Blind Kommerotardig "Liten blues om efter mörkret"
Förutom att jag spelade rätt bra gitarr under dessa dagar - äkta smärta föder äkta blues! (Är man dessutom blind så får man ett coolt artistnamn - Den som vill sätta sig in i bluesmusikens underbara värld uppmanas att börja vid hylla b, det lär finnas en egen flik för artister som börjar på "Blind". Med ett fåtal undantag är de "jättebra" allesammans. O inte så jädra fjantigt noga med ackordgreppen.) så var min bror snabbt över o frågade om han kunde få mina DVD-filmer, eftersom min mor misstolkat mig när jag ringt henne o bett om att få låna ljudböcker o sagt till min bror att jag skulle vara blind för alltid.
Min fru läste upp vad det var för bra program på radio. Det var inte mycket, så vi spelade den här gång på gång, av ingen annan anledning än att den är bra. Snap your fingers, folks!
O sen ba:
Om ni dunkar lite trumma idag klockan ett så blåser jag i min vuvuzela.
När jag öppnade ögonen i morse såg jag att det är dags för kungligt bröllop. They owe their soules to us, så det går på TV o slås upp stort även i vår lokala tidning. Dessa dagar av totalt jädra mörker har jag oxå insett att vi människor gör fruktansvärt mycket väsen av oss bara genom att finnas till. Nåja, vi är ju sån sort, helt enkelt. Hoppas att dessa två unga människor inte glömmer bort kärleken mitt i allt jippo o att det blir många barn när de blir stora. Puss på er båda, från en människa till två andra.
En bit i natten
Den här finns med mig år efter år. I natt också.
Mycket gnäll om ett litet a
Sverigedemokraten Carina Herrstedt har en blogg tillsammans med sin man Staffan. Av någon outgrundlig anledning så heter bloggen Carins o Staffans blogg. Ett A hit eller dit är såklart inte hela världen, men det är en snygg bokstav som inte skäms för sig. Många av de vackraste människorna börjar av tradition sina namn på A, faktiskt. Bokstaven A är apropå inte så mycket den näst vanligaste bokstaven i det svenska språket. Oftast förekommande är bokstaven E. Om folkpartiet eller närliggande ideologi fått bestämma alltför hårt skulle paret allvarligt riskerat att mista sitt svenska medborgarskap, men nu är det Landskrona det handlar om. Där är det förlåteligt att missa en o annan bokstav, åtminstone för den vars släkte lefvat i trakterna så länge farfarsfar kan minnas.
På bloggen strider Carin(a - mitt eget tillägg) o Staffan för demokratin genom att publicera bilder på sexåringar vars föräldrar har en annan åsikt än dem. Det behöver inte nödvändigtvis vara oeffektivt att använda sig av samma demokratiska metoder som iranska regimen. I sammanhanget får det mig att tänka på att hälla korriander över min lingonsylt, vilket faktiskt låter rätt smaskigt.
Jag hade tänkt fortsätta det här inlägget med lite om den religion vi har i Sverige, kristendomen. Om hur det i bibeln berättas om hur Moses ristar in elva bud som gud förklarat för honom att människan bör följa, men att på grund av att boken är så hemskt lång o bara skummas igenom av de flesta samt för att tio är ett coolare nummer än elva, bland annat på grund av att numret bärs av vissa fotbollsstjärnor, ett bud genomgående glöms bort, olika för varje uppräkning man ser. Ett förlorat A o ett förlorat bud o så vidare. Men nu vill mitt barn låna datorn för att titta på turtles på youtube. O oavsett vad jag tycker är viktigt eller roligt eller riktigt, så är det ju inte sjysst att låta barn bli lidande. Man är väl ingen jävla taliban, klart killen ska få titta på turtles.
Hundar ifrån någon annanstans än Riga
Jag vet varför hundar inte pratar! De behöver ju inte!
Varför ska hundarna fråga "How do you do?" eller "Hur mår du?" Det är ju uppenbart för dem när de hälsar på varandra o det skulle ju bara bli konstigt: "Jo, tack, som du känner är jag inte helt okej i magen."
Så det så.
Här har en kille, som det förefaller, en åsikt om något som den andra killen uttalat.
Ja, sånt kan man ju tycka om vad andra uttalar.
Kanske killen till vänster skrivit något på Facebook om att han inte orkar hålla tändaren i luften länge till.
Men åter till det som inlägget handlar om. Som hund behöver man aldrig fråga "hur mår du egentligen!"