När ljusen är släckta
Wikileaks har släppt lite förhandsinformation inför sitt jättesläpp om polismakten:
Stycket benämns "Mailkorrespondens från livvaktsgardist. Svar saknas."
"Kommer du ihåg? 
Vi satt o såg på Twilight.
Du sa: jag älskar den här filmen.
Jag dumpade dig dagen därpå.
Vi har så olika syn på vad det innebär att älska."
En albino kan aldrig helt ut förstå det svarta i Orups ögon
Idag skriver kvällsposten om Orup o hur han tog sig genom sin kris. Sina "svarta år" som han kallar det. Eftersom artikeln är så kort så citerar jag hela (förutom artikelrubriken som i princip utgörs av detta inläggs första mening):
"När du överskuggas av din egen historia har du bara två alternativ: Omfamna eller bli bitter. Det vet Orup."
Anledningen till att dessa rader skrivs är att Orup släpper en ny skiva i morgon, "Ge mig en kram, jag är bitter". Skivan innehåller fyra nya spår, två biobiljetter, en fri nedladdning av filmen Tillsammans från Anders Glenmarks hemsida, en rabattkupong på fläskfilé (20 % på ICA Maxi - kupongen förefaller för övrigt vara utklippt ur en dagstidning), Sofia Erikssons privata mobilnummer o en halvgammal Markooliovideo. Musiken är dock det som är intressant. I spår nummer ett, "Lurad!", så kan man nästan säga att Orup rappar, dock mycket långsamt, över vad som förefaller vara en instrumental version av Iggy Pops the Passenger. Texten handlar i stort sett om att Orup egentligen har skrivit alla Lars Winnerbäcks sånger o hade tänkt göra dem själv, men att Lars Winnerbäck fick träda in som en slags svensk Milli Vanilli eftersom han är sötare o mer lillgammal än Orup. Mellan raderna hörs bitterhet mot såväl skivbolag, Winnerbäck som radiolyssnaren. Spår nummer två börjar med att Orups röst förklarar att stycket egentligen var menat för nästa års melodifestival men att han i så fall inte fått sjunga den själv eftersom Björkman (Christer?) sagt att styckte endast kunde vara aktuellt för festivalen om Lars Winnerbäck fick sjunga den. Sången hette först "Jag är bäst" o var en livsbejakad hyllning till sångens jag. En kort stund hette sången "Orup är bäst" o var en livsbejakad hyllning till sångens upphovsman. Sedan Orup kommit på andra tankar o ringt ett bittert samtal till Björkman (Christer?) så fick sången än en gång titeln "Jag är bäst". Efter att ha gjort några textmässiga korrigeringar i den text som en kort stund varit avsedd för Björkman (Christer?) o kompani, så är det den senaste versionen av stycket som nu finns på skivan. Spår nummer tre är en version av den gamla dängan Burn Mother#@*!er Burn som ingen längre kommer ihåg vem som har framfört tidigare. Faktiskt är det av just nämnda anledning precis samma version som nu släpps på Orups skiva, även om titeln nu är Burn Lars Winn#@*!ck Burn. Eftersom du har hört sången förut tänker jag inte närmare gå in på den. Sång nummer fyra uppges vara en duett med Lars Winnerbäck. Det kanske är så. Men det låter faktiskt som om Orup under sångens gång först sjunger ett stycke med sin vanliga röst o därefter inför nästa vers lägger sin tunga över de nedre framtänderna o sjunger aningen långsammare. Den misstanken blir starkare på grund av att det endast är Orup som sjunger sångens refräng, samt att de två duettanterna aldrig hörs samtidigt. Sången är en svensk version av Cat Stevens finfina "Father and son", med den lite märkliga titeln "Joel hit o Joel dit, allt du gör är en Joelbit". Det är dessutom aningen märkligt att den några år äldre Orup sjunger sonens strofer medan Lars Winnerbäck gör åldringen. Det är nog en del av den röda tråd som Orups konstnärsskap utgjort genom åren o som vi flesta aldrig kommer att förstå.
På skivkonvolutets baksida berättar Orup till sist att skivan du håller i handen är den sista han kommer släppa under namnet Orup. Han berättar att hans nästa namn är så hemligt att ingen kommer att lyckas få tag på nån av hans skivor framöver. Synd. Det framgår inte om han har för avsikt att släppa mer material under namnet Lars Winnerbäck. Så vi vet inte om det är synd.
<error 40> som tusan är det i alla fall.
Ikväll är det nog så att jag äter fläskfilé o tittar på Tillsammans med Orups nya i bakgrunden.
(Mellanfundering - Ni vet han albinon i DaVincikoden? Jag kom o tänka på honom. Eftersom "uppföljarna" till boken egentligen skrevs innan DaVincikoden, men inte ansetts speciellt bra innan DaVincikoden blev en hit, o därför inte getts ut internationellt förrän efter DaVincikoden, o då som någon sorts uppföljare, fast utan att lägga fram det så rakt ut, då finns det väl ingen anledning till att han albinon inte skulle kunna vara med i "uppföljarna" till filmen DaVincikoden, trots att han dog i densamma? Förresten. Gud, vad det ekar i kyrkor. Det måste vara riktigt jobbigt för öronen o förståndet att vara i kyrkor hela tiden.)
Sofia Erikssons telefonnummer?
Jo. 073 - <error 40>
Dagens länktips
Det mörknar ännu mer medan du tittar
Vilken bok? En bok bland många, eller, "Det är hål i min bok, kära örebroare"
Eftersom jag inte hade någon aning om vad boken heter, så lät jag min vän köpa den åt mig.
Boken var både tung o tjock, så jag slog på måfå.
Just denna del handlade tydligen om en ganska stor fest som konungen deltagit i. Tydligen är det hyndan i mitten som golat om denna kväll. Hon är anonym i boken, men med tanke på hur imponerad hon förefaller av tillställningen så får man anta att hon inte är en av de vanliga sällskapsdamerna.
Boken har ju ställt till visst rabalder o till o med någon form av debatt. Förvisso lite överdrivet väderspänt från de flesta håll o kanter, men likväl uppfriskande. Det är inte troligt att hans majestät kommer att uttala sig om sanningshalten i boken, detta är han nog rådd ifrån. Men oavsett verkar det vara rätt intressant läsning som åtminstone jag ser fram emot att fortsätta med.
Det finns så många böcker. Men denna borde faktiskt bli årets julklapp på bokfronten?
Att få färdigheter genom ett knapptryck o lite pengar
Jag har upptäckt en genväg till att ge min fyraåriga son scouternas åtråvärda bevismärke Kniv. Det som är så svårt att få på grund av de sju punkterna, kända som "sjumilapunkterna".
Men.
Genom att köpa märket i scOUT-shopen kan min son redan nästa vecka bära kniv på fritids utan att pedagogerna kommer att tro något annat än att han är fullt behörig att göra så.
Det är en curlingstöt som jag lärt av Jan Björklund o Refat El-Sayed. Två människor som är en del av samhället i stort. Kanske småpratar jag om detta med min son när han späntar användbara stickor framöver.
Det finns även ett bevismärke som heter Eld. Det ska jag köpa till mig själv i julklapp.
Bergman rocks
Dessutom en hel DVD full med s.k. bloopers från filmerna.
Man får se hur Bengt Ekerot helt tappar fattningen när han råkar utbrista "Jag är Liemannen." Han viker sig, inte i skratt, utan i plågor o någon ur teamet kommer fram o ger honom en lång vertikal kram. Till slut går det över, han reser sig o sopar bort grus från gräset o säger att "nu kör vi igen." Den gången sitter den berömda scenen, får man veta i en textruta.
I nästa scen är det Max von Sydow som står för klanteriet. Döden frågar den vackre blonde riddaren hur denne vet om att man kan spela schack om att få ytterligare dagar på denna jord. Riddaren svarar...först ingenting. I nästa sekund drar det i mungipan o så säger han "Jag har läst det på Wikileaks." Döden höjer på ögonbrynen en sekund. När sekunden är över är det Bengt Ekerot som höger på ögonbrynen. Sedan drar han fram ett papper o läser länge på pappret. "Näeh, du har hört det i gamla sånger? Sett det på kyrkomålningar?" Max von Sydow nickar med ett flin. Så är det, ja. Bengt Ekerot vänder sig mot kameran o tittar på Ingemar genom linsen. "Får jag säga det?" Det är uppenbart att han får godkänt till detta, för strax därpå utbrister han "Bryt!"
Sedan visas den här scenen:
Man får veta att scenen initialt var menad att hamna i filmen "Sommaren med Monika" o att figurerna var ett Storbandsjazzband som Monika efter en fyllefest var rädd att hon hade haft oroväckande sex med. Men eftersom de dansade sin väg i gryningenn var det inget hon någonsin skulle få klarhet i. Hon kunde tyvärr inte låta saken bero utan resten av filmen, i den versionen, kantades av ovisshetens ågren. Filmen blev betydligt lättsammare i sin nuvarande tappning. Scenen användes istället i Det sjunde insegelt o då var människorna döda. Dessutom ändrades i manus o man lät genom någon sorts omställning med ljussättningen gryningen bli till skymning. Det är mycket oklart varför scenen kallas blooper. Men å andra sidan är det mycket hos Ingemar som är oklart för andra människor än han själv.
Från Nattvardsgästerna visas scenen när prästen säger "Man måste lita på gud." Bara det att den här gången låter Gunnar Björnstrand blicken vandra uppåt. "För Faaan!" skriker någon som bara kan vara Ingemar. "F'låt. F'låt. Men det var en geting som flög förbi", mumlar Gunnar. I nästa klipp upprepas det hela. Blicken vandrar uppåt. "Vad nu då!". "Det flög en demon genom rummet", fnittrar Gunnar. Hela rummet fnittrar med en god stund innan en avspänd stämma säger "Haha, ja, men skärpning nu, manskap."
Filmen Skammen genomfördes helt utan bloopers, får vi slutligen veta. Nästan som att man ber om ursäkt för det så låter man istället visa en bild på Liv Ullman när hon föder ett barn. "Fi faaan, vad ont det ser ut att göra", hör man Ingemar utbrista.
På en DVD-skiva som jag inte hunnit med att titta på ännu har man lagt till diverse bortagna scener. Kanske återkommer jag med en redogörelse över dessa.