.

Daghemmet Jordgubbssylten. Gömt i de vintrigaste delarna av staden. Vägen dit är saltad, plogad o sandad. Samhall, Pagoden eller tonårsbus? Tja, säkert. Det är i alla fall inte svårt att ta sig dit. Åtminstone inte i hyfsat nyktert tillstånd. ...

Vi är alltså ett rätt anseligt antal föräldrar som står utanför porten. En o annan har väl försvunnit på vägen. Men de flesta är på plats.

Vi läser. En del tyst, andra högt, en del för sig själva o några åt förvirrade nysvenskar.

Avdelningarna Lingonet, Rödvinsboxen, Dimension X, Tallkotten o Vargjägarna.

Det är däremot inte helt lätt att hitta fram till platsen där man gömt undan min son. Det är ingen idé att gå på känsla eller att försöka se sig fram. Alla barn ser likadana ut i vinteroveraller o för stora mössor. Alla fröknarna ser likadana ut, trötta, orakade o oreligiösa. Alla heter Katta. På riktigt. Förutom Monika, men henne brukar vi kalla Katta. Ingen lyssnar ändå, de bara ler o säger att man ska fråga Katta. Den enda möjligheten att finna mitt barn är att gå på ljudet. På dunkadunkat o takten.

På hans dagis föds morgondagens hiphopparstjärnor. På http://morgondagenshiphopparstjärnor.se berättar många av dagens hiphopparstjärnor respektfullt om sin tid på Jordgubbssylten eller vad de nu berättar om. I brist på hiphopparstjärnor är sajten i ständig risk att när som helst försvinna, typ. Eller att köpas upp av MUF, som länge velat åt sidan för att göra sin egna hemsida av den.

(Nu kan vi väl ta vi ner tändarna igen?)

Men min son i alla fall. Han sjunger om att han går på gatan. Som den stjärna han är är det bara att lyssna noga. O försöka låta bli att tänka på Lillemans tankar om tonåren.