Ännu mer bekräftelse

Allt oftare ställer jag mig frågan om jag verkligen behövs. Verkligheten återskapar dikterna på ett sätt som får mig att sparka grus och skämmas. När allt kommer kring är ju jag bara ett litet barn.

Jag slår ner min blick om vi möts.


Bruna fanor på halv stång

Sven-Olle Olsson är död. Kanske åt han inte rosenrot. Rosenrot är gudarnas gåva till de människor som inte bara vill leva länge, utan även vill få energi nog att få ut någonting av sina dagar.

Rosenrot anses göra nyttjaren lycklig och allmänt öppen inför det nya, okända. Tabletterna får dig att se på förändringar som något spännande och livgivande. Den som glömmer sitt rosenrotpiller ter sig under denna dag konservativ och ängslig.

Alltsedan den lilla lilla staden Sjöbo började producera rosenrot 1987 har svenska folkets hälsa klart förbättrats. Det märkliga är dock att den lilla lilla staden Sjöbo verkar ha utarmats i takt med att rosenrotarna fraktas därifrån. Så lyder rapporterna. Den förr så levande staden har sedan 1987 tett sig mer brun och disig. Inte ens Ian Wachtmeister vill bo i Sjöbo idag.

Rosenrot är naturens egna viagra. Sven-Olle Olsson glömde kanske äta sitt piller. Därför är han död. Det är något mer jag egentligen vill skriva, men jag orkar inte, eller så har jag glömt vad det var. Det känns som fel tillfälle att glömma, men ändå inte...

Det pågår en tävling

Expressen är trötta på Linda Skugge och efterlyser en ny Linda Skugge. Den som är sugen på att axla hennes mantel och inta hennes tron får maila sin intresseanmälan till tidningens chefsredaktör.

Jag kommer att anmäla min flickvän om hon inte rakar sina ben innan helgen. Min flickvän har även, precis som Linda, otroliga i-landsproblem:

"Rött vin är godare än vitt. Annars gör sig inte osten."

"Inte fan orkar jag knulla i en taxi klockan fyra på morgonen."

"Godis är gott och TV 3 har bra nyheter."

"Låt flickorna som vill spela in porr göra det. Låt inte männen som vill se porr göra det."

"Mitt jobb är bara sååå jobbigt. Man borde vara lyxhustru."

"Utbildning är viktigt för att kunna förstå att turkar inte odlar potatis i parketten." 

"Så där blir inga barn gjorda."

"Hmmm. Excellent."

Det ska bli spännande att se hur min flickvän passar i den obligatoriska svarta frisyren och all mascara. Men det kommer bli tråkigt med allt gnäll och alla enstaviga ord. Men eftersom hon härmed kommer veta bäst så kommer jag nog att förstå till sist. Kanske händer det när jag är på väg för att lämna mina barn på dagis?

Lite fnittrig är jag över tanken att jag en morgon vaknar upp med upphasat täcke och ser fyra ben utan att kunna säga vilka som är mina. Jag ska redan nu börja ta för vana att börja mina dagar med att vifta på tårna.


Ifrågasatt

Ibland blir man bestört över vilken misstro man bemöts med:

http://kent.nu/forum_2003/topic.asp?TOPIC_ID=20624&whichpage=1


Sådana dagar känns det som att man lika gärna kan lägga ned verksamheten. Vitsen med att berätta hur det ligger till är ju att bli trodd. Jag kan ärligt säga att jag blev mycket ledsen när jag läste denna debatt.

Jag citerar Alexandra Pascalidou: "Måste jag hålla tyst för att bli tagen på allvar?" 

Vit jul

Tre komponenter i två olika sorts vit jul.

12351-13


12351-15


12351-14

Tack Gustav, för tiden som varit

Gustav Fridolin har varit med oss länge nu. Han har med sin poesi både roat och oroat den svenska folksjälen. Genombrottet kom 1996 med skivan Dans med svåra steg. Sedan dess har Gustavs karriär gått stadigt uppåt. Idag är Gustav etablerad och mycket omtyckt av de flesta. Till och med Bosse Ringholm tycker om Gustav till den grad att han har berättat om hur han då tillfälle ges i sin ensamhet plockar fram sin gitarr och plinkar på Gustavs melodier. Ordet huva är upptaget av en sorts rolig mössa och används således inte här.

Beslutet om att hastigt lägga gitarren på hyllan har mötts av rop av ve och fasa. Argast av alla är troligtvis Linda Skugge som förlorar sin största drivande konkurrent i jakten på det perfekta språket. Utan konkurrens riskerar Lindas klarögt poetiska texter att stagnera. Ordet huva...I dagsläget finns det ingen artist som kan ta Gustavs plats på den svenska singer/songwriterscenen. Hoppet ligger till Jocke Berg och dukentarna eller till en återförening av popgruppen ND, men det är ju inte mycket till hopp, som Gustav själv erkänt under berusat tillstånd.

Maria Wetterstrand som länge varit sjukligt intresserad av Gustavs förehavanden är troligtvis den ledsnaste människan i världen dessa dagar. Hon var aldrig mycket kär i Gustav, men lite kär. Däremot tycker hon att han är snygg och har dessutom länge sett sig själv som något av en lyxgroupie. Det är svårt att ha någon åsikt om detta. Trots allt förekommer det kärlek inom rock n´roll.

Jag vill härmed ta tillfället i akt att be alla som privat eller i yrkets vägnar stöter på Maria Wetterstrand, att ge henne en björnkram.

Diskografi

1996 Dans med svåra steg
1997 Rusningstrafik
1998 Med solen i ögonen
1999 Kom
2001Singel
2001Live - för dig
2003 Söndermarken
2004 Vatten under broarna

Troligtvis kommer det en samlingsskiva lagom till jul. Den innehåller antagligen några godbitar i form av outgivna eller nyinspelade sånger. Den kan utgöra den perfekta presenten till någon du känner. Det bör dock vara någon som inte räds att ta emot ett stort antal ord på kort tid och som inte anser det stötande med omvänd åldersnoja.

Gustavs samlade livsverk, sammanställt inom ramen av 80 (eller 160!!!) minuter. Det är så att man blir rörd. Vi som lever idag kan åtminstone berätta för barnbarnen att vi var med när det begav sig.


JA!

12351-12

Vissa har precis vad som krävs för att få jobb på Vodaphone.

Kärlek vid vatten

12351-5

De hade allt de önskade sig i hela världen. Utom fönster.

Men mest av allt hade de varandra under ett täcke av tak.

Överraskningstallrik

Jag har tonsatt en blogg av Linda Skugge, den heter Överraskningstallrik:


Intro Am/D/E7

Am                     D         E7
De ringde från dagis.
Am                      D          E7   
Jag fick hämta hem lilltjejen.
D        A         D
Snor, hosta, feber.
Am                       D            E7        Am                           D                   E7
Sen satte vi upp ett fågelhus på tomten och fyllde det med fågelfrön.
D                                                                          A                                                                      D
Och så gjorde jag finfina köttbullar och fick komplimangen av ett barn: "Jag älskar dina köttbullar!"
Am                            D             E7
Mitt mammahjärta blev så varmt.
    Am                            D                            E7
Tyvärr så var det inte nåt av mina barn som sa det.
D       A           D
Mina barn åt ingenting.

G     F#m                   G                         F#m
Jag har kommit på jordens bästa idé.
Am      G            Am    D    D7
Överraskningstallrik.
Am                D                               E7
Den får alla matvägrande barn att äta.
Am                             D                               E7
Man skär upp små kuber av t ex korv, gurka, ost, äpple, skinka.
D                           A                          D   
Sen sticker man ner tandpetare i bitarna.
Am                     D                         E7
Och sätter framför det sura barnet.
Am                      D                         E7
Vips blir barnet glad och börjar äta.
G      F#m      G      F#m
Kom ihåg:
Am     G            Am     D     D7
överraskningstallrik

Outro Am/D/E7

Det är bara en illusion

Författaren John Fowles är död. 79 år gav han världen. Sedan blev han sjuk och orkade inte längre.

I oktober förklarade han att en författare måste ha ett landskap, måste vara ett med det. När man dör går man ju bokstavligen upp i det. Kanske lever man ändå vidare på det viset...Det är dags att gå vidare, till andra saker.

Nu har John Fowles gått vidare. Till andra saker. Lite lättare saker.

Vila i frid, store man.

Dagens namn är Vendela. Må varje Vendela få underbara kyssar idag.

En sockerbit i sitt te

Min flickvän har varit prenumerant sedan dagen jag mötte henne. Hon har aldrig dolt det för mig, men heller aldrig pratat om det. Jag insåg ganska snart att hon var prenumerant. Tecknen fanns rakt framför mina ögon dagligen, de gick inte att ignorera. Under en tid försökte jag lura mig själv att hon var allmänbildad. Hahaha, tänker jag nu om min dumhet. Min identitet som medprenumerant gör mig labil.

Min flickvän känner till hur cancer botas: "...antioxidanter är det främsta sättet att slå ut de fria radikalerna, ur vilka cellförändringar..." Hon vet bestämt hur energifrågorna skall lösas: "Återvinning och alternativa energier, såsom solkraft eller häxbränning är riktningen varthän vi måste rikta våra krafter om kommande generationer..." Åsikterna kring litteratur haglar i luften: "Givetvis är inte Dylan aktuell för nobelpriset, såväl Gombrowizc som vår kära Astrid fick det aldrig, trots att deras sammantagna kataloger vida översteg dennes talang..." Favoritämnet logistik ska vi inte tala om: "...grund av bensinpriset får Ostlänken en helt annan betydelse än det..."

Anledningen till att min flickvän vet allt är att hon är prenumerant. Åsikterna verkar ibland vara hennes egna. Kunskaperna kan jag dock i många fall enkelt härleda till hennes prenumeration. Till slut glömmer hon saker. Men hon tycker ständigt. Till och med om sånt hon glömt.

Född och uppvuxen i frikyrkliga Stigtomta, beläget i skogspartiet kring Nyköping. Hon är vacker att skåda och både smakar och doftar av fräschaste hallon. När hon var tio var jag tretton. Även idag är hon yngre än jag. Både morgon och kväller brygger vi henne en kopp te. Hon vill ha lite mjölk i. Och en sockerbit.

"Grönt te är antioxiderande och även järnhaltigt..." "Socker är sött",  

Det sägs att om man ger ett oändligt antal apor varsin skrivmaskiner, så har de efter oändlig tid lyckats skapa typ ett exemplar av Sigge Eklunds sista myt eller en förståelig användarmanual för Toshibas produkter. Inom ungefär två timmar har två apor med två skrivmaskiner skapat en flockledares blogg.

Igår ringde jag och sade upp hennes prenumeration.


Prästerskapet sluter upp

Sedan den första november, då prästen Yngve Kalin från Hyssna församling, lade ut sin deklaration på Internet, har över sex hundra präster från Svenska kyrkan skrivit under deklarationen. Detta är den största samlade insatsen prästerskapet gjort någonsin. 

Anledningen till de sexhundra underskrifterna är att skatteverket inte accepterat Yngves nolltaxering. Skatteverket har krävt av Yngve att han förklarar hur han kan nolltaxera sig trots att han faktiskt får såväl lön, som tionde och pengarna som församlingsborna samlar in i Yngves hatt efter varje predikan. Yngve svarar att alla på skatteverket är bögar.

Prästerna sluter upp bakom Yngve för att de tror på att han har rätt. Tro är sanning, uppger en talesman för prästerna, som dock vill vara anonym. Jan Eckerdal och Gustav Antal från Nyköping går ett steg längre och berättar att de skrivit under deklarationen för att Guds röst talat till dem och sagt dem att göra så. "Gud har sagt att det vore bögigt att inte skriva under", berättar Jan och Gustav unisont.

Katolska präster uppfann bögeri under medeltiden för att ha någonting att göra medan de väntade på att biblar skulle kopieras för hand. Snart var bögeriet utbrett över hela Europas prästerskap. Munkar och korgossar ansågs som sexiga och var var prästs byte. Det var populärt bland präster att tävla i att ligga med flest män. Den som vann fick en lustig mössa. Om detta berättar de heliga skrifterna. Media berättar att påven har för vana att pussa främmande män.

Kyrkans grand old lady, Knutbys Åsa Waldau, förklarar att det vore att kränka Svenska kyrkan om man öppet visar misstro till sexhundra prästers ord. Så många heliga män, fortsätter hon innan hon får något drömskt i blicken och plockar upp sin mobiltelefon och "ringer en vän". Så många heliga män, upprepar hon och slickar sig om munnen, så lite tid. Sexhundra sexhungriga...Sammanhanget försvinner med Åsa som tungt flåsande lämnar rummet.

Yngve uppger att han känner sig förföljd av skatteverket. Tro är inget man väljer, säger han. Det skatteverket pysslar med är inget annat än trakasserier. Man kunde tro att vi lever på medeltiden. 





Om sanningen ska fram, det är vi som har älskat...

Sluta jaga Micke Persbrandt som ett djur! Det är jag som är far till Sanna Lundells barn. Det var inte meningen, utan något som hände under en sexchock!

Det var likadant med mediatösen Jessica Gedin. Bullen i hennes ugn bakade vi av ren dumhet under en spritfest.

Programledaren Tilde de Paula satte jag tydligen på under en nakenorgie på Mallorca. Det var antagligen kul då. Idag hälsar vi inte ens på varandra när vi möts på stan.

Jag trodde länge att jag även var far till Belinda Olssons barn. Men hon hade tvingat mig att köra analt, kom vi fram till dagen efter. Om Belinda är med barn så är det inte hennes och mitt.





Chans på Leif

Imorgon släpps en omgång statliga premieobligationer. De är ovanligt billiga att inhandla och priset, Leif Pagrotsky, ligger i hårdträning. Inte bara handlar det om högläsning av kursprogram eller kulturellt mingel. Det handlar även om att föra sig rätt. Det är en konst Leif bemästrar, trots att han är kort.

Leif går till anfall och rider sin egen mara, han låter skägget växa till ren marxism. Likt Bruno K Öijer och landets genusprofessorer tittar han inte ens åt nagelsaxen eller ladyshaven när han har vägarna förbi sitt badrumsskåp. Till synes oberörd av att vara vinsten lever han dessa dagar sitt liv som en ganska vanlig man. I hemlighet röker han pipa och tar ett glas cognac. Officiellt är han rökfri och föredrar rött vin, ett glas eller två.

Bosse Ringholms och Leifs karaokeduett av "Up where we belong" under partimötet juni 2003 är en klassiker inom sossekretsar. Alla sossar jag känner hävdar att de var där. I så fall, svarar jag dem, skulle lokalen ha varit överfull - ni ljuger. Jag vet inte om mina sossevänner ljuger, kanske tog mötet plats i en jättesal där statsmän satt på rad. Poängen är att de tror att jag tror att de ljuger. Sådant danar politikerkarraktären. 

Leif tar uppståndelsen med en axelryckning och ett snett leende. Sin vana trogen, berättar han dock med sin tydliga hesa stämma, kommer han även själv köpa några obligationer. Bara för att. En dag händer det.




det handlade om bildspel

Här fanns en text om Södermanlands Nyheters publicering av bilderna på tre morddömda tonåringar.

Texten skulle berätta att den ansvarige för nyhetspubliceringen av journalisten Monika Israelssons texter heter Göran Carstorp. Hur Göran tar sig an texter ingen annan tidning vill hålla i med tång. Dessutom skulle läsaren få veta att han illustrerar Monikas scoop med bilder av nazistisk medeltidsbestraffning. Det smakar inte som att slicka av en sked med honung och toppa med hallon.

Det beskrevs hur Göran Carlstorps dröm är att styra över Se och hör, hur han tills dess i hastigt mak förbereder publiken att äta frukost till bilder av honom och hans fru när de utför sexuella handlingar med varandra och en massa andra. Det kändes viktigt att berätta att Göran försvarar detta med att han inte vill att läsarna ska tro att han inte har ett sexliv. Samt att han i huvudsak ligger med sin fru genom att hon sitter på hans ansikte. Dessa bilder vill han visa oss inom kort. Det smakar inte som att äta pepparkaksdeg ur sin mors hand. 

Bakgrunden till att denna text överhuvudtaget var påtänkt är att Knatte, Fnatte och Tjatte har lekt "Nu ska du ha stock" med en speleman. Det har fått Göran att spela banjo av upphetsning. De flesta andra har tyckt att det var tråkigt. Göran tänker lite annorlunda än gemene man. 

Texten skulle sluta med att berätta om hur Monika i sann pornografisk publicisttradition skriver först och hur Göran tar diskussionen efteråt när de inser att de bajsat i byxan. Ungefär som Knatte, Fnatte och Tjatte som försvarar sig med att "det var han som började eftersom han var så dum." Egentligen tycker Göran att läsare är humorbefriade och mjäkiga. Därför skriver han att han struntar i att läsarnas bjäbb, att det är viktigare att nå nya gränsöverskridande journalistiska höjder. Ont skall med ont fördrivas, låtsas Göran och spelar snabbare på sin banjo tills han når höga C. Det smakar inte som räkfrossa inför sin första planerade otrohet.

Eftersom Görans barn måste börja med karate efter bildpubliceringen känns det här inget roligt. Fel personer blir drabbade.

Det enda som skulle vara lite kul med denna text är att de samtliga tre morddömda har varsin försvarsadvokat som heter Per. Det finns poänger att hämta där.

Av hänsyn till Göran Carstorps släkt och vänner publicerar jag inte den här texten.


Det bruna bandet äntligen här

En ur-go tanke om ett av de nya skapade behoven, hittar du på Anton Körbergs nya blogg:

http://www.flockledaren.blogg.se


Min flickvän ska få sy ett brunt band till mig. Ett svart kan jag glömma. Hon skulle slå mig om jag frågade.

Tills kill-taxan är införd är det min flickvän som bestämmer. Eftersom det är hon som har pengarna. På så vis är vi traditionella i vårt förhållande. Jag läste hos Malena att vårt sexliv snart också är att räkna som traditionellt. I alla fall är det inte lika konstigt eller ovanligt som det är farligt.

Man ska göra det man tycker om. Så länge ingen mår dåligt av det. Imorgon står jag med ett brunt band runt handleden för att visa att jag tycker så.


Inte ännu en text om Dede

Dede, invandrarbruden med hitsången "Det är mest synd om mig i hela världen" för arton år sedan, är en av de få människor jag redan idag kan säga att mina texter aldrig någonsin kommer att handla om. Hon är höjd över varje misstanke. Det finns inte fog för kritik. Basta.  

Den andra stillastående punkten i universum är Foucaults pendel. Brasklapp: Det lär finnas ett antal sådana i världen. Den utgör ett slags orörligt centrum kring vilken precis allt rör sig.

Det är inte en lätt uppgift att vara universums center. Kostnaden för de timmar som Foucaults pendel lagt ned på terapi är oändliga. Dess kusin Göran Persson klarar sitt liv med hjälp av lugnande tabletter och en stilnoct på natten. Han har å andra sidan kraft som en häst. Foucaults pendel kan inte röra sig överhuvudtaget. Psykofarmaka har visat sig totalt verkningslöst.

Det är lätt gjort att man glömmer bort att man har ett förhållande med Foucaults pendel. Dessutom är pendeln inte alltför aktiv i sängen. Dessutom är pendelns normaltillstånd arg eller ledsen. Ibland vill den att folk ska dö! Då önskar man att man kunde säga till pendeln; stilla nu. Fast det vore ju konstigt. Lika konstigt som om pendeln skulle kasta en sten i mitt öga. 

Att skriva om Dede vore inte bara onödigt. Det vore också dumt, både elakt och rasistiskt. Tycker hon och tycker jag och Alexandra Pascalidou. Dede flikar dock in att det vore ganska intressant. Vi är inte helt överens gällande detta. Det är Dede och jag sällan. Om sanningen ska fram.

Fast varför skulle den det? Det vore ju som att gå omkring med ett hål i huvudet. Tycker jag och tycker Dede. 


hits