Prickarna fanns inte ens över i:t
I del ett av vilseledande hemsidor låter vi en gästskribent beskriva en resa till den skånska idyllen Hörby. Jag lämnar över ordet till denne man, som valt att vara anonym eftersom han är alltför känd från Bygglov. Dessutom har jag på eget bevåg plockat bort delar gällande övriga resanden som mest handlar om bilder som faktiskt är konstnärliga eller östersjöns härliga svall för att det blev trist att läsa om det.
Det var ju bara tack vare Hörby kommuns hemsida som vi åkte dit, berättar han anonymt. Gissa om vi blev besvikna när vi kom fram. Det var som en vanlig håla fast lite mindre.
Med vad vi hoppades var en paradox:
Det hade ju låtit så lockande o i stil med våra förhoppningar, när hon skrev "detta att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!" Det pirrade ju i magen vid tanken på att hon faktiskt tog livet av sig på grund av att hon djupt olycklig tvingades leva i denna okulturella världs ände.
Allt stämde ju så bra in på pappret!
Ingen sa det högt, men hon var ju ingen skönhet o det kunde ju ligga bakom att hon förblev denna anomalie i gänget. Vi gjorde extra uttag i bankomaten i en närliggande stad. När vi fortfarande levde på hoppet. O för att ingen av oss trodde att det fanns en bankomat där dit vi skulle.
Som vi sjöng små sånger av Lady Gaga o Isabella Scorupco i bilen ner. Vi skrattade oss fördärvade genom att justera vårt uttal av pokerface. Det är ett smärre mirakel att vi hittade dit.
Vi gick ett tag o viftade lite grand trots att vi insåg att vi var förda bakom ljuset. Men det dög ju inte mycket till o istället delade vi på en pizza på nåt litet hak som inte ens sålde folköl. Inte ens gubben som gjorde vår pizza kunde lura oss. Trots mustachen o ett utländskt yttre var han så uppenbart en viktoriansk ättling.
Helt desperata tog vi bilen till Sjöbo o var sugna som fan. Vi gick in på närmsta kinahak o förklarade vad vi ville o att vi var villiga att betala vad som helst. Vi fick in någon rätt äcklig kinesisk mat som hette knurr. Dyrt blev det också.
Pussis o kramis, från Livet är inte alltid som en dans.
Vi tackar för denna tillputsade reseskildring o hoppas att våra vänner har fått vad de förtjänar idag.
Det var ju bara tack vare Hörby kommuns hemsida som vi åkte dit, berättar han anonymt. Gissa om vi blev besvikna när vi kom fram. Det var som en vanlig håla fast lite mindre.
Med vad vi hoppades var en paradox:
Det hade ju låtit så lockande o i stil med våra förhoppningar, när hon skrev "detta att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!" Det pirrade ju i magen vid tanken på att hon faktiskt tog livet av sig på grund av att hon djupt olycklig tvingades leva i denna okulturella världs ände.
Allt stämde ju så bra in på pappret!
Ingen sa det högt, men hon var ju ingen skönhet o det kunde ju ligga bakom att hon förblev denna anomalie i gänget. Vi gjorde extra uttag i bankomaten i en närliggande stad. När vi fortfarande levde på hoppet. O för att ingen av oss trodde att det fanns en bankomat där dit vi skulle.
Som vi sjöng små sånger av Lady Gaga o Isabella Scorupco i bilen ner. Vi skrattade oss fördärvade genom att justera vårt uttal av pokerface. Det är ett smärre mirakel att vi hittade dit.
Vi gick ett tag o viftade lite grand trots att vi insåg att vi var förda bakom ljuset. Men det dög ju inte mycket till o istället delade vi på en pizza på nåt litet hak som inte ens sålde folköl. Inte ens gubben som gjorde vår pizza kunde lura oss. Trots mustachen o ett utländskt yttre var han så uppenbart en viktoriansk ättling.
Helt desperata tog vi bilen till Sjöbo o var sugna som fan. Vi gick in på närmsta kinahak o förklarade vad vi ville o att vi var villiga att betala vad som helst. Vi fick in någon rätt äcklig kinesisk mat som hette knurr. Dyrt blev det också.
Pussis o kramis, från Livet är inte alltid som en dans.
Vi tackar för denna tillputsade reseskildring o hoppas att våra vänner har fått vad de förtjänar idag.
Kommentarer:
Trackback