En hymn till min gamla slöjdlärare
Enar hade lite utstående tänder. Många tyckte att det gav honom ett lite roligt utseende. Det tyckte inte jag. Jag förstod inte heller skämten om att han saknade några fingrar. Det är ju sånt träslöjdslärare gör. Jag har haft allvarliga funderingar på att kapa några av mina egna fingrar för att kunna låtsas vara träslöjdslärare inför folk jag aldrig träffat förut. O som en hyllning till Enar. Trots att hans ansikte var lite för smalt för det grova skägget han bar, så gjorde det ingenting eftersom han var så kort. Kanske högts en och sextio. Han såg längre ut eftersom han var mycket smal.
Jag har inte sett Enar sedan jag gick ut högstadiet. Uppriktigt sagt tror jag inte att han minns mig överhuvudtaget. Jag gjorde inte mycket väsen av mig dessa dagar. Nu är det tjugo år sedan.
Jag sade det aldrig då. Det ångrar jag idag. Jag har stulit en sång till dig Enar.
jag ringde bara för att säga
att du glömt din röda klänning här
du kan komma och hämta den
när du vill det är inget besvär
du kan behålla din nyckel
du kanske vill hälsa på mig någongång
jag hörde en av grannarna säga
att snart är vintern här
den ser ut att bli lång
och jag vet att jag pratar
för mycket och för fort
men läs mellan raderna
och tack för sällskap sena nätter
du satt med mig till det kändes bättre
tack för en klapp på axeln
när den behövdes som bäst
och tack för dina sanningar
och även om jag blev arg ibland
så ska du veta att jag kämpar
med mig själv
det är ingen ursäkt
ingen teckning i svart
det är mitt sätt
att säga tack för det som varit
jag talade med en gammal
vän till oss på telefon
han sa att du träffat nån
ni skulle flytta härifrån
och tankarna virvlade runt jag satte mig ner
och tänkte att ur varje besvikelse föds det fler och fler
men gör det du måste gör det du ska
längre neråt vägen så kanske vi möts igen en dag
och tack för sällskap sena nätter
du satt med mig till det kändes bättre
tack för en klapp på axeln
när den behövdes som bäst
och tack för dina sanningar
och även om jag blev arg ibland
så ska du veta att jag kämpar
med mig säjlv
det är ingen ursäkt
ingen teckning i svart
det är mitt sätt
att säga tack för det som varit
Jag har inte sett Enar sedan jag gick ut högstadiet. Uppriktigt sagt tror jag inte att han minns mig överhuvudtaget. Jag gjorde inte mycket väsen av mig dessa dagar. Nu är det tjugo år sedan.
Jag sade det aldrig då. Det ångrar jag idag. Jag har stulit en sång till dig Enar.
jag ringde bara för att säga
att du glömt din röda klänning här
du kan komma och hämta den
när du vill det är inget besvär
du kan behålla din nyckel
du kanske vill hälsa på mig någongång
jag hörde en av grannarna säga
att snart är vintern här
den ser ut att bli lång
och jag vet att jag pratar
för mycket och för fort
men läs mellan raderna
och tack för sällskap sena nätter
du satt med mig till det kändes bättre
tack för en klapp på axeln
när den behövdes som bäst
och tack för dina sanningar
och även om jag blev arg ibland
så ska du veta att jag kämpar
med mig själv
det är ingen ursäkt
ingen teckning i svart
det är mitt sätt
att säga tack för det som varit
jag talade med en gammal
vän till oss på telefon
han sa att du träffat nån
ni skulle flytta härifrån
och tankarna virvlade runt jag satte mig ner
och tänkte att ur varje besvikelse föds det fler och fler
men gör det du måste gör det du ska
längre neråt vägen så kanske vi möts igen en dag
och tack för sällskap sena nätter
du satt med mig till det kändes bättre
tack för en klapp på axeln
när den behövdes som bäst
och tack för dina sanningar
och även om jag blev arg ibland
så ska du veta att jag kämpar
med mig säjlv
det är ingen ursäkt
ingen teckning i svart
det är mitt sätt
att säga tack för det som varit
Kommentarer:
Trackback