.

Nu har jag äntligen gjort en sån där sak som jag alltid förundrats över tidigare, när andra gjort samma sak. Jag har fått upp bilder på familjen på min arbetsplats. Det verkar, om jag tolkar mina kollegors sneglande blickar o harklingar rätt, som om jag borde sätta upp dem i mitt eget kontor.

Vad finns fotona där för? För att jag inte ska glömma bort hur mina barn ser ut?

De är ju en påminnelse om vad som finns o väntar. Vad skulle annars hända när klockan slår halv fem varje eftermiddag? Troligtvis skulle jag yla att det äntligen skulle vara dags för en barrunda o att ragga upp en prostituerad.

Nu ser jag fotona o inser att "Ja, just ja. Jag har ju fru o barn. Jag måste åka hem till dem."

Jag borde ha ett fotografi av mitt kontor o min chef på nattduksbordet brevid min säng. Det skulle sätta fart på mina mornar. Nu vaknar jag ofta o tror att jag är en arbetslös luffare. Fri som en fågel. När jag kisar efter vinflaskan brukar jag få syn på min fru eller få en barnfot i ögat. Då brukar jag minnas att det är upp till mig att föda dem.

Fast ett foto av mitt jobb skulle också gå bra.