Men gud älskar pålästa?
Jag kan inte låta bli att tänka på hur arga alla schweizare blev när fanatiska muslimer inför internationell media eldade upp deras flagga efter Muhammedkarikatyrena i Jyllandsposten.
Anledningarna finns här.
Tanken på att det bara är vi som får äpplen i huvudet
Det firar o minns vi med frågor.
Varför ramlar äpplet rätt ner i marken när månen istället faller i en evig bana kring jorden? De lyder ju under samma tyngdlag? För att vissa måste falla om andra ska kunna springa lyckligt o för all framtid i konsumtionens ekorrhjul? Annars skulle väl det senare förlora sitt värde?
(Nu skriver jag om Iran. Det gör jag bara för att det var länge sedan som FRA-tanterna var på besök. Men eftersom det finns folk som skulle kunna döda för att få knäppa ett kort som ovan i Teheran, så är det väl helt i sin ordning.)
Vart ropar man högst "Cogito! Ergo sum!" Är det i Iran eller är det hos oss?
Vart kvider man porrigast "Coito! Ergo sum!" Är det i Iran eller är det hos oss?
Visst är det så att vi får tänka friare. Visst är det så att vi får ligga runt som vi vill. O dessutom ta oss en burgare under tiden. Eller efteråt om man är lagd åt det hållet.
Men var betyder ropen mest? Var är tanken lyxigast? Vem somnar lyckligast när darrningarna ebbat ut?
Nej. Klart jag skojar. Klart vi ska vara glada över att leva här, även om det innebär att vi måste dras med Ronald o Musse. Det är priset man får stå ut med att betala. Ingenting är ju gratis. Den som fick äpplet i huvudet var tvungen att köpa det eftersom han rört det.
Cogito. Check. Ergo sum idag också.
Björklund förändrar begreppens innebörd
Vår utbildningminister säger i kvällspressen att vår sittande regering vill skjuta på drogade barnsoldater. Från luften med flygplan o från marken med Boforskanoner.
Har regeringen spelat för mycket barnförbjudna TV-spel?
Är det kanske så att vår utbildningsminister vill att barnen ska lära sig att veta hut?
Jag är av åsikten att det måste vara föräldrarnas ansvar att uppfostra de lybiska barnen. Det kan väl ändå inte åligga det svenska utbildningssystemet att bomba vett i dem. Antagligen kommer Björklund o jag aldrig att fullt ut förstå varandra. Förresten, rent pedagogiskt finns det väl en anledning att man kallar vissa människor bombade? Ska det i framtiden vara ett begrepp för folk som fått specialpedagogik av Björklund?
Suck.
Har regeringen en grav psykos? I så fall är det kanske dags att sjukskriva regeringen i två tre veckor?
BTW. Tänk om det helt enkelt är så att barnen i fråga älskar kola?
Gandhis loverboy Kallenbach skulle i alla fall utbrista: Make love, not war.
Dagens post
Det kom ett mjölkpaket från Delsbo med posten idag.
Det var från Gunnar Andersson o innehöll lite smått o gott.
Ett ruttet äpple kan inte förstöra förra årets mos
50 000 tyska bögar!
Som kunde promenera, ta taxi, dansa, gå baklänges eller flyga in i landet. De kristna högermänniskorna som röstat för EU-medlemskapet kunde inte göra någonting åt det.
Men självklart försökte de.
Den 14 november 2010 blev uppgiften övermäktig.
Eller så drabbades alla viktiga personer av återfall.
Det heliga äpplet fortsätter förstöra för mänskligheten, men det trevliga i att vara svensk är att appen kom ganska precis hundra dagar för sent.
I alla fall - Gud, vad skönt att ha en sida mindre att surfa på om dagarna. Äntligen tid för sånt som jag länge försakat o velat göra i stället. Ägna mig åt mig själv i stället för andra.
Dessa två har ingenting med det här att göra. De bara kollar läget.
Närmast en krönika från ingenstans om ingenting
Det vore galet att blunda för att läget i världen är kaotiskt idag. Men när det blir för tungt kan man titta åt ett annat håll. Det har man rätt att göra för en liten stund. Vi betalar ju skatt för det.
I USA betalar man ju som bekant skatt för det här: "Reports that say that something hasn't happened are always interesting to me, because as we know, there are known knowns; there are things we know we know. We also know there are known unknowns; that is to say we know there are some things we do not know. But there are also unknown unknowns -- the ones we don't know we don't know."
Är det drygt av mig att säga "Jag vet?" I så fall säger jag inte det o återvänder till ekonomin o vardagen.
När man till slut börjar förstå värdet av sina pengar så kan man börja fundera på när man får valuta för dem. För bara några kronor kan man få hjälp av kvällspressen.
"Tidiga morgnar, långa arbetsdagar och korta kvällar. Så ser veckorna ut för många av oss. Då får maten gärna hamna snabbt på bordet. Inte sällan blir det rester - eller take away - fast du egentligen var sugen på en god hemlagad middag. Enkelt behöver inte vara tråkigt. Med några smarta knep blir vardagsmaten ännu läckrare - utan att det tar längre tid."
I går var det torsdagsmat.
Jag vågade variera mig och struntade i tacoskalen och gjorde en läcker texmex-sallad istället. Barnen sade mums mellan ruccola o babyspenat. Mums igen. Mycket bättre än med tacoskal. Det var dessutom första gången som vi åt tacos som vi kunde prata med varandra utan att avbrytas av kras-smask. Varför har vi inte tänkt på det här förut, pappa. Jag vet inte barn. Jag vet faktiskt inte. It's unknown to me. I don't even know why I don't know.
I kväll är fredag. En lill-vardag. Då ska vi prova vi den kära husmansklassikern köttfärslimpa. Genom att mixtra med kryddorna så får vi en härligt indisk touch på limpan. It's not unknown to me hur det kommer att gå. Det är inte så mycket smaken, för Piffi finsorterat av små lasersvärd o sedan kört med stavmixer är forfarande Piffi, utan mer magsmärtorna o toalettbesöken som kommer efteråt som känns orientaliska.
Sedan Let's Dance. Egentligen önskar jag hellre att jag kunde "ta en bärs" med Plura o Persbrandt. I stället får vi prova tricket med färska kryddor - att dekorera med basilikablad eller en kvist persilja eftersom det lyfter vilken rätt som helst - på egen hand o på eget håll.
There are some things we don't know yet - men knappt pengarna tillbaka från Unibet - några glas vin o en allt mer närgången fru som satt på it's just the way you are på stereon.
Tycker du att jag är amazing?
Nej, är man amazing så kan man typ flyga eller skjuta laserblickar med ögonen.
Am I X-man?
I så fall borde jag göra betydligt mer åt situationen i världen.
Vad är det som händer idag? I området kring Tikrit o nånstans norr, söder, väster o öster därom.
Fel låt vann, det kan vi inte ändra på. Vi får i alla fall hoppas på att Persbrandt inte blir jagad som ett djur den här gången o att Anders Carlgren får sjutusen jägare att ivrigt ställa upp o skjuta av springbandmaskar o att Jessicas fot håller.