.

Sverigedemokraten Carina Herrstedt har en blogg tillsammans med sin man Staffan. Av någon outgrundlig anledning så heter bloggen Carins o Staffans blogg. Ett A hit eller dit är såklart inte hela världen, men det är en snygg bokstav som inte skäms för sig. Många av de vackraste människorna börjar av tradition sina namn på A, faktiskt. Bokstaven A är apropå inte så mycket den näst vanligaste bokstaven i det svenska språket. Oftast förekommande är bokstaven E. Om folkpartiet eller närliggande ideologi fått bestämma alltför hårt skulle paret allvarligt riskerat att mista sitt svenska medborgarskap, men nu är det Landskrona det handlar om. Där är det förlåteligt att missa en o annan bokstav, åtminstone för den vars släkte lefvat i trakterna så länge farfarsfar kan minnas. 

På bloggen strider Carin(a - mitt eget tillägg) o Staffan för demokratin genom att publicera bilder på sexåringar vars föräldrar har en annan åsikt än dem. Det behöver inte nödvändigtvis vara oeffektivt att använda sig av samma demokratiska metoder som iranska regimen. I sammanhanget får det mig att tänka på att hälla korriander över min lingonsylt, vilket faktiskt låter rätt smaskigt.  

Jag hade tänkt fortsätta det här inlägget med lite om den religion vi har i Sverige, kristendomen. Om hur det i bibeln berättas om hur Moses ristar in elva bud som gud förklarat för honom att människan bör följa, men att på grund av att boken är så hemskt lång o bara skummas igenom av de flesta samt för att tio är ett coolare nummer än elva, bland annat på grund av att numret bärs av vissa fotbollsstjärnor, ett bud genomgående glöms bort, olika för varje uppräkning man ser. Ett förlorat A o ett förlorat bud o så vidare. Men nu vill mitt barn låna datorn för att titta på turtles på youtube. O oavsett vad jag tycker är viktigt eller roligt eller riktigt, så är det ju inte sjysst att låta barn bli lidande. Man är väl ingen jävla taliban, klart killen ska få titta på turtles.