.

Dede, invandrarbruden med hitsången "Det är mest synd om mig i hela världen" för arton år sedan, är en av de få människor jag redan idag kan säga att mina texter aldrig någonsin kommer att handla om. Hon är höjd över varje misstanke. Det finns inte fog för kritik. Basta.  

Den andra stillastående punkten i universum är Foucaults pendel. Brasklapp: Det lär finnas ett antal sådana i världen. Den utgör ett slags orörligt centrum kring vilken precis allt rör sig.

Det är inte en lätt uppgift att vara universums center. Kostnaden för de timmar som Foucaults pendel lagt ned på terapi är oändliga. Dess kusin Göran Persson klarar sitt liv med hjälp av lugnande tabletter och en stilnoct på natten. Han har å andra sidan kraft som en häst. Foucaults pendel kan inte röra sig överhuvudtaget. Psykofarmaka har visat sig totalt verkningslöst.

Det är lätt gjort att man glömmer bort att man har ett förhållande med Foucaults pendel. Dessutom är pendeln inte alltför aktiv i sängen. Dessutom är pendelns normaltillstånd arg eller ledsen. Ibland vill den att folk ska dö! Då önskar man att man kunde säga till pendeln; stilla nu. Fast det vore ju konstigt. Lika konstigt som om pendeln skulle kasta en sten i mitt öga. 

Att skriva om Dede vore inte bara onödigt. Det vore också dumt, både elakt och rasistiskt. Tycker hon och tycker jag och Alexandra Pascalidou. Dede flikar dock in att det vore ganska intressant. Vi är inte helt överens gällande detta. Det är Dede och jag sällan. Om sanningen ska fram.

Fast varför skulle den det? Det vore ju som att gå omkring med ett hål i huvudet. Tycker jag och tycker Dede.