.

Den senaste tiden har jag haft en ny godnattvisa för mina barn. De har somnat in till underbara men barska förmaningar om att njuta av livet som de fått till sitt förfogande. Vem har sagt att just du ska vara lycklig, ha hörsel o syn, den bästa menyn o ljus på din färd? Men de har fått höra att ödmjukheten inför detta mirakel ändå inte är något som får hindra dem att sjunga högt i glädje o knycka till sig en kyss eller två i en virvlande dans. 
 
Livet är nu nämligen. Det är det enda man kan vara säker på.

Du fick veta några dagar innan påsk. Du fick veta vad du egentligen redan visste, men förskjutit o inte velat tro på. Inte för din egen skull i första hand. Men för dina barn, som är äldre nu, men fortfarande barn. En kort tid närde du falska förhoppningar om att din rädsla var överdriven. Men domen kom o den var kolsvart.



När jag var ett barn, kanske fem sex år, så berättade du en makalös historia om att göra sig fri. Det rörde om totalt inom mig, för det är en av de stunder jag minns tydligt från min barndom o något jag alltid tagit med mig. Än idag dyrkar jag rymlingarna, frihetslängtan o kampen. Än idag o förhoppningsvis även imorgon.

Jag fick veta för någon dag sedan att just denna historia levt kvar även inom dig. Trettio år o massvis av berättelser senare är det fortfarande just denna du håller av varmast. Denna berättelse om kamp mot omöjliga odds. Detta bevis på att ingenting är omöjligt o att de som förtjänar det när den dagen kommer får vingar att veckla ut.

Jag gråter nu. Tyst o stilla. Du vill vara ensam just nu med dina tankar o din rädsla o har bett om vår tystnad. Men mina tankar finns hos dig, flera gånger om dagen.
 
Jag räknar med att se en fjäril inom kort.




Lycka till.