.

Imorgon släpps en omgång statliga premieobligationer. De är ovanligt billiga att inhandla och priset, Leif Pagrotsky, ligger i hårdträning. Inte bara handlar det om högläsning av kursprogram eller kulturellt mingel. Det handlar även om att föra sig rätt. Det är en konst Leif bemästrar, trots att han är kort.

Leif går till anfall och rider sin egen mara, han låter skägget växa till ren marxism. Likt Bruno K Öijer och landets genusprofessorer tittar han inte ens åt nagelsaxen eller ladyshaven när han har vägarna förbi sitt badrumsskåp. Till synes oberörd av att vara vinsten lever han dessa dagar sitt liv som en ganska vanlig man. I hemlighet röker han pipa och tar ett glas cognac. Officiellt är han rökfri och föredrar rött vin, ett glas eller två.

Bosse Ringholms och Leifs karaokeduett av "Up where we belong" under partimötet juni 2003 är en klassiker inom sossekretsar. Alla sossar jag känner hävdar att de var där. I så fall, svarar jag dem, skulle lokalen ha varit överfull - ni ljuger. Jag vet inte om mina sossevänner ljuger, kanske tog mötet plats i en jättesal där statsmän satt på rad. Poängen är att de tror att jag tror att de ljuger. Sådant danar politikerkarraktären. 

Leif tar uppståndelsen med en axelryckning och ett snett leende. Sin vana trogen, berättar han dock med sin tydliga hesa stämma, kommer han även själv köpa några obligationer. Bara för att. En dag händer det.