.

Harry Potter.

Du vet?

Min fru är helt övertygad om att filmerna egentligen handlar om henne. Fast omskrivet för att det inte ska märkas. Men hon har märkt det i alla fall, berättar hon för mig. Det har inte fått henne på krigsstigen, utan mer gjort henne uppgiven. Eller lätt psykiskt obalanserad.

Hon har köpt varenda DVD. Givetvis de med en andra skiva full av extramaterial. Varje ledig stund sitter hon framför TV:n o detaljgranskar filmerna. Ibland fryser hon bilden o skriker högt om någonting. Tittar allvarligt o uppspelt på mig o kräver att jag åtminstone ska acceptera det bevis hon pekar på. Hon menar att jag måste förstå. Det är ju så uppenbart. Det är henne det handlar om.

När jag skakar på huvudet åt henne blir hon jättearg. Då säger jag att hon väl kan trolla bort mig om hon kan. Då brukar hon kasta saker på mig. Sedan blir hon ännu argare när jag undrar varför hon behövde sina händer för att kasta sakerna på mig. Kunde hon inte ha trollat boken i huvudet på mig? Eller sprutat laserelektricitet ur ögonen på mig så att jag förvandlades till en sten? Då säger hon att jag redan är en sten, annars hade hon gjort det. Så ser hon allvarligt på mig. Hon säger "du vet att det är så, eller hur?"

Hon har köpt en ny kvast såg jag imorse. Den står i hallen, inte i städskrubben. Bredvid hennes nya spetsiga hatt. Hatten som jag ifrågasatte. Harry har väl ingen sådan? Hon säger att filmerna är omskrivningar, att de inte speglar den exakta verkligheten. Det borde jag väl fatta.

Hon vill inte svara på vem jag är i filmen. Trots att jag frågar gång på gång. Jag borde väl vara den kinesiska tjejen, tycker jag. Men när jag frågar om det så grinar hon bara lömskt. Är det för att göra mig svartsjuk? Sen säger hon att jag borde förstå bättre. Så upprepar hon  "Jag kan inte säga vem du är i filmen. Det får jag inte."

Till sist fattade jag ju. Jag ylade att även om hon var sjuk i huvudet så får hon absolut inte tro att jag har dödat hennes föräldrar. Jag hämtade telefonen o slog numret till hennes föräldrar. När de svarade så gav jag luren till min fru o sa åt henne att prata med sin mor. Min fru tog luren o lyssnade i den någon minut utan ett ord. Hon andades tungt. Sedan lade hon på luren. Klick. Det var då jag såg ärret på hennes panna. Hon måste ha gjort det med en nagel när jag var upptagen av att slå nummer på telefonen. Hon kniper ihop sina ögon när hon ser på mig. "Din makt har blivit större!" 

Inatt när hon sover djupt av en dryck jag blandat ihop ska jag smyga ner i vardagsrummet o kolla upp hur de där filmerna slutar. För lite orolig är jag ju över det som händer.