.

Ute på bakgården skriker en fågel högt uppe i ett träd. Det låter som när man sliter itu skinnet på en levande katt. Under trädet där fågeln sitter står en stolt men falsk Carl-Johan. Den har en lång o märkligt smal kropp o undersidan är smutsigt vit. På ovansidan förföriskt smaskig, men inuti dödligt giftig. Lite som en thailändsk prostituerad. Med brun hatt. Dagen efter, 090910, har börjat oroväckande i fas med alla farhågor folk har haft. 

Jag åt just min lunch, pasta med Frutti di Mare, så kallade bläckfiskarslen. Det känns lite som att spela schack, ni vet med vem. Ni har också sett det på målningarna o hört om det i sångerna. Kanske borde jag utmanat svampen också. Skivat den i små tärningar, stekt i olja, salt o peppar o strött över tallriken. Jag lät bli. Hade det varit igår hade jag nog gjort det. Denna dag av idel nior.  Siffran som tidigare bara var intressant när den låg ner o stod för "in your face", men som igår blev siffran som sluter cirkeln för hela världen.  

Jag känner mig rätt trygg, men lutar mig slött o mätt tillbaka i min stol. Blundar o lyssnar på folk som smaskar o grälar. I bakgrundsbruset hörs inga sparvar. Den cirkel som är sluten handlade om något annat. Något som jag kanske inte uppfattat ännu. Barnen kommer säkert hem från skolan en vacker dag o berättar.