.

Nu i förmiddags skulle jag som vanligt källsortera o göra världen till en lite lite bättre plats att leva på för mig, mina barn o barnbarn. Det höll på att gå åt skogen, vill jag lova.



Hur skulle jag ha tagit mig in i containern för att rädda honom? Nej, ibland är det tur att man har ögonen med sig!

Dessutom minns jag från min tid hos brandkåren att just papperscontainrar är vad som tuttas eld på oftast av samhällets vettvillingar. Om natten händer det vanligen! När barnen borde sova eller smyga sig in på minigolfbanan med en ficklampa o försöka ta nya rekord. Huva! Man kan ju bli beroende av Atarax för mindre.

När jag frågade Nalle om varför han skämtat som han gjort så såg han på mig. Rätt kallt faktiskt o utan en tillstymmelse till ett leende.

Sen brummade han som bara han kan:

"We're tra-a-ash you and me, yes and ev'rything we doo. We're tra-ash!"