.

Några dagar in på det nya året är det fruktansvärt kallt. Men igår kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att kissa utomhus. Robinson Mellansverige. Gudrun Schyman fast jag. Eller en vanlig pensionär från småbygden.

Min avsikt var att rita något roligt i snön. Dagen innan nyårsafton kissade jag Yoda. Mina barn blev överförtjusta när jag ropade till dem att komma o se vad pappa gjort. Men igår, eftersom det var sent på dagen var det mörkt o jag tänkte att det inte skulle fungera. Uppgivet knäppte jag upp min gylf.

I skogen ylade en varg. En halv sekund senare gick tolvtusen skott av o all snö rasade ned från granarna. Vargen ylade strax därpå från skogen på andra sidan vägen. Den lät glad o god. Men en älg klev yrsligt ut på vägen o glodde på mig. För en sekund slickade den sig om munnen o ställde sig på sina bakben. Sedan ryckte den på axlarna, flinade stort o fortsatte in i skogen.

Jag kissade. Döm om min förvåning. Mitt kiss lyste i mörkret. Neonblått. Som om jag juldekorerat mig. Jag tror det beror på att jag ätit för mycket gravad lax med nästan utgånget best före datum. Eller att jag lyssnat för mycket på Kleerup under nyårsaftonen. Eller att det bara var ännu en vanlig magisk afton.

Mitt neonblåa kiss gjorde att det var mycket lätt att teckna i snön. Dessutom lyste bilden jag tecknat tydligt där den var.

Jag ritade Fantomens onda märke. Med en fjantigt smal hals. Men det är okej eftersom det slog mig senare att det onda märket inte har någon hals.

Ni som åkte förbi o som nu läser detta vet nu varifrån märket kom. Att det är ett falsarium o att ni inte är så illa ute som ni trott. Men alla andra kan gott passa sig. De dör de inte av.