.

Ibland är det en vass framtand. Ibland en utstrålning av ondska. Ibland en charm som får vanliga dödliga att gå i brygga o skrika "Kom". Ibland bara ett onaturligt ansikte med bottenlösa ögon. Ibland en känsla att det verkar vara endast en av flera former. Ibland känslan av att människan är gjord för att gå under mantel. Ibland är det uppenbart att någon vistats i typ en kista de senaste trettio åren. Ni vet den som utbrister: uggs är snygga, vem är paris hilton, vill du ligga hellre med cagney än med lacey, breda kilar är viktigare i jeansen än själva färgen, elvis är kungen, michael - död?

Fem rätt troliga att vara vampyrer ganska nära mig:

Carin da Silva.

Peter Siepen.

Thorsten Flinck.

Drottningen af Sverige.

Fettdoktorn.

Det finns många många fler som är värda att misstänka. Det vet vi alla. Efter att ha sett bilder från förödelsen efter tromben på Gotland idag, en förödelse som bara en vampyr har kraft nog att ligga bakom, misstänker jag även att någon på Gotland är vampyr. Det väcker ju ett minne om någon som sög musten om betydelsen av strandskydd. Det är ett minne jag är glad att jag glömt. Fär nästa vecka åker min fru dit med mina två viktigaste barn. De vill vara på en ö o innanför murarna om svinpesten slår ut. Det gör det lättare att hålla ställningarna, enligt min fru.

Vi grälar mycket just nu om det finns ormar på Gotland eller inte. Jaja. Jag packar ner en vass vass pinne o ett gyllene kors i hennes hårda resväska. Kvällen innan hon åker ska jag dessutom bjuda på min härliga vitlöksöverdrivna viltlasagne. Kanske kanske att hon kommer tillbaka därifrån som oskuld. Eller att hon lärt sig ett o annat av några kaniner som hon lär träffa på.