.

Det stod i tidningen om en prostituerad som blivit såld som sexslav av sin pojkvän, som apropå ingenting i hela världen är polis. Det är grymt att bli såld som sexslav. Ännu grymmare att bli såld som sexslav av den man älskar.

Ibland tittade polispojkvännen på när hon som det handlade om hade sex med andra män. Då stod han gömd i en garderob. Och...tittade?

Det sägs att man köper en prostituerad. Vi är många som anser att man hyr en prostituerad. Andra säger att det inte spelar så stor roll hur man betecknar handeln. Dit hör min revisor.

Jag hoppas att jag aldrig blir såld som sexslav. Tvingas ha sex med en massa kvinnor medan min flickvän tittar på från en garderob, eller medan hon är och fikar med en kompis.

Får jag någonsin betalt för utförd sexakt kommer jag troligtvis vara mycket stolt över det och antagligen tala högt om det en tid efteråt. Sån är jag. Det gör mig inte bättre än andra.

Fast inom gror ändå någon slags känsla av att mina tankar inte når fram till verkligheten, att de inte orkar ta till sig mer elände. Någonstans inom mig bubblar det lite av lynchstämning och ett hopp om att en viss polis får vad han förtjänar. Plus en misstro att det är kriminalvården som kan ge en del människor vad de egentligen förtjänar.