journalist-bloggar

Ibland läser jag bloggar av t.ex. Fredrik Virtanen, Linda Skugge och Ebba von Sydow. Sedan ångrar jag mig.

Jag kan leva med hjärtklappning, för jag är ung och stark. Men jag får svårt att andas ibland. Då händer det att jag ramlar ihop i en hög på golvet. Jag kommer inte upp om inte någon hjälper mig. Somliga säger att jag är tung. Jag säger att somliga är kraftlösa och svaga. Hur som helst så är det svårt för mig att resa mig igen.

Det är obehagligt att inte kunna andas, ens för några sekunder. Jag tror ärligt talat inte att jag kan hålla andan i mer än en minut. Om ens det.

Kanske borde man skratta. Kanske är det meningen. Men jag skrattar aldrig, jag sätter istället saker i halsen. Eller får andnöd. Ibland ger det ena det andra.


Ord är bara ord. Men tänk vad ord från en person kan skilja sig från en annan persons ord. Tänk vilken korrelation det finns mellan onödig journalistik/krönikor och hemska ord.


sex med andra än varandra

Det stod i tidningen om en prostituerad som blivit såld som sexslav av sin pojkvän, som apropå ingenting i hela världen är polis. Det är grymt att bli såld som sexslav. Ännu grymmare att bli såld som sexslav av den man älskar.

Ibland tittade polispojkvännen på när hon som det handlade om hade sex med andra män. Då stod han gömd i en garderob. Och...tittade?

Det sägs att man köper en prostituerad. Vi är många som anser att man hyr en prostituerad. Andra säger att det inte spelar så stor roll hur man betecknar handeln. Dit hör min revisor.

Jag hoppas att jag aldrig blir såld som sexslav. Tvingas ha sex med en massa kvinnor medan min flickvän tittar på från en garderob, eller medan hon är och fikar med en kompis.

Får jag någonsin betalt för utförd sexakt kommer jag troligtvis vara mycket stolt över det och antagligen tala högt om det en tid efteråt. Sån är jag. Det gör mig inte bättre än andra.

Fast inom gror ändå någon slags känsla av att mina tankar inte når fram till verkligheten, att de inte orkar ta till sig mer elände. Någonstans inom mig bubblar det lite av lynchstämning och ett hopp om att en viss polis får vad han förtjänar. Plus en misstro att det är kriminalvården som kan ge en del människor vad de egentligen förtjänar.

Sus och dus

Jag får inte betalt för det här.

Det finns säkert de som visste att det skulle komma till slut. Även om det började som en lek, oskyldig och mot bättre vetande. Jag har aldrig varit den förståndiga sorten av typ. Jag har heller aldrig tagit något på allvar. Synd.

Idag är jag beroende av energy-drinker. Jag kan jättemånga olika produktnamn. För en månad sen kände jag bara till den där som är så populär på krogen, som man dricker tillsammans med vodka.

Jag kan inte leva utan energy-drinkar. I alla fall inte stanna uppe hela nätterna. Eller vakna.

Eller få erektion. Vad nu det är värt. Verkligheten springer ikapp och på mig, som vore den en stor röd Ferdinand med huggtänder. Sedan tre veckor har jag vare sig duschat eller borstat mitt hår.

Valet jag har är att göra slut med min flickvän. Och alla som jag känner. Samt sluta på mitt arbete. Det är inget val någon borde tvingas göra.

Nej. Men, att sluta med energy-drinkar kommer inte på fråga. Det har jag sagt mig själv. Hoppas att det slutar bra ändå. Ett gott liv är ju allt jag vill. Faktiskt.


hits