I mitt vardagsrum; Å.G trilogins avslutande del

Det var en gång för länge länge sedan. En tid då jag var en annan än den jag är idag. Det är inte viktigt och betyder ingenting. Vi förändras alla med tiden. Somliga mer, andra mindre. I huvudsak kan man säga att jag var mindre då än nu. Nog.

Jag hade fått en undulat av någon som ville att jag skulle vara mindre ensam. "Annars tänker du konstiga tankar till slut". En liten grå fågel som flög fritt i lägenheten. Ibland gick den på golvet. Det var nära att jag trampade på den flera gånger. Så nära ögat. Eftersom den dels rörde sig fritt, dels var ganska liten, hände det att fågeln och jag var i samma rum utan att jag uppmärksammade den. Troligtvis fick den reda på många av mina hemligheter under den tiden. Idag jobbar den på Se och Hör och dricker champagne och äter kokain. Framförallt eftersom jag aldrig trampade på den.

Samtidigt som jag hade den lilla grå undulaten hade jag också en stor svart hund. Som den åt. Mest av allt lever kokt med vitlök. Den var mycket ouppfostrad och kunde nästan inga konster. Förutom att bita sönder värdefulla saker och dra omkull små människor när den fick syn på en hare eller ett rådjur. Det kändes nästan som att sova bredvid en kvinna när den lät mig ligga bredvid den i sängen. Det var härligt men konstigt - precis som att sova bredvid en kvinna när jag tänker efter. Då ska vi inte tala om en rejäl vitlöksdoftande tunga i ansiktet, fast med lite mindre dräggel.  

Under en tid höll jag på att lära min ludna hund att få sitta. Jag gick fram till en stol och frågade om jag fick sitta där. Hunden bara glodde i tyst acceptans och jag satt. Vi lekte lära sitt på olika sätt under ganska lång tid eftersom min hund var dummare än hela hovet ihop. Hela tiden fanns en undulat någonstans nära.

Så kom det en dag när jag och Åke Green hade en massa sex tillsammans med sexhundra präster. Vi firade en deklaration de hade skrivit under. Vi ägnade oss åt varandra och hade jättetrevligt tills vi hör något över stönen och ropen om mer av ditt och mer av datt. Plötsligt blev det tyst. Tystnaden fick Åke att ejakulera, men det är en annan historia.

Vi hör: Jävla fitta! Jävla fitta! Jävla fitta!

Jag insåg på en gång att det var min undulat som pratade med sin spegelbild i ljuskronan över oss. Den uttalade orden så rent och perfekt att ingen kunnat gissa att den sade något som var menat att få en hund att sitta. Det var skämmigt, för att låna ett copyuttryck av Linda Skugge.

Tack och lov var det ingen av Åke Green och de sexhundra prästerna som visste vad fitta är. Så det tog bara något ögonblick av tystnad innan någon grep tag i någon annans manslem och började smeka den igen. Sedan var allt som vanligt i mitt vardagsrum. Förutom att Åke Green och sexhundra prästers sexualutövningar då och då kompades av ett och annat "jävla fitta". Det störde dem i alla fall inte. De lekte hockeypuckenvinnare och gömde pinnar så det skvätte.

Pris ske lov.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits