Tack för kaffet, tack för kaffet, nu går jag, nu går jag.

I fyrtio år har Lars Leijonborg verkat politiskt. Han måste alltså ha börjat runt 1970. Det har ju gått rätt bra för honom. Jämförelsevis.

Sedan valet 2006 har han haft ministerpost. Efter trettiosex år som politker. Idag hoppar han av, för att, som han säger, han vill ha tid för annat. För att han gjort sitt. Trots att det fortfarande finns snälla poliser (förutom i Malmö. O i Nyköping - där de i rättvisans namn dock mest är elaka mot varandra - tydligen kommer killen som skjöt mot sin kollega åtminstone PAN-anmälas. Pjuu). Trots att det fortfarande finns invandrade svenskar som inte pratar bättre svenska än du o jag. Trots att skolan går på halv stång o eleverna fortfarande lyckas vara oskuldsfulla individualister. Trots att övervakningssamhället ännu inte tagit sig in i barnens sovrum. Trots Timbuktu o Promoe.

Vad leder en man till att ge upp när han efter fyrtio års kamp äntligen får möjlighet att förändra världen till vad han anser vara det bättre?

Tid till annat? Jag har bara läst rubriken. Jag skulle i alla fall inte tro på resten.

Kommentarer:
Postat av: EROTICOCO

DET BÖRJAR VARA FÖR LITE SEX I DIN BLOGG! SKÄRPNING!

2009-06-11 @ 20:15:46
Postat av: kommerotardig

Mamma? Har du hittat hit! Jag får se vad jag kan göra för dig framöver. Puss puss så länge. Vi syns vid söndagsfikat!

2009-06-12 @ 12:59:43

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits