karlskrona, eftersom hon inte kom in på KTH eller i Uppsala och fick välja ett töntigare alternativ. Ändå förstod hon inte Bob. Det väcker frågor. Kan jag lita på min flickvän? Vart höll hon hus egentligen? Blir jag tvungen att benämna hennes "studietid" som "de mörka åren"? Hon är mycket kvinnlig; kurvig och pratglad och absolut representativ för sin sort, bara en hel del vackrare än de flesta. Slutgiltig fråga: Kan man lita på kvinnor?)
Min flickvän var desto rappare i käften när hon pratade med poeten Bob Hanson på Ulf Lundellkonserten. Han utstötte flera coola ljud som vare sig min flickvän eller jag förstod något av. Min flickvän hoppade fram till Bob, som stod och sjöng med i Lundells sång, och frågade om han ropade efter Malmö. "E.T. phone home", sjöng Lundell från scenen så det skakade om hela salen. Bob skakade på sitt röda hår så att svetten yrde. "Nej. Jag säger Janne!" Jag torkade Bobs svett ur min panna och gick och frågade vakterna om det var okej att jag tog mig en till öl. Det var det, sade de, men då skulle de kasta ut mig. Ha! Då hade jämställdheten förlorat en viktig delstrid.
(Det som bekymrar mig mest dock, är att min flickvän påstår att hon studerat jättelänge i Karlskrona, eftersom hon inte kom in på KTH eller i Uppsala och fick välja ett töntigare alternativ. Ändå förstod hon inte Bob. Det väcker frågor. Kan jag lita på min flickvän? Vart höll hon hus egentligen? Blir jag tvungen att benämna hennes "studietid" som "de mörka åren"? Hon är mycket kvinnlig; kurvig och pratglad och absolut representativ för sin sort, bara en hel del vackrare än de flesta. Slutgiltig fråga: Kan man lita på kvinnor?)
I Bosses värld finns inga mussar
"Nu har han fan i min låda gått för långt!", ryter en Kd-politiker (vars namn jag inte brytt mig om att lägga på minnet) som vill göra sig känd för att klanka på andras misstag istället för att prestera något av värde själv. Mannen han syftar på är Bo Ringholm.
Bo Ringholm är ansvarig för ett fotbollslag och vill inte betala skatt för de ekonomiska transaktionerna som fotbollslaget tvingas göra. Eller så har han glömt att betala skatt. Bo är känd för sin humor, så det kan även vara så att han skojar lite med skatteverket och har tänkt betala lite skatt så småningom.
För en tid sedan fick Bo ett brottogram i present av TV-programmet Rallarsving. En pojke som heter Musse och har utstående öron och trikåer på sig skulle brottas med Bo lite grand. Det tyckte Bo var så kul att han inte visste vad han skulle göra. Han sade nåt i stil med "Vad är det här...vad vill...nej...", så vände han sig om och låtsades som att Musse inte fanns. Bo låtsades så hårt och så länge att Musse gick.
Bo är med i regeringen och bestämmer över oss alla som bor i Sverige. Det är således på sin plats att vara snäll mot honom. Fast han bestämmer inte över spriten. Det gör Bos kompis fru. Men Bo är med och bestämmer hur mycket skatt man ska betala för spriten i alla fall. Men det gör honom inte till någon som tar emot mutor. Nej, skriver han på sin hemsida, det man förlorar på spriten tar man igen på sporten. Och så är det med det.
Bo Ringholm är ansvarig för ett fotbollslag och vill inte betala skatt för de ekonomiska transaktionerna som fotbollslaget tvingas göra. Eller så har han glömt att betala skatt. Bo är känd för sin humor, så det kan även vara så att han skojar lite med skatteverket och har tänkt betala lite skatt så småningom.
För en tid sedan fick Bo ett brottogram i present av TV-programmet Rallarsving. En pojke som heter Musse och har utstående öron och trikåer på sig skulle brottas med Bo lite grand. Det tyckte Bo var så kul att han inte visste vad han skulle göra. Han sade nåt i stil med "Vad är det här...vad vill...nej...", så vände han sig om och låtsades som att Musse inte fanns. Bo låtsades så hårt och så länge att Musse gick.
Bo är med i regeringen och bestämmer över oss alla som bor i Sverige. Det är således på sin plats att vara snäll mot honom. Fast han bestämmer inte över spriten. Det gör Bos kompis fru. Men Bo är med och bestämmer hur mycket skatt man ska betala för spriten i alla fall. Men det gör honom inte till någon som tar emot mutor. Nej, skriver han på sin hemsida, det man förlorar på spriten tar man igen på sporten. Och så är det med det.
Det är ett ansvarsfullt arbete som Bo sköter. Det är inte konstigt att han glömmer bort en del saker. Till exempel att betala skatt för sin fotbollsklubbs affärer eller att sköta sin intimhygien. KD och resten av oppositionen har en förmåga att se till Bos dåliga sidor snarare än till hans bra. Ibland tror jag att de gör det med flit, för det var länge sedan jag hörde dem säga något positivt om Bo Ringholm. Kanske tror de att positiv kritik är skattebelagd. Men som Bo skulle säga, utan att ens rätta till sina glasögon: Spelar det någon roll?
Ibland är en porrbild bara en porrbild
Barnen i Gnesta och jämställdheten
I många år, fler än hundra påstår en del, har det pågått en kamp mellan kvinnor och män. Det är en kamp som skördat tusentals offer genom åren, både kvinnor och män. Många har sett sig kallade att medla i striden. Simone de Beauvoir, Nina Björk, Belinda Olsson är några som försökt utan att lyckats uträtta ett enda vettigt dugg. Lede FI har velat att det ska vara så, påstår till exempel Kristdemokraterna, Sigge Eklund och arbetsgivare. Man kan jämföra könskriget med "Sagan om ringen" om man vill. Det finns en ond och en god sida, men precis som i Sverige under nazi-tiden så är det oklart vilken sida som är god och vilken som är ond förrän det finns en segrare. Segraren är såklart den goda.
Karina Solax Stridh är könspedagog (det är inte ett annat ord för prostituerad) och har bestämt vilka som ska sätta ett stopp för könskriget en gång för alla. Uppdraget ligger på barnen i Gnesta.
Gnesta är en liten håla i Södermanland, inte långt ifrån andra små hålor som normalsvensken heller aldrig hört talas om. Det bidrar till mytbildningen och till att sagan om könskriget blir mera spännande och så där folklivsmystisk.
Karina Solax Stridh klär pojkarna i rosa och tvingar flickorna att leka med bilar. Det är en sorts marinkårsträning för jämställdhetssoldater, kan man säga. Det viktiga är inte att barnen gråter och skriker att de inte vill, säger Karina Solax Stridh, det viktiga är att man gråter könslöst.
I hundratals år har kampen pågått utan att någon medlat fram en jämkning. Ingen, ingen har lyckats hitta på ett bra sätt att riva könsbarriärerna, fortfarande är de flesta industriarbetare män och de flesta högskolestudenter kvinnor. Det är en segdragen process eftersom de två könen inte alltid kommer överens eller fungerar på samma sätt. I en grundkurssociologibok kan man läsa flera teorier om hur man skulle kunna göra om man ville lösa problemet. Det har bland annat med lön att göra. Samt att man fortfarande tvistar om kvinnor eller invandrare är mest värda. Många kvinnor läser sociologi och sedan blir de krönikörer i en kvällstidning eller viker ut sig i Slitz. Så har det alltid varit här i landet Sverige.
Många har känt sig manade att strida. Ingen har vunnit hittills. En del säger att könsstriden bara har vinnare. Andra påstår bergsäkert att det bara finns förlorare. Vi får se. Ringen är funnen efter hundratals år i en grotta. Stormästare Karina Stridh Solax har utsett de slutgiltigt utvalda. Barnen i Gnesta.
Karina Solax Stridh är könspedagog (det är inte ett annat ord för prostituerad) och har bestämt vilka som ska sätta ett stopp för könskriget en gång för alla. Uppdraget ligger på barnen i Gnesta.
Gnesta är en liten håla i Södermanland, inte långt ifrån andra små hålor som normalsvensken heller aldrig hört talas om. Det bidrar till mytbildningen och till att sagan om könskriget blir mera spännande och så där folklivsmystisk.
Karina Solax Stridh klär pojkarna i rosa och tvingar flickorna att leka med bilar. Det är en sorts marinkårsträning för jämställdhetssoldater, kan man säga. Det viktiga är inte att barnen gråter och skriker att de inte vill, säger Karina Solax Stridh, det viktiga är att man gråter könslöst.
I hundratals år har kampen pågått utan att någon medlat fram en jämkning. Ingen, ingen har lyckats hitta på ett bra sätt att riva könsbarriärerna, fortfarande är de flesta industriarbetare män och de flesta högskolestudenter kvinnor. Det är en segdragen process eftersom de två könen inte alltid kommer överens eller fungerar på samma sätt. I en grundkurssociologibok kan man läsa flera teorier om hur man skulle kunna göra om man ville lösa problemet. Det har bland annat med lön att göra. Samt att man fortfarande tvistar om kvinnor eller invandrare är mest värda. Många kvinnor läser sociologi och sedan blir de krönikörer i en kvällstidning eller viker ut sig i Slitz. Så har det alltid varit här i landet Sverige.
Många har känt sig manade att strida. Ingen har vunnit hittills. En del säger att könsstriden bara har vinnare. Andra påstår bergsäkert att det bara finns förlorare. Vi får se. Ringen är funnen efter hundratals år i en grotta. Stormästare Karina Stridh Solax har utsett de slutgiltigt utvalda. Barnen i Gnesta.
Några rader om en kille kallad Sigge
Jag har läst Sigge Eklund. Inte hans romaner, men hans blogg. Han dyrkar Lundell och han dyrkar Dylan. Jag tycker han verkar lite bögig. Det är inte kritik, bögighet är något mycket vackert som vuxna män kan göra tillsammans. Lite kramigt, varmt, blött och jättefint. Nakna fötter som stryker sig mot varandra under täcket, andhämtning som stegras i takt med den andres upphetsning och nakna skinkor som särar på sig så att en kärlekspåle kan föras in i kroppen först varsamt, sedan allt snabbare. Kanske läser jag Sigge Eklunds böcker någon dag, jag hoppas jag får tid och lust till det. Sida för sida, med skakande händer.
Sigge Eklund länkar till Linda Skugge och Fredrik Viirtanen i sin blogg. Under "Favoriter". Under det rosa täcket kan jag tänka mig Sigge ligga och mysa. Med Champagne, rosa såklart. Samtidigt som han läser Linda Skugge eller en Lundellroman. Eftersom Sigge har en bild på sig själv i sin blogg har jag inget problem att skapa mig en bild av detta när jag blundar riktigt hårt. Jag ser rosa i mysbelysning.
Jag tror att Sigge Eklund är rakad över hela kroppen. Bebisslät. Troligtvis oljar han in sig ibland, med sina kraftiga fingrar. Inte bara flickorna tänker "mmm"...Det är något i hans sätt att skriva som får mig att vara säker på att jag har rätt. Men jag kan ha fel, jag vill poängtera det.
Sigge Eklund länkar till Linda Skugge och Fredrik Viirtanen i sin blogg. Under "Favoriter". Under det rosa täcket kan jag tänka mig Sigge ligga och mysa. Med Champagne, rosa såklart. Samtidigt som han läser Linda Skugge eller en Lundellroman. Eftersom Sigge har en bild på sig själv i sin blogg har jag inget problem att skapa mig en bild av detta när jag blundar riktigt hårt. Jag ser rosa i mysbelysning.
Jag tror att Sigge Eklund är rakad över hela kroppen. Bebisslät. Troligtvis oljar han in sig ibland, med sina kraftiga fingrar. Inte bara flickorna tänker "mmm"...Det är något i hans sätt att skriva som får mig att vara säker på att jag har rätt. Men jag kan ha fel, jag vill poängtera det.
SVTspråkstädar
Mat/Tina, Bosse Bildoktorn, Brottskod: Försvunnen och Uutiset är exempel på program som vi inte kommer att få se i TV-tablån inom en snar framtid. De kommer att läggas ned så snart det bara är möjligt. Alternativt kommer några av programmen att säljas till Kanal 5 eller till Bollywood för att gå en plågsam död till mötes.
Tittarna jublar sedan första gången sedan det blev klart att det analoga nätets slutgiltigt ska släckas. Säg dock den glädje som varar. Även där blev vi blåsta, eftersom såväl public service-kanalerna som TV 4 kommer leva vidare, fast i digital skepnad - vilket knappast innebär något annat än att mat-Tina kommer att se aningen rynkigare och mer försupen ut och Agneta Bolme Börjefors visar sig vara en man.
SVT skyller som vanligt på annat än vad det det i verkligheten handlar om. Man går ut i media och säger att man, genom att ändra programtitlar, vill språkvårda; lära svenska folket, t.ex. Linda Skugge, att läsa, skriva och tala korrekt svenska. Det är ett högtravande projekt, dömt att misslyckas, så klart. Men tanken är god - något luktar longtime-begraven hund.
SVT meddelar vidare att en del program kommer att få behålla sina engelska titlar - om det handlar om program som är välkända under sina originaltitlar - eller åtminstone få vettigt översatta titlar. Det låter ju bra.
Ryktet går även att man tänker använda sig av denna språkvård för att göra sig av med precis varenda program som riskerar att få besök av Alexandra Pascalidou (spökskrivaren är dock hjärtligt välkommen, trots att han uppenbarligen inte är speciellt duktig på att skriva), Martin Timell eller Robert Gustafsson. Det är dock inte klarlagt hur man kommer att gå till väga. Det finns nog ingen anledning till oro, SVT kan sin sak...jag menar, de har ju lyckats bli av med Alice Bah och Expedition Robinsson och snart tillhör väl Gry Forsell Femman helt och hållet.
Sammantaget verkar det handla om något storslaget. Det pirrar i hela kroppen på mig, jag kan inte hitta något fel i detta. Men vi bör skjuta hoppet åt sidan tills vidare. Eftersom SVT av tradition är ondskans axelmakt i det svenska samhället måste vi vara vakna den här gången. Det är våra licenspengar det spelas med. Jag antar att det här är en av dessa texter som måste sluta med att fortsättning följer...
Tittarna jublar sedan första gången sedan det blev klart att det analoga nätets slutgiltigt ska släckas. Säg dock den glädje som varar. Även där blev vi blåsta, eftersom såväl public service-kanalerna som TV 4 kommer leva vidare, fast i digital skepnad - vilket knappast innebär något annat än att mat-Tina kommer att se aningen rynkigare och mer försupen ut och Agneta Bolme Börjefors visar sig vara en man.
SVT skyller som vanligt på annat än vad det det i verkligheten handlar om. Man går ut i media och säger att man, genom att ändra programtitlar, vill språkvårda; lära svenska folket, t.ex. Linda Skugge, att läsa, skriva och tala korrekt svenska. Det är ett högtravande projekt, dömt att misslyckas, så klart. Men tanken är god - något luktar longtime-begraven hund.
SVT meddelar vidare att en del program kommer att få behålla sina engelska titlar - om det handlar om program som är välkända under sina originaltitlar - eller åtminstone få vettigt översatta titlar. Det låter ju bra.
Ryktet går även att man tänker använda sig av denna språkvård för att göra sig av med precis varenda program som riskerar att få besök av Alexandra Pascalidou (spökskrivaren är dock hjärtligt välkommen, trots att han uppenbarligen inte är speciellt duktig på att skriva), Martin Timell eller Robert Gustafsson. Det är dock inte klarlagt hur man kommer att gå till väga. Det finns nog ingen anledning till oro, SVT kan sin sak...jag menar, de har ju lyckats bli av med Alice Bah och Expedition Robinsson och snart tillhör väl Gry Forsell Femman helt och hållet.
Sammantaget verkar det handla om något storslaget. Det pirrar i hela kroppen på mig, jag kan inte hitta något fel i detta. Men vi bör skjuta hoppet åt sidan tills vidare. Eftersom SVT av tradition är ondskans axelmakt i det svenska samhället måste vi vara vakna den här gången. Det är våra licenspengar det spelas med. Jag antar att det här är en av dessa texter som måste sluta med att fortsättning följer...
Britneys vara eller icke-vara
Nu ryktas det om en sex-tape (förlåt svengelskan!) med Britney Spears. Ingen kan väl ha missat detta. Hennes man, Kevin F., lär medverka. En kopia av bandet ska finnas hos en advokat.
Advokaten har bjudit in sina, Britneys och sex-tape-tjuvarnas vänner för att titta på inspelningen av kärleksakten. Åskådarna ska antingen ha mått dåligt av vad de såg eller ha skrattat. Kanske både och.
Kul eller äckligt eller en våt dröm? För min del låter jag detta vara osagt tills jag håller en kopia av bandet i mina händer. Det kanske aldrig händer. Bandet kanske inte finns. Tills detta är avgjort ligger min flickvän på sin säng i ett apatiskt tillstånd. Nåja, helt apatisk är hon ändå inte, jag tror hon spelar, eftersom hon två gånger per dag - strax efter lunch och runt midnatt - ber mig söka efter tapen på nätet.
Mina sömnvanor har rubbats. Jag lägger mig sällan innan halv ett nu för tiden. Britney och Kevin lär också ha svårt att sova dessa dagar. Har vi tur kanske de spelar in något nytt.
Advokaten har bjudit in sina, Britneys och sex-tape-tjuvarnas vänner för att titta på inspelningen av kärleksakten. Åskådarna ska antingen ha mått dåligt av vad de såg eller ha skrattat. Kanske både och.
Kul eller äckligt eller en våt dröm? För min del låter jag detta vara osagt tills jag håller en kopia av bandet i mina händer. Det kanske aldrig händer. Bandet kanske inte finns. Tills detta är avgjort ligger min flickvän på sin säng i ett apatiskt tillstånd. Nåja, helt apatisk är hon ändå inte, jag tror hon spelar, eftersom hon två gånger per dag - strax efter lunch och runt midnatt - ber mig söka efter tapen på nätet.
Mina sömnvanor har rubbats. Jag lägger mig sällan innan halv ett nu för tiden. Britney och Kevin lär också ha svårt att sova dessa dagar. Har vi tur kanske de spelar in något nytt.