.

Diskriminering i arbetslivet handlar ju som bekant om att ingen får uteslutas i ett arbetsmässigt sammanhang på grund av sin ålder, sitt könstillhörighet, sin etnicitet, sin religion, icke-religion eller annan trostillhörighet, sin sexuella läggning eller sina eventuella funktionshinder. Lätt som en plätt egentligen.

Fast även om det är lätt så finns det ändå arbetsgivare som struntar i att sprida ut sina sysslor bland gamla tanter, samer, jezidier, ufo-skådare o bögar. Eller glömmer bort att göra så. Därför har man uppfunnit kvotering.

1998 frågade man Margareta Winberg om hon tyckte att vi ska kvotera in kvinnor, invandrare eller andra grupper som idag har det svårt? Hon svarade så här: "Jag tycker om kvotering till exempelvis politiska uppdrag. I vårt parti har vi en sådan regel när det gäller kvinnor och politiska uppdrag. På arbetsmarknaden är det svårare eftersom det krävs en viss kompetens för ett visst jobb."

Det kan ju i viss mån förklara att vem som helst kunnat bli politiker. Men tio år senare finns ju faktiskt lagar om diskriminering o kvotering inte bara i riksdagen utan även i verksamheter där det krävs kompetens. Men...



Det är ändå något som inte stämmer. Är det ingen som ser homosexuell ut?

Ännu mer konfunderad blir jag när jag tittar på det här populära yrket:



Dessutom har min bror som sett ett program på TV där detta gäng varit med berättat för mig att alla av dem definitivt inte kommit med på grund av kompetens. Det gör det ju ännu märkligare. Det känns nästan förbjudet.