.

Idag är det Descartes födelsedag o Newtons dödsdag.

Det firar o minns vi med frågor.

Varför ramlar äpplet rätt ner i marken när månen istället faller i en evig bana kring jorden? De lyder ju under samma tyngdlag? För att vissa måste falla om andra ska kunna springa lyckligt o för all framtid i konsumtionens ekorrhjul? Annars skulle väl det senare förlora sitt värde?



(Nu skriver jag om Iran. Det gör jag bara för att det var länge sedan som FRA-tanterna var på besök. Men eftersom det finns folk som skulle kunna döda för att få knäppa ett kort som ovan i Teheran, så är det väl helt i sin ordning.)

Vart ropar man högst "Cogito! Ergo sum!" Är det i Iran eller är det hos oss?

Vart kvider man porrigast "Coito! Ergo sum!" Är det i Iran eller är det hos oss?

Visst är det så att vi får tänka friare. Visst är det så att vi får ligga runt som vi vill. O dessutom ta oss en burgare under tiden. Eller efteråt om man är lagd åt det hållet.

Men var betyder ropen mest? Var är tanken lyxigast? Vem somnar lyckligast när darrningarna ebbat ut?

Nej. Klart jag skojar. Klart vi ska vara glada över att leva här, även om det innebär att vi måste dras med Ronald o Musse. Det är priset man får stå ut med att betala. Ingenting är ju gratis. Den som fick äpplet i huvudet var tvungen att köpa det eftersom han rört det.

Cogito. Check. Ergo sum idag också.